På besök i fiskodlingen

Inget går upp mot en dos verklighet när det gäller samhällsbygge och politik. Därför drog Centerns lagtingsgrupp i veckan ut till Flisö där fiskodlaren Marcus Eriksson har sitt högkvarter och säljer fisk för närmare tjugo miljoner euro varje år. Det är en omtumlande utveckling som ägt rum sedan starten 1984 då Marcus tillsammans med numera framlidne brodern Christer började med två små kassar och slaktade i sjöboden.

Då var tanken att odla fisk splitterny, man hade testat på Brändö och aktörer som Harry Sjöblom, Pelle Husell och Hasse Nordqvist hade så smått börjat lära sig den nya tekniken. Det handlade som så ofta om ekonomisk överlevnad och arbetsplatser, jordbruket var svårt och då kom vattenbruket som ett viktigt alternativ.

– Många som började med fiskodling hade tidigare ägnat sig åt jordbruk, det blev en slags utveckling och en försiktig övergång, säger Marcus Eriksson som i dag äger Flisö Fisk Ab och bedriver fabrik med tjugo anställda på samma plats där sjöboden fanns som var det första slakteriet.

Sedan 1984 har massor hänt men grundidén är densamma, fisk är god och hälsosam mat och konsumenter är beredda att betala för det; precis som alla andra affärsidéer.

Flisö Fisk är numera delägare i M.A.T-Fish Ab Oy tillsammans med norska intressenter och Anders Skogberg. Bolaget har en vd som heter Anu Lauttia som från kontoret på Flisö säljer fisk över precis hela Finland och mer därtill, till exempel Baltikum och Sverige. När vi hälsar på i fabriken har några japanska romspecialister åkt hem efter att i några månader ha jobbat hand on med att ta hand om och förpacka den forellrom som är så dyrbar i Japan och säljs under namnet sujiko.

– Det är ett eget och ärbart yrke och de tar hand om rommen på ett extremt seriöst sätt för att det ska vara så snyggt som möjligt för konsumenterna, säger Marcus Eriksson.

Av omsättningen kan romförsäljningen handla om cirka en miljon euro per år; det är alltså inga småpengar det handlar om.

Det mest avgörande för fiskodlingar är leveranstryggheten. Varorna måste nå kunderna när man lovat, annars faller hela systemet. Varje år handlar det om 5.000 ton fisk som ska slaktas, fileas och hamna på matborden.

Förutom de anställda sysselsätter fiskodlingen på Flisö även fem långtradare för Gustavssons transport och fem tio chaufförer. Dessutom kommer Transmar till fabriken varje dag för att bland annat ta varor till Chipsters i Mariehamnb. Det är en välspelande kedja som varje dag ser till att maten kommer fram.
Det går inte att prata fiskodling utan att väga in hållbarhet och miljö. Över tid har branschen varit kritiserad men i dag sker allt på annat sätt än förut och näringsläckaget är minimalt.

Därför hör jag till dem som vill att fiskodlingen ska utvecklas och skapa ännu fler arbetsplatser.

Marcus Erikssons odling på Flisö står just nu tom till följd av tjänstemanna- och ministerbeslut som inte är enkla att begripa. Eriksson döljer inte sin irritation över att Åland valt att inte ta den näringspolitiska möjlighet som fiskodling utgör.

– Vi kunde lätt odla två tre gånger mer än i dag och bli mer självförsörjande på råvara utan att det skulle inverka synligt på miljön.

I dag kommer största delen av fisken som säljs till Finland på hjul från Sverige (Strömsund) där odlingarna ligger. Vem som helst begriper att det vore bättre för i vart fall Östersjön om odlingarna och förädlingen låg närmare varandra.

Hållbarhet är tillväxt som är arbetsplatser och det är tydligt att mer måste göras för att skapa förutsättningar för bättre mat och klokare miljötänk – till exempel vara mer generös med odlingstillstånd i särskilt den åländska skärgården. Det skapar även social hållbarhet, i dag är det fiskodlingarna som ser till att den kommunala ekonomin på Föglö och Brändö är i vart fall hyggligt hållbar.

– Det finns stora möjligheter att expandera. Marknaden finns, kunderna finns men råvaran saknas.

I fabriken på Flisö arbetar ett tjugotal anställda, mestadels föglöbor, med att slakta, blodtömma och filea fiskarna som sedan distribueras över hela Norden och ibland Japan.

Interiören är glänsande ren och fräsch in i detalj. Ska man vara med i livsmedelskedjan duger aldrig det nästbästa; allt måste vara toppklass.

Vd Anu Lauttia pendlar till Flisö från Åbo. Hon har arbetat med fisk i hela sitt liv och har genom åren byggt det kontaktnät som krävs för att försäljare ska lyckas.

Centerns lagtingsgrupp eller i vart fall stora delar av den på besök till Flisö och ägaren Marcus Eriksson. Från vänster Jesper Josefsson, Liz Mattsson, Anders Eriksson, Marcus Eriksson, Mikael Lindholm, Gyrid Högman och Jan Salmén.

Han började tillsammans med sin bror Christer 1984. I dag är Marcus Eriksson ensam ägare till Flisö Fisk Ab som säljer fisk för uppemot tjugo miljoner euro varje år.