Vårdöbron och silvertejp

Ska den nuvarande bron mellan Töftö och fasta Vårdö repareras eller ersättas med den ny? Den frågan landar i dag med kraft i Ålands lagtings plenisal. Enkelt uttryckt handlar det om man ska satsa fem miljoner (med enorma osäkerhetsfaktorer) på att reparera den gamla bron eller tio miljoner för att få en ny. Valet är enligt min mening enkelt. Ska man bygga samhällen får det inte ske med ena fingret i luften. Man måste ta ansvar för en längre tid än mandatperioden anger. Även om den aktuella infrastrukturen inte råkar ligga inne i staden eller dess omedelbara omnejd.

Här finns vederhäftig fakta i målet och en tydlig rekommendation. OBS, detta borde särskilt läsas av alla de som tycker man kommer långt med hjälp av gott humör och en rulle silvertejp, särskilt om det som ska åtgärdas ligger bortom stadsgränsen.

I Ålands landskapsregering har en majoritet bestående av infrastrukturministern Veronica Thörnroos, finansministern Roger Nordlund, lantrådet Camilla Gunell och socialministern Carina Aaltonen sagt ja till den nya bron. Det är att ta ansvar längre bort den nuvarande mandatperioden. Minister Thörnroos har målmedvetet och klokt drivit denna fråga som inte borde ha med tron att göra utan på kunskap baserat på sakkunnigas utlåtanden.

I finans- och näringsutskottet blev majoriteten annorlunda och reparationskramarna vann den omröstningen. Efter det skrev jag en analys som fortfarande håller, tillsammans med en reservation.

Jag har fattat mitt beslut efter att ha lyssnat till de sakkunniga som med hjälp av utlåtanden och analyser och provtagningar har slagit fast att en ny bro är det mest ekonomiska alternativet i samhällsbygget. Allt går självklart att renovera men det är inte alltid ändamålsenligt. Här kan man lyssna till delar av de argument som är viktiga.

Mot den här bakgrunden ser jag fram mot vad renoveringssförespråkarna avser lägga fram i den debatt som börjar klockan ett i dag i lagtinget. Ja, det är enkelt, och extremt populistiskt, att föra fram det billigaste alternativet. Alldeles särskilt om man inte behöver vara med om att ta ansvar om tjugo och trettio och fyrtio år framöver då det man betalar billigt för i dag rasar samman.

Silvertejp är en otrolig uppfinning och går inte bara att reparera broar med. Även bilar kan fixas till. 

Tar tejpen slut kan man använda klämmor som också är väldigt fina!

Även cyklar kan man låsa med hjälp av vanlig silvertejp.

Och barnvakteriet går som en dans!

Kniper det får silvertejp även flygplan att lyfta!

25 år sedan muren föll

Söndag morgon och som vanligt återstår resten av livet. Denna dag är emellertid speciell på många vis då det är tjugofem år sedan den oförstörbara och fyrtiofyra kilometer långa Berlinmuren föll samman. Sedan dess är Berlin på nytt en enad stad och Europas viktigaste huvudstad. Cementen som skulle hålla tusen och fler år rämnade av trycket från demokratin och människorna och sedan dess är Europa annorlunda, tack och lov.

Här är ett lärorikt klipp om världens värsta mur

På tal om demokrati är det i dag också dags för katalanerna i Spanien att ge sin åsikt om en framtida självständighet. Det blir nog spel mot bara ett mål det för att uttrycka det på Barcelonska.

Veckan som varit har för min alldeles egen del varit väldigt speciell och väldigt intensiv med betydligt fler utropstecken än frågedito. Det har varit utlandsresor, lagtingsanföranden, ett överraskande och hedrande pris, jakt, bokmässa och antagligen något jag glömt. I morgon är det måndag igen och bland annat ska lagtinget ta upp frågan om Vårdöbron igen. Jag kan fortfarande inte förstå ”lappa och laga”-falangen som tydligen föredrar att bygga samhällen med hjälp av chanstagningar hellre än med stöd av vetenskapen.

Jaja, den frågan tar vi i morgon. Ha en fin söndag och en trevlig måndag!

Snön kom och det rejält. I varje fall där jag befann mig i torsdags, på jakt i Sverige.

Man blir lite sammanbiten när kölden slår till. Fast jag sköt en fin kronhjortskalv vilket fick värmen att åtminstone en stund återvända i en stelfrusen kropp.

Här är några av de byten som jakten resulterade i.

I lördags packades bilen full med böcker inför den åländska bokmässan i Alandica.

De som varit med förut tyckte det var färre besökare till årets mässa. Jag har ingen aning då det var första gången. Tycker dock det räckte som det var. Man hinner ju inte prata med alla annars.

Debut på bokmässan

I dag ska jag också göra något jag aldrig gjort förut, delta i den åländska bokmässan som arrangeras hela dagen i Alandica. Åtminstone har jag aldrig varit med som utställare tidigare, däremot samtalade jag i tiderna med vännen Anders Hellberg om sanning och lögn i medierna. Det ska bli skoj att träffa andra skrivare också.

I dag ska jag berätta om boken Gryningspyromanen och vilka äventyr den fört mig ut på. Här är en länk till hemsidan där det finns massor av mer information. Här kan man läsa om själva boksläppet som hände i TV4. Själva mässan pågår mellan kl 11 och 16 i dag.

Jag tar också med mig kvarvarande utgåvor av Messaböckerna som jag gjorde förr i världen och som, enligt mig, var utmärkta exempel på kommunikation mellan konsumenter och producenter i tidningsvärlden. Alla sätt som gör att folk tar upp en bok är värda att pröva och ofta är det enkla det svåra. Eller så väljer men det besvärligare direkt!

Kom över och hälsa på, jag har Special Prize, Only for you!

Bland böckerna på mitt eget bord finns Alandicalitteratur, Per Olov Enquist, Jan Guillou, thrillers, dokumentärer och mycket mer. Det är fyndläge!

Vill du inte köpa går det bra att bara komma över och prata också. Det är ju en alldeles särskilt kulturell dag, denna. Eller lyssna. Min plats i rampljuset på scen äger rum kl 14.15 i dag lördag. Hela programmet ser ut så här:

11.30 Sixten Häggblom & Jan-Erik Berglund: Vårjakt på Åland 

11.45 Carina Karlsson: Camera Poetica Åland / Månblå himlahav

12.00 Synnöve Jordas: Ingen behöver få veta

12.45 Marcus Måtar: En resa över Åland av L-A Léouzon Le Duc

13.00 Gustav Wickström: Emil och hans brigg

13.15 Björn Rönnlöf: Historien om en ö av Claes Kruckenberg

13.30 Malin Klingenberg: Alberta Ensten och uppfinnarkungen

13.45 Ann-Christin Waller : OPERATION RÄDDA HAVET

14.00 Per-Ove Högnäs & Freya Darby: Hertiginnans sista resa. Här kan man läsa mer om den filmen.

14.15 Jörgen Pettersson: Gryningspyromanen

14.30 Doris Ingman: Resumé

15.00 Benita Mattsson-Eklund & Dan Nordman: Julius Sundblom 150 år

Ses.

Så här ser pocketutgåvan ut.

I marknadsföring av böcker ingår också en rejäl plansch! 

Jag själv på plats i Ystad under en av många marknadsföringsturnéer. 

Vännen och medförfattaren och brandingenjören David Widlund medverkade i Veckans Brott när bland andra Leif GW Persson diskuterade Gryningspyromanen som för övrigt släpps fri nästa vår.

Underlig debatt i lagtinget

Av alla debatter jag genomlevt i Ålands lagting kan onsdagens vara den konstigaste. I korthet handlade det om landskapsregeringens finansavdelning som vill ha längre tid på sig för att komma med en fyllig årsberättelse för innevarande år. Det kan låta konstigt men förklaringen är enkel. Förvaltningen genomgår just nu ett jättelikt reformarbete som ställer oerhört stora krav på alla inblandade. Därför vill majoriteten ge dessa tjänstemannakämpar några månader till för att inte riskera att redan första året bryta mot lagen. Jag inser att världen snurrar vidare trots detta men tycker ändå det är småsint av oppositionen att göra detta till politik när det i själva verket handlar om administration. Så här sade jag i debatten:

Talman,
Det är lätt att säga i jakten på opionen att byråkratin inom landskapsförvaltningen är för stor, att det finns för många tjänstemän och det ena med det andra. Sånt hör till vardagen.

Sanningen är ibland den motsatta. När det gäller centralförvaltningen kan vi inom finans- och näringsutskottet på nära håll följa de dagliga ansträngningarna inom för självstyrelsen helt centrala områden. Vi har tidigare pekat på nödvändigheten av att ha tillräcklig kapacitet för att hantera de allt fler och allt mer komplicerade EU-ärendena. Vår lagberedning är spänd till bristningsgränsen och blir ibland den flaskhals en självstyrelse egentligen inte har råd med.

I arbetet med förslaget till en temporär ändring av tidpunkten för landskapets årsredovisning är mönstret detsamma. En rätt liten förvaltning har att hantera ett komplicerat ekonomiskt system och behöver i stort sett varje dag på året för att mäkta med. Personligen är jag välbekant med den privata sektorn och alla dess fantastiska tjänstemän och arbetsmyror som inte alltid syns men som gör att vardagen fungerar. Inom den centrala förvaltningen av vår självstyrelse har vi minst lika skickliga yrkesmänniskor. De är noggranna med detaljer men ändå tillräckligt vidsynta för att begripa helheten och det är det inte alla som klarar av.

Just nu är finansavdelningen, alltså den del av vår självstyrelse som ser till att verksamheterna i ekonomiskt avseende snurrar, mitt inne i en omfattande förändringsprocess. Ett nytt ekonomisystem är under arbete och ett helt nytt budgeteringssystem är klart. Det sistnämnda blir snart högaktuellt i denna sal då budgeten för år 2015 ska debatteras. Vi får alla vänja oss vid en ny slags vardag. I vart fall med de finanspolitiska glasögonen på näsan.

Nästa år träder även den nya finansförvaltningslagen i kraft vilket bland mycket annat innebär att landskapets bokslut och landskapsregeringens berättelse ska föras samman i en årsredovisning. Det är väldigt bra och skapar bättre översikt och transparens gentemot medborgarna. Att som hittills hantera de två storheterna vid skilda tidpunkter har saknat både huvud och fötter, enligt min från det privata näringslivet formade mening.

Vid sidan av denna förändring blir det nya ekonomisystemet också gemensamt med ÅHS vilket verkligen är på tiden. Att hålla två olika system för så sammanlänkade organisationer har inte varit rationellt. Ett gemensamt ekonomisystem är ett stort steg mot en mer samordnad ekonomiförvaltning.

Man kan mot bakgrund av detta fråga sig varför finansavdelningen inte tidigare tagit sig samman och gjort vad varje företag ständigt måste göra: rationalisera, effektivisera och begripliggöra. Det är skäl att gratulera finansministern Roger Nordlund och hans synnerligen kompetenta personal till att detta arbete nu genomförs.

Med denna lilla förklarande inledning är kärnfrågan nu om det är okej att denna lilla ekonomiförvaltning får lite längre tid på sig det första året att färdigställa årsredovisningen. Istället för att den ska vara klar per den sista februari ber man om tid till som mest den sista juli nästa år. Året därpå, alltså 2016, ber man om en kortare förlängning och tid till och med den sista april. Med denna tillfälliga justering undviker avdelningen att bli lagbrytare såvitt man av de skäl jag tidigare lyft fram inte får fram alla siffror i tid. Finans- och näringsutskottet har hört de närmast inblandade och ansvariga och hyser förståelse för hur komplext arbetet med att anpassa redovisningssystemen till den nya lagen är. Detta handlar inte om politik utan om administration. Majoriteten tycker därför det är rimligt med fem respektive två månaders anstånd med redovisningen. Vi skulle självklart inte misstycka om arbetet gick att göra färdigt snabbare och har också skrivit det i betänkandet.

Det är dock, enligt samma utskottsmajoritet, viktigare att den första årsredovisningen blir så bra som möjligt än att den publiceras snabbt. Detta är inget kortsiktigt hafsverk, resultatet av den första årsredovisningen visar vägen för de följande och det kommer en dag kommande lagting att tacka oss för. Vår ekonomiska redovisning har lämnat mycket att önska och det är nu dags att skapa klarare underlag för framtida beslut.
Mot denna bakgrund föreslår utskottets majoritet att lagförslaget antas oförändrat.

Tack.

Ha i övrigt en trevlig helg.

Så här kände jag mig ett tag under debatten i onsdags.

Fint pris till vårt byalag

I dag är det Svenska Dagen i Finland. För Svenska folkpartiet och landets alla finlandssvenskar är det en viktig dag, närmast i paritet med den 6 december som jag skrev så här om i fjol. Svenska dagen som firats sedan år 1908 är i själva verket äldre än självständighetsfirandet som startade år 1917.

Det är också en viktig dag för byalaget Kasberget-Apalängen, stadens sista byalag med exakt två strängar på sitt instrument: Valborgsmässoafton (tillsammans med Strandnäs frivilliga brandkår) samt Midsommarafton. Där samlas vi och många andra för att hälsa våren välkommen och hylla sommaren. Och tillsammans ha så skoj som möjligt!

Detta har vi lyckats med så till den milda grad att någon rapportör berättat om våra fester för Svenska kulturfonden i Finland som bestämt att vi ska prisas just i dag. Vi får 3.000 euro att använda till den fortsatta verksamheten. För detta är vi stolta och överraskade på samma gång. Vi har aldrig tyckt det varit jobbigt att ställa upp, vi har hälsat allt fler gäster välkomna till våra sammankomster och vi har eldat och dansat och umgåtts med alla och envar. I dag är vi hedrade, i morgon fortsätter vi samla ris till brasan och binda kronor till midsommaren för svårare än så är aldrig livet.

Genom åren har jag lyft upp detta vårt firande i olika sammanhang. Kom gärna med nästa gång och njut av andra och varandra.

Midsommarfirandet sommaren år 2013.

År 2012 och mer om kreativitet sprunget ur traditioner.

En rejäl brasa friskar upp!

Så kom högtalaren.

Besökare ända från Japan.

Gubbgnäll och framtid.

Allt blommar och livet leker.

Motiveringen tycker jag är mitt i prick:
Kasberget-Apalängens byalag har i år premierats med ett av Svenska kulturfondens sk Svenska dagen pris á 3000 euro för sin insats för lokalsamhället.

”I en tid när allt färre föreningar finner människor som engagerar sig i iordningsställandet av midsommarstång och majbrasa, samtidigt som samhället nedprioriterar dessa traditionella svenska familjefester, utgör Kasberget-Apalängens byalag ett lysande undantag genom att ordna program för mariehamnarna och övriga besökare. Byalaget har med små medel lyckats skapa en välkomnande, inkluderande och generationsöverskridande mötesplats under mången minnesvärd valborgsmässo- och midsommarafton.”

Här är länken till Svenska kulturfonden.

Så här ser det ut när stången går i topp.

Nära den här brasan vill ingen gå. Ålands största valborgseld är inte att leka med. 

Ur elden blir det aska.

Sedan år 1975 har stången rests vid Notudden i Svibyviken.

Under senare år har Greta Sundström sett till att musiken är av allra högsta kvalitet!

På Notudden skiner alltid solen när midsommaraftonen nalkas.

Tillväxt utan klimathot

Häromdagen i Köpenhamn presenterades den internationella expertpanelen IPCC:s redogörelse över tillståndet i världen. Det ser inte så bra ut, tvärtom. Sedan industrialismen tog fart har medeltemperaturen i världen stigit med en grad Celsius. När ökningen blir två grader befinner vi oss i en skenande kris. Bara en dåre viftar bort ett sådant faktum som ”naturlig utveckling”. Om detta förvärras kan vi med säkerhet, inte bara kanske, räkna med mer extremt väder och vattenhöjningar vars konsekvenser är omöjliga att värdera. Något måste alltså göras, helst utan att världsekonomin samtidigt kraschar.

IPCC drar i sin senaste rapport slutsatsen att en klimatomställning mycket väl kan ske utan att tillväxten minskar. Inte ens extremt kraftiga minskningar av växthusgaserna behöver påverka möjligheterna att göra affärer. Om dessa minskningar INTE görs är dock utgången mycket säker – det går på tok.

Innehållet i IPCC-rapporten tangerar på flera sätt tankarna i det betänkande över hållbar utveckling på Åland som finans- och näringsutskottet publicerade tidigare i år.

Financial Times rapporterar fylligt och lättbegripligt om den senaste rapporten och konstaterar bland mycket annat att:
”Tonen i IPCC:s senaste rapport är mer alarmerande än tidigare. Den understryker att det är mänsklig verksamhet som ligger bakom det varmare klimatet som sedan 1950-talet är ett faktum. Redan i dag gör det att isberg smälter och havsvattennivån stiger.”

Det brinner dessutom i knutarna. IPCC:s slutsats:
”Genom att vänta till år 2030 innan kraftfulla åtgärder genomförs blir det väldigt mycket svårare att hejda utvecklingen teknologiskt, ekonomiskt, socialt och institutionellt.”

Det är klart bortom precis alla rimliga tvivel att det är människan som ligger bakom det varmare klimatet i världen.

Det är inte för sent att göra ändring, men det behöver ske snabbt och målmedvetet.

Bildextra från Menorca

Drog till Menorca över helgen för att inspektera deras planer för att bli värd för NatWest Island Games år 2019. Det var andra gången jag var dit och nu är jag fast besluten att återvända för en längre semester i framtiden. Menorca är en fantastisk och välskött ö som sjuder av idrottsintresse och som har en dramatisk historia att granska ännu närmare.

Uppdrag i öspelens tjänst tenderar att bli extremt intensiva. Under två dagar är det massor som ska ses, upplevas och diskuteras. Så blev det även denna gång. Några omedelbara reflektioner:

• Djuphamnen i huvudstaden Mahon är precis så överväldigande som världens näststörsta hamn ska vara.
• Tapas ska ätas i små lokala barer. Det blev en formidabel smaksensation när vi valde Ciutadellas motsvarighet till Rökkas!
• Idrottsintresset på ön trotsar det mesta jag sett. På en och samma helg var det fotbollsturneringar, match i spanska superligan i volleyboll, en stor seglingsregatta, tennisturnering och säkert mycket annat. Just det, petanque spelade man också!
• Bästa tiden att besöka ön är enligt lokalbefolkningen maj eller juni.
• Pomada heter den lokala specialiteten och består av den egna ginen samt grapefruktsjuice.

På hemvägen mellan Barcelona och München råkade jag för första gången någonsin ut för en avbruten landning. På väg ner drog piloten plötsligt på allt vad han hade och styrde upp igen. En polishelikopter på utryckning går alltid före fast dramatiskt blev det allt!

En talande översiktsbild från torget i Cituadella när halvmaran startade.

När man är på gym på Menorca får man självklart dra en selfie! (I vissa lägen har Robert Aschberg alltså fel.)

En typisk Menorcabåt.

På volleyboll i spenska superligan där Ciutadella spelar. Från vänster Menorcas idrottsminister Juanjo Pons, volleystjärnan Ticoti Gonzales (med 180+ landskamper för Spanien, OS, VM och mycket annat på sin cv) och så jag.

Öspelsvännerna runt bordet i väntan på tapasfest. Från vänster Antonio Olives, jag, Juanjo Pons, IIGA:s generalsekreterare Andy Varnom och James Johnston, vice ordförande för IIGA. 

Inget slår spansk espresso!

A room with a view.

Fick den stora äran att fyra av startskottet för Cituadellas halvmara. Allt gick bra men jag hade svåra tvångstankar att jag skulle skjuta av för tidigt och tvingas be alla återvända...

Här kan man skönja Mallorca, grannön.

Cituadellas store son David Glasgow var den amerikanske marinens första kommendör och hyllas varje år av tillresta amerikaner. 

Stadshuset i Cituadella liknar inget jag tidigare sett.

Ett minnesmärke över när turkarna intog Menorca på 1500-talet. 

Ingen blogg utan en rejäl lerduvekastare, det vet ni.

Hotell bara för vuxna. 

En kort stund i rampljuset tillsammans med presidenten för Menorca.

Nu börjar sista året

Det har varit tre närmast ofattbart inspirerande och lärorika år i Ålands lagting. Jag valdes in hösten år 2011 och blev senare ordförande i bland annat finans- och näringsutskottet. Dagarna, veckorna, månaderna och åren har gått snabbt. Arbetet med att skapa ett Åland som våra barn och deras ska kunna leva i och njuta av har varit utmanande men framåtblickande.

Jag känner tacksamhet för att ha fått möjligheten att vara med i allt detta som hänt och vill alldeles särskilt hylla min lagtingsgrupp där kompetensen, erfarenheten, nyfikenheten och känslan för hela Åland alltid varit närvarande. Två gånger tidigare har jag varit med då Ålands lagting tagit ny sats inför ett nytt politiskt år.

År 2011: Matilda Koskinens violinspel!

År 2012: Det handlade om närhet och potatis.

Nu börjar sista året för det här lagtinget och jag ser fram mot det, en spännande valrörelse och fortsatta försök att göra ett fantastiskt Åland ännu bättre! Ha en fin arbetsvecka.

En vardag i lagtinget kan se ut till exempel så här. Bilden har jag lånat från Nya Åland.

Tio år sedan Bushs återval

Ramlar med jämna mellanrum ner i den politiska litteraturen. De goda biografierna är mycket läsvärda medan de övriga är rätt hemska. Till de förstnämnda hör George W Bushs minnesbok ”Decision Points” vilken överraskande rakt på sak beskriver hur det är att sitta som president i USA. Det börjar bli nån dag sedan jag läste den nästan parallellt med Tony Blairs ”Mitt liv, min resa” men minnet lever än. Mitt förhandstips var att Bush skulle förlora den litterära kampen mot den välartikulerade och betydligt mindre konservative Blair. Där fick jag fel. Blair kändes som en människa som skrev det han trodde folk ville läsa medan Bush gav katten i sånt och skrev det han själv ville berätta. Ungefär som Ted Kennedy. Möjligen handlar det om ett amerikanskt drag. 

I dag är det alltså exakt tio år sedan George W Bush för andra gången vann det amerikanska folkets förtroende. John Kerry kämpade väl men förlorade i ett av de tätaste valen USA har skådat. Bush var förvisso omstridd men hanterade även svåra frågor på ett ofta förbluffande rakt sätt. Det hör inte till vanligheterna i den politiska vardagen.

Så här kan det se ut när presidenten George W Bush adresserade det amerikanska folket från ovala rummet i Vita huset.

Tänk på dem ni saknar

I dag infaller Allhelgonadagen. Jag försökte i fjol förklara hur det egentligen fungerar, det är ju inte så enkelt att begripa alla helger nuförtiden. Det är hur som helst ett bra tillfälle att tända ett ljus över dem som saknas oss. Njut av dagens stillhet, ägna tankarna åt det som varit och ta nya tag i morgon.

Själv tände jag mitt ljus i minneslunden vid Mariehamns gravkapell där min far Magnus namnteckning finns fästad på väggen. Bland annat tack vare honom är jag den jag är och det är gott nog för mig. Så här skrev vi i familjen efteråt i tidningarna:

Pensionerade sjökaptenen och lotsåldermannen Karl-Magnus Gunnar Pettersson i Finström, Godby, avled fredagen den 29 januari i en plötslig sjukdomsattack. Han blev 68 år gammal. 

Magnus Pettersson kom till världen på Kökar den 10 maj 1941. Han skulle bli den förstfödde av fyra syskon. Sina första levnads- och sitt första skolår tillbringade Magnus på Kökar hos mormor och morfar innan han flyttades till Kumlinge där modern och småsyskonen fanns. 

Trots små förhållanden var Magnus fast besluten att se världen utanför Kumlinge och skaffa sig en rejäl utbildning. Det var långt ifrån en självklarhet på den tiden. När han var 14 flyttade han till sin moster Martha i Sviby. Han fick jobb som springpojke vid Klintvaruboden samtidigt som han gick sista året i folkskolan. 

Magnus gick till sjöss som blott 15-årig mässgosse på Havny. Han fortsatte som jungman på Carlton men insåg att studier var enda sättet att klättra vidare i yrket. Han började studera vid Navigationsskolan i Mariehamn och avlade sjökaptensexamen 1966. Med utbildningen avklarad fortsatte han ut på oceanerna med utsikt från bryggvingarna. Han seglade långfart för Sallyrederiet ombord på bland andra Pegny, Bonny, Ragny, Jenny och Lenny. Han arbetade också ett tag ombord på Viking.
Tillsammans med hustrun Christina (född Carlsson i Finström, Tärnebolstad) fick Magnus tre söner vilket gjorde att han sökte sig ett mer regelbundet arbete, närmare hemmet. Motivationen att tillbringa långa perioder ute till sjöss, borta från familjen, blev allt svagare. 

I september 1970 började han vid Utö lotsstation, en arbetsplats han skulle stanna på fram till sin pensionering 1996. Från 1985 var han stationens lotsålderman.
Född i skärgården och därtill tvungen var Magnus en händig man. Han byggde tillsammans med Christina familjens hus och fixade båtar, bilar, cyklar och andra maskindrivna fordon som sönerna kom hem med eller annars behövde hjälp med. 

Magnus var en social människa som gick hem överallt. Han läste vad han kom över och kastade sig med stor lust över korsorden i tidningarna. Fiske i allmänhet och särskilt isfiske var en passion liksom båtliv när det begav sig. Han följde även börssidorna i tidningarna och på text-tv med stor entusiasm. 

Rundabordssamtalen med kompisarna i Mattssons cafeteria utgjorde under senare år en del av höjdpunkterna i Magnus liv liksom lek och stoj med allt fler barnbarn. Den närmaste framtiden blir det tystare runt kaffebordet och i de andra sammanhang Magnus rörde sig. Det skulle han inte gilla – livet måste gå vidare, skulle han sagt och uppmuntrat folk att fortsätta prata.

De närmast sörjande är hustrun Christina, sönerna Jörgen, Fredrik och Marcus med respektive och sammanlagt sju barnbarn samt syskonen Astrid, Inez och Viola och många vänner.

Var snälla mot varandra och ha en fin lördag.

Det har snart gått fem år sedan pappa lämnade det jordiska den 29 januari år 2010.

Budget, sjöfart och Menorca

I går var en högintressant dag på flera sätt. Huvuddelen av tiden tilbringade jag på seminariet Framtidens fartyg där en bransch samlades för att tillsammans idka spaning mot den tid vi ännu inte sett.

Det var tankeväckande, lärorikt och inspirerande att prata med och möta dessa shippingaktörer som gjort så mycket så länge för att skapa det Åland vi njuter av i dag. Åsub var också på plats och slog mycket tydligt fast att den åländska ekonomin i stort sett helt bygger på sjöfarten och dess kringeffekter, trots att branschens betydelse minskat under de senaste åren. De visade också tydligt att den åländska handelsflottan i stort sett är lika omfattande i dag som före krisen. Fartygen är kvar men flaggorna har bytt färg.

Efter denna inblick i kommande tider åkte jag till landskapsregeringens budgetpresentation som ju också är en framtidsspaning fast i det lite kortare perspektivet. Det ser både skakigt och utmanande ut samtidigt, precis som det alltid gjort. Här kan man se hela presentationen i Bambuser och här finns siffrorna i svart på vitt. Nya Åland kommenterade i dag på ledarplats och konstaterade mycket riktigt att det genomförts stora reformer under denna regeringstid. Ålands radios rapportering över budgeten kan man följa här.

Från min egen horisont kan jag känna lätt förvåning över två saker: 1. att detta görs först nu och inte av den förra regeringen som hade det ekonomiska slagläget samt 2. att de som då hade slagläge nu gnäller om att inget görs. Jag tycker fortfarande min tidigare analys om oppositionen stämmer väldigt väl. Så här var det för snart ett år sedan. Och så här ännu tidigare. Och såklart, grensågningen!

I dag såvitt flygbolag och högre makter håller vad de lovar landar jag i Mahon på Menorca för en intensiv helg i öspelens tjänst.

Jag har varit här en gång tidigare, då liksom nu i öspelsuppdrag. Då handlade det om att i första hand förbereda för NatWest Island Games på Åland, ett arrangemang som blev en bejublad succé. Den här gången är det ett annt läge då vi ska försöka konkretisera planerna på att göra Menorca till värdö år 2019. Det ska bli spännande och hyperintressant att i detalj höra vad de säger och se vilka anläggningar de har. Dessutom ska jag få se på volleyboll från spanska superligan! Ha en skön helg ni med. Nästa vecka väntar nya prövningar.

Så här ser hamnen till Mahon ut. Den klassas som en av världens bästa naturliga djuphamnar.