Jahaja. Det var det det. Sverige räckte inte till. Exit EM. Exit Hamrén. Exit Zlatan. Men än går inte flyget. Först ska vi pälsa fransmännen! Bara för att man förlorar lite får man nämligen aldrig ge sig. Inte i sport, inte på jobbet, inte i livet. Det är bara att komma igen, som min gamle kompis Winston brukade säga. För mitt i allt blågula elände har vi fortfarande England kvar att ty oss till. Det gänget ska kämpa på land, de ska kriga till sjöss och i luften och de ska inte ge sig förrän de som sista lag står kvar på det av kamp brutna slagfält vi kallar gräsmatta.
Nu är det alltså England som gäller. Och inför de stundande slagen tar vi med oss några berömda ord från cigarrrökaren och skumpakrökaren Winston: ”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack och lycka till framöver
Graduation Day! Detta skriver jag upprymd och inspirerad av att se när 30 grit:labbare fått sina diplom vid en solenn ceremoni på Pafs huvud...
-
Måndagen den 26 januari hade jag förmånen att inleda ett seminarium arrangerat av Samfundet Sverige-Finland på Finlands ambassad i Stovkholm...
-
Gjorde en avstickare till Helsingfors i går för att ta pulsen på riksdagen och delta i den ryska ambassadens julfirande, ett resultat av Ål...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar