Inte viktig, lille vän

Nu ska den här bloggen inte bara vara en regeringskritiker men ibland är det svårt att låta bli. Här har jag diskuterat kring i praktiken precis allt men inte sett något som är lika kontraproduktivt som det arbete den sittande regeringen utför. Man väljer att gå ut efter posten när huset står i ljusan låga.

Häromdagen kom beskedet att Fake News numera är vägledande; ministrar citerar ministrar som helt saknar koll och ur det föds nån slags sanning som ingen annan förstår.

I dag kom kritik från alla de hårt kämpande socialarbetare som fått se hur deras reform skjuts på framtiden i väntan på... ingenting. 

Det är nog faktiskt mycket nu. Och allt bottnar faktiskt i att vår egen regering säger åt våra egna medborgare att de inte är tillräckligt viktiga.

En sak är tydligare än de flesta andra. Tycker du annorlunda än regeringen, tycker du fel. Denna socialiseringsprocess har hittills gjort att tre medlemmar ur måsarna valt att rösta med fötterna. Eller ta till väders...

Fake News till Åland

Som följd i färg kom så Fake News även till Åland. Det är kanske inte oväntat då kommunministern Nina Fellman har ett förhållande till ord som är lite... konstigt. Efter gårdagens föreläsning av Olof Ehrenkrona bad hon om ordet och sade så här:
– Grattis till en magnifik verbal avrättning!
Det är ord som jag inte egentligen alls tycker hör hemma på Fredens öar. Även fast de har med Donald Trump att göra måste det råda hyfs i tonen.
Hur som helst tycks hon nu gå ut och säga något som alls inte stämmer när det gäller hanteringen av Sottunga och det gör att trovärdigheten i reformarbetet går från lågt till svagt till underkänt.

Allt mer tyder på att Trump utgör en förebild för Ålands landskapsregering.

Konsulns ord om Trump

Gick och åt och lyssnade till Sveriges generalkonsul på Åland, Olof Ehrenkrona, som analyserade Donald Trumps etthundra första dagar vid makten. Analysen var god och några meningar stannade särskilt. Som till exempel:

• Att vi just nu bevittnar en anglosaxisk timeout från världsscenen.
• Att personer spelar stor roll i politik.
• Att det råder en stor skillnad mellan maktens erövring och maktens utövning. När det avståndet blir för långt uppstår problem.
• Att inget betyder mer än egot för Trump och att nersidan just nu är större än uppsidan

Om detta har jag också skrivit tidigare. Brexit och Trump har många gemensamma nämnare och det har faktiskt också sättet på vilket Ålands landskapsregering i dag hanterar Åland.

Olof Ehrenkrona talade inför ett rätt fullsatt Arken i dag.

En politisk ninja

Den liberala lagtingskandidaten Mats Adamzcak kallar sig själv för en Social Media Ninja och är mest känd för historierevisionism – i bästa fall. Det vill säga om man alls kan läsa boken han skrivit, det är inte alldeles lätt och om det kan jag vittna ty jag har försökt.

Nu är han anlitad som nån slags expert på sociala medier (eller ditåt, det är oklart vad) av Ålandstidningens kultursida. Jag utgår från att även andra politiska aktivister får samma möjlighet att så oblygt gå åt meningsmotståndare. Det är ju inte precis någon skräll att en liberal wanna-be-politiker tar sitt parti i försvar.

Hur som helst. Det mesta är ogenomträngligt men slutklämmen i måndagens krönika riktar sig mot nån slags opposition som bedriver härskartekniker... Just det. Det är inte så enkelt att begripa.

Bakgrunden är ändå, kanske, ett förslag till folkomröstning som nu får kritik för att det är fel formulerat. Däremot var den tidigare ”enkäten” rätt formulerad trots att man inte presenterade konsekvenser och trots att rätt många vittnat om att frågorna helt enkelt inte var möjliga att besvara.

Touché, tror jag det heter på ninjaspråk (som jag i ärlighetens namn inte riktigt hanterar).

Har lånat bilden från www.youzign.com men tror den föreställer Mats Adamzcak. :-)

Farväl och tack, Koivisto

Mina egna minnen av Mauno Koivisto, president i Finland är långt ifrån starka men finns ändå där. I tidernas morgon när jag var ny på Ålandstidningen åkte jag en dag till Kvarnbo i Saltvik för att bevaka presidentens årliga Ålandsbesök. Det bjöds på volleyboll och jag tog några riktigt fina bilder, som antagligen finns kvar i tidningsarkivet. Mitt under matchen kom plötsligt två rätt lågt flygande stridsplan vrålande över oss. Det var lika ovanligt då som i dag. Militära flyg hör inte till demilitariseringen. 

Vid den efterföljande presskonferensen ställde jag såklart frågan till den lätt svettige presidenten. Något svar av värde fick jag inte men nog ett minne för livet. I förrgår dog president Mauno Koivisto, 93 år gammal och drabbad av alzheimers. Han hade ett långt och bra liv som började vid fronten och bar så mycket längre. Han var en president som såg till hela landet och ibland särskilt till Åland. Han insåg vikten av språkkunskap och hade inte drömt om att adressera nationen på bara finska. Det gjorde hans efterträdare Sauli Niinistö i förrgår med anledning av dödsfallet och pga det tror jag Koivisto roterar där han nu finns.

Tack för allt du gjorde och sättet på vilket du respekterade människor, språk och självstyrelse. Åland behöver sådana vänner i tider av populism.

 

Flaggan vajade på halvstång utanför Statens ämbetshus i går.

Mobbarna på Facebook

Jag finner det häpnadsväckande hur till synes vuxna och i mänskliga möten förnuftiga människor förvandlas framför tangentbordet till internet i allmänhet och Facebook särskilt. Det är som om förnuft och värdighet förvinner för att ersättas av rena lynchbeteendet. Nej, jag är inte sugen på att ge exempel. Ha istället en fin och gärna värdig lördag. 

 

Simpsons.

Inte den vassaste kniven

Ledarna i Ålandstidningen hör inte alltid till de vassaste knivarna i lådan, om man uttrycker det försiktigt. Hissen går inte riktigt ända upp. Lamporna är på men ingen är hemma. Osv.

Det är ganska tragiskt med tanke på den roll som tidningen över tid spelat för den åländska självstyrelsen. Numera är det mest gnäll som gäller.

Fast! I dag kom ett överraskande inspel. Ledarsidan bekräftar att Åland fortfarande är en demokrati! Detta är oerhört och omtumlande och faktiskt fantastiskt. Man kan bara föreställa sig våndorna innan formuleringen ”Åland är fortfarande en demokrati” tillkom. Och lättnaden när beslutet var fattat.

Hoppas det inte stannar där. Här kommer några andra ledarrubriker att spinna vidare på:

Bollen är rund, alla kan vinna 

Vatten är vått, hoppas det torkar 

Solen går upp i morgon igen 

Använd pengarna bättre

Detta är möjligen lyteskomik (förlåt i så fall) men faktum är att det offentliga samtalet förtjänar bättre kommentarer än vad som i dag är fallet. 

No shit, Sherlock. Ålandstidningen ser vad ingen annan sett.

Välkommen AIDAcara!

Det var kanske inte fullsatt på kajen i morse vid åttasnåret. Ska sanningen fram stod jag där ensam och inväntade AIDAcara som är årets första kryssningsfartyg att besöka Mariehamn. Ytterligare arton anlöp är att vänta men många kommer fler gånger. AIDAcara ska till exempel återvända fyra gånger i sommar. Här kan man läsa mer om kryssningstrafiken.

Kryssningstrafiken till Åland är viktig av många olika skäl. Det kommer in en del pengar i form av vad de 1.200 tyskarna (AIDAcara) spenderar i land. Det kommer lite hamnavgifter men framför allt skänker det liv till stadens gator och torg och centrumbutikerna.

Om detta har jag pratat många gånger, till exempel i fjol då systerfartyget AIDAvita var först på plats!

Därför är det en viktig signal att sommaren är här och pengarna ska förtjänas.

I morse anlände tyska kryssningsfartyget AIDAcara till Mariehamn. Det var fem minusgrader och rätt friskt att stå på kajen och vänta.

Kohandel dyr för Åland

Om någon enda människa tvivlat på den tyngd och inflytande som Ålands socialdemokrater har i den nuvarande landskapsregeringen måste det tvivlet nu vara undanröjt. På gårdagens debattsidor utmålar kommunministern Nina Fellman oppositionen som nejsägare för att vi inte förenar oss i hyllningarna av den socialistiska idé som präglar tvångssammanslagningen av kommunerna och centraliseringen av hela Åland.

Det måste vara smärtsamt och generande att som ”borgare” i samma landskapsregering läsa detta självförhärligande, kollektivkramande och miljöförstörande sammelsurium av ord som uppvisar ett generande förakt gentemot den åländska självstyrelsen som minister Fellman frenetiskt försöker förminska. I Finland, som minister Fellman så gärna vill knyta Åland närmare till, pågår just nu en infekterad debatt om tillvägagångssättet när det gäller den stora landskapsreformen. Kritiken är tuff över sättet det sker på. Här hemma på Åland gör landskapsregeringen exakt likadant gentemot kommunerna och medborgarna. Man struntar i demokratin för att skapa sitt eget kollektiva pseudosamhälle där livet sker centralt på bekostnad av resten.

Men minister Fellman nöjer sig inte med att försvara sitt eget område. Hon för hela regeringens talan i en text som skriker dåligt samvete, ömma tår och panik.

Vi har från Centerns sida exempelvis påtalat det tveksamma i att genomföra det största miljöingreppet i Ålands moderna historia på västra Föglö. För första gången vill landskapsregeringen sätta landskapet i skuld (40 miljoner euro) för en minimal förkortning av ett färjpass.

Förslaget till nya landskapsandelar, som inte bara andas utan är socialism, slår oerhört hårt mot de svagaste kommunernas möjlighet att tillhandahålla lagstadgad service. Inflytandet flyttas från folks vardag till centrala enheter och mest Mariehamn.
Resultatet av denna regerings bristande spelöga var till att börja med farsartat. Nu börjar det likna en tragedi. Åland och ålänningarna får betala ett högt pris för regeringspartiernas interna kohandel om tvångssammanslagning av kommunerna, sänkningen av landskapsandelarna och västra Föglöprojektets enorma investering och miljöförstörelse.

Så här kan det snart se ut i landskapets kassa.

Slaget om Kumlinge

Om den nionde maj år 1808 var vädermässigt nyckfull låter jag vara osagt. Det var hursomhelst vår och på fjärdarna hoade gudingarna som var ett välkommet avbrott i vinterns saltfisk-diet. Fast just den här våren handlade det mindre om sjöfågeljakt och mer om ryssen som var i krig med svensken och lät det gå ut över ålänningen.

Väldigt kortfattat hade ryssarna ockuperat både Finland och Åland. Då reste sig ålänningarna och startade ett uppror i Jomala sockenstuga den 19 mars 1808. Det ena gav det andra och missnöjet med ryssarna spred sig över landskapet för att explodera på Kumlinge. Nu är detta historia och alla detaljer är inte kända men på det övergripande planet formerade sig 450 ålänningar beväpnade med det som stod till buds och baddade upp lika många ryssar som hade sitt högkvarter utanför Kumlinge prästgård. Slaget varade i bara trettio minuter.

De åländska bönderna, fiskarna och drängarna från i huvudsak Finström, Jomala, Sund och Kumlinge tillfångatog hela den ryska hären efter att ha dräpt en och sårat åtta av fienderna. Tre ålänningar dog i striden medan tre skadades, enligt berättelsen. Detta slag blev slutet för den ryska belägringen, för ett tag, senare gick ryssen inte att stoppa förrän britter och fransoser gjorde gemensam sak och sprängde fästningen vid Bomarsund i luften.

Den åländska styrkan leddes av den svenske prästen Henrik Gummerus som efter segern lade beslag på den ryska krigskassan och även belönades för tapperhet i fält.

För att aldrig glömma denna oerhörda tapperhet försökte kumlingeborna år 1908 resa en sten till hundraårsminnet av striderna men det stoppades av ryssarna. Inte förrän år 1920, då Finland var självständigt, restes stenen på Fälberget intill Kumlinge apotek där den fortfarande minner om tiderna som flytt.

Minnesstenen på Kumlinge. 

Några ord från vår stämma

Åländsk Center höll en välbesökt vårstämma på Pensionat Solhem i går kväll. Det är livfulla och inspirerande tillställningar där det ventileras allt möjligt. Vi hade besök av riksdagsledamoten Mats Löfström som är kritisk mot sättet på vilket Finlands regering lever rövare beträffande den så kallade landskapsreformen i Finland. En alldeles personlig iakttagelse (från mig) är att Ålands landskapsregering gör likadant med de åländska kommunerna.

Som ordförande denna vackra vårkväll hade vi en av det åländska näringslivets Grand Old Men, Knut Mattsson, 93, som bland mycket annat var med och startade Chipsfabriken i Haraldsby.

Mina hälsningsord löd ungefär så här:

Kära stämmodeltagare, varmt välkomna till denna ytterligt vackra plats i vår lilla stad. Pensionat Solhem är på många vis en bild av det gemyt och den självstyrelse som skapat vårt Åland. Här är det nära till allt och omsorgen stor om gästerna. Så ska vi göra med alla som bor på Åland. Se till att alla syns och känner sig sedda.

Åländsk Center firade i fjol fyrtioårsjubileum med en brakfest på Hammarbo. Det var frestande att ställa till med något liknande i år men vi beslöt till sist att hålla ett något stillsammare evenemang denna gång. Av flera skäl men huvudsakligen för att läget på Åland är sådant att vi behöver ha denna dag för att analysera och begrunda vad det är som händer i vår självstyrelse. Vi har minst tre utomordentligt allvarliga situationer att hantera.

För det första handlar det om förhållandet gentemot Helsingfors vilket är utmanande på en mängd olika nivåer. Sotereformen riskerar till exempel att stöpa om finansieringen av hela självstyrelsen, i strid med båda anda och mening i den nuvarande självstyrelselagen. Till detta ska även läggas arbetet med nästa som är avslutat och blir offentligt senare i sommar. Därför är det viktigt med en tydlig självstyrelsepolitik. Finland måste i både ord och handling visa att man begriper självstyrelsen. Annars tvingas ålänningarna utreda andra vägar som leder mot framtiden.

För det andra finns ett förslag till ny lagstiftning om landskapsandelarna på remiss. Förslaget stärker de starka och försvagar de svaga vilket går emot den fördelningspolitik som Centern strävar mot. I morgon lämnar vi från partiets sida och som en följd av det styrelsemöte vi hade tidigare in ett svar som i stora drag går ut på att vi tycker fördelningen av inbesparingarna är orättvis mot de minsta, att inbesparingarna på fyra miljoner euro är för stora och att samfundsskatterna i högre grad än föreslaget ska stanna i de kommuner som ser till att skapa förutsättningar för företagande.

För det tredje är vi mitt uppe i en föreslagen tvångssammanslagning av de åländska kommunerna vilket med hundraprocentig säkerhet skapar centralisering och utarmning av de mer perifera områdena på Åland. Kommunerna utgör grunden i det åländska demokratiarbetet. Där skapas trygg barndagvård, jämställda skolor och värdig äldreomsorg. Vill kommunerna själva samarbeta eller gå ihop är vi de första att stödja detta. Så fungerar nämligen närdemokrati, man avgör sin egen framtid.

Den föreslagna kommunreformen utgör på många vis ett angrepp mot den åländska folksjälen och en avdemokratisering av kommunerna. Meddelandet som landskapsregeringen lämnat andas dessutom socialism och en känsla av att kollektivet och centralisering går före individens rättigheter och att hela Åland ska leva. Centerns värdegrund är annorlunda. Vi tror på närdemokrati och delaktighet och medborgarnas förmåga att hantera sin egen vardag. Inom Centern arbetar vi nu för att hitta lösningar som kommunernas egna invånare är beredda att gå med på. Ska man reformera är det viktigt att ha berörda parter med sig.

Ålands självstyrelse är unik liksom våra små kommuner som valt att lösa sina utmaningar på olika vis, ofta med ideella och frivilliga insatser. De har skapat förutsättningar för företag, bostadsområden, skolor, äldreomsorg, dagisar, turism, ungdomslokaler, närbutiker, idrottsframgångar och så vidare. De är inte perfekta, det är inget. Men de är självstyrda och det är viktigt. Vi vill att kommunerna på egen hand får lösa de utmaningar framtiden i alla tider burit med sig. Så fungerar självstyrelse. Landskapsregeringens arbete med tvångssammanslagning går ut på att splittra för att härska vilket är motsatsen till själva idén med självstyrelsen och den åländska själen.

Åländsk Center bildades för att stärka självstyrelsen och det behövs i dag mer än någonsin. Vi tror på ålänningarnas och kommunernas kraft att sköta sina åtaganden och sin vardag. Det sägs i debatten att den aktuella reformen behövs för att spara pengar på administration. Sanningen är att detta i dag utgör mellan fem och tio procent av utgifterna och att inbesparingarna finns inom socialväsendet och skolan samt barn- och äldreomsorgen. Färre enheter gör det knappast billigare men garanterat sämre. Vi tror att det småskaliga i stort sett alltid har mer att lära det storskaliga än tvärtom.

Vad vill då Centern? Det är en fråga vi får rätt ofta av skäl som är rätt självklara. Vi har en kompetens och en insikt som dagens regeringspartier saknar. Vi har de facto byggt, reformerat och inspirerat ålänningarna sedan partiet bildades år 1976. Vi har dessutom kontakter såväl österut som västerut och förmåga att aldrig släppa tanken på självstyrelsen och dess möjligheter.

Inom Centern råder åsiktsfrihet och fri debatt. Det är bra för det skapar spänst och kloka beslut, hela Åland till gagn. Centern tar ansvar och vi jobbar på riktigt med jämställdhet över hela Åland, till exempel i fördelningen av topposter. Det gör väldigt få andra partier som hellre koncentrerar makten till några få personer och därmed centraliserar beslutsfattandet.

Centern har aldrig ifrågasatt behoven av besparingar men vi har ställt oss frågan om det som nu sker inom till exempel sjukvården och landskapsandelarna är rättvist, att spara på de mjuka värdena.

Vi har bett om en jämställdhetsanalys när det gäller inbesparingarna i ÅHS och i kommunerna. Väldigt mycket tyder på att det är kvinnor, barn och åldringar som får betala det högsta priset.

Till sist. Inom lagtingsgruppen och i verkställande utskottet har vi formulerat tio punkter som vi när som helst är villiga att driva igenom tillsammans med andra likasinnade partier…

1. Förverkliga KST. Detta tar bort den värsta pressen på dagens kommuner, särskilt de minsta.

2. Frivilliga kommunsammanslagningar, ingen tvångslagstiftning.

3. Parlamentarisk kommitté som samarbetar med kommunerna för att trygga närdemokrati och service.

4. Realistisk tidtabell för reformerna.

5. Landskapsandelssystem som beaktar småskaligheten i det åländska samhället.

6. Aktivera regionalpolitiken. Underlätta för företagsetableringar i randkommunerna och skärgården.

7. Förverkliga digitaliseringen så snabbt som möjligt.

8. Utveckla servicecentret för hela Åland.

9. Verka för decentralisering av offentliga arbetsplatser.

10. Aktiv inflyttningspolitik för att stärka befolkningsunderlaget på Åland som helhet och i randkommunerna och skärgården speciellt.

Åländsk Center är redo att fortsätta utveckla hela Åland med tydligt ledarskap, erfarenhet, goda internationella och nationella kontakter, ekonomisk besinning samt övertygelsen att alla ska vara med. En reform av det kommunala systemet måste ske tillsammans med berörda, inte i strid med dem. Samhällsbygge handlar inte bara om öppna mål och att vinna eller förlora. Ålands självstyrelse är viktigare än så och Centern är framöver, liksom historiskt, redo att ta det ansvaret tillsammans med partier som söker samförstånd och gemensamma lösningar i hanteringen av självstyrelsen på alla dess plan.

Jenny Schuhmeister och Knut Mattsson höll ordning och reda på mötet.

Några av stämmodeltagarna som bidrog med reflektioner och idéer.

Det råder gott humör när samhällsbyggare samlas.