Suckarnas tidning

I dagens Hufvudstadsbladet (på nätet) står att läsa en kolumn skriven av någon som heter Pia Ingström och tydligen arbetar med kulturbevakning på den finlandssvenska tidningsdraken. Texten går ut på att Åland inte borde få nominera en egen kandidat till det Nordiska rådets litterturpris.

Av det hon skriver, vilket kan höra till det mest självutplånande jag någonsin läst, drar jag några snabba slutsatser:
1. Vore alla dessa så kallade finlandssvenskar likadana är det inte längre frågan om år innan svenskan i Finland är utplånad. Det handlar om dagar. 
2. Med den synen på sig själv där alla människor förutsätts att devalvera det egna jaget tills automatiska dörrar slutar öppna sig är den finlandssvenska kulturen, som Pia Ingström är satt att bevaka, väldigt illa ute. 
3. Fadersmord är äckliga att outas. Pia Ingström har vad jag kan begripa en beef med Gustaf Widén, tidigare kulturchef på Hbl, och väljer nu att så offentligt det går förklara att hans besticklåda inte är fylld. 
4. Om nu Pia Ingström är fast anställd kritiker vid den stora (detta är deras egen förhoppning mer än fakta) svenska dagstidningen i Finland är hennes insikter i verkligheten på mycket rudimentär nivå. Österbotten har ingen självstyrelse vilket Åland har. 
På alldeles fullt allvar menar denna ”skribent” att det är fel att Åland som område kan lansera en kandidat till Nordiska Rådets litteraturpris eftersom böckerna inte är tillräckligt bra. Jodå, det är kontentan i eländet. Bara de böcker som skulle falla till exempel Pia Ingström på läppen skulle få vara med och konkurrera om Nordens eget litteraturpris. Tydligen har Ingström själv suttit med i
det så kallade bedömningsrådet för detta litteraturpris under åren 2007 till 2014 och då rådde, till en början, minsann ordning och reda. ”Sverige, Norge, Danmark och Island nominerade två kandidater var, liksom Finland, vars ena kandidat skulle representera den finlandssvenska litteraturen som vi på fastlandet förstår begreppet, det vill säga inklusive Åland.” (
Sedan dess har Nordiska rådet valt att ge även Grönland, Färöarna och Åland denna möjlighet eftersom de rätt och slätt är medlemmar i det Nordiska rådet.)

Det är här man tar sig för pannan och undrar hur rotlös det är möjligt för en till synes bildad människa att vara. Island har 320.000 invånare. Sverige består av 9,7 miljoner. Ska de hanteras lika och ska därmed Island exkluderas? Nej, eftersom de är olika enheter inom Norden, precis och exakt på samma sätt som Åland är i Nordiska rådet. Är man med i Norden är man det på samma villkor som alla andra.

Ja, vi på Åland är ganska små men vi tror att vi är något och vi är beredda att försöka och naturligtvis vill vi göra det själv. Någon annan lär inte göra det. Det borde Pia Ingström också försöka tänka på istället för att förminska sig själv, sin tidning och den finlandssvenskhet som hon antagligen vill representera till – ingenting.

Boken som fick Pia Ingström att tappa förnuftet heter Minkriket och är skriven av åländskan Karin Erlandsson. Jag har inte läst den men hoppas innerligt den vinner årets tävling. Här kan man höra mer om nomineringen i Ålands radio.
Här är en bild från Hufvudstadsbladets kulturredaktion. På denna enkom tillverkade lugnande matta vilar redaktörerna upp sig innan de slår sig ner vid skrivmaskinen.
Pia Ingström hade ingen bra dag på jobbet i dag.  

Kommentarer

Populära inlägg