EU gjorde Åland större

Den 1 januari var det 25 år sedan Åland gick med i EU och förändrade vår vardag. I dag har den åländska självstyrelsen i mer än en fjärdedel av tiden utgjort en del av Europa vid sidan av att höra till Finland. Dessa 25 år har i grunden förändrat vårt samhälle och många andras. Vi har inte längre lika stor frihet att skapa våra egna lösningar men vi har till följd av skatteundantaget kunnat växa och erbjuda en större infrastrukturell frihet.

Innan EU-inträdet var hoten om indragen trafik ständigt närvarande. De stora rederierna såg inte nyttan av att vika in till Åland. Efter att taxfreen försvann i EU men bibehölls på Åland har mängden anlöp ökat radikalt vilket skapat förutsättningar för liv och logistik vi tidigare bara kunde drömma om. Dessutom är det ett faktum att det i dag är enklare än förut att flytta såväl bort från Åland som till vårt landskap. Detta har vi vunnit på, Åland är i dag större än någonsin.

När det gäller Åland och vår del i Europa har jag skrivit många gånger, jag är en varm anhängare av fredliga lösningar och menar att EU på det stora hela fungerar bra men att det finns sådant som fortfarande måste åtgärdas.

Vårjakten är ett exempel på frågor som EU inte borde lägga sig i. Det sade jag till kommissionären Karmenu Vella när jag träffade honom i Bryssel. Det var för övrigt första gången någon från Åland diskuterade frågan på djupet men honom.

När Brexit seglade upp på agendan var jag bestört. Vi står i dag närmare än någonsin fait accompli och jag hoppas verkligen det går att hitta lösningar som gör det möjligt för dagens ungdom att ta del i morgondagens EU.

Vid ett tillfälle var det läge att lyfta fem frågor som EU och Åland borde komma bättre överens om.

Ett öppet brev till EU-kommissionen skadar aldrig!

Här i Strasbourg fick alla europeiska ledare höra mer om Ålandsexemplet.

Dessa 25 år av tillväxt och samarbete är värt att hylla och därför skrev jag en insändare för att vi ska minnas att allt inte är elände ens med EU, tvärtom. Läs vidare nertill i bloggen.

Ska man berätta om Åland räcker det inte att stanna hemma. Det är fotarbete och möten som räknas. Min uppfattning är att folk runtom gärna lyssnar på vår berättelse när vi sätter in oss i ett geografiskt och historiskt sammanhang.

Det är i vardagen och över en måltid som en stor del av nätverken byggs upp. Här är platsen EU-kommissionens översta våning tillsammans med EU-parlamentets dåvarande vice talman, Boguslaw Liberadzki. 

Boguslaw Liberadzki har sett Polen gått från en totalitär öststat till ett fritt land.

Här är platsen där förslagen blir verklighet. EU-parlamentet är gigantiskt men består sist och slutligen av människor precis som vi.

25 år med EU har gjort Åland större

I det tysta har vi passerat 25-årsdagen av EU-inträdet den 1 januari 1995. Då gick Åland tillsammans med Sverige och Finland in i en gemenskap som för alltid kom att förändra vår vardag, faktiskt till det bättre trots allt som sägs. EU har i mer än en fjärdedel av självstyrelsens historia format det samhälle vi i dag lever i och skapat förutsättningar som inte alltid hyllats men som överlag och särskilt trafikmässigt gynnat oss och som dessutom skapat fred på ett i historisk mening svårslaget vis.

Tack vare EU-anslutningen och de medföljande, framförhandlade och bekräftade undantagen kan vi blicka tillbaka på 25 år av i stort sett ständig tillväxt vilket gjort vårt örike unikt på väldigt många vis. Vi kan välja mellan 24 färjavgångar varje dag, året runt, om vi vill åka till Sverige, Finland eller Estland. Vår befolkning har vuxit från 25.000 ålänningar år 1995 till 30.000 i år – en 20-procentig ökning vilket är betydligt mer än i både Finland (+ 6 %) och Sverige (+15 %). Detta skapar förutsättningar för större stabilitet i ekonomisk mening och ett trevligare socialt samhällsklimat, det mesta blir skojigare med hjälp av mångfald.

Samhällsekonomiskt har alltså Åland som medlem i EU vuxit kraftigt vilket kan tyckas vara en paradox mot bakgrund av skattegränsen, vårjaktstjafs och andra vardagliga förtret som vi lite för ofta lyfter i debatten. Sanningen är att åländska företag varit skickliga och djärva i att hitta möjligheter i en allt mer gränslös världshandel. Tillväxten i färjetrafiken har också skapat grogrund för underleverantörer vilka bäddat för arbetsplatser och goda vinster vilka på olika sätt bidragit till en starkare ekonomi.

Priset för denna tillväxt har varit att självstyrelsen inte har utvecklats lika starkt som tidigare. Efter EU-inträdet har mycket lite hänt i det politiska förhållandet mellan Finland och Åland. För ögonblicket pågår ett arbete med att stärka grundfinansieringen vilket är nödvändigt men som i högre grad handlar om att reparera det som är trasigt än att skapa något nytt. Den senaste självstyrelselagen är från 1993 då de största förändringarna innefattade införandet av klumpsumman och skapandet av ett eget åländskt postverk. Före det reformerades lagen i grunden 1952 vilket bland annat resulterade i flaggan som vi använt sedan 1954 och alltjämt utgör vår starkaste symbol.

Vad borde vi då göra för att ytterligare lyfta vårt Åland i en omvärld där småskaliga lösningar inte riktigt passar in? Jag tror att vi i ännu högre grad än i dag måste bli bättre på att marknadsföra vilka vi är både nationellt och internationellt. Det är nödvändigt att synas och vara mer närvarande och investera i allt som på olika sätt gör Åland större och mer lockande att besöka. Det handlar om att fortsätta utveckla Högskolan på Åland till det ekonomiska nav den har förutsättningar att bli. Vi borde också accelerera marknadsföringen gentemot i första hand Finland och Sverige för att göra oss attraktiva för såväl turister som inflyttare. Detta kan vi göra genom att tydligare berätta om våra närodlade produkter, vår vardag som betyder närhet till allt och vår infrastruktur som gör det möjligt att bo på Åland och arbeta i både Finland och Sverige.

Att vara ålänning och europé ska vara att båda äta kakan och behålla den. Med hjälp av vår egen lagstiftning kan vi skapa förutsättningar för företag att utvecklas och människor att växa. Detta kräver mod och i viss mån risktagande men det är vi skyldiga våra föregångare som byggde självstyrelsen och våra efterlevande som ska föra hela Åland vidare. Att skälla på EU är inte det rätta sättet att bygga framtid. Vi behöver ägna kraft åt att förändra det vi faktiskt kan påverka och hitta möjligheterna inom det EU som vi med stor säkerhet kommer att stanna kvar i även under de kommande 25 åren; minst.

Åland är en fantastisk plats att leva på, det bevisar vår kraftiga inflyttning. Det är dags att göra som man gjorde då självstyrelsen i tidernas gryning skapades; vi ska arbeta mer på att hitta konstruktiva lösningar och ägna mindre tid åt att klaga på sådant som vi inte kan påverka. Tack vare EU har vi vuxit, med hjälp av EU borde vi nu arbeta för att bli ännu större.

Jörgen Pettersson (C)

Lagtingsledamot, ordförande i finans- och näringsutskottet