Satt mig i fredags genom några skolavslutningar och funderade såklart mest kring hur snabbt åren numera ramlar på. Det var som i går jag var där första gången. I dag är jag en veteran i sammanhanget. Ändå är det omöjlig att tröttna på Den blomstertid nu kommer, de lyckliga anletena hos snart lediga barn och den förväntan som vibrerar i lokalerna.
Strandnäs skola är ett föredöme på många olika sätt. Det är i dag en stor skola med en genuin karaktär. Här ryms infödda stadsbor, nya ålänningar och snart också Jomalabor. Det blir en smältdegel som på sikt skapar en legering som ska stå sig stark och leverera nya och modiga medborgare som är redo att fortsätta samhällsbygget. Det hade aldrig varit möjligt utan dedikerade, intresserade och professionella lärare vilket vi alltid haft lyckan att ha. Två av dem gick i pension i fredags. Helena Ekman efter trettionio år och Kajsa Råstu efter trettiosex.
Jag har haft turen att känna dem båda och vill på detta enkla vis önska dem en välförtjänt och aktiv pensionering. Tack vare det jobb de och deras kolleger gjort har tusentals ålänningar fått en stabil grund att bygga sina fortsatta liv på.
Här tar Helena Ekman avsked av sin sista klass, 4B i Strandnäs skola. Mycket känslor i farten sådan dag.
Margaretha Österman och Helena Ekman får sin blomkvastar av rektorn Mikael Rosbäck efter väl förrättat värv.
Om inte detta är en sommarbild vet jag inte vad som är det.
Kommentarer
Skicka en kommentar