Heja Gibraltar, in i UEFA!

I dag har Gibraltar chansen att väljas in som en egen nation i europeiska fotbollsförbundet UEFA. Deras främsta lag får i sådana fall automatiskt plats i kvalet till Europa League och deras landslag får göra upp med andra landslag. Ekonomiskt är det full pott, idrottsligt är det fantastiskt och politiskt är det hårdvaluta, särskilt som Spanien så hårdnackat stoppat tidigare försök.

Denna europeiska väg har även våra vänner på Färöarna lyckats styra in på och skördar i dag frukterna i form av en intensiv och levande fotbollskultur och internationellt utbyte på högsta nivå. För inte länge sedan var FIFA-basen Sepp Blatter på besök till det lilla nordiska öriket. Färöarna och dess fotbollsklubbar har en ekonomi andra bara kan drömma om och en stolthet över sitt nationella lag som saknar gränser. Precis som idrott ska vara då den är som bäst. Oftast förlorar Färöarna, än så länge, sina internationella matcher men ibland vinner de och då stiger jublet i exponentiellt.

Självklart borde även Åland försöka ha medlemskap i UEFA. Av idrottsliga, ekonomiska och självstyrelsepolitiska skäl. Inget definierar ett självstyrande område som möjligheten att representera sig själv internationellt. Jag hoppas att ålänningarna följer Gibraltars kamp och låter sig inspireras. Tyvärr är en åländsk UEFA-plats långt ifrån enkel att få då UEFA numera bestämt att bara helt självständiga stater får vara medlemmar. Gibraltars ansökan lämnades in före det beslutet. Här finns det hela väl beskrivet.

Här kan man läsa mer om journalisten Steve Menarys bok Outcast som målande berättar om små nationers kamp i en stor fotbollsvärld. Här hittar man mer om själva processen mellan Gibraltar och UEFA.

NatWest Island Games är ett bra exempel på identitetsbygge inom idrotten som bär så mycket längre. Aldrig är man lika stolt som då man får höra Ålänningens sång i vetskap att ens försök belönats med seger. Tack till JIK-volley och Torsten ”Totte” Wikstrand som lagt ut dessa fotopärlor på sin Facebooksida!

Det här laget lyckades på ett närmast heroiskt sätt slå Ösel i finalen av volleyturneringen på Isle of Wight år 1991. 

Övre raden från vänster i segerlaget: Ralf Andersson, Jörgen Pettersson, Marcus Påvals, Kristoffer Eriksson,  Tony Brändström och coachen Ola Wiklund. Nedre raden från vänster: Magnus Kalm, Peter Enberg, Kenneth Nordberg, Johan Gustafsson och Kim Åberg.

Between a rock and a hard place beskriver sig Gibraltar där man ligger mellan denna klippa och Spanien. I dag kan det lilla självstyret väljas in i den europeiska fotbollsfamiljen efter en kamp som varat över tio år.

En kär arbetsplats

Det är de små vardagliga ögonblicken som egentligen mest av allt definierar livet. Som detta skrivbord där jag sitter när jag inte är i lagtinget. Jag ser mot grannen, kan höra fåglarna på utsidan, noterar när postbilen kommer och känner doften av våren. Och nybryggt kaffe bevars! Detta är i allt väsentligt en perfekt arbetsplats.

Nuförtiden blir det allt oftare att fundera kring framtiden. Det är utmanande då de offentliga utgifterna är större än inkomsterna. Så är det för hela Åland och så är det i ännu högre grad för Mariehamn och några till. Det måste till förändringar som helst ska vara förbättringar.

Det finansiella läget för Mariehamns stad är synnerligen kärvt. En nettoskuldbörda på femtiotvå miljoner euro är alldeles för stor för att vara hanterlig. En strukturell obalans mellan intäkter och utgifter gör att den politiska spelplan som förefallit stor nu har krympt. När pengarna är slut måste det till tydliga prioriteringar. Staden får aldrig sluta blicka framåt, men det måste ske med hjälp av ekonomiskt sunt förnuft och nya sätt att tackla gamla problem. Jag skulle hoppas att alla partier i Mariehamn kan ställa sig bakom denna beslutsamhet och vilja att skapa balans i stadens ekonomi. En stad i skuld är inte vad någon vill lämna efter till nästa generation.

Notera särskilt kaffemuggen. Den kommer från Shetland och jag har använt den nästan dagligen sedan 1999 och den är fortfarande i nyskick!

Trädgården just nu. Det här ett slags körsbärsträd från Kökar som blommar vackrare än alla andra träd, kanske i hela världen. Fast hemskt kort, en eller två eller kanske tre dagar, sedan är det över.

Möte med modiga Maud

Hade förmånen att lyssna till och diskutera med Maud Olofsson som var på Ålandsbesök i går. Det var ett uppfriskande möte. Maud är en människa som är både bestämd och rolig samtidigt. Dessutom har hon under sina år i den politiska toppen skaffat erfarenheter som är viktiga för hela Åland. Den här dagen handlade det till exempel om hur Norden trots sin litenhet kan vara till stor hjälp i det fortsatta och viktiga EU-arbetet. Det handlade också om hållbarhet och vikten av att se framåt och presentera tydliga och lockande framtidsscenarier för att hålla de uppstickande populistiska rörelserna i Europa borta från makten. När det till exempel handlar om den offentliga ekonomin har Norden massor att lära ut. När krisen kom på 1990-talet lyckades Sverige snabbt rätta mun efter matsäcken och anpassa kostnaderna till utgifterna. Det är ungefär samma jobb som vi på Åland är mitt uppe i just nu. Vi måste spara men får aldrig glömma bort framtiden. Det är inte var vi är i dag som är det viktigaste. Det är hur vi ska kunna ha det lite bättre i morgon, skrev jag i ett annat sammanhang.

Note to self. Fotografera inte med iPad i motljus. Jaja, bilden föreställer hur som helst middagssällskapet från i går kväll. Vi åt på Nautical som nästan överträffade sig själva. De serverade en abborr-rätt som var rent himmelsk. Med mera. Från väster Ålands bästa trafikminister Veronica, Mauds make Rolf, talman Britt, ordförande Harry, Henry, Erica, Tobben, Maud och Runar. På den tomma stolen längst till höger satt alltså jag.

Världsstjärnan från Isle of Man

Mark Cavendish från Isle of Man inledde sin karriär som internationell cyklist i NatWest Island Games. År 2003 tog han en spektakulär seger på Guernsey och tog efter det avstamp mot nya utmaningar. I dag hör han till världens främsta i en stenhård sport.

Sedan öspelen startade 1985 på Isle of Man i Irländska sjön har jag varit involverad. Sedan 2007 på Rhodos är jag ordförande för en allt igenom fantastisk organisation som fostrat idrottsmän och byggt samhällen. Allt med samma varma själ, som Kulneff sa i Fänrik Stål. I det arbetet finns det ingenting som går upp mot att se hur tonårsnervösa ungdomar kommer till tävlingarna för att tävla och sedan utvecklas till världsstjärnor på riktigt. Ett sådan exempel är cyklisten Mark Cavendish. Jag minns honom från tävlingarna på Guernsey år 2003. Möjligen var han med även tidigare för han är i allt väsentligt en äkta Manxkille, född och uppvuxen på isle of Man, ön där öspelen startade år 1985 och ön där världens tuffaste motorcykeltävling sker varje år.

Men nu gällde det Mark Cavendish. Det var under kriteriet på Guernsey som allt gick Jerseycyklisten Sam Firbys väg. Nästan allt... Firby var i ledningen på upploppet och sträckte sina armar mot skyn för att fira. Det var inte så smart. Från kön kom Mark Cavendish och gav ett smakprov på de spurt som sedan dess tagit honom till OS och VM och gjort honom fruktad över hela cykelvärlden. Cavendish vann med marginalen av en ytterslang på en tävlingshoj. Efter tävlingen tillstod Sam Firby:

“I was an idiot. If I hadn’t done a victory salute I would have won.”

I dag fyller Mark Cavendish 28 år. Han är fortfarande glödhet i cykelvärlden och kommer högst antagligen att låta höra om sig då de stora racen äger rum  senare i år. Här kan man följa hans framfart och låta sig inspireras av den kraft som för en kille från Isle of Man till de stora världsscenerna.

Alla bara tänker på sitt...

I tider som denna har folk fullt upp med både det ena och det andra  (särskilt vi som håller på IFK!) och glömmer antagligen helt bort att vi i dag firat John Stuart Mills (1806-1873)  födelsedag. Han var inte vilken snubbe som helst utan farbrorn som uppfann socialliberalismen och i ett tidigt skede slog fast att

”Conservatives are not necessarily stupid, but most stupid people are conservatives.”

Det är spot on som de säger i England. Han sade annat också, som till exempel att:

”Ännu har aldrig något gjorts utan att någon har varit den förste att göra det [...] allt gott som uträttats är ett resultat av originalitet.”

Nädå, han pratade inte svenska, det senare citatet är en översättning. Fast inte lika bra som detta som sist och slutligen är det viktigaste:

”Den enda frihet som förtjänar namnet, är friheten att på vårt eget sätt fullfölja vårt eget bästa, så länge vi inte söker beröva andra deras välfärd eller hindra dem i deras strävan att nå den. Envar är den rätta väktaren över sin egen välfärd, såväl kroppsligen som själsligen och andligen. Mänskligheten vinner mer på att låta envar leva såsom synes honom bäst är på att tvinga envar att leva såsom andra anser bäst.”

Det är guldkornet i utsädeshögen. Precis så ska samhällen byggas och framgångsrika idrottslag skapas. Med sitt eget bästa för ögonen utan att för den skulle trampa på andra. Detta begrep John Stuart Mill till att börja med men orkade inte härda ut. För på gamla dar blev Mill som de flesta andra gamla gubbar rätt mossig, sur, inåtvänd och framtidslös. Och DET är något vi alla till varje pris måste undvika. Vill man läsa mer i ämnet rekommenderar jag Johan Norbergs rader om denne engelska ekonom, filosof, med mera.

För övrigt är detta en dag då IFK tog ytterligare ett steg mot en riktig titel då FC Honka besegrades i kvartsfinalen i Finska Cupen och nu får möta RoPS på bortaplan i semifinalen. IFK är ett äkta lag, litet men med stora ambitioner. Precis som hela Åland ska vara! Läs också den här storyn i legendariska fotbollsmagasinet When Saturday Comes av journalisten och vännen Egan Richardson, en hedersknyffel som följt IFK även tidigare. Han gör sportjournalistik på riktigt och sätter in nya händelser i gamla sammanhang på ett sätt som tyvärr är alldeles för ovanligt i dagstidningar av i dag.

Jag skulle hoppas att skribenter som läser detta lät sig inspireras att göra samma sak fast ännu bättre!

Egan Richardsons text om IFK Mariehamn hittar ni här!

John Stuart Mill var en av de män som började med att forma världens idéer och slutade som rätt bitter och pessimistisk. Från det kan man lära sig att samhällsbygge i likhet med mjölk är färskvara och måste anpassas till rådande lägen. Det som var självklart och lyckosamt förr är inte längre det. Ingen har alltid rätt.

Superjakt på Ålandsbesök

Den beskrivs som världens sjuttonde lyxigaste privata jakt. Men precis nu ligger Mayan Queen IV rätt över några av Ålands bästa flundergropar väster om Lagneskär, några stenkast från Västerhamn och festprissarna på Cinderella.

Fartyget som är 92 meter långt och har plats för bara sexton gäster har gjort en imponerande resa genom Östersjön: Oslo, Köpenhamn, Karlskrona, Kalmar, Västervik, Stockholm och nu Åland för man sparar ju alltid det bästa till sist! Ägaren till lyxjakten lär ska heta Alberto Bailleres, en åttioåring från Mexico som äger silvergruvor och har lyckats bra i affärer. På världslistan uppskattas hans förmögenhet (av Forbes) till tretton miljarder euro. Med de pengarna kunde han betala för hela den åländska budgeten – trettiosju år i följd.

Mayan Queen IV  är sex våningar hög och har väckt stor uppmärksamhet där den dragit fram längs de svenska kuststäderna. På Åland verkar man ha tagit det lugnare, fast så är vi ju från tidigare vana vid fartygslyx.

Nu är det oklart om just den här båten är till salu men det brukar det mesta vara. I så fall får man vara beredd att hosta upp i runda slängar 120 miljoner euro eller ungefär hälften av vad Viking Grace gick lös på.

Här ligger Mayan Queen IV just nu, troligen ovetande om flundrorna som simmar fram under kölen.

Sex våningar gör att de sexton passagerarna och besättningen har gott om plats.

Om man hade varit ute i natt hade det antagligen sett ut ungefär så här.

Här kan man se rörliga bilder på världens sjuttonde lyxigaste privatjakt:

Jörn Donner + IFK = sant

Ingen nu levande representerar den finländska intelligentsian som Jörn Donner. Han är i dag åttio år gammal och har i sitt liv verkligen gjort allt. Till exempel är han den ende finländaren som vunnit en Oscarsstatyett. Det gjorde han för produktionen av Fanny & Alexander tillsammans med Ingmar Bergman! I vår är han annars mest omtalad för sin biografi Mammuten som jag ännu inte läst men som står på kö i bokhyllan. 

Vad som inte kommer fram lika tydligt när det handlar om just mannen, myten och fenomenet Jörn Donner är hans intensiva fotbollsintresse och tycke för IFK. Det går långt tillbaka i tiden. När IFK spelade den avgörande kvalmatchen mot FC Jazz år 2004 satte sig Donner bakom ratten och körde de tvåhundrafemtio kilometrarna till Björneborg tillsammans med deckarförfattaren och sommarålänningen Staffan Bruun. Många är också historierna om hur Donner i regn och sol stått vid sidolinjerna på Alandia Cup och följt egna och andras lag. Så har det rullat på och efter hand har de två kompisarna Bruun och Donner fått sällskap av fler likasinnade som slutit an till den lilla men illustra IFK-klubben. I går var därför ett dussintal finlandssvenska män i sina bästa år på plats i Mariehamn för att följa laget som blivit deras – IFK Mariehamn.

De samlades traditionsenligt före matchen för förfriskningar i Dagen Industri-journalisten Mosse Walléns vackra hus i stadens centrum, sorterade ut förhandstipset och snackade startelvor och strategier. Fotboll är lätt att samlas kring och ha åsikter om. Enigheten om IFK:s betydelse för bilden av Åland i Finland var stor och tydlig. Gruppens analys:

Varje match som IFK spelar i ligan ger mer effekter för Ålandsbilden än tio seminarier som landskapsregeringen ordnar.

Det är en god och förmodligen sann slutsats.

Jag hörde aldrig matchanalysen efteråt men gissar att de tyckte det blev en ganska snårig tillställning där poängen blev viktigare än skönspelet. Så tyckte i vart fall jag. Själva matchen kan man läsa allt om här. Själv tycker jag just den här trepoängaren var extremt viktig mot bakgrund av ett besvärande skadeläge som jag verkligen hoppas lättar under helgen. På måndag är det nämligen dags för en av säsongens allra viktigaste matcher då IFK åker till Esbo för att möta FC Honka i kvartsfinalen i Finska Cupen. På torsdag möts lagen igen på samma plats, då i ligan.

Over and out, ha en fin lördag!

I går var åttioårige legenden och Oscarsvinnaren Jörn Donner i Mariehamn för att se IFK slå FF Jaro. IFK har Donner följt ända sedan han körde till Björneborg år 2004 för att se IFK stiga till ligan efter thrillerartade matcher mot FC Jazz.

Här är några till i det glada gäng som samlades hemma hos Mosse Wallén (längst till vänster)  före matchen.

Vinnare och förlorare. Pekka Lyyski och Jarotränaren Alexei Eremenko kommenterar matchen efteråt. Det var i ärlighetens namn inte så mycket att orda om den, men Pekka var förstås nöjd med att alla poängen stannade i Mariehamn-

Rederiernas utmaningar

Sjöfartens dag var en större succé än tidigare. Evenemanget drar folk från hela världen till Åland och understryker vikten av att ständigt arbeta för det så kallade sjöfartsklustret och dess framtid. Branschen är satt under press och utmaningarna är många. Då uppstår också möjligheter för de som är beredda och kreativa.

Jag satt hela dagen och lyssnade till olika föredrag vilka alla på sitt eget lilla vis bidrar till en större kunskap om denna bransch som står för 25 procent av vår bruttoregionalprodukt och inte långt ifrån 100 procent av våra inresandesiffror.

När det handlar om passagerarrederier har vi två av de stora spelarna på Åland och en skicklig uppstickare i Estland. Dessutom kom Destination Gotland till Mariehamn för att dela med sig av kunskapen hur man säljer sin ö. Kring detta har jag resonerat tidigare. Här kan man förresten se hela kampanjen!

Finns det då någon enkel slutsats att dra? Självklart inte, bra slutsatser är sällan enkla. Det råder dock en brist på idéer och kreativa förslag när det handlar om hur man kan göra ombordupplevelsen attraktiv igen. Det bollhav som fungerat så länge räcker inte längre till och vad som ska komma istället vet man inte. Passagerarsiffrorna sjunker på de etablerade linjerna medan de stiger till nya destinationer.

Här kommer några bilder från gårdagen, ha en skön helg och njut av värmen!

Jukka Vasama från STX-varvet gav exempel på framtidens fartyg och slog fast att batteridrift kommer allt mer och mer. Särskilt när det handlar om landsvägsfärjor blir alternativet snart konkurrenskraftigt med vanliga maskiner. 

TallinkSiljas Håkan Fagerström gav en alarmerande bild över utvecklingen på de största linjerna.  Inte ens när Viking Grace sattes in på Åbolinjen steg siffrorna mer än två månader, jämfört med fjolåret.

Destination Gotlands vd Christer Bruzelius kom till Mariehamn för att träffa branschfolk och berätta hur rederiet tänkt kring marknadsföringen av Gotland. Visit Åland hann han också med att träffa och, skulle jag tro, inspirera.

Ett helt tåg kläddes om i Gotlands färger. Kostnad: cirka 500.000 kronor. Av alla gäster som i dag bokar sina Gotlandssemestrar gör 75 procent det på Internet. Det gäller alltså att vara duktig på den marknadsföringen.

Så här är kampanjen upplagd.

Finansminister Roger Nordlund talade väl och insatt när han öppnade det stora seminariet om hur våra grannländer och EU långsiktigt ser på sjöfarten.

Lite överraskande var bara jag själv och finans- och näringsutskottets sekreterare Niclas Slotte registrerade som deltagare från Ålands Lagting.

Sjöfarten slår på stortrumman och lockar folk från hela världen till Mariehamn. Då kunde man tycka att övriga åländska organisationer borde ställa upp. Bordet till vänster lär ska ha varit bokat för Ålands Näringsliv men gapade tomt. Bordet till höger är Mariehamns stads där broschyrerna var många men människorna få. Nog kunde bordet ha varit bemannat, tycker jag. Detta är en parentes men illustrerar ganska väl vikten av att på riktigt arbeta tillsammans, så brett som möjligt.

Sjöfartens dag, alla dagar

I dag är Åland och Mariehamn centrum för en bransch som levt, överlevt och förändrats som få andra branscher. Det är Sjöfartens dag och Alandica är fylld av sjöbjörnar, befraktare, operatörer, politiker, experter och annat löst folk. Det är en dag som vuxit från en vision hos några få till en verklighet som skapar tillväxt och arbetsplatser. Det är nämligen sådant som sker då folk möts. Dagens program är både tänkvärt och inspirerande. Att detta sker på Åland är både viktigt och framåtinriktat. Bor man på en ö är det inte bara Sjöfartens dag en dag per år. Den infaller precis alla dagar!

Shippingen är som företeelse en av de mest spännande branscher som finns. Det är osannolikt många faktorer som spelar in inför besluten. För att lyckas måste man vara både strategisk och handlingskraftig samtidigt. Investeringarna är extremt långsiktiga och beroende av beslut man själv sällan rår över. Ändå måste de tas med i kalkylen. Och skulle det inte räcka till med en skakig omvärld, oförutsägbara kunder och internationell politik måste sjöfararna dessutom vara beredd på skitväder. En vanlig klyscha här i livet är uttrycket man ska förtöja för storm men hoppas på vackert väder. Det kan man inte göra om man livnär sig till sjöss. Då är varje dag i hamn egentligen en förlorad dag.

Åland och de åländska redarna har över tid lyckats bättre än de flesta andra i sin anpassning till omständigheterna. Först när segel drev fram fartygen, sedan när kolen gjorde livet lite smutsigare och i dag när oljan snart gjort sitt och måste ersättas med något annat. Sjöfarten kommer att stå stark även i fortsättningen men måste anpassa sig till nya kunder och nya behov. Sådant hittar man inte på ensam på sin kammare. Då är det bra och nödvändigt att träffas och byta åsikter. Hoppas vi ses i vimlet!


Bland dem som ska dela med sig av sina erfarenheter finns bland andra Destination Gotland som jag tidigare lyft fram som ett bra exempel även för Åland. 

Så här kan det se ut när internationell sjöfart drar fram.

Alla dagar är inte soliga och lugna. Det vet man till sjöss och är därför beredd. Kolla denna filmsnutt, otroliga bilder!

Äntligen överraskad igen

Jag är sedan Anno Dazumal (uråldrigheten) Appleanvändare. Man kunde kanske beskriva det som missbrukare. Jag har haft Mac sedan de inte var stort mycket mer än en liten låda. Hur som. Nu har min splitternya iPhone 5 pajat. Det är första gången jag drabbats av laggande produkter från Apple och det var till en början otroligt irriterande. Nåväl. Telefonen är på garantireparation som lär ska ta tre veckor, vilket är alldeles uppåt väggarna för länge. Apple ska nog inte hålla på lalla för mycket med sånt där om man vill fortsätta vara världsledare.

I väntan på att luren ska komma tillbaka har jag återupplivat en gammal Nokia men har inte lyckats föra med mig mina nummer och namn. Jag är alltså i telefonisk bemärkelse nyfödd och har upptäckt något jag inte tidigare känt till att jag saknat. I iPhonen kunde man se namn och bild på den som ringde. Nu har jag inte en aning. Varje samtal är en överraskning, varje ringning en signal från det okända. Jag är på obruten mark och älskar varje sekund. Tänker tillbaka på hur det var förr när telefonen ringde och man faktiskt inte ens i teorin visste vem som fanns i andra ändan. Inser nu också att jag saknar busringningarna till okända och mycket mer. Ska nog ta mig en funderare på om inte detta egentligen är framtiden. I en förutsägbar värld är det överraskningarna som är hårdvaluta.

Se själva, så här glad blir man av att svara i telefon utan att på förhand veta vem som ringer!

Så här såg den första Macen ut som jag hade.

President Titos eget paradis

Sitter och sållar intryck från helgen som gick och veckan som började. Ena dagen All In för IFK och det stundande spelet i Europa League (jepp, stavas faktiskt så) och nästa minnen från europeiska storpartiet Aldes konferens i Kroatien. I Pula (Kroatien) avhandlades de stora dragen. På Åland sker anpassningen lokalt. Åland är nu tack vare platsen i Alde på väg in i Europa och IFK ska snart göra samma sak i Europa League. Framgång föder framgång, det är den viktigaste principen här i världen och får inte för enda dag glömmas bort.

I Kroatien var det inte bara långa möten och mycket prat – regionen Istria har mycket mer att erbjuda. Till exempel Brijuni, ön där forna Jugoslaviens president Josip Broz Tito spenderade alla sina semestrar och mycket mer. Jag tror det stavas Brioni på svenska men strunt i det, platsen är hur som helst värd ett besök.

Brioni är till sin uppbyggnad häpnadsväckande och inbjudande. Femton minuter med båt från fasta Kroatien finns en artonhålsgolfbana som liknar inget annat. Här har man rationaliserat bort greenen och infört sanden. Det låter komplicerat  men är det inte det. Istället för välansade greener har man bunkerliknande hål. Hur coolt som helst om man frågar mig, som dock inte är golfare... Brioni är en liten plats i en stor värld. Precis som Åland.

Fast att elefanter är en del av framtiden är inte glasklart. Solklart är ändå att om du inte syns, så finns du inte heller. För det Tito gjorde under sin välmakt, som typ diktator över Jugoslavien, var att importera just elefanter, zebror, sköldpaddor och liknande till sin lilla ö. Han sparade inga mödor. Därför står det en ensam elefant (den andra har dött) kvar på en liten ö utanför Kroatien. En gång var den kompis med Tito. I dag ser den faktiskt ganska ledsen ut fast ön den står på är unik. Här kunde man kanske lägga ut texten om just Tito men jag avstår. Karln byggde en nation men är i dag lika hatad som han förr var älskad. Och tvärtom. Fundera på det om ni inte har något annat att göra.

Hotellet för tankarna till Shining men är i övrigt pittoreskt och mysigt och överraskande billigt

Här står flaggorna på rad.

Mitt i rundturen står lyckligtvis en bar så ingen behöver svimma av uttorkning. 

En del av skärgårdstrafiken i Kroatien ser ut så här. 

Sista kvällen med gänget avåts på en restaurang nära platsen där folk förr slog ihjäl varandra men som i dag är en turistattraktion. Tydligare än så är tillväxt svårt att definiera.

Hejdå Pula för denna gång. Måste medge att Kroatien och Pula är en plats jag gärna återkommer till.

Vad man inte ser är att taxin är typ sex tiondelar till vänster på bilden. Heder åt Sandra Lindström som lyckades ta bilden alldeles bokstavligen i sista sekunden.

Här är kongressen som sade ja till Åland...

...trots den här presentationen... ;-)