Nu handlar det om pengar

Läget är skuldtyngt i hela Europa och för stunden mer än vanligt även i Finland. Det gör att inkomsterna för Åland minskar radikalt vilket sätter ytterligare press på inbesparingar i driften.

För två år sedan när det nyvalda Ålands lagting hanterade den avgående landskapsregeringens sista budget handlade det om pengar. Eller förstås bristen på pengar. I mitt anförande lyfte jag fram alla de osäkerhetsfaktorer vi hade att förhålla oss till. Jag sade till exempel så här:

En sak är nämligen fullständigt klar. Landskapet Åland och Ålands landskapsregering liksom vi som sitter i denna sal måste i fortsättningen tänka inbesparingar, inbesparingar och inbesparingar. För att vända denna ekonomiskt svajiga skattefinansierade buss måste varje utgift synas i sömmarna, varje investering vägas på silvervåg, varje nyanställning granskas ur ett nödvändighetsperspektiv. Tiderna är hårda och kan bara mötas med list, snålhet och mod. List för att hitta lösningarna och affärerna som andra inte ser. Snålhet för att säga nej där det hade varit enklare att säga ja. Mod för att genomföra de förändringar som är nödvändiga. Genom att sköta om vår gemensamma kassa i dag försäkrar vi oss om att ha det bra även i morgon.

Sedan kom omställningsbudgeten från den nya regeringen, våren 2012. Jag presenterade finans- och näringsutskottets betänkande och sade bland annat så här:

Lite övergripande uttryckt var det årliga underskottet tio till femton miljoner euro i november i fjol, kanske uppemot tjugo miljoner. Som bekant beror det på vilka avväganden man gör. I den liggande tilläggsbudgeten vidtas de första tydliga inbesparingsåtgärderna. De kanske inte räcker till. Det kanske måste göras mer. Men det är en bra början. Vi måste hålla landskapets egna utgifter i ett fast grepp. Och inte nog med det. I allt detta sparande och prioriterande får vi aldrig glömma bort det livsviktiga ledarskapet som rätt hanterat ska inspirera alla ålänningar att göra mer med ibland mindre resurser. Som vi alltid gjort.

I december 2012 var det dags för ett nytt budgettal där siffrorna på nytt såg besvärande ut. I min presentation sade jag bland annat:

Av det skälet har vi från utskottets sida understrukit att landskapsregeringen antagligen i brådskande ordning bör återkomma med en utvidgad omställningsbudget i början av nästa år. Utskottet har i sitt arbete med budgeten erfarit några besvärande sanningar.

Jag och finans- och näringsutskottet bad också om en halvårsrapport som vi har att ta ställning till med början i dag. Mycket tack vare den och tack vare ny ledning i Ålands allra dyraste enhet, ÅHS, tyckte jag för egen del bitarna så smått började falla på plats i våras då den första tilläggsbudgeten debatterades. Jag sade så här. En av delarna löd som följer:

Men jag kan ha förståelse för att det i denna tilläggsbudget är för tidigt för att dra långt gående slutsatser och ser därför mycket fram mot den halvårsredogörelse som vi från utskottets sida efterlyste i samband med betänkandet för 2013 års budget. Vi är ett samhälle och vi ska inte ägna oss åt kvartalsrapporter, men ett halvårsbokslut är nog under rådande omständigheter viktigt. Liksom att ständigt stå i beredskap för nya inbesparingar.

Nu rullar spartåget vidare och i hagen står en lång rad heliga kor och ser väldigt nervösa ut. Det har de goda skäl att göra för landskapet Åland står inför avgöranden som i grunden förändrar vår vardag; inte mycket men tillräckligt för att det ska kännas. Jag tror alla politiska partier måste kasta ”vad var det vi sade”, ”varför har ni inget gjort”, ”kom med egna förslag då” samt ”det händer ju ingenting”. Läget är för kärvt för icke konstruktivt tjafs, om sanningen ska fram.