Hur ska skatten betalas?

Mariehamns stad står inför stora utmaningar ur ett finansiellt perspektiv. Dilemmat är delvis liknande det landskapet Åland står inför men också helt annorlunda. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan kommunerna och landskapet när det gäller den egna finansieringen.

 Landskapet Åland är i händerna på republiken Finland och den överenskomna klumpsumman vars storlek ålänningarna egentligen inte kan påverka. Det är inte helt sant. Genom att skapa vinstgivande företag och driva på tillväxten kan vi tack vara skattegottgörelsen få mer pengar än klumpsumman medger. Denna skattegottgörelse är såklart beroende av den allmänna konjunkturen. I dagens läge blir skattegottgörelsen därför extremt låg jämfört med hur det var för några år sedan då de åländska bolagen gjorde höga vinster och sprutade ur sig dividender.

 Men det gäller Mariehamns stad. Till skillnad mot landskapet kan kommunerna på egen hand höja eller sänka sina inkomster med hjälp av kommunalskatten. Dessutom finns möjligheten att införa en fastighetsskatt vilket de flesta åländska kommuner gjort i någon form. Mariehamns stad har det inte men står nu inför ett vägskäl. Stadsdirektören föreslår en skatteväxling där man sänker kommunalskatten och inför en fastighetsskatt. I pengar till staden blir slutresultatet detsamma. Man tar in lika mycket på fastighetsskatten som man förlorar på inkomstskatten. Vad är då syftet? Jo, man kan taxera de cirka 1.000 lägenheter som i dag ägs av icke-mariehamnare som inte betalar skatt till staden. Fler är med och betalar, kort och gott.

 Det sista är lovvärt. Alla som nyttjar stadens service bör vara med och finansiera den. Fripassagerare ska man så där generellt sett undvika. Men förslaget tål ändå funderas över. Till exempel det faktum att vissa mariehamnare får högre totala kostnader än i dag medan andra får lägre. Att denna fördelningen faller rättvist ut måste man vara säker på.

 Jag tror att en högre andel fastighetsskatt är framtiden av det skälet att fastigheter är oföränderliga medan löneinkomster är flyktiga och oförutsägbara. Det som händer inom Viking Line och Ålandsbanken stannar naturligtvis inte där. Det kommer även att märkas i samhället.

 Kring detta med fastighetsskatt och boendekostnader har jag skrivit tidigare, här hittar ni till exempel högskolerektorn och ekonomen Edvard Johanssons föreläsning i ämnet. Även på Facebook fördes en kort och intensiv debatt i ämnet. Så här såg delar av den konversationen ut:
Edvard Johansson
Byt inkomstskatt mot fastighetsskatt i stan

Mariehamns stad har problem med sin ekonomi. Stadens intäkter kommer inte att stiga i takt med framtidens utgiftsökningar för bland annat äldreomsorg. Vidare är det sannolikt att de skatteintäkter som kommunen kan få från företagsbeskattningen kommer att minska på grund av den internationella skattekonkurrensen. I Sverige finns planer på att sänka företagsbeskattningen med någon procentenhet, och det är inte omöjligt att Finland följer efter. Och det kanske är bara början mot ytterligare sänkningar av företagsbeskattningen.

Den uppenbara vägen framåt för Mariehamn är att försöka få landskapsregeringen att göra om landskapsandelssystemet så att det inte skulle missgynna Mariehamn lika kraftigt som det nuvarande systemet gör. Mariehamn fick 2011 en landskapsandel på 690 euro per person, medan till exempel Lemland fick 1530 euro och Geta hela 3210 euro per person. Ett system där alla ålänningar skull
e få lika mycket skulle öka Mariehamns stads intäkter med cirka 7,5 miljoner euro per år, vilket skulle lösa åtminstone de kortsiktiga budgetproblemen genast. Hur detta skulle kunna lösas politiskt är en annan fråga, givet att lagtingets majoritet är icke-mariehamnare, och sålunda har mycket att förlora på en dylik reform.

I brist på en sådan landskapsandelsreform bör Mariehamn införa den i lag stipulerade maximala fastighetsskatten om 0,75 procent på alla fastigheters beskattningsbara värde. De pengar som fås in på detta sätt bör i sin helhet användas till en sänkning av den kommunala inkomstskatten.

Fastighetsskatten har vissa problem, men i den nuvarande och framtida ekonomiska omgivningen för Mariehamn har den åtminstone två markanta fördelar. För det första minskar inte intäkterna från fastighetsskatten bara för att dess innevånare går i pension (vilket förstås är fallet med den kommunala inkomstskatten). För det andra kan man på detta sätt bredda skattebasen och beskatta de personer som har en bostad i Mariehamn men även i en annan kommun där han/hon också är mantalsskriven. Dessutom får man en annan positiv effekt av en dylik reform – en lägre inkomstskatt påverkar sysselsättningen positivt.

(Publicerad i Tidningen Åland 8 september 2012)
Gilla ·  ·  · den 7 september kl. 08:29 i områdetMariehamn, Åland
  • Krister Norrgrann, Timo Vetriö och 2 andra gillar detta.
  • Jörgen Pettersson Bra tänkt, Edvard. Fastighetsskatt är troligen en klok väg framåt. Huvudsakligen av två skäl. Den är rättvis, i dag uppskattar man att 1.000 bostäder används av folk som inte är skattskrivna i Mariehamn. De använder stadens service men är inte med och betalar. Det andra skälet är att en fastighetsskatt är stabil, i förhållande till inkomstskatt. Folk flyttar, men husen står kvar.
  • Olov Waldemar Hansson "Dessutom får man en annan positiv effekt av en dylik reform – en lägre inkomstskatt påverkar sysselsättningen positivt."

    En lägre inkomstskatt har inga uppmätbara effekter på sysselsättningen, utom i de fall beskattaren bibehåller utgifterna på samma nivå som tidigare, trots skattesänkning, d.v.s. ökar sin nettospendering.
  • Edvard Johansson Kunde inte hålla med mer. Framtidens beskattning kommer att i högre grad handla om omsättningsskatter och fastighetsskatt, och mindre om inkomstskatt och framför allt bolagsskatt.
  • Edvard Johansson Olov Waldemar har rätt på så sätt att en lägre inkomstskatt knappast påverkar hur mycket de som redan har ett jobb arbetar. Dvs. man får mycket små effekter av att sänka inkomstskatten på det viset. Däremot börjar det vara ganska klart att sannolikheten att någon jobbar istället för att inte jobba alls (den så kallade extensiva marginalen på fackspråk) påverkas rätt ordentligt av skatterna. Och detta gäller speciellt för "marginella" grupper på arbetsmarknaden (unga, gamla, invandrare etc. ). En bra referens är THE NORDIC MODEL. EMBRACING GLOBALIZATION AND SHARING RISKS 14.12.2007 Andersen, Torben M. - Holmström, Bengt - Honkapohja, Seppo - Korkman, Sixten - Söderström Hans Tson - Vartiainen, Juhana (http://www.etla.fi/files/1893_the_nordic_model_kansineen.pdf) Se speciellt avnittet som börjar på sid 106. Ö
  • Olov Waldemar Hansson @Edvard: Har läst många, många rapporter angående just detta. Det är en teori som inte substantierats av majoriteten av de studier som gjorts. Av alla "strukturella reformer" som gjorts sedan 1990 har ingen visat uppmätbar effekt.

    Det är en myt att vi idag skulle stå inför problem med utbudssidan på arbetsmarknaden. Vi har snarare ett stort problem med efterfrågan, något som på sikt sänker (och redan har sänkt) det totala deltagandet på arbetsmarknaden. Där är det största problemet vi står inför i Finland idag.


 Sammantaget. Givet alla olika åsikter och frågor i denna fråga tror jag inte man förlorar något på att bereda frågan ett år till och sedan ta ny ställning till förslaget. Jag tycker själv ledarskapet blir för yvigt om man föreslår en sak ena dagen bara för att tvingas ta det tillbaka nästa. Jag vet att det ibland är oundvikligt men man ska ändå försöka tänka efter före. Och detta förslag har diskuterats i några veckor, inte mer. Detta bär likhet med skärgårdstrafiken och andra svåra strukturomläggningar, de måste bedömas så noggrant som någonsin möjligt.
Så här ska ingen stadsbo eller ålänning någonsin behöva känna sig när det gäller förhållandet till stad, kommun eller landskap.
Om råttfällor skulle vara konstruerade på samma sätt som skattesystemen...
Skicka inlägg

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg