Bildextra från Bryssel

Det har varit en del Bryssel denna vecka... Fast nu blir det några spridda bilder från den europeiska makten dit alla är kallade men få valda. Det som händer där får dock återverkningar även hos oss och därför är det en viktig poäng att hålla sig a jour såvitt möjligt.

Ett genomgående tema i de människor vi mötte var en hängivenhet för den europeiska tanken och en vilja att vara insatt. Det kan inte vara så enkelt alla gånger. spännvidden i de frågor som är aktuella motsvarar inget annat. Det är irakiska delegationer, lobbyister från varenda en näringsgren man kan tänka sig, inbjudningar och protokoll som måste följas.

Här hemma är det måndag och början på en hyperintressant vecka, inte minst i finans- och näringsutskottet vars behandling av tilläggsbudgeten nummer två fortsätter i morgon tisdag. Bland de frågor som ska manglas finns frågan om Vårdöbrons framtid. Jag hoppas alla som ska fatta beslut har läst experternas unisona råd. 

Här är hela gänget från Åland som resten till Bryssel för att bekanta sig med den europeiska huvudstaden. Bilden tog jag.

Konstverken står i varje knut i Bryssel vilket inte är konstigt. Dels skänker de 28 medlemsländerna regelbundet konst till EU och dels köper man in en hel del. Det är bra. Att ha snyggt och kreativitet runtom sig sätter fart på många processer.

Den här veckan var det energiorganisationer som lobbade för sina hjärtefrågor i EU-parlamentet. Det är i samma linje med den hållbarhetsväg som även Åland valt.

Snärjigt värre, kanske den här skapelsen inte heter men den illustrerar rätt väl beslutsgången i Bryssel.

Från Katalonien kom Ramon och berättade utförligt om regionens självständighetssträvanden från Spanien. Ramon gillade INTE regeringen i Madrid vilket inte är så konstigt. Hans eget språk, katalanska, är förbjudet i Spanien. För den fotbollsintresserade kan det vara bra att veta att Barcelona hör till Katalonien vilket antagligen skulle borga för att skapligt landslag om regionen blev ett land.

Så här ser det ut i kammaren där de 751 medlemmarna fattar lagar som rör 507 miljoner européer i 28 länder som pratar 24 officiella språk men över 100 inofficiella, bland dem katalanska.

Undertecknad tillbaka på läktaren, fast i Bryssel. Foto: Cia Nummelin.

Alexandra Pensar, till vänster, från Vasa höll i alla de praktiska trådarna under Ålandsbesöket. Hon är praktikant och gjorde ett hästjobb på ren svenska. Mats Löfström är EU-parlamentarikern Nils Torvalds högra hand och känner i stort sett alla i EU-parlamentet! Längst till höger Nya Ålands reporter Titte Törnroth-Sarkkinen som skrev ett läsvärt och insatt reportage för sin tidning.

Till sist, förstås, en lyftkran. För att jag vill.

Nervös höst i Europa

Den första hela dagen i Bryssel inledde vi i EU-kommissionens kontor. Där mötte vi Heidi Jern som till vardags jobbar för Jyrki Katainen som i dag var bortrest. Heidi berättade att det bara i huvudkontoret Berlaymont arbetar 2.500 personer. Varje kommissionär (det finns 28 personer samt president Juncker som jag för övrigt skrev till i samband med valet!) har cirka tjugo tjänstemän till sitt förfogande.

Just nu går många i kommissionen och väntar på olika saker. Dels att de sista kommissionärerna klarar parlamentets nålsöga och dels på den kommande ekonomiska prognosen som kommer den 4 november. Den optimism som världen och Europa kände i våras har nu, till följd av det geopolitiska läget och en nedgång i världsekonomin, förbytts till nervositet. Det råder också viss självkritik inom kommissionens väggar till följd av läget i Ukraina, Syrien, ebola och så vidare. Medan alla har diskuterat den interna ekonomin har delar av världen utanför ramlat samman eller är på väg att göra det.

Därefter gick vi vidare till EU-parlamentet och träffade först den rikssvenska EU-kämpen Marit Paulsen. Hon är en frisk fläkt på precis alla vis och berättade utförligt om sitt arbete i miljöutskottet, fruktan för antibiotika och djävulen i frihandelsavtalet mellan USA och EU. ”Det blir bra när det gäller stora saker som flygplan och fartyg och bilar och sånt. Men det kommer att bli problem kring livsmedlen eftersom vi ser så olika på dem. Vi är livrädda för klordoppade broilers och amerikanarna tror vårt nötkött ger dem galna kosjukan”, säger Paulsen.

Nils Torvalds fortsatte med en dragning över det ekonomiska läget och gjorde, som alltid, ett seriöst, påläst och välformulerat intryck. Han har i sitt tidigare liv bott många år i Ryssland och analyserade det spända läget i öst. ”Rysslands industriella framgångar började i Ukraina. Allt var uppbyggt kring låga priser och det har nu hunnit i kapp ryssarna och det får Ukraina betala”, sade ungefär Torvalds.

Svenske succémannen Fredrick Federley tog sig till EU-parlamentet på personliga röster och jobbar nu hårt för att bli hela Sveriges röst i Europa. Han propagerar för snus framom cigg och har engagerat sig djupt i hållbarhetsfrågor och energiomställningen. ”Det finns stora ekonomiska vinster att göra på att välja den gröna vägen. Bland de som är pådrivande finns i dag IKEA som redan är bättre än sina konkurrenter på hållbarhetstänk och därför vill ha ännu hårdare regler.”

Det går inte att kort sammanfatta allt som sades denna intensiva EU-dag men för egen del växte såväl mina insikter som åsikter kring nödvändigheten av ett enat Europa. Det är ingen enkel uppgift att få ihop allt men jag delar Nicke Torvalds analys:
”Om inte den här kommissionen klarar av att få fart på Europa under de kommande fem åren, då går hela rasket på grund!”

I går handlade det om första intrycket och konst och, givetvis, träning!

Här i ett av EU-kommissionens många mötesrum kommer så småningom Finlands kommissionär Jyrki Katainen att leda ordet. På bilden är det Harry Jansson som letar en bra plats.

Pampiga byggnader råder det absolut ingen brist på i Bryssel.

Flaggorna utanför parlamentsbyggnaden är tjugoåtta till antalet men borde naturligtvis vara tjugonio!

Det finns alla möjliga sorters demokratipriser som delas ut till välförtjänta mottagare. Sakharov-priset är ett av dem. 

Marit Paulsen slet sig fri från sina möten och kom över för att berätta om sitt jobb i Europa.

Nils Torvalds var vård värd och gjorde sitt yttersta för att alla skulle trivas.

Bland mycket annat vi diskuterade kom sjöfartsfrågorna högt upp. Jag själv, i mitten, har ett uppdrag att rapportera om shippingens vardag till BSPC. Mats Löfström, till vänster, jobbar som assistent till Nils Torvalds och har haft stort inflytande i europeisk sjöfartspolitik. 

Centerkollegan Fredrick Federley är både kunnig och vältalig och gav prov på en sund EU-inställning. Du kan följa honom på Twitter här.

Konst och sopor i Bryssel

Tillbringade första delen av veckan i Bryssel och försökte begripa hur strukturer skapas, upprätthålls och förändras. Jobbet är inte enkelt. Hur duktig man än är handlar det om femhundrasju miljoner människor i tjugoåtta medlemsländer. Med tanke på hur svårt det ibland kan vara att komma framåt på Åland med tjugoniotusen invånare tornar EU upp sig som oöverstigligt.

Men det får det såklart inte vara. Fredsprojektet EU är vid liv och nödvändigt för att skapa en fredlig värld. Ju färre som krigar, desto längre lever vi. Simple as that.

Om EU har det handlat många gånger i denna blogg. Läs gärna mer här:

Ålands förhållande till det övriga Europa.
Nordens förhållande till EU.

Häng med på en tur som börjar försiktigt, fortsätter till världens coolaste parlament och avslutas med ett besök i självaste NATOs politiska högkvarter. Men glöm inte bort att njuta av helgen.

Utsikten från hotellrummet var kanske inte direkt omtumlande. Fast en bra byggkran ska man inte underskatta, den är ett fantastiskt verktyg när det gäller tillväxt.

I Bryssel är sophanteringen väldigt manuell och har inget som påminner om Mise. Fast det verkar funka ändå, gatorna och omgivningarna är rena och snygga.

Selfie på löpband har aldrig tidigare hänt men nån gång måste ju vara den första! Att det är suddigt beror naturligtvis på farten.  Med tanke på hur vardagen kan te sig gäller det att vara i form!

Nej, det är inget konstigt med detta, bara ett exempel på offentlig konst som väldigt mycket påminner om gatukonsten i Örebro!

Experter: Bygg ny Vårdöbro

Det är en klyscha att säga att folk lämnar sina hus för att göra skillnad men i går kväll var det precis vad som hände. Vårdöborna gick, som det kändes, man- och kvinnogrant till kommunens skola för att lyssna till experternas slutsatser kring den för ögonblicket brännheta frågan om bron mellan fasta Vårdö och Töftö, den så kallade Vårdöbron.

Som projekt betraktat är Vårdöbrons framtid mindre än den kortrutt som diskuterades i Föglö förra veckan men som samlade betydligt mindre folk och engagemang. Skälet till att Vårdöbron väcker känslor är att det dels handlar om den viktigaste infrastrukturen som överhuvudtaget existerar på Vårdö och dels för att projektet kokat ner till en hanterlig fråga: bygga ny bro eller renovera den gamla.

Hittills har det politiska Åland delats i två läger. Centern och socialdemokraterna stöder bygget av en ny bro medan moderaterna, liberalerna och Ålands framtid talat för att den gamla gott duger att renovera. Det var fram tills i går kväll vill säga då Rolf Granlund (ÅF) slog fast att partiet på basen av den informationen som framkom under mötet är berett att byta fot i frågan (”ÅF är i dag mer positiva till en ny bro”). Det är klokt resonerat emedan ett åsiktsbyte nästan alltid är hedervärt, särskilt om det baseras på nya insikter.

Vid mötet presenterade tre experter sin syn på frågan. Landskapsregeringens broingenjör Magnus Ahlskog presenterade ett pedagogiskt fulländat resonemang som mynnade ut i att en ny bro är att föredra av säkerhetsskäl, av långsiktigt ekonomiska orsaker och av omsorg av det samhälle som dagligen är beroende av en fungerande trafik. Att renovera den gamla bron är livsfarligt för såväl arbetare som trafikanter, särskilt om arbetet ska utföras med pågående trafik. En ny bro beräknas kosta 9,7 miljoner euro (inklusive borttagandet av den gamla för 850.000 euro) och räcka i uppemot 120 år. En renovering går (uppskattningsvis och antagligen minst) lös på 5,7 miljoner euro och kan i bästa fall ge en livslängd på femtio sextio år. En renovering med pågående trafik dömde han helt ut som alldeles för riskabel, på alla möjliga vis, för alla inblandade parter. Ahlskog fick starkt stöd i sitt resonemang av broexperten Torsten Lunabba (Destia) och betongkännaren Stefan Hansson från Projektengagemang i Stockholm AB. Magnus Ahlskogs presentation finns längre ner i denna blogg. Han slog bland mycket annat fast att lokala byggare lika väl kan delta i bygget av en ny bro som i en eventuell renovering av den gamla. Åland har som bekant skickliga brobyggare.

Skälet till att den nuvarande bron inte går att reparera på ett ekonomiskt klokt vis står att finna i de misstag som gjordes i samband med bygget åren 1978-1980. Den helt avgörande gjutningen genomfördes under extremt ogynnsamma förhållanden med kraftiga minusgrader och regnstormar. Det vittnade bland annat Karl-Anders Lindholm om under kvällen. Han var en av dem som körde betongen sjuttio kilometer från tillverkningen på andra sidan Åland till brobygget på Vårdö. ”Det var bedrövliga förhållanden och det visste alla som deltog i bygget” sade han och fick medhåll av Torsten Lunabba som med fyrtio års erfarenhet av brobyggen över hela Finland slog fast:
”Skulle bolaget som byggde det (Vesto Ab) finnas kvar skulle de skämmas i dag för vad de ställde till med. Det skedde många arbetsfel men det är för sent att diskutera dem i dag. Det som har hänt har hänt.”

Båda experterna Lunabba och Hansson har avgivit tekniska utlåtanden som kortfattat går ut på att ja, man KAN renovera den gamla bron men det sker till en kostnad som är fullständig omöjlig att förutse. Dessutom blir trafiken allvarligt stympad under byggnadstiden och till råga på det blir den renoverade brons livslängd förhållandevis väldigt kort. Vid sidan av riskerna för människor i samband med renoveringen.

Vad Vårdöborna själva vill är glasklart. En ny bro behövs för att säkra kommunens framtid, allt annat är äventyrligt och farligt. En namnlista cirkulerar  och ska vara klar nästa vecka då finans- och näringsutskottet, som just nu äger frågan, inleder manglingen av tilläggsbudgeten där förslaget om ny bro finns med.

Frågorna från publiken var många.

Kan man använda den gamla bron under tiden den nya byggs? Ja, i vart fall fyra år till är den garanterad.

Kan man få statligt stöd för att bygga bron? Knappast, det handlar om upprätthållande av gammal infrastruktur och det är osannolikt att sådant kan finansiera med extra anslag från staten.

Kan man faktiskt inte bygga en ny bro på de gamla fundamenten? Osannolikt, de är byggda för betydligt lägre laster än vad som i dag rullar på våra vägar och betongen var så dålig att den inte kan garanteras. Det förekommer alkali-kiselreaktioner vilket fått armeringen att rosta och det CorTenstål som fackverket är byggt av rekommenderas absolut inte på tuffa platser, som till exempel i skärgårdsmiljö.

Det sades mycket och informerades än mer och slutsatsen måste bli att argumenten för en ny bro väger hundrafalt mot argumenten för att renovera den gamla. Skadan är skedd och framtidstron måste återupprättas. Tyvärr kände jag inte igen Vårdöfarbrorn som till sist sade de kloka orden:
”Den som bygger billigt, han bygger dyrt.”

Det har blivit dags att bestämma sig, ta kostnaden och sedan gå vidare. Ha en riktigt trevlig helg.

Jodå, jag har tidigare skrivit om Vårdöbron. Det har för övrigt också Vårdös kommundirektör Magnus Sandberg gjort.

Det här möter Vårdöbesökaren i dag. Den gamla bron är avstängd för trafik med undantag för en smal fil på mitten.

Kommunstyrelsens ordförande Jarl Danielsson var glad över att så många kom till skolan denna kväll men bekymrad över att det fortfarande finns politiker som är villiga att sätta hela Vårdös framtid på spel.

Gymnastiksalen i Vårdö skola fylldes snabbt av engagerade Vårdöbor.

Panelen under kvällen. Från vänster Stefan Hansson, Torsten Lunabba, fullmäktigebasen Anders Englund, Jarl Danielsson, infrastrukturministern Veronica Thörnroos samt Magnus Ahlskog.

Karl-Anders Lindholm var med när betongen kördes till bygget av den nu utdömda Vårdöbron. Hans kritik mot projektet var inte nådig och han sågade en eventuell renovering på de gamla fundamenten i småbitar.

 Här följer broingenjör Magnus Ahlskogs presentation av projektet:

Jättestjärnan och jorden

Har man anlag för mindervärdeskomplex och är orolig för vad vi gör med vår tid här på jorden ska man nog inte läsa detta. Varning också till alla oppositionspolitiker som inleder alla sina framträdanden med att än det ena och än det andra är skrämmande och därmed tänker på den vardag som kommer och går och utgör vårt själva liv.

Nu ska de riktigt stora frågorna diskuteras och vi tar vår början i Canis Majoris eller Den Stora Hunden. Jag har i alla tider fascinerats av rymden och den oändlighet vi lever i. Det illustreras tydligare än allt annat av upptäckten av Canis Majoris, stjärnan som är 1.400 gånger större än solen! Den ligger väldigt långt borta men den finns där och den är på något underligt vis dokumenterad.

Detta är i stort sett bekant av alla. Det finns inget slut och det finns ingen början och i allt detta går vi och funderar på om vi är ensamma i universum. Svaret är självklart nej. Det finns inte en chans att det inte någon annanstans skulle finnas ett liknande liv som det vi ägnar oss år på jorden.

Nu. Ät en glass och var snälla mot varandra. Ha en fin torsdag!

Jorden vi lever på är i förhållande till solen vi lever av försvinnande liten. Lika liten är solen i förhållande till Canis Majoris. Detta skapar en känsla av ödmjukhet inför livet vi lever.

Se den här filmen, den tar tre minuter och den ger dig svindel

Långt från en svanesång

Vill inte trötta ut folk med meningslösa inlägg om fantastiska morgonpromenader, men jag är lyckligt lottad som varje morgon kan gå mina tre kilometrar och dag för dag uppleva skiftningarna i den natur jag passerar.

Det började tidigt i våras då familjen Svan lade ägg och umgicks med planer på att bilda familj. Sedan följde jag deras uppväxt under sommaren.

Nu börjar ungarna bli lika stora som föräldrarna och snart även vita. De är sju stycken vilket betyder att alla överlevt. Tidigare såg jag en död fullvuxen svan ligga i strandstenarna och blev ett tag orolig för föräldrarna men det var falskt alarm och någon utomstående som strök med. Både mor och far ser friska och starka ut och såvitt att jorden inte går under i vinter heller lär jag snart få se dem börja om från början igen när våren är tillbaka.

I dag återvänder jag och övriga i utflyktsgruppen till Åland från Bryssel. Återkommer med mer om det jag lärt och sett.

Den här bilden tog jag i förra veckan och här ser man alla sju ungar som nu är på väg att bli fullvuxna och vackra. Det är rena fågelbadet i Svibyviken de tidiga morgnarna.

Inte bara fåglar gör mig sällskap på morgnarna. Här finns både får och nöt att vila ögonen på.

Superhoppet fyller två år

I dag är det två år sedan österrikaren Felix Baumgartner stod på en plattform 39.000 meter ovanför jordytan och kastade sig ut i världens hittills högsta fria fall. Som tur var hade han en fallskärm med sig och landade helskinnad. Tilltaget gav honom tre världsrekord: högsta ballongfärden, högsta fria fallet inkluderande att korsa ljudvallen samt högsta fallskärmshopp. Det har hänt mycket sedan tidernas begynnelse när det gäller fallskärmar...

Baumgartners hopp följdes av miljoner tittare över hela världen men extra noga av Christoph Treier, den naturaliserade ålänningen som blivit en världsauktoritet inom nischen mental träning. Jag hyser den största respekt för hans insikter och beredskap att dela med sig till oss andra. För bara någon vecka sedan var han i Jomala och föreläste för öspelsaspiranter och andra. Här kan man läsa mer om Treiers planer.

Jättehoppet från rymden är för övrigt inte det enda som Felix Baumgartner är känd för. En gång (1993) korsade han Engelska kanalen i fritt fall och en annan gång landade han på Turning Torso i Malmö, i strid med i stort sett alla regler som finns. Därifrån hoppade han vidare mot marken för att sedan föras med motorcykel till en väntande båt. Det är hårt på toppen...

Så här såg det ut när Felix Baumgartner korsade Engelska kanalen år 1993.

Här hoppar han ner från 39.000 meter...

...och här landar han på Turning Torso och hoppar vidare...

Ålänningar i Bryssel

I dag bär det av till Bryssel med ett trettiotal andra samhällsintresserade ålänningar. Resan är delvis finansierad av Europaparlamentet och delvis av deltagarna själva (200 euro per skalle). Vi stannar i två nätter och kommer tillbaka på onsdag kväll.

Yes, but why?

I dag sker en stor del av beslutsfattandet i Europaparlamentet som finns i Bryssel. Där sitter parlamentariker av kött och blod och med kompisar, släktingar, husdjur och problem likartade de vi själva har. De är människor som gör överväganden och bestämmer sig på basen av sina egna erfarenheter. De är viktiga att lära känna. Vi ska träffa några av dessa och lära oss mer om hur strukturerna fungerar. Resan består av en lång rad studiebesök och den allra sista dagen en utflykt till Natos högkvarter!

Jag har även tidigare gjort liknande studiebesök till just Bryssel vilka alla på sitt eget vis bidragit till en större insikt i hur makten utövas och av vilka. Vad jag lärt mig berättar jag mer om så fort jag kan.

Här är berättelsen om lagtingets första Brysselresa och ett minut-för-minut-program med betyg på allt. Inte att förglömma utflykten med poliseskort till Namur.

Här fattas beslut som gör skillnad även på Åland. Europaparlamentet är hela Europas maktcentrum och följaktligen en plats att hålla sig á jour med.

Lång väg mot kort rutt

Det där med att bygga en ny hamn är inte gjort i en handvändning. Inte heller att jämka samman 2.000 stridiga viljor mot ett nytt trafiksystem och därmed sätt att leva. Kanske är det inte några nyheter men extra påtagligt blir det efter att ha lyssnat till de femtiotal deltagare som deltog i stormötet på Vikingaborg i går lördag.

Skälet till träffen var den Miljökonsekvensbedömning som görs i samband med den planerade kortrutten för hela skärgårdstrafiken. En av delarna i det arbetet är en ny hamn på östra Föglö och just nu är det två alternativ som är mest intressanta. Sedan visar det sig att i vardera av dessa två alternativ finns många viljor och idéer, inte minst hur nödvändiga vägar ska dras eller inte ska dras. Dessutom dyker det upp frågor om djurliv, kulturminnen, vikarsälar och lite annat smått och gott.

Senast den 3 november ska alla synpunkter på arbetet så här långt skickas till kortrutt@regeringen.ax. Därefter går arbetet vidare och i december ska MKBn vara klar för offentliggörande och nya synpunkter. Inget får lämnas åt slumpen när det gäller att förändra levnadsbetingelser.

Målsättningen med hela projektet är att om möjligt bibehålla en acceptabel nivå på skärgårdstrafiken. Det är en uppgift och ekvation som inte är enkel att lösa. I skärgården bor cirka 2.000 människor av Ålands 29.000. Under de senaste tjugo åren har kostnaderna för trafiken skjutit i höjden rejält. I början av 1990-talet stod skärgårdens trafik för tjugo procent av landskapsregeringens hela trafikbudget. I dag är motsvarande andel sjuttio procent, trafiken kostar mer än tjugo miljoner euro per år! Det blottlägger skärgårdens dilemma och utmaningen för landskapspolitikerna som har till uppgift att ha hela Ålands bästa för sina ögon.

Det står utom allt tvivel att alla inte får det bättre med ett nytt trafikssystem. Särskilt Sottunga ser ut att bli förlorare vilken väg man än väljer. Ändå måste något göras. Det går inte att fortsätta som om ingenting har hänt och köra på som hittills. Rutterna måste anpassas och tonnaget måste bli mer ändamålsenligt.

Detta har jag lyft fram i olika sammanhang även förut. Till exempel i budgettider och behovet av att använda mindre pengar på ett bättre sätt. Eller här när det handlade om kortrutt, långrutt eller nollrutt.

Några av alla de som var på plats denna lördagseftermiddag. Sammanlagt deltog ett femtiotal intresserade i det första stormötet kring det kommande kortruttsystemet.

Ian Bergström leder kortruttsprojektet från Ålands landskapsregering.

Ett femtiotal mestadels skärgårdsbor var på plats i Vikingaborg för att lyssna till hur långt kortruttsarbetet har kommit. Av ledamöterna i Ålands lagting var tre på plats, jag själv och Mika Nordberg och Torsten Sundblom. Övriga sprang Kanonloppet och Facebookade. ;-)

En selfie får man kosta på sig på plats vid Vikingaborg i Föglö. Förra gången jag var hit var för många år sedan då jag höll en föreläsning om vårjakt och EU.

Några dagars spaning

Äntligen lördag och tid för vila, eftertanke och kanske en och annan liten fest. Själv tänker jag tillbringa en stor del av denna dag på Föglö för att delta i det avgränsningsmöte om den planerade färjhamnen på östra Föglö. Det är ett led i det stora kortruttsystemet som planeras i den åländska skärgården. Anledningen är enkel, projekt av den här kalibern måste genomgå en miljökonsekvensbedömning och i det arbete ingår att höra alla berörda.

Ska man se något gäller det att ha en ordentlig kikare. En sådan här borde den finska staten ha haft när man drog upp planerna som just nu gjort att landet fått sänkt kreditbetyg.

Veckan som gick var fylld av både smått och stort. Här kommer Veckans...

...absolut värsta nyhet och Breaking News. Kreditinstitutet Standard & Poor’s sänkte i går Finlands kreditvärdighet från AAA till AA. Det är precis vad en finansiellt drabbad stat INTE behöver. Sänkningen motiveras bland annat med att den finländska ekonomin dras med svaga framtidsutsikter. Här är pressmeddelandet (tyvärr bara på finska). Här är finansminister Antti Rinnes kommentar (på svenska). Och här är Hufvudstadsbladets rapportering. Den omedelbar effekten av det sänkta betyget kan bli höjda räntor på den redan gigantiska statsskulden.

...sandlådenyhet. Den stora partikuppen som fyra av mina kolleger i lagtinget genomförde i fjol klibbar fast likt gammalt tuggummi. Som vanligt handlar det om pengar. Affären fick nytt liv i veckan då den övergivna parten Obunden samling lämnade in en polisanmälan om grov förskingring sedan 35.600 euro förts över från ett konto till ett annat. Detta är ett komplext fall där svaret inte bara handlar om juridik utan minst lika mycket om etik och moral och nödvändigheten att göra vad som ”rätt och sanning” bjuder, som det heter i vår uppdragsbeskrivning. Nertill kan man se ett klipp från Åland24 där ena parten ger sin syn på saken:

Det är inte första gången som politiker på högerkanten blandat in polisen, men den här gången är det mer på allvar än förut då det handlade om skämtteckningar... Har någon förresten hört om de skyldiga till de brutala dåden gripits och slagits i järn än? Och på tal om satir så finns självklart ingen som Jonas Wilén när det gäller att sammanfatta veckan. (Kolla gärna in hans hemsida!)

Detta är ett artistiskt home-run, som så ofta när Jonas Wilén är inblandad. Bilden är lånad från hans Facebooksida.

... vi-vill-ha-mer. Alla vill ha högre lön och just nu särskilt vårdfacket. Detta är ingen enkel fråga eftersom pengarna som alla vill åt inte längre finns. Enda sättet att finansiera större utgifter utan att samtidigt kraftigt skära ned på andra är högre skatt. Är alla beredda att betala det. Så här svarade jag tidigare på frågorna från Tehy. 

...nära-skämskudden-upplevelse. Facebook + politik = outhärdligt. (Att folk i dessa nya tider inte begriper att när man stigit ner med foten i dragspelet ska man stå stilla och inte springa runt och hojta.)