Hotet mot självstyrelsen
Till följd av den omfattande vård- och landskapsreform (Sote) som genomförs i Finland riskerar den åländska självstyrelsen att stympas. Om detta debatterade vi i lagtinget i dag. Mitt eget inlägg löd följande:
Talman,
vi diskuterar i dag det fundament som sedan år 1921 skapat Åland och fostrat ålänningar. Självstyrelsen är skälet till att vi har det vi inom Åländsk Center kallar för världens bästa vardag. Åländskhet är för mig modet att utmana gamla sanningar och göra det trots att alla runtom oss är mycket större och mäktigare. Det har vi kunnat göra tack vare vår rätt att själva bestämma över vår framtid, åtminstone i rätt hög grad. Jag menar att åländskheten, sådan den förädlats och förändrats genom århundraden, ligger bakom i stort sett alla framgångar som skapat arbetsplatser och insikt att stort inte alltid är bäst. Jag tänker på Johan Ekblom som år 1865 korsade Atlanten med fartyget Preciosa. Han gjorde det utan kaptensexamen men med gott självförtroende. Jag tänker på Gustaf Erikson som från sitt kontor vid Esplanaden skötte 36 stora segelfartyg som drog från land till land över hela världen och tog vinsterna med sig hem till Åland. Härifrån är steget kort till skapandet av Viking Line där Gunnar Eklund efter att ha lärt sig av utlandet såg det ingen annan såg och byggde en passagerar- och lasttrafik som förändrade handels- och resandemönster i hela Östersjön. Till dessa kan vi lägga Janne Holmén som vann EM-guld i maraton efter att ha tillbringat mer tid på Jomalas grusvägar än någon annan. Att IFK Mariehamns och Åland Uniteds fotbollslag skulle nå landets högsta serier var från början omöjligt men slutade med att båda lagen blivit finländska mästare. Jag tänker också på operastjärnorna Jenny Carlstedt och Sofie Asplund som tagit sig fram i en obegripligt tuff kulturvärld. Jag kunde fortsätta med denna lista hur länge som helst och alla som på olika sätt haft framgång har självklart sig själva att tacka för bedrifterna. Ändå kan jag inte släppa tanken på att självstyrelsen är deras gemensamma nämnare. De har förverkligat den åländska drömmen och genom att jobba hårt har de nått framgång. Det har skett genom att man gjort annorlunda och inte dragit sig för att utmana och testa gränser.
Jag säger detta för att bidra med inspiration till nya tankar, stärkt självförtroende och förslag som aldrig tidigare prövats. Det förefaller alldeles på riktigt som om självstyrelsen kan komma att devalveras och då måste vi agera. Den aktuella propositionen utgör de facto ett oerhört slag mot självstyrelsen.
Dilemmat med ett temporärt Ålandsavdrag är till exempel att lösningen riskerar bli permanent såvitt Ålandskommittén inte kommer med den avgörande lösningen. Samma sak är slopandet av skattegottgörelsen. Släpper vi ett finger nu kan vi snart se att hela handen är borta. Då är risken överhängande att den självstyrelse som skapat ett så fantastiskt samhälle och medborgare blir något helt annat och det vill i vart fall vi undvika.
Jag är glad över den debatt som förts här i dag i den mån som den understryker självstyrelsen. I vart fall har jag också blivit bättre uppdaterad om det arbete som landskapsregeringens ministrar utför, tack för det. Landskapsregeringen har en grannlaga uppgift att inte bara utveckla vår självstyrelse utan faktiskt försvara den mot det som händer i Finland. Från Centerns sida håller vi med och använder alla våra kontaktytor i det arbetet, både mot Finland och Sverige och internationellt. I det talar vi med säkerhet samma språk som landskapsregeringen.
Självstyrelsen är den idé som skapat modiga och handlingskraftiga ålänningar. Det är kanske dags att med stöd av självstyrelsens internationella garantier höja den åländska profilen och kräva officiella och regelbundna möten med Finlands statsminister, precis som den danske statsministern varje år träffar Grönland och Färöarna. Det är kanske dags att göra officiella besök till Sverige och andra för att berätta historien om Ålands självstyrelse och hur vi vill utveckla den. Det är kanske dags att göra det som åländska entreprenörer, idrottsföreningar, kulturarbetare och många andra alltid gjort, testa gränser och utmana gamla sanningar. Självstyrelsens företrädare reste år 1921 till Genéve utan att kunna språket och förhandlade med folk de aldrig tidigare mött. Resultatet blev kanske inte perfekt men det mötte respekt och skapade en internationell konfliktlösning som Finland i många olika sammanhang hyllar och lyfter fram.
Det finns säkert många skäl till att det är svårt att utnyttja vår unika ställning men som med allt annat här i världen kommer allt till en gräns när man till sist måste göra även sådant som ter sig omöjligt och svårt.
Denna spörsmålsdebatt har satt fingret på ett svårlöst problem som kräver alla ålänningars insatser. Kanske borde vi i ännu högre grad diskutera självstyrelsen och förhållandet gentemot Finland mellan våra respektive partier i andra sammanhang än i lagtinget. Om det faktiskt är så att vi har olika syn på självstyrelsen och framtiden borde vi i vart fall definiera problemet.
Talman,
vi diskuterar i dag det fundament som sedan år 1921 skapat Åland och fostrat ålänningar. Självstyrelsen är skälet till att vi har det vi inom Åländsk Center kallar för världens bästa vardag. Åländskhet är för mig modet att utmana gamla sanningar och göra det trots att alla runtom oss är mycket större och mäktigare. Det har vi kunnat göra tack vare vår rätt att själva bestämma över vår framtid, åtminstone i rätt hög grad. Jag menar att åländskheten, sådan den förädlats och förändrats genom århundraden, ligger bakom i stort sett alla framgångar som skapat arbetsplatser och insikt att stort inte alltid är bäst. Jag tänker på Johan Ekblom som år 1865 korsade Atlanten med fartyget Preciosa. Han gjorde det utan kaptensexamen men med gott självförtroende. Jag tänker på Gustaf Erikson som från sitt kontor vid Esplanaden skötte 36 stora segelfartyg som drog från land till land över hela världen och tog vinsterna med sig hem till Åland. Härifrån är steget kort till skapandet av Viking Line där Gunnar Eklund efter att ha lärt sig av utlandet såg det ingen annan såg och byggde en passagerar- och lasttrafik som förändrade handels- och resandemönster i hela Östersjön. Till dessa kan vi lägga Janne Holmén som vann EM-guld i maraton efter att ha tillbringat mer tid på Jomalas grusvägar än någon annan. Att IFK Mariehamns och Åland Uniteds fotbollslag skulle nå landets högsta serier var från början omöjligt men slutade med att båda lagen blivit finländska mästare. Jag tänker också på operastjärnorna Jenny Carlstedt och Sofie Asplund som tagit sig fram i en obegripligt tuff kulturvärld. Jag kunde fortsätta med denna lista hur länge som helst och alla som på olika sätt haft framgång har självklart sig själva att tacka för bedrifterna. Ändå kan jag inte släppa tanken på att självstyrelsen är deras gemensamma nämnare. De har förverkligat den åländska drömmen och genom att jobba hårt har de nått framgång. Det har skett genom att man gjort annorlunda och inte dragit sig för att utmana och testa gränser.
Jag säger detta för att bidra med inspiration till nya tankar, stärkt självförtroende och förslag som aldrig tidigare prövats. Det förefaller alldeles på riktigt som om självstyrelsen kan komma att devalveras och då måste vi agera. Den aktuella propositionen utgör de facto ett oerhört slag mot självstyrelsen.
Dilemmat med ett temporärt Ålandsavdrag är till exempel att lösningen riskerar bli permanent såvitt Ålandskommittén inte kommer med den avgörande lösningen. Samma sak är slopandet av skattegottgörelsen. Släpper vi ett finger nu kan vi snart se att hela handen är borta. Då är risken överhängande att den självstyrelse som skapat ett så fantastiskt samhälle och medborgare blir något helt annat och det vill i vart fall vi undvika.
Jag är glad över den debatt som förts här i dag i den mån som den understryker självstyrelsen. I vart fall har jag också blivit bättre uppdaterad om det arbete som landskapsregeringens ministrar utför, tack för det. Landskapsregeringen har en grannlaga uppgift att inte bara utveckla vår självstyrelse utan faktiskt försvara den mot det som händer i Finland. Från Centerns sida håller vi med och använder alla våra kontaktytor i det arbetet, både mot Finland och Sverige och internationellt. I det talar vi med säkerhet samma språk som landskapsregeringen.
Självstyrelsen är den idé som skapat modiga och handlingskraftiga ålänningar. Det är kanske dags att med stöd av självstyrelsens internationella garantier höja den åländska profilen och kräva officiella och regelbundna möten med Finlands statsminister, precis som den danske statsministern varje år träffar Grönland och Färöarna. Det är kanske dags att göra officiella besök till Sverige och andra för att berätta historien om Ålands självstyrelse och hur vi vill utveckla den. Det är kanske dags att göra det som åländska entreprenörer, idrottsföreningar, kulturarbetare och många andra alltid gjort, testa gränser och utmana gamla sanningar. Självstyrelsens företrädare reste år 1921 till Genéve utan att kunna språket och förhandlade med folk de aldrig tidigare mött. Resultatet blev kanske inte perfekt men det mötte respekt och skapade en internationell konfliktlösning som Finland i många olika sammanhang hyllar och lyfter fram.
Det finns säkert många skäl till att det är svårt att utnyttja vår unika ställning men som med allt annat här i världen kommer allt till en gräns när man till sist måste göra även sådant som ter sig omöjligt och svårt.
Denna spörsmålsdebatt har satt fingret på ett svårlöst problem som kräver alla ålänningars insatser. Kanske borde vi i ännu högre grad diskutera självstyrelsen och förhållandet gentemot Finland mellan våra respektive partier i andra sammanhang än i lagtinget. Om det faktiskt är så att vi har olika syn på självstyrelsen och framtiden borde vi i vart fall definiera problemet.
 |
| Landskapet Ålands ställning i republiken Finland är kämpig i följderna av de stora reformerna som Finland genomför. |
Kommentarer
Skicka en kommentar