117.000 euro för friskare fisk

Om det kan kännas konstigt att hantera städarbudgetar från år som redan försvunnit är det kanske ännu underligare att två veckor in på ett nytt budgetår äska för 117.000 euro i en budget som omfattar 407 miljoner... Det hände i veckan och är ett resultat av två små projekt med stor bäring.

Bakgrunden och tilläggsbudget nummer 1 kan man läsa på den här länken.

På det hela taget är förslaget bra och ska förhoppningsvis leda till friskare torsk och mer export från Åland.

Fiskodlingarna i landskapet utgör en oerhört viktig del av arbetsplatser och ekonomisk tillväxt.

Efter att finans- och näringsutskottet diskuterat budgeten och formulerat ett betänkande presenterade jag det så här:

Torsk är en fantastisk matfisk och en art som är i toppskick i Ålands hav men svårt sargad längre söderut. Nu är dags att ta reda på varför det är på det viset.

Talman,

Med tanke på att landskapet Ålands budget för år 2020 uppgår till i runda slängar 407 miljoner euro, 26 miljoner mer än 2019, kan denna årets första tilläggsbudget betraktas som ganska försiktig. Frågan måste också ställas varför det alls är nödvändigt och om vi kan skapa ett system som medger större flexibilitet.

Det handlar om sammanlagt 117.000 euro för att dels säkerställa ett större forskningsprojekt för torsk i Ålands hav och dels för att vi en gång för alla ska bli kvitt misstankarna om virussjukdomen VHS i våra vatten och på de i landskapet verksamma fiskodlingarna.
I behandlingen av tilläggsbudgeten har utskottet valt att se möjligheterna i förslaget. Torsk är en tillgång som vi kan använda på oerhört många vis; sysselsättnings- och varumärkesmässigt inte minst. Torsk hör till sådan mat som är frisk och hållbar, såvitt att fisket sköts på ett seriöst sätt. Av olika skäl är torskstammen i Östersjön svag, i Ålands hav är stammen stark och därför torde det finnas mycket att lära av just den populationen. Förslaget kan därför betraktas som winwin där vi dels kan bidra till forskningen och dels ger våra lokala fiskare möjlighet att fortsatta med det småskaliga fiske det faktiskt handlar om.

På samma sätt är bekämpandet av VHS en angelägenhet som berör en av våra allra starkaste exportbranscher, fiskodlingen. Både Sverige och Finland är i dag fria från VHS och det är dags att även Åland blir det.
Med detta sagt vill vi från utskottet understryka det rätt underliga i att lagtinget ska behandla en tilläggsbudget om 117.000 euro av en totalsumma på 407 miljoner – det torde utgöra 0,3 promille av alla utgifter. Det borde finnas utrymme inom givna ramar att hantera den här formen av överskridningar utanför parlamentet.

Av regeringsprogrammet ”Tillsammans för Åland” av den 10 december 2019 framgår i fråga om den ekonomiska politiken att ”Landskapsregeringen kommer i en tilläggsbudget 2020 att presentera budgetramar för den kommande regeringsperioden. Huvudprincipen är att nya kostnader och verksamheter bör finansieras inom de givna ramarna.”

Detta ser vi från utskottets sida fram mot att ta del av och utgår från att landskapsregeringen i ett kommande förslag till omställningsbudget kommer att redovisa hur de nu föreslagna kostnadsökningarna framöver kunde hanteras utan att de totala kostnadsramarna ökas.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till första tillägg till budgeten för år 2020 i oförändrad lydelse, samt att lagtinget beslutar att första tillägget till budgeten för år 2020 ska tillämpas omedelbart i den lydelse den har i lagtingets beslut.

Mer pengar till fjolåret

Bland det mer svårbegripliga i samhällsekonomiska system finns behovet av tilläggsbudgetar. När det i slutet av året står klart att kostnader eller intäkter förändrats måste det till att man skriver om budgeten. Skälet till detta är ganska oklart men görs ändå varje år och granskas av finans- och näringsutskottet som sedan lämnar ett betänkande.

På den här länken kan man läsa den formella hanteringen av ärendet.

I samband med att betänkandet presenterades lämnade jag följande förklaring:

Talman,

Finans- och näringsutskottet har hanterat förslaget till tredje tilläggsbudget för 2019 och har i sak inget att anföra till förslaget. Det handlar om en så kallad städarbudget där oförutsedda utgifter och intäkter, i budgetförslaget kallat avvikelser, ska redovisas för att hamna på rätt sida budgetåret. När dessa är inräknade landar vi i att landskapet Ålands budget uppgick till drygt 381 miljoner euro.

I sammanställningen ingår ökade intäkter om sammanlagt 2,2 miljoner euro varav 1,9 miljoner är en konsekvens av att avräkningsbeloppet ökade till 247 miljoner i jämförelse med budgeterade 245 miljoner. Till detta ska sedan läggas försäljningen av landskapsfärjan Ejdern som inbringar 326.000 euro.
När det gäller utgiftssidan är det främst två poster som sticker ut. Infrastrukturavdelningen behöver ytterligare 960.000 för att klara reparationerna på färjorna Skarven och Viggen. Det är främst Skarven som förorsakat merkostnaderna och särskilt framdriften som krävt omfattande reparationer. Utskottet har i möjligaste mån utrett vad som förorsakat dessa kostnader och landat i gängse slitage och möjligen konstruktioner ända tillbaka till leveransen år 2009. Det var i samband med höstens dockning som dessa reparationsbehov uppdagades. För ordningens skull vill vi tillägga att vårens grundstötning inte har med detta att göra. Tack vare lägre bunkerkostnader blev dessutom den totala överskridningen lägre än vad man ett tag befarade. Sammanlagt stiger kostnaderna för sjötrafik 2019 därmed till 16 miljoner euro vilket är 1,8 miljoner mer än bokslutet för 2018.

På utgiftssidan noterar vi också en kostnadsföring av 260.000 euro vilket är en följd av planering och projektering av en elhybridfärja. Utgifterna har uppstått under åren 2016-2019 och skulle ha avskrivits i investeringen över tid om man inte gått in för en totalentreprenad av trafiken. Det handlar alltså om bokföringsteknik i högre grad än plötsliga kostnadsökningar.

I samband med remissdebatten väcktes frågan om anskaffningens förverkligande och där kan vi konstatera att landskapsregeringen i går beslöt avbryta avtalet kring Föglötrafiken. Det är en logisk fortsättning av lagtingets beslut från den 27 september i fjol och den kläm som då godkändes och som lyder: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att omedelbart säga upp avtalet för färjetrafik mellan Svinö och Mellanholm med hänvisning till att lagtinget inte beviljat medel för ifrågavarande verksamhet.”
(Kring detta har jag alltid varit tydlig och tyckt att beslutet från första stund var fel. Hade den tidigare landskapsregeringen agerat den 27 september hade situationen varit väldigt mycket annorlunda än i dag.

Läs mer om hur jag sett på saken här.)

När det gäller Ålands hälso- och sjukvård uppgick bokslutet för 2018 till 82,1 miljoner euro. Budgeten för 2019 låg ursprungligen på 83,7 miljoner men i denna städarbudget ingår ytterligare kostnader om knappt 1,5 miljoner euro vilket gör att anslaget uppgår till totalt 85,2 miljoner euro, drygt tre miljoner mer än 2018.

Överskridningarna utgörs av flera delar där vård utanför Åland utgör den minst uppseendeväckande. Det är utgifter som är omöjliga att uppskatta och alla som bor på Åland ska ha rätt till vård när olyckan slår till. Detta moment utgör 450.000 euro av äskade 1.465.000. Övriga utgifter som ingår i denna städarbudget är extra läkare 344.000, hemvårdsmaterial 235.000 och övriga konsumtionskostnader 764.000 euro.

I betänkandet för utskottet ett resonemang kring just detta och påpekar dels att några av anslagen knappast kan ha uppstått plötsligt och att vi förutsätter en bättre budgetdisciplin framöver. ÅHS är landskapets enskilt största utgiftspost och måste därför hanteras med stor exakthet och med omsorg att utgifterna följer givna ramar. Detta är särskilt viktig mot bakgrund av att allt tyder på en överlag högre kostnadskostym framöver, delvis beroende på en åldrande befolkning och delvis som en följd av högre löner.
Utskottet påpekar också vikten av att redovisa extra anslag för sig och extra intäkter för sig vilket framgår i betänkandet. Sammanlagt utgör de extra utgifterna 1.888.000 och de ökade inkomsterna 423.000 vilket landar i 1.465.000 euro netto.

Med allt detta i beaktande inskärper utskottet vikten av att äskanden om tilläggsanslag skall framställas så snart ett behov blir känt. Det är en omöjlig situation om vi som är ansvariga för våra allmänna medel förlorar möjligheten att göra politiska prioriteringar eftersom önskan om tilläggsfinansiering inkommer sent. Det blir fel om vi ständigt ställs inför fullbordat faktum.

Talman, med hänvisning till det anförda och utskottets betänkande föreslår vi att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till tredje tilläggsbudget samt att lagtinget beslutar att tredje tillägget till budgeten för år 2019 ska tillämpas omedelbart i den lydelse den har i lagtingets beslut.

När allt är klart uppgick den åländska budgeten för 2019 till sammanlagt drygt 381 miljoner euro.

På besök i fiskodlingen

Inget går upp mot en dos verklighet när det gäller samhällsbygge och politik. Därför drog Centerns lagtingsgrupp i veckan ut till Flisö där fiskodlaren Marcus Eriksson har sitt högkvarter och säljer fisk för närmare tjugo miljoner euro varje år. Det är en omtumlande utveckling som ägt rum sedan starten 1984 då Marcus tillsammans med numera framlidne brodern Christer började med två små kassar och slaktade i sjöboden.

Då var tanken att odla fisk splitterny, man hade testat på Brändö och aktörer som Harry Sjöblom, Pelle Husell och Hasse Nordqvist hade så smått börjat lära sig den nya tekniken. Det handlade som så ofta om ekonomisk överlevnad och arbetsplatser, jordbruket var svårt och då kom vattenbruket som ett viktigt alternativ.

– Många som började med fiskodling hade tidigare ägnat sig åt jordbruk, det blev en slags utveckling och en försiktig övergång, säger Marcus Eriksson som i dag äger Flisö Fisk Ab och bedriver fabrik med tjugo anställda på samma plats där sjöboden fanns som var det första slakteriet.

Sedan 1984 har massor hänt men grundidén är densamma, fisk är god och hälsosam mat och konsumenter är beredda att betala för det; precis som alla andra affärsidéer.

Flisö Fisk är numera delägare i M.A.T-Fish Ab Oy tillsammans med norska intressenter och Anders Skogberg. Bolaget har en vd som heter Anu Lauttia som från kontoret på Flisö säljer fisk över precis hela Finland och mer därtill, till exempel Baltikum och Sverige. När vi hälsar på i fabriken har några japanska romspecialister åkt hem efter att i några månader ha jobbat hand on med att ta hand om och förpacka den forellrom som är så dyrbar i Japan och säljs under namnet sujiko.

– Det är ett eget och ärbart yrke och de tar hand om rommen på ett extremt seriöst sätt för att det ska vara så snyggt som möjligt för konsumenterna, säger Marcus Eriksson.

Av omsättningen kan romförsäljningen handla om cirka en miljon euro per år; det är alltså inga småpengar det handlar om.

Det mest avgörande för fiskodlingar är leveranstryggheten. Varorna måste nå kunderna när man lovat, annars faller hela systemet. Varje år handlar det om 5.000 ton fisk som ska slaktas, fileas och hamna på matborden.

Förutom de anställda sysselsätter fiskodlingen på Flisö även fem långtradare för Gustavssons transport och fem tio chaufförer. Dessutom kommer Transmar till fabriken varje dag för att bland annat ta varor till Chipsters i Mariehamnb. Det är en välspelande kedja som varje dag ser till att maten kommer fram.
Det går inte att prata fiskodling utan att väga in hållbarhet och miljö. Över tid har branschen varit kritiserad men i dag sker allt på annat sätt än förut och näringsläckaget är minimalt.

Därför hör jag till dem som vill att fiskodlingen ska utvecklas och skapa ännu fler arbetsplatser.

Marcus Erikssons odling på Flisö står just nu tom till följd av tjänstemanna- och ministerbeslut som inte är enkla att begripa. Eriksson döljer inte sin irritation över att Åland valt att inte ta den näringspolitiska möjlighet som fiskodling utgör.

– Vi kunde lätt odla två tre gånger mer än i dag och bli mer självförsörjande på råvara utan att det skulle inverka synligt på miljön.

I dag kommer största delen av fisken som säljs till Finland på hjul från Sverige (Strömsund) där odlingarna ligger. Vem som helst begriper att det vore bättre för i vart fall Östersjön om odlingarna och förädlingen låg närmare varandra.

Hållbarhet är tillväxt som är arbetsplatser och det är tydligt att mer måste göras för att skapa förutsättningar för bättre mat och klokare miljötänk – till exempel vara mer generös med odlingstillstånd i särskilt den åländska skärgården. Det skapar även social hållbarhet, i dag är det fiskodlingarna som ser till att den kommunala ekonomin på Föglö och Brändö är i vart fall hyggligt hållbar.

– Det finns stora möjligheter att expandera. Marknaden finns, kunderna finns men råvaran saknas.

I fabriken på Flisö arbetar ett tjugotal anställda, mestadels föglöbor, med att slakta, blodtömma och filea fiskarna som sedan distribueras över hela Norden och ibland Japan.

Interiören är glänsande ren och fräsch in i detalj. Ska man vara med i livsmedelskedjan duger aldrig det nästbästa; allt måste vara toppklass.

Vd Anu Lauttia pendlar till Flisö från Åbo. Hon har arbetat med fisk i hela sitt liv och har genom åren byggt det kontaktnät som krävs för att försäljare ska lyckas.

Centerns lagtingsgrupp eller i vart fall stora delar av den på besök till Flisö och ägaren Marcus Eriksson. Från vänster Jesper Josefsson, Liz Mattsson, Anders Eriksson, Marcus Eriksson, Mikael Lindholm, Gyrid Högman och Jan Salmén.

Han började tillsammans med sin bror Christer 1984. I dag är Marcus Eriksson ensam ägare till Flisö Fisk Ab som säljer fisk för uppemot tjugo miljoner euro varje år.

EU gjorde Åland större

Den 1 januari var det 25 år sedan Åland gick med i EU och förändrade vår vardag. I dag har den åländska självstyrelsen i mer än en fjärdedel av tiden utgjort en del av Europa vid sidan av att höra till Finland. Dessa 25 år har i grunden förändrat vårt samhälle och många andras. Vi har inte längre lika stor frihet att skapa våra egna lösningar men vi har till följd av skatteundantaget kunnat växa och erbjuda en större infrastrukturell frihet.

Innan EU-inträdet var hoten om indragen trafik ständigt närvarande. De stora rederierna såg inte nyttan av att vika in till Åland. Efter att taxfreen försvann i EU men bibehölls på Åland har mängden anlöp ökat radikalt vilket skapat förutsättningar för liv och logistik vi tidigare bara kunde drömma om. Dessutom är det ett faktum att det i dag är enklare än förut att flytta såväl bort från Åland som till vårt landskap. Detta har vi vunnit på, Åland är i dag större än någonsin.

När det gäller Åland och vår del i Europa har jag skrivit många gånger, jag är en varm anhängare av fredliga lösningar och menar att EU på det stora hela fungerar bra men att det finns sådant som fortfarande måste åtgärdas.

Vårjakten är ett exempel på frågor som EU inte borde lägga sig i. Det sade jag till kommissionären Karmenu Vella när jag träffade honom i Bryssel. Det var för övrigt första gången någon från Åland diskuterade frågan på djupet men honom.

När Brexit seglade upp på agendan var jag bestört. Vi står i dag närmare än någonsin fait accompli och jag hoppas verkligen det går att hitta lösningar som gör det möjligt för dagens ungdom att ta del i morgondagens EU.

Vid ett tillfälle var det läge att lyfta fem frågor som EU och Åland borde komma bättre överens om.

Ett öppet brev till EU-kommissionen skadar aldrig!

Här i Strasbourg fick alla europeiska ledare höra mer om Ålandsexemplet.

Dessa 25 år av tillväxt och samarbete är värt att hylla och därför skrev jag en insändare för att vi ska minnas att allt inte är elände ens med EU, tvärtom. Läs vidare nertill i bloggen.

Ska man berätta om Åland räcker det inte att stanna hemma. Det är fotarbete och möten som räknas. Min uppfattning är att folk runtom gärna lyssnar på vår berättelse när vi sätter in oss i ett geografiskt och historiskt sammanhang.

Det är i vardagen och över en måltid som en stor del av nätverken byggs upp. Här är platsen EU-kommissionens översta våning tillsammans med EU-parlamentets dåvarande vice talman, Boguslaw Liberadzki. 

Boguslaw Liberadzki har sett Polen gått från en totalitär öststat till ett fritt land.

Här är platsen där förslagen blir verklighet. EU-parlamentet är gigantiskt men består sist och slutligen av människor precis som vi.

25 år med EU har gjort Åland större

I det tysta har vi passerat 25-årsdagen av EU-inträdet den 1 januari 1995. Då gick Åland tillsammans med Sverige och Finland in i en gemenskap som för alltid kom att förändra vår vardag, faktiskt till det bättre trots allt som sägs. EU har i mer än en fjärdedel av självstyrelsens historia format det samhälle vi i dag lever i och skapat förutsättningar som inte alltid hyllats men som överlag och särskilt trafikmässigt gynnat oss och som dessutom skapat fred på ett i historisk mening svårslaget vis.

Tack vare EU-anslutningen och de medföljande, framförhandlade och bekräftade undantagen kan vi blicka tillbaka på 25 år av i stort sett ständig tillväxt vilket gjort vårt örike unikt på väldigt många vis. Vi kan välja mellan 24 färjavgångar varje dag, året runt, om vi vill åka till Sverige, Finland eller Estland. Vår befolkning har vuxit från 25.000 ålänningar år 1995 till 30.000 i år – en 20-procentig ökning vilket är betydligt mer än i både Finland (+ 6 %) och Sverige (+15 %). Detta skapar förutsättningar för större stabilitet i ekonomisk mening och ett trevligare socialt samhällsklimat, det mesta blir skojigare med hjälp av mångfald.

Samhällsekonomiskt har alltså Åland som medlem i EU vuxit kraftigt vilket kan tyckas vara en paradox mot bakgrund av skattegränsen, vårjaktstjafs och andra vardagliga förtret som vi lite för ofta lyfter i debatten. Sanningen är att åländska företag varit skickliga och djärva i att hitta möjligheter i en allt mer gränslös världshandel. Tillväxten i färjetrafiken har också skapat grogrund för underleverantörer vilka bäddat för arbetsplatser och goda vinster vilka på olika sätt bidragit till en starkare ekonomi.

Priset för denna tillväxt har varit att självstyrelsen inte har utvecklats lika starkt som tidigare. Efter EU-inträdet har mycket lite hänt i det politiska förhållandet mellan Finland och Åland. För ögonblicket pågår ett arbete med att stärka grundfinansieringen vilket är nödvändigt men som i högre grad handlar om att reparera det som är trasigt än att skapa något nytt. Den senaste självstyrelselagen är från 1993 då de största förändringarna innefattade införandet av klumpsumman och skapandet av ett eget åländskt postverk. Före det reformerades lagen i grunden 1952 vilket bland annat resulterade i flaggan som vi använt sedan 1954 och alltjämt utgör vår starkaste symbol.

Vad borde vi då göra för att ytterligare lyfta vårt Åland i en omvärld där småskaliga lösningar inte riktigt passar in? Jag tror att vi i ännu högre grad än i dag måste bli bättre på att marknadsföra vilka vi är både nationellt och internationellt. Det är nödvändigt att synas och vara mer närvarande och investera i allt som på olika sätt gör Åland större och mer lockande att besöka. Det handlar om att fortsätta utveckla Högskolan på Åland till det ekonomiska nav den har förutsättningar att bli. Vi borde också accelerera marknadsföringen gentemot i första hand Finland och Sverige för att göra oss attraktiva för såväl turister som inflyttare. Detta kan vi göra genom att tydligare berätta om våra närodlade produkter, vår vardag som betyder närhet till allt och vår infrastruktur som gör det möjligt att bo på Åland och arbeta i både Finland och Sverige.

Att vara ålänning och europé ska vara att båda äta kakan och behålla den. Med hjälp av vår egen lagstiftning kan vi skapa förutsättningar för företag att utvecklas och människor att växa. Detta kräver mod och i viss mån risktagande men det är vi skyldiga våra föregångare som byggde självstyrelsen och våra efterlevande som ska föra hela Åland vidare. Att skälla på EU är inte det rätta sättet att bygga framtid. Vi behöver ägna kraft åt att förändra det vi faktiskt kan påverka och hitta möjligheterna inom det EU som vi med stor säkerhet kommer att stanna kvar i även under de kommande 25 åren; minst.

Åland är en fantastisk plats att leva på, det bevisar vår kraftiga inflyttning. Det är dags att göra som man gjorde då självstyrelsen i tidernas gryning skapades; vi ska arbeta mer på att hitta konstruktiva lösningar och ägna mindre tid åt att klaga på sådant som vi inte kan påverka. Tack vare EU har vi vuxit, med hjälp av EU borde vi nu arbeta för att bli ännu större.

Jörgen Pettersson (C)

Lagtingsledamot, ordförande i finans- och näringsutskottet