Tunga ord från EU-toppen

Om det före lagtingets Brysselbesök fanns ens en minsta skärv av tvivel över nödvändigheten i landskapets inbesparingar måste den nu vara borta. För i det timslånga samtalet mellan det åländska parlamentet och EU:s viceordförande och finanskommissionär Olli Rehn var puckarna rakare än jag sällan upplevt i det politiska livet.

Olli var nyss hemkommen från en arbetsresa till Madrid och diskussioner om den spanska ekonomin, särskilt bankerna som ju är ekonomins blodomlopp. Problemet där är hur banksystemet ska kunna stabiliseras. Dilemmat är lika enkelt att förklara som svårt att lösa. Bankerna har lånat ut pengar mot säkerheter som inte längre finns till kunder som inte kan betala. Detta stannar inte hos banken utan förs över till staten som ställs inför fullbordat faktum. Utan statlig hjälp kraschar bankerna och då finns risk att patienten dör. Därför krävs riktiga strukturella reformer. Och med det menas att helt upphöra med vissa verksamheter, kraftig dra ner på andra och det svåraste av allt: tvinga folk att arbeta längre.

(Exakt samma sak fast i mindre skala måste vi också genomföra på Åland och här måste alla vara med och göra det arbetet.)

Den europeiska ekonomin började inte alls dåligt i år men har nu vänt neråt igen. Det är alltså bara en fråga om dagar och veckor innan tidningarna på nytt fylls av svarta världskrigsrubriker om depressionen i Europa. Det har förresten redan börjat med upplopp i Aten. Obegripligt nog och av skäl som bara grekerna själva känner till är de arga för att Merkel och hennes landsmän betalat de grekiska skulderna.


Nästa år tror Olli Rehn att tillbakamarschen så smått kan börja igen. Men skillnaderna mellan medlemsländernas tillväxt är enorma. Jobbet är omfattande, det handlar om att justera obalansen som uppstått mellan de så kallade galna åren 2000 och 2008. Det går inte att reparera dem i en handvändning.

Över allt detta dagspolitiska finns även en stor oro för staternas skuldsättning i Europa. Under de senaste fyra fem åren har denna statsskuld vuxit från 60 till 90 procent av bruttonationalprodukten. Förr i världen var den 20 procent. Detta är inte bara teori och makroekonomi. Konsekvenserna märks hos oss alla. Historien visar tydligt att när statsskulden börjar nå 80-90 procent av BNP så har det negativ inverkan på tillväxten. Medborgarna handlar mindre. Därför MÅSTE statsskulderna minska. Detta är ett ansvar som vilar på oss alla i Europa. Olli Rehn är även här extremt tydlig:
– Det är oerhört viktigt att medlemsstaterna balanserar sina offentliga ekonomier och gör strukturella reformer för att främja tillväxt och sysselsättning. Läget blir värre innan det blir bättre, löd budskapet.
Detta är hårda fakta. I Spanien syns statens problem tydligt i det dagliga livet. Likaså i Grekland och snart i Italien. Och när dessa stora skakar, strittar det också över de mindre EU-medlemmarna och i förlängningen såklart även Åland.

I morgon: Eurons framtid och ett A- och ett B-lag för europeiska banker. Hur drabbar allt detta Åland och vad kan vi göra?

Ett av EU-kommissionens mötesrum med utsikt över halva Bryssel, huvudstad i ett land som just för ögonblicket har framtiden bakom sig. Belgien är en sargad nation med stora klyftor och svåra språkstrider.
Tack och hej. EU-kommissionren Olli Rehn fick en kokbok av Michael Björklund när Ålands talman Britt Lundberg tackade för diskussionen. Från vänster även lagtingsdirektör Susanne Eriksson, vice talman Roger Jansson och längst till höger biträdande lagtingsdirektör Marine Holm-Johansson. Rehn fick också en officiell inbjudan till Åland med sig från mötet.

Kommentarer

  1. Alltid när någon kommer med påståendet "Det blir värre förrän det blir bättre" så tolkar jag det som att de inte har en blå-blekaste aning hur det ska sluta bara tycker att enda till buds varande medicinen är "vänta och se". (Samt att dom själv överlever "värre tider" rätt hyfsat ändå)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg