Några tankar om åländskhet

Fick ett önskemål i går att skriva något för 60 plussarna. Gör nu ett försök. Men det är trevligt om ni yngre också vill vara med!

I dag har vi Skärtorsdagen, Finlands egen nationaldag :-). Vad passar då bättre än en liten utvikning kring det här med åländskhet och identitet. Häng med, det är långt, men det är intressant!

”Where do you come from?” Hur många gånger har jag och du inte fått den frågan i samband med resor både hit och dit genom åren. Jag har två svar beroende på humör.

1. Är jag utvilad och glad svarar jag: ”Åland Islands! A sort of small country in the Baltic Sea.” Sedan resonerar vi en stund innan vi skiljs åt och fortsätter våra liv på olika håll.

2. Är jag stressad och trött svarar jag kort och gott: ”Finland.” Och våra vägar skiljs nästan genast.

Mina svar stör mig lite. För om en färöing eller en grönlänning får samma fråga svarar de alltid, alla dagar i veckan, oberoende humör: ”Faroe Islands” eller ”Greenland”. Samma sak gäller förresten människorna på Shetland som överhuvudtaget inte har någon egen självstyrelse. Det skulle inte falla dem in att säga att de kommer från Skottland.

Detta beteende som jag inte är ensam om gör mig brydd. Varför har det inte varit möjligt att skapa en tydligare åländsk identitet under dessa nittio år av självstyrelse? Hur kommer det sig att förhållandet till Finland fortfarande är komplicerat och gropigt? Finns det ett samband?

Något enkelt svar på de frågorna existerar inte men Bjarne L presenterade i samband med en föreläsning på onsdagskvällen några intressanta teorier kring förhållandet Åland-Finland och varför våra självstyrande kusiner Färöarna och Grönland lyckats mycket bättre än vi i identitetsbygget. Jag tar dem utan inbördes prioritetsordning. Jag vill också understryka att detta inte ska ses som kritik åt det ena eller andra hållet. Det är blott konstateranden kring vardagen.

• Danmark är fullständigt öppet med att Färöarna och Grönland närhelst de vill får bli helt självständiga. Finland har aldrig visat några sådana tendenser gentemot Åland. Tvärtom. När Åland för något decennium sedan ville anpassa kommunalskatten till att locka hit återförsäkringsbolag blev det ett blankt nej från Finland.

• Under de två senaste decennierna har både Färöarna och Grönland stärkt sina autonomier medan Åland försvagats. Det självstyre som tidigare sköttes av Åland och Finland tillsammans kontrolleras i dag av en tredje part, EU, som minsann inte precis gör saker och ting enklare.

• Åland drivs av en splittrad intern opinion, om ni inte tror det så läs de pinfärska kommentarerna från ”oppositionen” beträffande omställningsbudgeten. I Finland finns en klart negativ opinion gentemot många Ålandsfrågor och den statliga attityden mot Åland är, försiktigt uttryckt, restriktiv. Det finns helt enkelt en negativ finsk attityd till ett väsentligt utvidgat åländskt självbestämmande. Fråga: Varför? Svar: Vet ej, men kanske ett ägarfenomen. Ingen som bestämmer över något vill förlora det.

Grönland är en självstyrd ö som får bli självständig när den själv vill. Danmark har i sådana fall inget att invända.

Färöarna har en ramlagstiftning som gör det möjligt för öborna att i den takt de själva vill ta över behörigheter från den danska staten.

• Medan det är självklart att Nuuk är huvudstaden på Grönland och Torshavn huvudstad på Färöarna är Mariehamn blott en stad i ett landskap i Finland. Det visar inte minst debatten kring ortsnamnen.

• Den ”återföreningstanke” som tidigare fanns hos ålänningarna har gjort finländarna misstänksamma vilket inte är en bra grund för ett förtroligt samarbete. Finland lider av ett storebrorskomplex gentemot Sverige. Tror man inte det ska man gå tillbaka till tiden efter hockeysegern mot Sverige i fjolårets VM.

• De åländska politikerna är i det stora hela överens om att införa en ramlag vilket över tid skulle ge möjlighet att överta behörigheter i den takt ålänningarna själva vill göra det. Men chanserna för att Finland ska gå med på det ger inte Bjarne L mycket för. Dyster av sina mångåriga studier och internationella forskning säger han att det är ungefär lika sannolikt som att ”en krokodil ska börja flyga”.

Allt som krävs för att Åland ska få sin efterlängtade ramlag kan vara att lära krokodiler flyga. Att döma av bilden är det kanske inte helt omöjligt!

• Vad ska man då göra för att komma tillrätta med Ålandsbilden i Finland. Det finns egentligen bara ett sätt, förutom att göra IFK Mariehamn till finska mästare i fotboll ;-): Vi måste jobba för att det skapas ett Ålandsutskott i Finlands riksdag. Det har Folketinget i Danmark ordnat för både Färöarna och Grönland. På det sättet skulle åländska frågor flyttas upp ett pinnhål och tillmätas större betydelse. Alla frågor och lagstiftning som berör Åland skulle därmed behandlas i det utskottet istället för av en massa olika där insikten i åländska frågor i bästa fall är svag men i det flesta fallen noll.

Åland har en bra bit till det självbestämmande som våra nordiska kusiner Färöarna och Grönland har i dag. Men vi kämpar på och ska också till deras nivå en dag!

Avslutningsvis. För att ramlagen ska bli verklighet och för att den nu påbörjade revisionen av självstyrelselagen ska ske i en god anda finns ingen tid att förlora. Om vi på Åland vill ha ett större mått av självbestämmande (och vem vill inte det?!) måste arbetet drivas på i rejäl takt. Och vi behöver samtidigt se till att bilden av vårt självstyre allt starkare hamras in i ett allt finskare Finland. För om vi inte gör det kan det i framtiden gå som Sannfinländarna vill ha det: att Åland rätt och slätt införlivas i Finland. Och då kan vi som bor här nu, inte längre säga att vi förvaltade det arv vi en gång fick. Och ett litet steg på den vägen är att alltid i fortsättningen på den enkla frågan varifrån man kommer svara: ”Åland Islands! A sort of small country in the Baltic Sea!”

Detta blev långt. Men har du hängt med ända hit ber jag att få tillönska dig en riktigt glad påsk!