25 år sen Mandela blev fri

”Vår marsch mot friheten är oåterkallelig.” Så sade Nelson Mandela denna dag för exakt tjugofem år sedan då han lämnade Robben Island, fängelsön som hade varit hans hem i tjugosju år. I dag är inte längre Mandela bland oss men hans minne lever för alltid och hans arbete förändrade en hel värld.

En annan som lämnade avtryck som få andra i vår värld var Thomas Edison som föddes i dag fast år 1847. Honom har jag också hyllat i denna blogg.

Med dessa två exempel vill jag bara påminna om att människor gör skillnad och kan skapa framtidstro och tillväxt genom sin blotta existens. Det är en fin och framåtriktad tanke alla dagar veckan runt.

Det är aldrig fel att misslyckas så länge man försöker på nytt. Nelson Mandela var ett levande exempel på att trägen vinner.

Ingen kris i Saltvik

Jag har naturligtvis inget med saken att göra men en åsikt måste man ju ändå få ha när Saltviksfullmäktige går in för att låta skattepengarna rulla för att ge kommunen inte en utan två brandstationer! De frivilliga brandkårerna är fantastiska skapelser som jag hyllat många gånger men nog borde det ändå räcka med en station per kommun.

Får mot denna bakgrund konstatera att den krisinsikt som på många håll börjar sprida sig i landskapet och fått folk att hårdare än vanligt hålla i slantarna i vart fall inte nått Saltvik. Jag hoppas att de ledamöter som röstade för nybygget kan stå framför sin spegel och ärligt svara ja på följande fråga:

Var detta det bästa och mest ansvarsfulla sättet att använda kommunens skattepengar på?

Det är för övrigt en liberal politiker som står bakom denna brandstation. Här kan man läsa och höra mer. 

När elden är lös är räddningen som viktigast. Men frågan är nog om brandväsendet får kosta hur mycket som helst?

Snabbt jobbat ÅCA!

I går kom beskedet att mjölkpriset höjs med fem cent per liter för att ge ÅCA möjlighet att i sin tur betala ett högre pris till hårt pressade mjölkbönder. Det är enkel ekonomi och borde möjligen ha ägt rum tidigare men ibland är det helt enkelt för sent att vakna tidigt. Den här gången är prishöjningen lustigt nog också ett resultat av ett förslag från marknaden vid förra veckans stora mjölkmöte.

Vakna är hur som helst delar av ÅCA som nu lanserar de för storfamiljerna efterlängtade en och en halvliterstetrorna. I vart fall mejeriarbetare Blomman och Pia, aka Blomqvist och Nyberg, som hälsade på under torsdagskvällen förra veckan. Besöket kom från blå himmel och jag satt och tog igen mig efter det stora prinsbesöket när det knackade på dörren. Den första tanke som slog mig var att ”Eddie” måste glömt nåt...

På trappan fanns dock ingen prins utan något mycket bättre, alltså Blomman och Pia som gjorde tvärtom de flesta andra säljare nuförtiden. De kastade sig rätt ut i verkligheten för att dels möta sina kunder och dels överräcka den nya tetran. Det är marknadsföring på riktigt. Affärer börjar (fortfarande) oftast med ett mänskligt möte.

Blomman och Nya-Pia ute i verkligheten. Heder åt den marknadsföringen och tack igen för de nya större mjölkförpackningarna!

Modigt få folk att skratta

Ingenting beskriver och definierar samtiden som bra satir. Med humorn går verkligheten att teckna utan att någon tar illa upp. I vart fall oftast. Ibland slutar emellertid även satir med polisanmälningar...

Därför var det upplyftande att se nysatsningen LÅL Standup på Alandica i går kväll. Ålänningarna Joacim Björkvall och Josefin Sonck ställde sig på scen tillsammans med mer namnkunniga komiker som Nisse Hallberg, Kristoffer Appelqvist och Hasse Brontén. Det blev en jämn match. Skulle jag ranka dem alla skulle Hasse Brontén komma först, följd av Josefin och Joacim.

Egentligen är jag själv oerhört frestad att göra samma sak som de vilket är bland det modigaste som finns. Att ställa sig rätt upp och ner på en scen och försöka få folk att skratta. Det är sin sak att hålla anföranden och tal och kan även det te sig läskigt. Tänk då att göra underhållning...

Skälet till att Hasse Brontén kom först hos mig var elegansen. Han undvek kiss och bajs och sex-skämten vilka alla utgör standupkomikernas egen bekvämlighetszon. Säg knulla på scen och folk skrattar. Ragla omkull och publiken tjuter. Berätta om smygfisar och det är homerun. De övriga kanske inte föll rakt ner i de fällorna men några av dem var väldigt nära.

Konferencieren och initiativtagaren Jocke gjorde vad han skulle och bjöd på några guldkorn. Som att man mött Paradise Hotel-redaktionen på färjan. De hade varit på studiebesök till... Övernäs högstadieskola!

Josefin är, tror jag, nyast i sällskapet men visade ingen som helst respekt för det där med att stå på scen och dra skämt. Det var en rolig spaning att beskriva Åland som reservatet som passagerarna står högt uppe på de stora kryssningsfärjorna och ser ner mot. Det skämtet hade gått att utveckla ytterligare.

På det hela taget är det fräscht med standup. Det kräver mod, intellekt, bollkänsla och ett gediget spaningsarbete samt allmänbildning. Såklart ska även Åland ha en sådan klubb! Kanske skulle den till nästa gig bjuda in tio random ålänningar och ge dem tio minuter vardera för att leverera sina skämt. DET vore en utmaning om något och ja, jag tror jag skulle vilja vara med på något sådant. Kanske...

Jocke Björkvals selfie från Alandica i går kväll lånade jag från Lål Ålands Facebooksida. 

Hasse Bronté var kvällens höjdpunkt, enligt mitt förmenande. Hans humor var elegant och mer subtil än pang på rödbetan.  Hans minnen från lekarna som de var förr träffade väldigt rätt!

Vet inte säkert hur många som satt i publiken men siffran femhundra nämndes vilket är väldigt bra en kväll i februari då Sten & Stanley spelade på krogen intill. 

Josefin Sonck gjorde vad hon skulle och rörde sig hemtamt mellan Åland och Stockholm och allt däremellan. Datingspaningen var klockren!

Bildextra från prinsbesöket

Nej, det räckte inte med rapporten i går. När Storbritanniens typ nionde mäktigaste regent kommer till Åland behövs fler bilder. De här är tagna av Rob Watkins som dessutom kom på den briljanta rubriken: ”Heir today, gone tomorrow”, en klassiskt engelsk ordlek!

Här finns mer att läsa från prinsens första Ålandsbesök. Och missa för allt i världen inte Youtubeklippet på Hole in One längst ner!

Håll till godo och ha en fin helg!

Nedräkningen började. En sak man måste lära sig när det gäller det kungliga protokollet är att tider aldrig är ungefärliga. De är exakta och sällan förhandlingsbara. Här är det typ fem minuter kvar och det syns ju tydligt att detta är en man som är på väg att förlora kontrollen! 

Två åländska rojalister står redo med i vart fall en kamera i högsta hugg. Totte och Sanne var så klart på plats när prins Edward kom till Jomala. 

PAF med vd Anders Ingves, Johanna Backholm, Linda Jansson och Robert Söderdahl berättade om det unika konceptet som utgör PAF och som finansierat så oerhört många idrottsanläggningar och kulturbyggnader på Åland.

”Så bågskytte håller man på med för att träffa sina vänner?” Nä, prins Edward hade mycket roligare humor än så. Han missade ingen som fanns i hallen och hade tid att byta några ord med alla. 

”Okej, man lägger alltså upp bollen här och försöker sikta mot hålet där. No problem.” Prins Edward satte första putten i sitt liv och lär bli svår att ha att göra med den närmaste framtiden. Även prinsar tenderar nämligen bli lite skrytsamma.

”Kan du förklara varför den där killen till höger på bilden hänger med överallt?!” Försökte mig på att vara lite stalker ett tag men fotografen fick bara med halva fejset och knappt det.

Det här är en cool bild och visar hur prinsen håller tal till de åländska idrottarna. Bannern i bakgrunden hade Fredrika Häggblom på Posten gjort och den fick massor av beröm av samtliga inblandade. Till och med prinsen själv viskade i mitt öra:”Beatiful!”

”Om jag har några tips till er inför NatWest Island Games på Jersey? Hmmm... Skulle väl vara att undvika att ha någon framför sig då!” Vet inte om han faktiskt sade så men det hade varit roligt. 

Några av Jickorna som kom till Vikingahallen för att träffa prinsen.

Man in white. Fick frågan om det faktiskt var läge för en ljus kostym i februari. Svaret är enkelt. Det är den officiella öspelskostymen som bärs i alla väder, sommar som vinter. Hade jag själv valt hade det möjligen blivit en något mörkare modell.

Fantastisk gruppbild!

”Hur man servar som en prins? Enkelt, man låter någon annan göra det!” Det var i alla avseenden en upplevelse att se med vilken lätthet prins Edward rörde sig bland alla ungdomar som kom till Vikingahallen. 

Postens vd Henrik Lundberg, Emma Kardell Boström och Mats Polviander bjöds på fika i samband med prinsvisiten... 

...och passade såklart på att ge ut det hittills första kungliga frimärksarket! Prinsen blev överförtjust!

Vikingahallens för dagens två enda squashspelare utgjordes av Chris D’Cruz (till vänster) och min egen son Mille Pettersson.  

Eva-Karin Sjögren är en veteran i öspelssammanhang vilket mössan tydligt visar. Man ska inte ha veka nackmuskler för att bära den kepan.

Han mådde som en prins

Så blev visionen verklighet. När jag stod på Isle of Wight sommaren 2011 och förklarade för brigadier John Smedley varför prins Edward borde besöka Åland trodde jag egentligen inte att det skulle ske. Det brittiska hovet saknar inte precis utflyktsmål och Åland är en rätt liten plats i en stor värld.

Ändå hände det. Efter några års planering och rätt många möten landade prinsen i går på Mariehamns flygfält. Han träffade ålänningar vid lagtinget, åt lunch på Nautical, avtäckte ett monument över Victoria Cross i Bomarsund och önskade till sist åländska idrottare lycka till inför NatWest Island Games på Jersey i sommar. Det sista ägde rum i Vikingahallen där jag hade förmånen att agera värd.

Att ha skoj i Vikingahallen börjar förresten bli en vana. Det var ju bara någon vecka sedan jag själv hade förmånen att tillsammans med vänner fira min femtionde födelsedag där!

Prinsen då? Hur är han? Den frågan får jag ofta och svaret är alltid: ytterst professionell, värdig och gemytlig. I går var inget undantag. Han visade intresse för allt och alla och hann under sin knappa timme i stort sett konversera med alla, hålla ett uppmuntrande tal och göra så alla kände sig inkluderade. Det är stort men det är inte så konstigt. Med uppemot trehundra representationer per år blir det en form av vardag.

Att imponera på kungligheter hör inte till det enklaste här i världen. Under sin vecka i Finland hade prins Edward varit i Lappland och sett militären öva. Han var dagen före Ålandsbesöket till Kuusamo och upplevde Bentley on Ice tillsammans med förre rallyvärldsmästaren Juha Kankkonen. (Se filmen nertill!)

Ändå vågar jag påstå att en detalj ur Ålandsbesöket för alltid kommer att stanna hos prinsen – lyckan när han satte sitt livs första hole-in-one var till 100 procent äkta. ”Gissa om vi kommer att få höra om det där i fortsättningen”, viskade en av prinsens närmaste män till mig när det hände under ledning av Chris Waldron. Prinsen sade själv till mig efteråt:
”You indeed have great coaches here in Åland!)

Innan prinsparet återvänder till London väntar nu ett besök på spelfabriken Rovio och närkontakt med Angry Birds! Vi som satnnar kvar här hemma säger rätt och slätt: Lycklig resa och på återseende.

Här är några bilder och filmer från gårdagen:

Volleytjejerna visar musklerna!

Hela gänget inklusive prins Edward i mitten. 

Jag innan allt brakade loss. 

Prins Edward lägger ut texten. Vad jag själv riktigt tittar på vore nog allt bra skoj att veta. Den där blicken ser hur som helst inte klok ut.

(Tack till JIK-volley för bilderna!)

Här talar prinsen till idrottarna (Foto: Daniel Flöjt)

Så här kan det se ut när man släpper en Bentley på hal is!

Mjölkpriset måste höjas

I dag går ingen av de trettioåtta åländska mjölkgårdarna runt ekonomiskt i och med att priset per liter mjölk på bara tre månader sänkts med 16 procent till 35 cent per liter, exklusive moms. Gårdarna som redan levde på marginalen ligger nu under gränsen vilket är en omöjlig situation. Skälet till detta är flera men det enskilt värsta är det ryska importstoppet på mjölkprodukter från väst, inklusive Finland. Det gör att mjölk- och ostberget växer och att det blir oerhört mycket svårare att sälja produkterna. Alla bjuder under varandra och de som är minst får det följdriktigt tuffast.

Förutom den ryska situationen spelar också den låga kronkursen in. Det i dag enda åländska mejeriet ÅCA exporterar 70 procent av de 17 miljoner mjölk man köper in och av det går 60 procent till Sverige.

ÅCA står dock inte stilla. Det finns omfattande utvecklingsplaner och uppfinningsrikedomen är stor. Redan i dag finns en lång rad specialprodukter vid sidan av mjölk och ost och grädde och smör. Man tillverkar yoghurt, gräddfil, creme fraiche, filbunke och glass. Och så bröd då förstås inom ramen för Ålandsbageriet.

Det är ett besvärligt läge och Åland utan ÅCA eller åländsk mjölk vore något väldigt konstigt. Jag hoppas därför att Team Åland ska kunna vara behjälpligt när det gäller ytterligare utveckling, nya marknader, produkter, storytelling och så vidare. Fast i första hand gäller det att skapa andrum i form av amorteringsuppskov och likviditetshjälp för de hårdast drabbade gårdarna. Det är ett mycket konkret uppdrag för näringsminister Fredrik Karlström som själv skriver så här på sin blogg.

Från Ab Mathias Eriksson kom vd Dan-Johan Dahlblom och föreslog att mjölken skulle höjas med fem procent. Det vore att föredra framom det kupongsystem som handeln och ÅCA nu dragit igång och som är viktigt för stunden men knappast uthålligt.

Jag fick också en insikt under detta möte. ÅCA:s smör är typ det enda i Norden som tillverkas medelst att kärna mjölken. Det är unikt och jag fattar inte varför jag aldrig tänkt på det förut. Det finns nog säkert både ett och annat att göra för företaget ÅCA när det gäller att fylla sina varumärken med storytelling och mjuka värden. Bra berättelser säljer. 

Det sades mycket under detta möte innan Harriet Strandvik slog fast att det faktiskt finns en jättestor potential i den åländska maten. det är trendigt, hälsosamt och gott. Det har jag också bloggat om tidigare. Skördefestens verksamhetsledare Liz Mattsson tryckte också på samma sak och jag har ju alltid hållit med. Skördefesten är bäst och drar dessutom till sig intresse för både Norden och Europa!

Några övriga spaningar:

I Sverige är oron om möjligt ännu större bland mjölkbönderna. Här kan man läsa på LRF Mjölk vad branschen säger på ett mer övergripande plan.

På Jersey värnar man om sin mjölk väldigt tydligt. Det borde hela Åland också göra – ännu kaxigare än i dag.


Läs även riksdagskandidaten Mats Löfströms välformulerade debattartikel om mjölkpriset här (och gilla honom samtidigt på Facebook!).

Även detta möte ägde rum i Ålands sjöfartsmuseums auditorium som är en mycket bra mötesarena!

Här kan man höra Ålands största mjölkproducent Ole Blomqvist beskriva läger med egna ord i Ålands radio.

En nyhet fick vi oss till livs! ÅCA:s nya en och en halvlitersförpackning. Den är välkommen!

Näringsminister Fredrik Karlström inledde onsdagens mjölkmöte med att slå fast att visionen står fast: Fram till år 2020 ska mängden invägd mjölk ökas från dagens 17 miljoner liter till 25 miljoner liter eller ÅCA:s maxkapacitet! Utvecklingen kan man följa på sajten tusen kor.

Mannen längst till vänster heter Ole Blomqvist och driver Ålands största mjölkgård, Östergårds Mjölk Ab. Han har sex anställda och levererar tjugo procent av all mjölk som ÅCA använder. Jag var dit häromåret och mötte en entusiast och entreprenör av det rätta virket. I mitten är det saltvikaren Nicklas Mörn som driver en något mindre mjölkgård och till höger Kristoffer Lundberg som är nyast i branschen med Haga Kungsgårds Lantbruks Ab. Det är även Kristoffer som pryder den nya en och en halvliters förpackning tillsammans med kossan Ester.

Say no more. Precis så är det och faktum är att mjölken i dag är för billig och borde höjas med fem procent. Det föreslog Mathias Eriksson Ab:s vd Dan-Johan Dahlblom och lovade samtidigt att deras påslag som i dag uppgår till 200 euro per dag (totalt för alla butiker) inte skulle höjas i motsvarande grad. 

Byråchef Sölve Högman förklarade hur systemet mellan Finland och Åland är uppbyggt när det gäller stöd till jordbruket. Kortfattat uttryckt är det EU som bestämmer stödnivåerna och Finland som till största delen betalar dem. Den åländska behörigheten handlar om styrning, information, utveckling, investeringar och liknande.

Och här finns hela mötet på Åland24.

 

Grattis Facebook, 11 i dag

I dag är det elva år sedan Facebook såg dagens ljus i Harvard. Resten är historia och numera är det ingen som tänker på att fenomenet har så få år på nacken. Ändå har det fäst sig i folks medvetanden på ett sätt som antagligen inget annat.

I en skönt upplagd artikel i New York Times från i höstas berättas historien om hur en 26-årig ingenjör och hans medarbetare förändrar folks liv och de facto påverkar både bildning och intellekt. De läser vad du vill läsa och ser till att det kommer i ditt flöde och därmed bekräftar dig själv och dina åsikter. Du är ägd men du kan inte på allvar säga att du inte visste.

I storyn framkommer att en femtedel av världens befolkning eller 1,3 miljarder människor loggar in minst en gång per månad. På Åland fanns 11.000 användare år 2011 och många hävdade att taket var nått. I dag finns 15.000 konton alltmedan färre än någonsin läser papperstidningar och Åland Köp & Sälj har 12.491 medlemmar, det var alltså i morse. Sådana läsarsiffror kan Ålandstidningen, Nya Åland och Ålands radio bara drömma om.

Facebook är en konkret utmanare även till de två åländska tidningshusen (och landskapsradion) som gärna vill kalla sig digitala mediahus men har långt kvar att gå. Digitaliseringen har man ännu inte tagit på allvar av ett väldigt enkelt skäl: det är svårt att tjäna pengar där medan pappret betalar räkningarna.

Facebook är i dag ett folklighetens tempel där djupare insikter förenas med mänskligt skvaller och grammatiska tillkortakommanden. Det är det kaffebord som förr fanns på Zeipels övre våning och i dag står på Mattssons i Godby och på några men allt färre andra platser. Där kommenteras de dagliga utspelen, morgondagens utmaningar och, just det, dagens bästa skvaller. Dilemmat med Facebook är det ansiktslösa. Det skrivs saker om folk som ingen nykter människa skulle kalla någon annan. Det skryts ohämmat om både det ena och det andra i jakten på den perfekta tillvaron. Eller åtminstone bilden av en sådan. Facebook är bäst och sämst samtidigt och det är en prestation i sig.

Vännen Jan Helin på Aftonbladet har elegant sammanfattat Facebook och dess ingenjörers inverkan på oss som människor. Jag kunde inte uttryckt det bättre själv. Hans slutsats:

”Vad händer med de artiklar du inte visste att du ville ha? Vad händer med din egna tankeförmåga om du inte blir utmanad? Hur ska du utvecklas som människa om ditt flöde bara består av dig själv?”

Hela texten kan du läsa här.

Min egen slutsats. Facebook har gjort världen mer öppen och följaktligen bättre. Där finns avarter, precis som IRL, och där förekommer övergrepp, som i IRL. Ändå är fördelarna överlägsna då Facebook gör oss alla lite mer tillgängliga. Kanske inte IRL men i tanke och det är alltid en bra början.

Grattis Facebook!

Det är nog sist och slutligen ingen annan elvaåring någonsin i världshistorien som lämnat lika många avtryck som just Facebook.

Men som med allt annat ska det användas med måtta och ordning.

En skojig film om vårt kära FB

Prinsens väg till Åland

På torsdag kommer prins Edward av Storbritannien till Åland. Det gör han tack vare Ålands deltagande i NatWest Island Games (öspelen) och den historia som Åland delar med England. Det är en stor och viktig fjäder i den åländska hatten att andra länders statsskick gör officiella besök i  vårt landskap. England har genom historien spelat en viktig roll i skapandet av självstyrelsen och därför är det viktigt att med jämna mellanrum underhålla den relationen.

Prins Edward och hans hustru hertiginnan Sophie anlände till Finland i går vilket uppmärksammades stort i medierna. Bland annat träffade han president Sauli Niinistö. Det finns skäl att tro att medieintresset även för Ålandsbesöket blir omfattande vilket är väldigt bra med tanke på framtiden. Är man liten är det bra att synas med de stora och, framför allt, vara kompis med alla. Vänskap bygger affärer som bygger samhällen.

Mot bakgrund av detta är det ett utmärkt tillfälle att lyfta fram den målning som kommerserådet Anders Wiklöf nyligen köpte. Den är visserligen osignerad men den visar Bomarsundsområdet sådant det såg ut innan ryssarna drevs på flykten och fästningen sprängdes tillbaka till stenåldern. Jag är fascinerad av alla historier kring just detta och har vid några olika tillfällen lyft fram dem men särskilt här när det hade förlupit etthundrasextio år sedan den stora smällen.

Det är också ett faktum att britter har långt minne och därför för alltid kommer att minnas platsen där de allra första Victoriakorsen delades ut, nämligen i Bomarsund!

Det var ungefär här det hela började, på den anrika yachtklubben på Isle of Wight. Prins Edward var på plats för att följa NatWest Island Games (öspelen) och jag var hans värd. Sedan gav det ena det andra och vår gemensamma historia fick honom att nappa på ett Ålandsbesök.

Så här såg Bomarsund ut innan engelsmännen och fransmännen släckte ljuset.

En kurs i folkvett

I dagar som dessa när många både till mans och kvinns anser sig vara utsatta för härskartekniker, är kränkta, hånade eller förnedrade och ibland allt på en och samma gång är det bra att känna till lite av mekanismerna bakom det hela.

Jag gick alltså till lagtingets auditorium där Mia Hanström och Ålands feministparaply var arrangörer. Temat för kvällen var härskartekniker, något jag är genuint nyfiken på. Inte för att jag själv tycker att jag är speciellt utsatt för sådana men av rädsla för att i ren dumhet utsätta andra för dem. Som inflytelserik ordförande i både det ena och det andra, storvuxen och (ibland) bullrig är det oerhört enkelt att ta (för mycket) plats. Inget fel i det om det görs riktigt och jag gör precis allt vad jag kan för att uppfattas schysst. Ändå kan det såklart gå på tok.

Informationen om härskarteknikerna hade två huvudsakliga delar. Dels vilka de är och dels hur man ska bemöta dem. Båda var lika intressanta men roligast av allt var nog gruppsamtalen i mitten. De gav i vart fall mig några aha-upplevelser som jag tror mig få nytta av i framtiden. Själv fick jag en flashback från skoltiden då en skolkamrat konsekvent, som jag uppfattade det, vände ryggen mot mig när vi stod i grupper och pratade. Det är ett bra exempel på dåligt folkvett, som nästan alltid härskartekniker bottnar i.

Först själva teorierna (som ursprungligen Berit Åhs mejslade fram):

1. Osynliggörande. Man låtsas som du inte finns.
2. Förlöjligande. Att göra sig lustig på andras bekostnad. Skratt och humor är svårt.
3. Undanhållande av information. Se till att alla inte får veta allt.
4. Dubbelbestraffning. Vad man än gör eller säger är det fel.
5. Skuld & skam. Damned if you do, damned if you don’t.
6. Objektifiering. Drabbas mest kvinnor.
7. Våld och hot om våld. Självförklarande men inte så hemskt ovanligt. Män som slår kvinnor är dock inte män utan ynkliga.

Så hur ska man då göra för att slippa eländet med folk utan folkvett. De kallas motstrategier och är egentligen av den kalibern att varje ord borde hänga överallt och aldrig någonsin glömmas bort. Ord gör nämligen skillnad. Stöter du alltså på någon som försöker tillintetgöra dig ska du:

Ta plats. Ifrågasätta. Kräva alla korten på bordet. Bryta eventuella mönster. Intellektualisera. Lyfta fram kunskap och medvetenhet. Kom med fakta och statistik.

Och så det viktigaste av alltihopa, enligt min mening. Hur ska man göra för att helt undvika att använda dessa härskartekniker. Så här:

Se alla som sitter runt bordet, hela tiden. Synliggöra, omnämna, lyfta fram. Respektera. Informera. Belöna. Bekräfta även vanliga normer, skaka hand osv. Se folk i ögonen.

Vet inte riktigt hur den här bilden illustrerar just härskartekniker men den är rolig och talande och ibland får det räcka med det.

Åland och sjöfarten

Åland är ett med den sjöfart som från början skapade allt det vi i dag drar nytta av. Tack vare shippingens första risktagare och entreprenörer byggdes PAF, Ålandsbanken, Carus, Alandia Engineering och mycket annat upp. I dag är sjöfarten annorlunda och drivs framåt av Lundqvistrederierna och Godby Shipping medan övriga undrar vad som egentligen hände. 

Kring detta finns det mycket att säga och skriva och precis i dagarna kom en rapport från ÅSUB som gör ett försök att analysera läget som det är. Jag lyfte den på Sjöfartstidningens hemsida.

Det är möjligen givande på olika vis men i slutet av dagen finns det bara en sak som gäller. Att vara beredd att arbeta tillräckligt hårt för att skapa en bättre framtid för sig själv och för alla andra? Så var det förr och så är det i dag.

Pommern sådan hon såg ut i går på morgonen i Mariehamn. Ombord på detta fartyg fanns inte alternativet att somna om och chilla lite. Här gällde det hårda arbetet och de raka puckarna. Gustaf Erikson hade aldrig lyckats utan sina mannar och sina tydliga instruktioner. Och trots de, gick det ibland på skit.