Kortrutts-ja i lagtinget

I går behandlades det så kallade kortruttsbetänkandet i Ålands lagting. Där stöder ett enigt finans- och näringsutskott de tankar som presenterats av landskapsregeringen vilket bör betyda att en ny hamn snart ser ljuset på östra Föglö. Därefter riktas blickarna mot västra Föglö och sedan mot en broförbindelse mellan Prästö och Vårdö. Allt detta sker inte nu men så småningom. De stora dragen är formulerade. Jag har tidigare berättat om vårt betänkande här.

Här kan man lyssna till ett radioreferat från debatten som fortsätter på torsdag.

Mina egna inledande ord i debatten löd så här:

Talman,

I dag handlar det om på vilket sätt vi i detta parlament vill skapa förutsättningar för att den åländska skärgården ska överleva. Det kan låta ödesmättat men är ett faktum vilket även framkommer i det meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem som landskapsregeringen lämnade för nästan exakt ett år sedan. Jag citerar ur texten: 

”Trafiken är en överlevnadsfråga för den bofasta befolkningen i skärgården och deras möjligheter att bedriva näringar men också mycket viktig för personer med fritidsboende i regionen samt för genomfartstrafik och som transportled österut.”

Det är tänkvärda ord i detta sammanhang. Skärgården är sargad till följd av den urbaniseringsvåg som sveper över hela världen och som leder till att städerna blir fler och landsbygden blir mindre innehållsrik. Det är ingen bra utveckling men den är verklighet och ett resultat av folks egna drömmar och framtidsplaner.

Finans- och näringsutskottet fick i uppdrag av detta lagting att behandla det så kallade kortruttsmeddelandet och även om det tog ganska länge så är det nu gjort. Det är också skäl att påminna om ett meddelandes beskaffenhet. Det är absolut ingen självklarhet att ett sådant ska utskottsbehandlas då det sist och slutligen handlar om en avsiktsförklaring; vad den valda regeringen väljer att göra. I det här fallet var det ett enigt regeringsblock som ställde sig bakom meddelandet.

I utskottet har vi koncentrerat behandlingen på att höra representanter från de närmast berörda kommunerna. Vi har också försökt sätta den framtida trafiken i ett större perspektiv och se hur Åland kan passa in som en länk mellan i första hand Finland och Sverige. Vår exercis har varit lärorik och har också visat hur oerhört komplexa frågor det handlar om. 

Mot bakgrund av det är det viktigt att hålla blicken på helheten och undvika att gå ner på detaljnivå. I lagtinget ska vi leda och visionera, i landskapsregeringen ska man genomföra. Det handlar om den viktiga skillnaden mellan ledarskap och chefsskap.

Landskapsregeringens enhälliga avsikt är enligt meddelandet att fokusera på investeringar på östra och västra Föglö samt förbereda för en bro över Prästösund.

Ett enigt utskott delar landskapsregeringens uppfattning om att detta handlar om en ödesfråga för skärgårdsregionen. Dessutom understryker vi gärna behovet av långsiktighet och stabilitet. Man kunde lagt till förutsägbarhet också. Utskottet understödjer också att omstruktureringen fortgår i enlighet med rapportens slutsatser samt att arbetet nu koncentreras på investeringar på östra och västra Föglö för att göra Föglö till en knutpunkt för den södra delen av skärgården.

När det gäller i första hand västra Föglö vill utskottet understryka vikten av att man inte glömmer bort möjligheten till en fast förbindelse över till fasta Åland. När det gäller bron över Prästösund är utskottets syn, vilket framkommer i betänkandet, att olika alternativ kan utredas. Till exempel kan det handla om en lägre bro vilken är billigare att bygga eller någon annan lösning. Vilken det skulle vara har utskottet valt att inte gräva djupare i eftersom olika alternativ för med sig olika utmaningar och det alldeles uppenbart handlar om en så kallad detaljfråga. Jag avser vidareutveckla min egen syn på hur detta borde gå till i ett senare anförande.

Med hänvisning till detta betänkande föreslår ett enigt utskott att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

I morgon ska jag förklara varför jag hellre ser en fast förbindelse över till Vårdö än en tunnel över till Föglö. Det handlar om ekonomi och att placera Åland närmare Finland och att lyfta fram de sevärdheter som finns till potentiella besökare.

I går sade Ålands lagting ja till att fortsätta anlägga en ny hamn på östra Föglö för att skapa en kortare rutt från i första hand Kökar och Sottunga. Genom att godkänna landskapsregeringens meddelande om framtidens trafiksystem i skärgården finns nu även stöd för en utbygggnad av västra Föglö samt en bro över Prästösund till Vårdö.

Bättre scent än aldrig

Ja, jisses, så var premiären i standupbranschen avklarad. Inför fullsatta läktare på Ålandsmässan fick jag mina minuter av berömmelse och chans att göra mina första stapplande humorsteg offentliga. Det där med att ställa sig på en scen och försöka locka folk till skratt kan vara något av det läskigaste som finns och just därför måste det göras. Utmaningar är till för att acceptera.

I mitt anförande försökte jag förklara varför jag har gjort som jag gjort och valt som jag valt. Detta ska läsas mot bakgrund av att det är ett kåseri mer än en dokumentär. Ha en fin måndag

För drygt tre år sedan befann jag mig på ett jobb som var så långt ifrån humorbranschen man kunde komma. Jag knegade i tidningsvärlden och ni vet hur det är där, det roligaste var när det inte var så roligt... 

När såg ni till exempel senast en rubrik som gjorde er riktigt glad? Eller förresten… nu är jag orättvis. Häromdagen stod det faktiskt ordagrant: ”Nu ska skolbussen inte glömma barnen” – och det är ju såklart ett steg i rätt riktning!

Jag insåg att detta inte längre passade mig och hoppade av tidningen och landade i humorns högborg på Åland – lagtinget. Den platsen jag dittills beskrivit som en förvaringsplats för mer eller mindre lata människor. Det var alltså som klippt och skuret för mig!

Att välja parti visade sig inte vara så enkelt. Alla lovade samma saker. ”Vi ska vara ’fördomsfria, generösa, snälla mot barn och i övrigt göra så gott vi kan’.” No shit Sherlock. Här började problemen för alla ville lika. Tänk den partiledare som istället skulle säga ”Jag har gott om fördomar men försöker dölja dem. Jag är generös – med andras pengar. Barn är fina – åtminstone när de sover.” Den kvinnan eller mannen skulle fått min röst men sådan var inte verkligheten. Jag tvingades välja i verkligheten och började välja bort.

De röda Socialdemokraterna försvann ganska snabbt då jag tycker folk ska ta sig fram på egna ben, inte andras.

De gula obundna gick också bort då linjen i partiet föreföll oklar. Sedan demonstrerade de dåvarande obundna just sin obundenhet genom att ta pengarna med sig och gå. 

Ålands Framtid försvann eftersom jag hade fått nog av allt gnäll i tidningsvärlden. I jämförelse med det partiet framstår de mest hjärtslitande gråterskor som partypinglor. Svart är inte min melodi.

Liberalerna försvann eftersom det är ett parti som har svårt att bestämma sig för att säga ja eller nej, oftast blir det precis tvärtom!

Moderaterna har en vacker blå färg och säger sig se borgerligt på tillvaron. I vart fall så länge som tillvaron inte sträcker sig bortom stadsgränsen.

Jag ville mer och jag ville jobba för hela Åland och därför valde jag Centern för sist och slutligen landar man i den avgörande frågan: Varför ska man sväva i det blå när man kan älska i det gröna?

Därefter fick jag möjlighet att kommentera på det nya förslaget till ny åländsk ordningslag och instämde såklart i hyllningskören: 

Jag är glad över detta förslag då det visar på stor kreativitet på ett mycket viktigt självstyrelseområde, lagstiftningen. Ministern beskriver bakgrunden till lagen som att man vill att folk ska ”skåla istället för att skråla” och så länge man inte, jag citerar, ”stör andra” är det fritt fram att tuta på. Detta öppnar fantastiska möjligheter för vårt lagstiftande parlament. För vi ska självklart inte stanna vid ordningslagen. Ta fartbegränsningarna. Jag hade för inte så länge sedan oturen att åka fast när jag körde 70 på 50-sträcka. Trots att jag faktiskt inte störde en enda själ! Här ska vi göra bättring. Jag föreslår fri fart så länge man inte stör någon annan! Inte minst skulle detta möjliggöra kraftiga inbesparingar hos polisen. 

Varför ska man sväva i det blå...

...när man kan älska i det gröna?

Gnällträsk ska man undvika, därför gick Ålands framtid bort.

Lib har svårt att bestämma sig för att säga ja eller nej, oftast blir det precis tvärtom. 

Obundet är bäst?

Margaret Thatcher har hyllats förut på denna blogg. Få har som hon sammanfattat den inre kärnan av socialismen. ”Problemet med socialism är att man till sist får slut på andra människors pengar”, sade hon ungefär.

Scen debut som humorist

Ibland går det snabbt från tanke till handling. För någon vecka sedan hyllade jag de åländska ståuppare som ställde sig på scenen på Alandica och fick oss i publiken att skratta. Nämnde dumt nog att jag själv är lockad av att pröva humorvingarna...

I dag ska det ske. Tillsammans med LÅL-aren Joacim Björkvall och några till ska det bli humorlagting klockan 14.30 i dag söndag på Ålandsmässan i Baltichallen. Kom och lyssna!

Först blir det ett eget gig och sedan ska aktuella nyheter kommenteras. Ja, jag är nervös och tycker det är svårt att välja i flödet. Jag funderar på att utveckla något av följande:

Det polska flygets intrång på åländskt luftrum häromdagen. #tiotusenmetersklubben

Hur många brandstationer ryms det egentligen i en och samma kommun? #theskyisthelimit

100 nyanser av bubbel eller vad man egentligen kan göra av alla de osålda champagneflaskor som ligger i landskapets kylrum. #densomsparhenhar

Trollen på nätet som slår larm om ISIS-krigare i spåren av att Åland bereder sig på att ta emot en handfull flyktingar. #oresonligadebatter

Alla politikers fasoner, så där i största allmänhet men mest på Facebook. #ingenskämskuddeärtillräckligtstor

Livet i lagtinget. #niskulleändåintetrodet

Våra surdegar som vi från partiets sida delar ut till våra vänner. Surdegen som är från Kumlinge innehåller morgondagens möjligheter! #surdegärkärlek

Att Fredens öar måste bygga ett nytt polishus för att bevara lugnet och ron. #hillstreetblues #becarefuloutthere

Turerna kring vindkraftsstödet i  Finlands riksdag där det varit buskisvarning. #viktigtvarapåplatsnärdetgäller

Här på bloggen har jag försökt vara rolig även vid några tidigare tillfällen (två för att vara exakt):

1. När jag berättade om vad vi egentligen gör på alla utskottsmöten.

2. Och en helt vanlig morgon i mitt liv.

Varmt välkomna till Ålandsmässan i dag kl 15.00. Lämna gärna ruttna ägg och tomater hemma. #jaglovargörasågottjagkan

Åländsk Centers monter på Balticmässan är den överlägset mest besökta (av de politiska partierna). Inte så konstigt. Här bjuds det på dagens surdeg, många åsikter, glada skratt och karameller! Hälsa på du med. #valseger2015

Hämta din egen surdeg!

Inget går upp mot färskt bröd. Särskilt inte om det är hembakt. Nuförtiden är det inte ens svårt och absolut inte i dag. På Ålandsmässan som öppnar klockan 10.00 i dag och avslutas klockan 17.00 i morgon finns vi från Åländsk Center på plats och visar att dagens surdeg är morgondagens möjligheter!

Från Kumlinge kommer denna degsats som ger dig de läckraste bröd du kan tänka dig! Kom och hämta!

Vi delar ut gratis surdegssatser tillsammans med ett läckert recept från Kumlingebagaren Airi Petterssons bageri. Vi vill med detta visa hur enkelt det är att göra läckra bakverk på egen hand. Här kan man läsa mer om surdegar och dess skötsel.

I vår monter finns även alla vi som i dag är aktiva och många fler, bland annat är det ett gyllene tillfälle att träffa riksdagskandidaten Mats Löfström och ställa honom mot väggen. Här kan du också läsa mer om honom på hans hemsida.

Ålandsmässan deltog vi i även i fjol och vi fick mersmak och goda vänner. Ses i vimlet!

Tänk dig denna och tänk dig den på ditt bord och en lång frukost. Just det, det blir inte bättre än så. Kom och hämta Airi Petterssons surdegssats från oss på mässan.

Viktig dag för vind och fred

I dag kan vara dagen då Finlands riksdag fattar beslutet som kan ge åländsk vindkraft hela 60 miljoner euro till tre olika vindkraftsparker. Det kan vara starten på att alldeles bokstavligen göra Åland till den gröna ön i det blåa havet. Inte ens Sannfinländarna lyckades trots tappra försök stoppa det unika stödet vilket är glädjande. Land ska byggas med hjälp av lag och överenskommelser som går att lita på, inte av kuppmakare.

Att Åland och Finland lyckats komma överens om detta har vi infrastrukturministern Veronica Thörnroos att tacka för mest av alla. Utan hennes tålamod, skicklighet och goda kontakter hade stödet knappast blivit verklighet.

Vindkraftsbeslutet (om det händer i dag) infaller dessutom på en för Finland och Åland symboliskt väldigt laddad dag. Det är exakt sjuttiofem år sedan vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen upphörde i en smärtsam fredsprocess. Finland förlorade bland annat Karelen men vann sin frihet och sin framtid. Det var den 13 mars år 1940 som statsminister Risto Ryti undertecknade avtalet tillsammans med galningen Josef Stalin och började bygga upp Finland igen. I kriget deltog även många frivilliga ålänningar.

Det är naturligtvis en tillfällighet men något slags tecken i tiden är det allt att Finland och Åland gör klokt i att arbeta tillsammans för att klara sig i en tuff värld.

Här i riksdagshusets plenisal var det ytterst nära att Sannfinländarna lyckades kuppa bort stödet till den åländska vindkraften. Elisabeth Nauclér som är åländsk ledamot i Helsingfors för att ta tillvara åländska intressen stod i en trappa och märkte ingenting. Jag slår vad om vad som helst att Mats Löfström hade sett till att vara på plats.

Stöd till framtidens energi

När det gäller naturresurser finns det tre saker som över tid talar till Ålands fördel. Här finns vatten och luft och starka vindar. Vattnet och luften tror jag på sikt blir starka argument för att locka besökare till vår ö.

De starka vindarna (mest gynnsamma i hela Finland!) är något vi till och med på kort sikt kan dra nytta av. Därför har finans- och näringsutskottet i ett enhälligt betänkande sagt ja till ett smärre vindkraftsstöd för att på riktigt göra det möjligt för branschen att överleva lågkonjunkturen och sedan ta nya tag för att bygga upp framtiden.

Detta har jag lyft många gånger tidigare. Till exempel hur vanligt det är med vindkraft i industrinationen Tyskland. Eller när vi förra behandlade ett liknande stöd. Och en europeisk vinkel på det hela samt en rapport från norska ön Hitra.

I min presentation i lagtinget i går försökte jag lyfta den stora bilden:

Talman, 

När det handlar om en hållbar framtid är det väldigt mycket som berör området energi. Vi använder elektricitet i stort sett varje vaken och sovande minut. Tyvärr är största delen av den elen inte producerad på ett hållbart sätt, den kommer från fossila bränslen eller kärnkraft som utarmar vår jord. 

Nu är vi på Åland inte i den positionen att vi kan göra något åt detta på en global nivå men vi har vissa möjligheter att lokalt göra vår energiproduktion lite mer hållbar genom att fortsätta satsa på den vindkraft som i dag utgör 23 procent av vårt energibehov. Tack vare djärva satsningar för länge sedan har vi i dag ett kunnande inom en bransch som alldeles på riktigt kan påverka hela världen. 

Kunskapen inom vindkraften har nu lett till att Åland i en unik operation och samarbete med Finland kan komma i åtnjutande av finansiering av tre stora vindkraftsparker vilket till och med kan göra Åland till en exportör av grön vindenergi. Den frågan avgörs i dagarna i Finlands riksdag och därefter i Ålands lagting och skapar då långsiktiga förutsättningar för en utbyggnad av vindkraften.
Det betänkande vi nu har på bordet handlar om historien och borde i den bästa av världar inte varit nödvändigt. Avsikten var från början att det tariffsystem som nu avgörs i riksdagen redan skulle vara klart. Så blev det inte och de åländska vindkraftsbolagens ekonomi är oerhört ansträngd. Därför är det ett enigt finans- och näringsutskott som förordar att landskapet betalar ut 4,90 euro per megawattimme eller sammanlagt 900.000 euro till dessa vindkraftsbolag för åren 2013 till 2015. Innan utbetalningen sker måste dock stödet notifieras. 

I samband med utskottsbehandlingen har utskottet upptäckt några smärre förbiseenden i lagförslaget varför vi föreslår att ett nytt moment tillfogas i den sjuttonde paragrafen. Övergripligt handlar det om att förtydliga att stödet bara riktar sig till vindkraftsproducenter. Alla förändringar beskrivs mer detaljerat i betänkandet.

Talman, genom att retroaktivt stödja den åländska vindkraften skapar vi möjligheter att i framtiden göra Åland till ett mer koldioxidneutralt samhälle. Det är helt i linje med den hållbarhetsstrategi som detta utskott tidigare formulerat och som antagits av detta lagting.
Mot bakgrund av detta är det ett enigt finans- och näringsutskott som står bakom detta betänkande varför vi föreslår att lagförslaget antas med de angivna förändringarna. Tack.

Redan i dag får Åland nästan en fjärdedel av sin elektricitet från vindkraften. Här på Allwinds hemsida kan man läsa mer om de åländska möllorna.

Svar kring Ulabrand

Häromdagen berättade jag om Ålands sjöräddningssällskaps nysatsning på den norska räddningskryssaren Ulabrand. Den kunde anskaffas tack vare goda och djupa kontakter med det norska sjöräddningssällskapet. Vilhelm Holmberg har på basen av det skrivit följande:

”Lycka till, fin båt! Men jag måste fråga mig om nödvändigheten i denna anskaffning? Ligger inte sjöräddningsansvaret på Sjöbevakningens ansvar? Vi skattebetalare har ju redan anskaffat både utrustning och manskap för ändamålet. Jag har svårt att tro att Sjöräddningsuppdragen är så många fler här än på andra ställen längs vår kust. Jag ifrågasätter inte på något sätt sällskapets ändamål att komplettera den befintliga lagstadgade sjöräddningsverksamheten. Paf medlen till bara denna båt är ju inte några småsummor. Finns det klara gränser för vilka uppdrag föreningen utför för att inte snedvrida konkurrensen på den privata marknaden? I tidningen läser jag att man 5-6 ggr året utför nödbogseringar med denna storlek av båt. Är det då verkligen sjöräddningsuppdrag eller är det kommersiella uppdrag som sköts av föreningen? Sjöräddningssällskapet är en bra verksamhet på många sätt men man måste fråga sig om det faktiskt finns behov av dessa investeringar och dessa utgifter som trots allt betalas av oss skattebetalare via Paf-medel eller slår man indirekt undan fötterna för det privata näringslivet?. Trots allt är en stor del av uppdragen av kommersiell karaktär och inte per defenition sjöräddningsuppdrag när man ser på sällskapets uppdragsflora. Skulle vara intressant att också höra Jörgen Petterssons åsikter i saken, då han (antar jag) representerar den politiska delen av styrelsen. Mvh Vilhelm Holmberg” 

Mitt svar:

Hej Vilhelm och tack för frågorna, de är välformulerade och viktiga. Först av allt: min inblandning i Ålands sjöräddningssällskaps styrelse har inget med politik att göra, jag deltar bara för att jag tycker verksamheten är hedervärd och inspirerande. Frivilliga människor ger av sin egen tid för att rädda människoliv, miljö och egendom; både med direkta och indirekta insatser. Denna talkoanda skulle jag gärna se mer av på andra områden.

De myndigheter som bär huvudansvaret för sjöräddning är inrikesministeriet i Finland som till sin hjälp har sjöbevakningsväsendet. Sjöräddningen kompletterar och samarbetar med dem och kan med sin lokala närvaro och snabba utryckningsmöjligheter ofta gripa in på ett livsavgörande sätt. Så fungerar det i princip över hela Norden.

Till detta ska också läggas ansvaret för oljeskyddet vilket är en åländsk behörighet och något landskapet med egna medel måste hantera. Ålands sjöräddningssällskap bemannar oljeskyddsfartyget Svärtan och samarbetar därtill med de lokala brandkårerna. Detta skulle vara oerhört dyrt att ha andra att sköta. I Sjöfartstidningen rapporteras nu om tre stora kustbevakningsanheter som är på plats i Göteborgs skärgård för 250 liter brännolja, oljeskydd kan kosta väldigt mycket.

Över tid är det också frivilliga som i praktiken skött även större haverier. Räddningsbogserare som Gustaf Erikson, Algot Johansson och Harald har alla opererats av sjöräddningen. Några exempel är branden på Seawind, Amorellas grundstötning i Föglö, manöverodugliga skärgårdsfärjor och mycket mer. Alla dessa hade tvingats vänta längre om inte den lokala närvaron hade funnits.
Sedan några månader tillbaka har en sådan beredskap saknats på Åland vilket sett ur sjöräddningssynpunkt inte varit tillfredsställande. När så möjligheten dök upp att för ett mycket bra pris införskaffa Ulabrand tog sjöräddningen det ansvaret – för såväl kommersiell trafik som för skärgårdstrafiken. Tack vare det kan vi nu erbjuda både bogsering och massevakuering – något vi anser är nödvändigt för hela Åland. Det måste också tilläggas att ingen privat aktör hittills haft den kapaciteten i standbyläge.

När det gäller vad ett sällskap ska göra och inte ska göra går gränsen vid nödsituationer och assistens till medlemmar. Sjöräddningen avser inte ta sig an kommersiella uppdrag som ”vanliga” bogseringar med Ulabrand.

Hoppas detta är tillräckliga svar på dina frågor, hör annars gärna av dig!

Ulabrand är redo att hjälpa till när olyckan är framme.

Här är en liten filmsnutt från Åland24

På Hitra hugger sejen

I dag fyller Chuck Norris sjuttiofem år (grattis!) och det har även blivit dags för mig att återvända hem efter några lärorika och inspirerande dagar på först Frøya och sedan Hitra. Blir såklart skoj att återvända till valkampanjer, lagting, utskott och allt vad det kan vara.

Den som reser får se och den här gången har jag både sett och upplevt. Inte minst blev det två dagar till sjöss varav gårdagen ägnades åt torskfiske som gick hyggligt även om jag också fick en sej! Ha en fin tisdag.

PS Även Ålandsvännen prins Edward av Storbritannien fyller år i dag. Congratulations Sir!

Man är ju sej själv närmast!

A view from a room. Det var en dramatisk natt med hagelstormar som ett tag hotade slå in hela fönstret. Att sova var inte att tänka på.

Uncle Bob riggar utrustningen tillsammans med vännen Jerry. När det gäller torskpilke får inget lämnas till slumpen.

Doktor Clinton har napp och Bob gör sig beredd med huggkroken.

Pang! Där satt den och första bärgningen var ett faktum.

Även folk som rott över Atlanten blir nöjda med en nyfångad torsk i näven.

Adokaten Gillian är van vid fula fiskar och gjorde processen kort även med den här torsken.

En Targa 27 duger till det mesta och alldeles särskilt till torskfiske!

Det hanns med lite laxposering också. Från vänster Carl, Jerry, Bob, undertecknad och Gillian.

Kystekspressen håller kommunikationerna öppna mellan Trondheim och Hitra.

Den nybyggda turistinformationen och hamnterminalen på Hitra lockar till möten och mat och fiske.

Från utsidan ser den ut så här.

Innan Hitratunneln kom till år 1994 var det besvärligt att ta sig till och från fasta Norge. 

Tunnelseende.

Utsikten längs vägen är i många avseenden magnifik även om fotografier sällan gör det rättvisa. 

Trondheim och så mycket mer finns det inte att säga om den staden. Just nu. Fast det är klart, visst är det coolt att Yahoo har kontor där!

Vatten och vind på Hitra

Vilken dag! Vilka vänner! Vilken ö! Det är svårt att låta utropstecknen vara i fred när det handlar om gårdagen på Hitra. Vi började med några timmar i ett mötesrum och avslutade på samma sätt men däremellan var intrycken liksom skratten många.

Först tog vi en RIB-båt med dubbla 250 hk Evinruden och åkte till havs för att se närmare på en fiskodling av modellen större. Hitra har på ett mycket klokt sätt förenat affären i fisken med folks vetgirighet och erbjuder information och utflykter till odlingarna. Business och kultur går hand i hand och skapar nödvändig balans. 

För allt handlar egentligen om Ægir när det kommer an på utnyttjandet av havets tillgångar. Ægir är guden som ser till att det råder balans mellan skapelsens förutsättningar och människans förordningar. Ægir vet att det inte får bära åt varken det ena eller det andra hållet – snarare tvärtom! När det gäller just Hitra är det nödvändigt med balans. Man lever vid havet, på havet och med havet.

Det handlar om överlevnad och stora affärer. Fiskodlingarna på Hitra (och Frøya) hanterar nästan tjugo procent av all fisk som produceras i Norge. Exporten når ända bort till Australien. Det är alltså storindustri och i Leröys fall (Hitras största företag och ett av tre börsnoterade industrier på Frøya och Hitra)) om femhundra arbetsplatser på en ort med mindre än femhundra invånare. Det är åländska Föglö fast tio gånger större. Vattenbruket är här lika självklart som jordbruket hos oss och målet är detsamma: att förse folk med mat. Hittills finns inget som tyder på att efterfrågan skulle minska, i fjol nådde man sådana nivåer att man inte förmådde leverera så mycket som hade behövts. Värsta konkurrenten är kycklingindustrin.

Det var spektakulärt på många sätt att se jätteodlingen på nära håll men minst lika spännande var det senare på dagen att besöka vindkraftsparken där 24 vindmöllor ser till att hela Hitra och hela Frøya förses med elektricitet och även förmår exportera energin. På Hitra finns väldigt mycket av det vi nu står i beråd att genomföra även på Åland. Vi vill utvidga vattenbruket och vi vill ta hem mer energi från den vind som aldrig slutar blåsa. Det är hållbarhet på riktigt.

Varje odling av den här storleken, och det finns många, kräver 65 ton (!) mat per dag för att snurra runt. Kassarna är 30 meter djupa och innehåller, taget från minnet, 200.000 laxar vardera.

Det finns lägen när en selfie är helt okej. Till exempel i 35 knop på en RIB-båt.  Hur det ser ut? Kolla filmen lite längre ner!

Vännen och kommunchefen Kjell Roar Sæther ställde upp och berättade om näringsliv och framtidsplaner och mycket mer inom Hitra kommun. 

En sådan här prismonter värmer ett öspelshjärta. Hitra hör till de öar som var med och startade det år 1985 på Isle of Man som i dag är NatWest Island Games.

Andra lägen när det är bra med selfies är när man ska ut och kolla på vindkraftsparker. 

Redo för wind-wind-situationer!

En liten film direkt från verkligheten.

Och en panoramabild över ett i alla avseenden storslaget område där numera 24 vindkraftverk á 2,3 MW står.

Kargt, kallt, blåsigt och miljövänligt.

Kraften finns i vinden. Sjuttio meter höga och fyrtio meter i diameter. Det är rejäla pjäser.

En liten film från båten!

En biltur runt Frøya

Gårdagen var spännande med produktiva och kreativa möten om framtidens NatWest Island Games. Vi tog dock en paus från pratandet några timmar för att se oss om på Frøya, den till storleken mindre av de två systeröarna som dominerar den norska fiskindustrin. Hela tre börsnoterade fiskbolag finns på öarna. Vi fick bland annat lära oss att båda öarna har ungefär 4.600 invånare (vardera) och att det ibland är den ena och ibland den andra som tar ledningen. På Frøya har det emellertid sett annorlunda ut. Som mest, för några tiotal år sedan, fanns den dubbla folkmängden men till följd av brist på arbetsplatser tvingades väldigt många lämna sin ö.

År 1994 ändrades förutsättningarna dramatiskt då den tidens djupaste tunnel öppnades för trafik, Hitratunneln mellan fasta Norge och Hitra. År 2000 kom sedan även Frøyatunneln som band samman de två öarna. Tunnlarna finansierades med hjälp av bomavgifter och den norska staten och resten är historia. I dag går femtio långtradare varje dag, året runt, fullastade från Frøya och Hitra till kunder över hela Europa. Befolkningstillväxten på öarna är större än genomsnittet i Norge och framtiden ser ljus ut.

För att klara av de tre börsnoterade företagens tillväxt krävs inflyttning. Tjugo procent av de som bor på Frøya är i dag inflyttade vilket ställer krav på såväl skola som fritidsaktiviteter. Det råder emellertid inga som helst tvivel, alla är tacksamma för inflyttningen som hjälper ön att bli starkare. Lika starkt tror man på fiskindustrins framtid. Folk behöver alltid ha mat. Fisk är bra mat och tillgången är stor. Så mycket mer fakta behövs inte i det caset.

På Frøya har man också skapat en på riktigt digital tidning! Nu väntar en liknande tur runt Hitra och i morgon fiske!

I dag är det för övrigt Internationella Kvinnodagen och det firar jag med att konstatera att jag själv är resultatet av en perfekt kvotering. Mina föräldrar var femtio procent män och femtio procent kvinnor! Fast skämt åsido önskar jag alla kvinnor som jag känner och även de jag inte känner en fantastisk dag i dag också. Vi strävar vidare mot att göra alla dagar till kvinno- och mansdagar!

Efter 200 kilometers bilkörning från Trondheim till Frøya satt det bra med en pizza för det här gänget på fredagskvällen!

Utsikten från mitt hotellfönster i går morse. Det var lugnt på morgonen för att utåt dagen blåsa upp rejält.

Så här kan det se ut när vi sitter och diskuterar utmaningar, framtid, lärdomar och sport. 

Affärsutvecklare Heidi berättade om hur kommunens näringsliv fungerar. Uppfinningsförmågan är stor när det gäller framtidens fiskodlingar eller havsbruk som de föredrar att kalla det. 

Vid skolan i Frøa står den här lilla bänken som är omöjlig att inte bli förtjust i.

För sextio miljoner norska kronor (sju miljoner euro) har Frøya nyligen byggt ett helt nytt Kultur- och kompetenscenter mitt i huvudorten Sistranda. En lokal fiskmiljardär stod för notan och för alla artister man tar in de två första åren!

Ute vid Frøyas sista klippor byggde tyskarna den är anläggningen under andra världskriget. Endast ett skott avlossades och det träffade i misstag en tysk båt!

När det blåser från Atlanten blir i stort sett allt annat oväsentligt. Mäktigt är bara förnamnet.

Samma hav, en annan bild. 

Stormselfie.

Bob, Gillian, James och Carl är fyra vänner som är med och driver NatWest Island Games vidare mot framtiden.

Kjersti Nord öppnade cafeterian på Gaustadbrygga enkom för oss och bjöd på delikata fiskbiffar, chokladkakor, bullar, våfflor, kaffe och säkert något jag glömt. Storartat! 

Hela gänget på trappan. Från vänster Knut Arne, Gillian, Anu, Kjersti, Jerry, Bob, James, Paul, Carl, Sølvi och Steve.

Vägarna på Frøya är slingriga och långa. Det har man utnyttjat genom att varje år arrangera Tour de Frøya. I fjol lockade tävlingen 901 deltagare från hela Norge. Det är inspiration!

Så här ser det nya kulturhuset ut från utsidan.