160 år av fred på Åland
I dag vaknar vi upp till en av årets allra viktigaste dagar. Det är Ålands demilitariseringsdag och därmed något för inte bara oss utan en hel värld att fira. Fred är den sortens godis man aldrig får för mycket av.
Bakgrunden till den etthundrasextio år långa freden står att finna i Paris, den 30 mars år 1856. Då hade Europa genomlidit det så kallade Krimkriget som bland annat resulterade i att Rysslands västligaste utpost, Bomarsunds fästning, sköts i småbitar av britter och fransmän.
Visa av skadan beslöt segrarna i kriget att Åland i fortsättningen skulle bli demilitariserat och neutraliserat för all framtid. Därför är Åland i dag känt som ”fredens öar” vilket myntades av dåvarande landstingets talman Sune Carlsson i början av 1980-talet.
I dag är Östersjön om inte instabil så i varje fall lite skakigt. Till följd av mest Rysslands agerande i Ukraina och den pågående flyktingkrisen i Europa är det gott om utmaningar. Det skramlas med vapen runt Östersjön på ett sätt som inte skett på flera decennier och tungan måste ligga rätt i mun överallt. Nervositeten är påfallande, särskilt i de baltiska länderna som ju närmare än vi sett vad Ryssland är beredda att göra.
I dag väntar därför en lång rad program som uppmärksammar Ålands speciella status. Fredsinstitutet ordnar samtal i Kastelholm där bland andra tidigare presidenten Tarja Halonen och tidigare presidentkandidaten Pekka Haavisto deltar. Jag hoppas också kunna åka dit och lyssna och prata. Senare i kväll är dekt författaren Åsa Mobergs tur att framträda i Mariehamnsmuseet. Hon ska berätta om Florence Nightingale, all sjukvårds moder och den som under just Krimkriget införde banbrytande behandlingsmetoder.
Bakgrunden till den etthundrasextio år långa freden står att finna i Paris, den 30 mars år 1856. Då hade Europa genomlidit det så kallade Krimkriget som bland annat resulterade i att Rysslands västligaste utpost, Bomarsunds fästning, sköts i småbitar av britter och fransmän.
Visa av skadan beslöt segrarna i kriget att Åland i fortsättningen skulle bli demilitariserat och neutraliserat för all framtid. Därför är Åland i dag känt som ”fredens öar” vilket myntades av dåvarande landstingets talman Sune Carlsson i början av 1980-talet.
I dag är Östersjön om inte instabil så i varje fall lite skakigt. Till följd av mest Rysslands agerande i Ukraina och den pågående flyktingkrisen i Europa är det gott om utmaningar. Det skramlas med vapen runt Östersjön på ett sätt som inte skett på flera decennier och tungan måste ligga rätt i mun överallt. Nervositeten är påfallande, särskilt i de baltiska länderna som ju närmare än vi sett vad Ryssland är beredda att göra.
I dag väntar därför en lång rad program som uppmärksammar Ålands speciella status. Fredsinstitutet ordnar samtal i Kastelholm där bland andra tidigare presidenten Tarja Halonen och tidigare presidentkandidaten Pekka Haavisto deltar. Jag hoppas också kunna åka dit och lyssna och prata. Senare i kväll är dekt författaren Åsa Mobergs tur att framträda i Mariehamnsmuseet. Hon ska berätta om Florence Nightingale, all sjukvårds moder och den som under just Krimkriget införde banbrytande behandlingsmetoder.
Här kan man läsa hela traktatet om demilitariseringen.
Ungefär så här såg det ut när Parisfreden undertecknades den 30 mars år 1856. |
Bra skrivet Jörgen. Som alltid (nästan). Fred är en svår sak. När jag gick på Militärhögskola och läste strategi fick vi lära oss att det är den som försvarar sig som slutligen startar kriget. Om man inte försvarar sig så blir det inget krig. Om man avstår från att svara med våld så får man ner våldsnivån. Sådan är ickevåldstanken. Svårt, mycket svårt. Men kanske inte omöjligt. Vilket bevisas av att vi kan vara demilitariserade.
SvaraRaderaChristian Pleijel