Tårtkalaset i Vikingahallen

Efter den stora matchen blev det tårtkalas och en massa snälla ord uppe i Vikingahallens cafeteria. Med detta lägger jag femtioårsdagen till handlingarna och tackar alla inblandade för att ha gjort en speciell dag till en oförglömlig händelse. Särskilt tack till hustru Helena som tog bilderna och styrde upp tårtkalaset!

Utöver dessa som är med på bilderna var det många, många andra som kom och hejade och gjorde matchen mer levande. Tack till alla.

Kicki Larsson-Hambrudd och Annika Hambrudd var bland de första som anlände.

Jag vet, tårtorna var på bild redan i går men de är (var) av den kalibern att de borde visas hela tiden!

Herbert och Bodil Karlsson öppnade stora famnen. Herbert är förresten en av dem som jobbar ideellt med Matbanken, heder åt sådant! 

Kenneth Nordberg var med på ett hörn på den tiden det begav sig men var då för ung för att på riktigt ingå i laget. Det tog han igen senare då han blev en mycket skicklig passare och en del i JIK:s senare framgångar. I dag är han en av de många driftiga åländska sjömän som jobbar utomlands för den internationella oljeindustrin.

Ida Wiklöf till vänster har jag själv tränat i volleyboll för några år sedan. I dag satsar Ida på att ta en plats i laget som spelar NatWest Island Games på Jersey i sommar. Mamma Susanne ”Picku” Fagerlund hörde till IFK när tiderna var yngre och lokalderbyna levde gott.

Vi hade satt fram alla stolar som fanns i Vikingahallen men ändå var det svårt att hitta sittplatser till alla. Ett lyxproblem!

Trängsel i dörren är goda nyheter för alla festarrangörer!

Mia Svenblad och Per-Åke Henriksson var två av alla som hjälpte till med serveringen. Tack till er!

Vikingahallens cafeteria är en perfekt plats för sammankomster. Öppet och stort och litet samtidigt!

Vännerna från partiet passade på att fika! Från vänster Roger Slotte, Harry Jansson, Runar Karlsson, Tobben Eliasson och Britt Lundberg.

Lovis Henriksson har en bit kvar till femtio år och insåg att detta skulle aldrig gå bra utan lite hjälp från yngre. Därför ryckte hon in i köksregionerna. Snyggt jobbat Lovis som även har ett förflutet som gymnast vid NatWest Island Games på Bermuda sommaren år 2013. Inkommande sommar siktar hon på att tävla på Ynys Môn som hör till Wales.

Anna d’Cruz och Mia Svenblad redo för nya uppdrag!

Trivsamt och mysigt blev det att sitta i cafeterian.

Morbror Paul Gäddnäs kom med ett fint kort...

...som såg ut ungefär så här. Till vänster moster Kerstin och till höger svägerskan Annika.

Ville Henriksson deltog också i kalasandet, både framför och bakom serveringsdisken.

Tove Erikslund-Henriksson kom med tårtor och flit och inte nog med det. Även dottern Lovis följde med. Tack för er hjälp och de av smak sprängfyllda tårtorna. Har ni läge ska ni anmäla er till eventet New Nordic Lifestyle den 12 mars. Tove ska under rubriken ”Jag kan, jag vill, jag vågar” berätta hur man får ett roligare liv. Det vill ni inte missa, Tove gör ingen besviken. För något år sedan fick hon till och med republikens president Tarja Halonen att dansa till Shakira!

Hannes Parkkinen, till vänster, kom för att se pappa Lasse spela i den första derbymatchen på tjugofyra år. Mamma Siv var nog ganska lättad efteråt att ingen skadades.

Ung, yngre, yngst. Vem som är vad ska jag låta bli att ge mig in på men från vänster runt detta bord har vi vännerna Gunnel Lundberg, Ann-Lis Wickström, Kine Wikstrand, Tara Bamberg och Tazmin Bland. 

Från höger Anki Jansson, Carina Fellman, Maria Malmberg, Jan Malmberg och Camilla Norrgrann. 

Familjen Polviander kom för att kolla in toppvolley. I mitten pappa Mats (som även agerade poängräknare i prestigematchen) med dottern Tilde och mamma Ann-Sofie. 

Maria och Daniel Eriksson kom med sonen Alex och ett fantastiskt gudingfoto som Daniel tagit. Med Daniel jobbade jag i många år på Ålandstidningen och han hör fortfarande till Ålands absolut främsta fotografer. Tillsammans har vi båda och ofta och djupt saknat vår kompis Sebba som gick bort alldeles för tidigt.

Robyn och Anna d’Cruz håller ordning på gästerna.

Vid det brittiska bordet satt för en stund James och Margareth Johnston samt Chris d’Cruz.

Här ser det ut som mor Christina förklarar något viktigt för sonen Marcus. När hon själv fyllde år häromåret slutade hela familjen i London på Chelsea Flower Show!

Kusin Johan Carlsson med hustru Sandra.

Här ser det möjligen ut som om jag berättar om matchbollen för från vänster Peter Björkén, Erica Sjöström och Marie Löfström. Antagligen är berättelsen rätt överdriven, om jag känner mig själv rätt.

Brorsdottern Kelsey Pettersson var snyggast av alla i håret denna dag!

Bilder från Stora Matchen

Snabbt gick det en vecka och en dag efter Den Stora Matchen i Vikingahallen. IFK hade artigheten att låta mig och mitt lag vinna med 2-1 (15-11 i sista set) men det var kristallklart att tävlingsskallarna satt där de skulle. Jag drog själv en stor suck av ren lättnad när sista bollen satt där den skulle, från vår och min sida sett.

Tillsammans med mina volleybollkamrater har jag sett och rest och skrattat och sörjt i sådana mängder att det är omöjligt att inte påverkas. Idrotten har därmed format inte bara mig utan alla de som ställde sig på banan och försökte vinna denna lördag. Visst, prestationerna var inte som förr, hoppen var lägre och reaktionerna långsammare men känslan fanns kvar och det var det viktiga. Sist och slutligen har volleybollen och kamratskapet i klubben betytt väldigt mycket.

Här följer några bilder från Vikingahallen denna, för mig, oförglömliga lördagseftermiddag den 17 januari 2015. Tack till alla som kom för att titta.

I morgon kommer bilderna på åskådarna och tårtätarna!

Men innan vi går över till volleybollen förtjänar vårt tårtbord ett särskilt omnämnande. Allt detta har frivilliga händer satt ihop för att bjuda alla åskådare på!

Son nummer ett, Jonathan, tog emot gäster.

Son nummer två, Mille (till höger) och nummer tre, Zacke hjälpte också till. Det var en generös publik denna dag. Sammanlagt fick vi ihop över 1.500 euro till Rädda Barnens Matbank.

Erik Åberg, till vänster, och Nicklas Wikblom tänjer igång kropparna före match.

IFK tog med sig egen hejaklack!

Bosse Sjöblom började med att sätta sig på bänken innan han som Peter Enberg vågade ta nästa steg och sätta sig på golvet!

Thomas Nordlund hör till dem som hållit sig i ett ofattbart bra skick efter säsongen 1990-1991.

DJ Tina Danielsson satte fart på inramningen av matchen och satte ihop en låtlista jag aldrig glömmer. Lillebror och speakern Marcus Måtar lämnade ingen i fred.

Ralf Andersson är större än alla men också snällast!

Kim Åberg körde på som om de tjugofem åren aldrig gått.

Erik Åberg demonstrerar hur tekniken egentligen ska se ut.

Medan uppvärmningen pågick ramlade publiken in. Vi fick ihop mellan 250 och 300 till sist!

Det var några som inte varit i Vikingahallen på mycket länge som nu fick chansen att hälsa på.

Och plötsligt var klockan två och det var dags för matchstart!

På bästa Rockymanér marscherade vi in på plan i badrockar. Det snålades inte på accessoarerna. Lägg särskilt märke till de röda knäskydden som elegant ramar in den i övrigt slarvigt men perfekt stajlade handduken och badrocken på Ralf Andersson.

Så här lät musiken!

Marcus Sandberg tvekade inte när det gällde att för JIK:s räkning ta sig an de gamla lokalkonkurrenterna IFK...

Nicklas Wikblom hade egentligen lagt både skor och knäskydd på hyllan men kunde inte ”släppa ut dig ensam mot de där!” Han avsåg alltså mig och det är jag tacksam för. Det är inte samma sak utan Nicke.

Seb Sjölund var passaren som säsongen 1990-1991 bytte från IFK till JIK och hjälpte till så JIK till sist kunde vinna serien.

Jenki Rask tände direkt på idén om en repris på forna derbymatcher. Mina egna och Jenkis vägar går långt tillbaka i tiden. I gryningen var han den som hjälpte mig till mitt allra första ordinarie jobb då han ställde upp som referens när jag sökte till Helge Sölgén på Ålandstidningen. Trots att vi spelade för olika lag. 

Timo Hitonen är spelaren som aldrig ger upp. Han har tryckt tidningar i stort sett hela sitt liv men är också en stjärna i trädgården, på bygget, som målare och mycket annat. Ring honom om det är något du vill ha gjort! 

Domaren Torsten Wikstrand är volleybollens andlige fader på Åland och fortfarande aktiv som speaker då Jomala IK spelar hemmamatcher.

Eva Karlsson var andredomare men skulle egentligen ha jobbat i sin butik Cityblommor. ”Men den här matchen kunde man inte missa så jag bytte bort min arbetstur!” Det är jag glad över. 

Ibland rörde vi oss så snabbt att bilderna blev helt suddiga.

Även håret stod på ända!

Coachen Johan Gustafsson tvekade inte en enda gång. Han till och med bytte in sig själv!

I publiken satt även Ålands största folkvalda parti! Från vänster Torbjörn Eliasson, Runar Karlsson, Harry Jansson och Roger Slotte.

Det var lustigt men alla gjorde precis som vi gjorde för tjugofem år sedan. Positionerna satt där de skulle, hejaropen, lyften och en del annat.

Speaker-Macke satte mikrofonen framför ännu äldre storspelaren Janne Nordberg och det borde han inte ha gjort. Janne skrädde inte orden och menade att det var bättre förr (läs på hans tid!). Till vänster Ralph Bamberg som kom från världens bästa byalag!

Alla behöver en hjälpande hand lite nu och då här i livet. Inom lagsporter finns många som drar åt samma håll.

Det kan se lite osorterat ut men det är bara en händelse, varje rörelse är noga uträknad och framtränad.

Beslutsamheten syns tydligt.

Marcus Påvals i ett mäktigt hopp vid nät!

Det gick vägen till sist...

...och på Mats Polvianders poängtavla stod det 15-11 till oss efter tredje och avgörande set. Det var på precis alla sätt en lättnad. Jag hade INTE velat förlora denna dag.

Efter matchen var alla som tur var ändå glada och, bäst av allt, ingen skadad!

Sedan blev det lång kö till tårtorna och till det kalaset återkommer jag i morgon!