Dags att höja blicken

I fredags var nordiska frågor aktuella i de flesta nordiska parlament. Även i Ålands Lagting. Tongångarna var stundtals ganska mycket i moll trots att det ändå finns rätt mycket att glädjas åt. I mitt lilla inlägg försöka jag höja blicken något. Ungefär så här sade jag:

Fru talman,

I dag kan i alla fall ingen beskylla detta lagting för att inte vara problemorienterat. Kanske inte andra dagar heller...

Det skulle väl ändå aldrig falla mig in att använda det förklenande begreppet välfärdsdebatt, men visst lockar det lite. Tonen i några av dagens anföranden är, om ni ursäktar, bottenlös i sin hopplöshet mot bakgrund av att vi diskuterar och lever i en av världens rikaste och minst problemfyllda regioner. Alltså Norden. Som inte bara är ett paradis för oss som bor här utan också ett begärligt mål för nya, hungrigare, industrinationer.

Gränshinder är temat. Det är sympatiskt men också ironiskt. För hinder är något som står i vägen för framfart. Och framfart är nödvändigt för tillväxt. Tack vare tillväxten kan samhällen utvecklas och klara de utmaningar som framtiden för med sig. Som till exempel att diskutera de gränshinder som moderna och välutvecklade stater infört för att skydda sig själv och utveckla sig vidare.


Vi står alltså här och diskuterar sådana hinder som till stor del är ett resultat av den nordiska välfärd som länderna på egen hand skapat. Skälen till det är flera. Det som passar i Norge passar inte alltid på Färöarna. De gamla svenska rekommendationerna om sex till åtta skivor bröd per år skulle ingen i Finland lyssna på. Management by Perkele som den finska ledningsmodellen ibland kallas går inte säkert hem i Stockholm. Det kan mycket väl vara så att det är skillnaderna som skapat framgången. Till exempel har vi i vårt lilla Norden sex olika valutor att förhålla oss till... Det har ju inte skett av en slump utan är, förhoppningsvis, noga planerat och ett resultat av självbestämmande och till viss del självständighet.

Jag vill gärna försöka fördjupa diskussionen något men ska ändå försöka hålla mig på ett övergripande plan, om det nu är möjligt. En människas hinder kan nämligen vara en annan människas möjlighet. Det som en dag är en gräns kan nästa dag vara ett nödvändigt skydd. Och tvärtom. Med det vill jag slå fast att det där med gränshinder är ett dubbeleggat svärd. Låt mig ta några exempel. Ett av de företag som mer än de flesta gjort Åland till ett sprudlande, kreativt och inspirerande samhälle är Ålands penningautomatförening.


Vi kan stoltsera med idrottshallar och konsertlokaler och vård och omsorg av världsklass tack vare det överskott som Paf genererat genom åren. Detta kan vi tacka gränshindren för. Tack vare föreningens monopolställning kunde man i lugn och ro och med hjälp av den blomstrande taxfreetrafiken bygga upp en expertis som skulle föra Paf från monopolets skyddade verkstad till en av världens mest konkurrensutsatta marknader som den internationella nöjesindustrin i dag är. Detta har bara varit möjligt tack vare ett oängsligt affärsdriv som är nödvändigt för överlevnad. Och lite skydd till att börja med. Gränserna i Europa ligger också bakom den färjtrafik som i dag gör att det är extremt billigt att resa mellan Åland och omvärlden. Jämfört med i stort sett alla andra liknande europeiska ösamhällen kostar det, tack vare taxfreetrafiken, nästan ingenting att resa till våra respektive moderländer. Jag kunde också nämna Posten och dess framgångar. Hur man än ser på detta kan vi alltså tacka olika gränshinder för vår egen välfärd.

Men då är då och nu är nu. Och viktigast av allt är i morgon.


Jag tror att Ålands väg mot framtidens nordiska välfärd handlar om att oförtröttligt och modigt fortsätta att föra fram vår syn på olika frågor. Det ska ske inom ramen för alla de nordiska och för den delen internationella plattformar som vi har till vårt förfogande. Vi ska inte låta ängsliga utan progressiva. Trots vår relativa litenhet måste vi våga fortsätta ta ställning, förklara och gå i bräschen för olika frågor. Om det så handlar om snusförsäljning, pantburksproblematik, byggnormer, elacciser, idrottsutbyte, upphovsrättsfrågor eller nåt annat bör vi aldrig upphöra att försöka göra den vardagen lite enklare för våra medborgare. En övergripande debatt är bra men det krävs lite verkstad också. Det är vår roll i detta lagting, på våra väljares vägnar, att göra allt för visa ledarskap även över andra, större regioner. På andra ställen i Norden diskuterar man i dag liknande frågor utifrån sina egna horisonter som är vad man än tror häpnadsväckande lik vår.

Som med alla frågor är det också när det gäller gränshinder. Det finns nyanser som kan vara svåra att se och omöjliga att bortse från. I vart fall för stunden. Ibland kommer det därför också lägen där man inte kan eller har råd att lägga all fokus på orättvisor och hinder och istället måste se sig om efter möjligheter. Det är den krassa sanningen när det handlar om framgångsrika företag och samhällen världen över. De anpassar sig till den rådande verkligheten istället för att ägna dyrbar tid åt alla de väderkvarnar som fortfarande står kvar där ute. En dag om gränshinder är värdefull för de nordiska parlamenten som ska se till att det finns goda strukturer för de som ska göra jobbet, de privata företagen.


Jag hoppas dock att de sistnämnda alltmedan vi pratar, koncentrerar sig på de möjligheter som redan finns. För vad man än förleds tro. Det finns massor av möjligheter där ute. Trots upplevda eller inbillade gränshinder. För till syvende och sidst är problemen i vårt kära Norden ändå ganska små. Och sist och slutligen kan det nog bli ett både trevligare och klokare Norden om vi mellan varven fokuserar mer på möjligheterna än problemen. Det gör man just nu i Kina, Brasilien och Afrika och många fler som lystet riktar sina blickar mot vårt kära Norden och därifrån de allvarligaste utmaningarna mot vår konkurrenskraft kommer. Det får vi inte glömma bort medan vi diskuterar konstruerade gränser. Hur ska Norden klara sig i framtiden mot de alla än så länge hungriga nationer som jagar oss och som vill skapa vår välfärd åt sig själva? Mot den bakgrunden har det kanske aldrig varit viktigare att äta lokalt men tänka globalt. Vi får inte bli frånkörda av alla andra alltmedan vi pratar.

En himla massa flaggor och sex olika valutor. Det behöver inte vara enkelt att föra samman Norden till en helhet bara för att vi geografiskt ligger rätt nära varandra.