Farväl och tack, Koivisto

Mina egna minnen av Mauno Koivisto, president i Finland är långt ifrån starka men finns ändå där. I tidernas morgon när jag var ny på Ålandstidningen åkte jag en dag till Kvarnbo i Saltvik för att bevaka presidentens årliga Ålandsbesök. Det bjöds på volleyboll och jag tog några riktigt fina bilder, som antagligen finns kvar i tidningsarkivet. Mitt under matchen kom plötsligt två rätt lågt flygande stridsplan vrålande över oss. Det var lika ovanligt då som i dag. Militära flyg hör inte till demilitariseringen. 

Vid den efterföljande presskonferensen ställde jag såklart frågan till den lätt svettige presidenten. Något svar av värde fick jag inte men nog ett minne för livet. I förrgår dog president Mauno Koivisto, 93 år gammal och drabbad av alzheimers. Han hade ett långt och bra liv som började vid fronten och bar så mycket längre. Han var en president som såg till hela landet och ibland särskilt till Åland. Han insåg vikten av språkkunskap och hade inte drömt om att adressera nationen på bara finska. Det gjorde hans efterträdare Sauli Niinistö i förrgår med anledning av dödsfallet och pga det tror jag Koivisto roterar där han nu finns.

Tack för allt du gjorde och sättet på vilket du respekterade människor, språk och självstyrelse. Åland behöver sådana vänner i tider av populism.

 

Flaggan vajade på halvstång utanför Statens ämbetshus i går.