Om svarta och vita svanar
Ja, jisses vilken soppa de kokat i Ålandsbanken. Skulle banken inte vara så viktig för Åland skulle den senaste utvecklingen platsa bäst på stadshusets scen inför skrattande publik. Dessvärre är det allvarligare än så. Banken blöder alltmedan ägarna bråkar om ett krympande värde. Detta är inte så konstigt. Så länge allt går bra är striderna inte lika hårda. Nu är det skarpt läge och något måste göras. Förlusterna måste stoppas och verksamheten nystarta. Sverigeäventyret tycks ha varit dyrt och en stor del av personalen på åtminstone Åland verkar nedstämd. Mot den bakgrunden känns förslaget till ny styrelse lite som att komma rusande med en hink bensin för att släcka en eld.
Men när krisen är som djupast (om den är det ännu) är det nu man ska se framåt. Nu är det som mest kontraproduktivt att söka syndabockar. I ett läge som detta måste man titta mer framåt än i backspegeln. Jag hoppas för bankens skull att alla inblandade begriper detta. Nu krävs klarsyn, professionalism och framtidstro. Inte kall hämnd, om än serverad på silverfat. Hur fint det än känns. Hade själv trott på att den gamle hövdingen skulle utses till ny styrelseordförande men ser nu att det verkar bli det finlandssvenska kapitalets man. Om så är fallet kan det bara handla om tid innan Aktia och Ålandsbanken blir ett – allt annat vore överraskande.
Alltmedan Ålandsbanken kämpar mot sina svarta svanar gör sig våren och naturen redo för nya äventyr. I Svibyviken har de två bofasta svanparen byggt sina bon och lagt sina ägg. Det är två par som delar på viken. Men likt stridande nationer, eller aktieägarfalanger för den delen, gillar de inte varandra. De har därför bestämt sig för att hålla till på varsin sida bron. Kanske är det så ägarna i Ålandsbanken också måste göra. Lägga av försöken att jobba tillsammans och helt sonika bli överens om att man inte är överens. Och sedan jobba vidare.
Seså, kamma er och gå till jobbet nu.
Men när krisen är som djupast (om den är det ännu) är det nu man ska se framåt. Nu är det som mest kontraproduktivt att söka syndabockar. I ett läge som detta måste man titta mer framåt än i backspegeln. Jag hoppas för bankens skull att alla inblandade begriper detta. Nu krävs klarsyn, professionalism och framtidstro. Inte kall hämnd, om än serverad på silverfat. Hur fint det än känns. Hade själv trott på att den gamle hövdingen skulle utses till ny styrelseordförande men ser nu att det verkar bli det finlandssvenska kapitalets man. Om så är fallet kan det bara handla om tid innan Aktia och Ålandsbanken blir ett – allt annat vore överraskande.
Alltmedan Ålandsbanken kämpar mot sina svarta svanar gör sig våren och naturen redo för nya äventyr. I Svibyviken har de två bofasta svanparen byggt sina bon och lagt sina ägg. Det är två par som delar på viken. Men likt stridande nationer, eller aktieägarfalanger för den delen, gillar de inte varandra. De har därför bestämt sig för att hålla till på varsin sida bron. Kanske är det så ägarna i Ålandsbanken också måste göra. Lägga av försöken att jobba tillsammans och helt sonika bli överens om att man inte är överens. Och sedan jobba vidare.
Seså, kamma er och gå till jobbet nu.
![]() |
Är det svarta svanar som man slåss mot i Ålandsbanken? Eller hur ska man tolka den senaste tidens osannolika utveckling? |
Kommentarer
Skicka en kommentar