Joel Pettersson, alltid aktuell

Det var på tiden. Men nu ska det ske. Min gamle kompis Joel Pettersson som jag tidigare hyllat ska nu bli föremål för forskning. Det är fil mag Maria Renman som ska ta sig an utmaningen. I söndags fick hon i samband med självstyrelsedagsfirandet 6.500 euro i ett stipendium från Ålands självstyrelses 75-årsjubileumsfond.

Det är inte första gången just Maria tar sig an denne förste JP. I en pro gradu-avhandling vid Åbo Akademi från 2011 benade hon ut tre prosaberättelser av Pettersson under rubriken ”Detta är hela historien det som släkte efter släkte går igen”. Grunden för arbetet var berättelserna Stortallens saga, Gamla kläder blir nya och Luft under vingarna. Renman påminner i den avhandlingen bland annat om att Pettersson var samtida med berömdheter som Hagar Olsson, Edith Södergran och Elmer Diktonius vilket är ett gott sällskap att befinna sig i.

Joel Pettersson var inte bara författare. Han var konstnär och, ett tag, hönsfarmare också.

Sång gör alltid skillnad

Det var alltså Ålands nittioförsta födelsedag i går. Det var festligt, högtidligt och folkligt. Tåg genom stadens gator, många bekanta, glada nunor, skratt och trivsel. Precis som en festdag ska vara. Republikens president Sauli Niinistö var på plats och höll tal i lagtinget där han lovade att Åland ska få en ny självstyrelselag till hundraårsdagen år 2022. ”Men det krävs mycket jobb av både lagting och riksdag”, tillade han. Vår egen talman Britt Lundberg gjorde ett strålande jobb och betonade i sitt tal vikten av att arbetet med en ny självstyrelselag går vidare. ”Ett väl fungerande Åland är bra även för riket”, sade hon. Båda talen kan man ladda ner från lagtingets hemsida.

Men det jag egentligen ville lyfta fram var den sköna konsten utan vilken ingenting annat blir innehållsrikt. Vilka sammanhang man än befinner sig i är det kulturen som är kittet. På plats i den för en gångs skull fullsatta plenisalen var Intermezzokören som jag hyllat tidigare och nu igen. Under ledning av dirigenten Guy Karlsson gör sångarna mer än sjunger texter. De tolkar, trimmar, förändrar och förbättrar. De visar hur ord aldrig är mer än bokstäver placerade efter varandra innan musiken sätter mening och ton på texterna. Jag är ingen musikkännare, trots att det är oklart vad som egentligen definierar en sådan, men jag njuter av melodier som passar till orden som passar till sammanhanget. Vem som helst kan göra upp en repertoar men bara en kännare kan göra så musiken passar till tillfället och vad det beträffar gjorde Guy & Co en homerun denna kväll.

Till alla ni som var där och sjöng, i fall ingen annan säger det till er. Tack inte bara för att ni förgyllde vår kväll utan tack för att ni med er egen tid, röst och insats som resurser gjorde ett högtidligt firande än mer högtidligt.

Ha nu en skön junivecka!

PS Jepp, Jag bjöd in presidenten till IFK:s Europa League-matcher som han hade full koll på. Oklart om han kommer... DS

Presidenten Niinistö hade tur. Han fick hälsa på min mamma Christina i samband med sitt Ålandsbesök. Tyvärr missade jag bilden på hälsningen så den här får duga. Presidenten till höger, mamma till vänster.

Tänkte smygta en bild i plenisalen då Intermezzokören uppträdde men hade blixten påslagen... Ägd. Men bilden sitter och Intermezzokören visade ännu en gång hur viktig sången är för att sätta texter i ett sammanhang.

Varje år samlas hundratals ålänningar vid en staty i en park i Mariehamn för att samlas om svunna tider och förbereda sig för kommande prövningar. Julle, som statyn föreställer, har sett många talmän och andra komma och gå. På bilden är det talman Britt Lundberg och vicetalman Roger Jansson som står framför flaggbärarna.

Till en pigg nittioettåring

Grattis Åland, nittioett år i dag! Det som en gång började som en mycket yvig idé och egentligen utan förankring är i dag något väldigt verkligt. Ålands självstyrelse är på riktigt och den är vår vardag. Så måste det fortsätta vara. Den åländska självstyrelsen är inte okomplicerad att sköta. Ändå måste det ske av det enkla skälet att det är vad våra förfäder och -mödrar bett oss göra för våra efterkommandes skull. Sådana tankar tänker jag en dag som denna, Ålands sjölvstyrelsedag. Det är det många som gör, till exempel på torget i stan vid sexsnåret i kväll. Vi ses väl där? Du är i gott sällskap!

Vi har presidentbesök i dag och jag hoppas Sauli Niinistö minns mitt öppna brev från den dag då han valdes till Finlands president. :-)

I fjol skrev jag mer detaljerat om denna dag vilken man kan orera om tills rösten tar slut. Texten från i fjol håller än. Om jag själv får säga.

Har du läge så hissa denna flagga i dag.

Om pengar och Mariehamn

Okej, nu är kanske stadens ekonomi inte det allra första man tänker på en lördagsmorgon som denna då solen visar varför soliga dagar är det som håller folk vid liv. Har ni varit med om maken till lördagsmorgon? Ändå. Måste. Det. Göras. Pratas ekonomi. På tisdag i stadsfullmäktige blir det diskussion om ramar inför höstens budgetutmaning. Samfundsskatterna faller kraftigt och ökar skillnaden mellan utgifter och inkomster. Tyvärr åt fel håll.

Jag tror mot bakgrund av det att vi i framtiden på allvar måste ta diskussionen om staden till exempel ska äga en hamn eller om det vore bättre att privata intressen skulle sköta den. Bland annat därför har vi lämnat in en motion om detta. Jag tror inte hamnen hanteras på ett optimalt sätt i dag, trots att den ligger under infrastrukturnämnden där jag själv sitter. Till exempel är hamnen i dag Ålands i särklass största potentiella reklamplats med miljontals besökare varje dag. Det är en möjlighet man hittills inte lyckats utnyttja. Vi har redan fattat beslut om att bolagisera elverket och inte ser jag egentligen någon anledning till att inte även detta bolag kan säljas ut till allmänheten.

Vi måste också jobba hårt med att locka ännu fler huvudkontor till Nordens finaste lilla stad. Att handeln över tid flyttar till Maxinge eller utanför stadskärnan är svårt att göra något åt. Då måste det till annat innehåll i de butiksytor som i dag står tomma. Kanske massagesalonger för trötta kontorskroppar, kanske fler och mindre restauranger med olika specialmenyer – Åland är ju kanske enda platsen i hela världen där det varken finns en kinesisk eller indisk restaurang. Den första kinakrogen skulle garanterat klara sig rätt bra. Inte får man heller glömma vår närhet till hela Nordens huvudstad Stockholm. Det är en jättemarknad som ligger utanför vår dörr och som måste lockas hit. Det är ju till exempel mycket närmare från Stockholm till Åland än till Gotland.

Här är filmen från torsdagens diskussion i Ålands radio kring just stadens ekonomi. Nu drar jag till sjöss.

På väg till stadshuset för protokolljustering häromdagen. Det är ett fint hus vårt stadshus. 

Vägen mot framtiden

Det blev en lång debattdag i lagtinget i går. Särskilt pregnant var den kanske inte men inte heller meningslös. Det handlar om en stor reform av det åländska samhället och nyanserna är liksom förslagen många. Det är nämligen inga enkla frågor och det bottnar i det faktum att allt fler äldre ska försörjas av allt färre yngre.

Jag höll ett mer resonerande anförande som löd så här:

Herr talman, 
Vi är här i dag för att dra upp riktlinjerna kring hur framtidens Åland ska se ut. Det arbetet har några före mig påpekat att inleddes på nittonhundrasextio eller -sjuttiotalet. Ni inser såklart alla att det inte stämmer. Jag vill sätta denna fråga i ett litet större perspektiv genom att börja nittioett år tillbaka i tiden. Då stod framtiden på skakiga ben och antalet offentligt anställda var i stort sett noll procent av den arbetsföra befolkningen. Sedan började man som bekant arbeta. Ord lades till ord, dokument granskades och diskuterades, det planerades, byggdes och ordnades sammanträden på fritiden. Dagarna gick åt till att skaffa mat att sätta på bordet. Ibland blev det bråk men ständigt gick det framåt. Det fanns såklart en nybyggarglädje och en framtidstro men mest av allt ett driv och en vilja att göra livet lite bättre för ålänningarna. 

Eftersom backspeglar alltid är mindre än framrutor ska jag inte uppehålla mig vid detta så mycket längre. Ni vet hur det gick. Kommunerna blev till, självstyrelsereform lades till självstyrelsereform och plötsligt hade den idé och det arbete som inleddes 1922 skapat en av Europas allra rikaste öar. Tack vare kloka beslut, driftiga företagare, ekonomisk klokskap och ett geostrategiskt perfekt läge har Åland blivit ett drömsamhälle i de allra flesta avseenden. 

Mot den här bakgrunden har jag läst meddelandet om samhällsservicereformen och lyssnat till debatten i dag. Jag har också försökt förstå hur antalet offentligt anställda kan ha gått från i stort sett noll procent av den arbetsföra befolkningen till i dag trettiotre procent, antagligen mest i Norden. För det är där utmaningen ligger. Den skattekaka som bakas av det privata näringslivet räcker inte till för att hålla den struktur vi skapat under armarna. Vi ska därför växla om i vår färd mot framtiden, på samma sätt som man gjort förut. Inte för att någon tvingar oss till det utan för att vi vill utveckla välfärden enligt den gamla fina principen att det alltid blir lite bättre, på olika vis. Varje generation människor har hittills sett till att världen blir lite klokare och lite friskare och det ska även vi göra. Vi ska inte alls ställa oss frågan vad vi måste göra. Vi ska ställa oss frågan vad vi vill göra för att göra ett redan bra Åland bättre. Då blir perspektivet det rätta. 

Jag tänker inte dyka ner i alla detaljer i meddelandet som satt igång den här processen men jag tänker ta fram några områden som på riktigt skulle göra skillnad samtidigt som man sparar skattepengar. I det arbetet får vi inte låta oss begränsas av vad vi ser i dag, vi måste hålla fokus på hur det ska bli i morgon. Det handlar inte om oss som sitter här utan om de som ännu inte är födda. Deras framtid är i våra händer vilket är ett ansvar som är fantastiskt och något som tidigare generationer genomfört på ett sätt som skapat den välfärd vi i dag njuter av. I dag pratar partier om att man är skrämda inför framtiden. Det begriper jag inte alls. Vi har framtiden i våra egna händer och våra utmaningar påminner inte ens om de utmaningar som våra företrädare ställdes inför. Nog vore det väl underligt om vi mot den bakgrunden inte ska lyckas skapa ett bättre Åland från en redan hög nivå. Rädsla skapar ingen framtid. 

Det aktuella meddelandet delas upp i tre olika områden. Den viktigaste delen handlar om den sociala delen där det finns utrymme för förbättringar. Det är särskilt viktigt att hela Åland är med och hanterar barnskydd och missbrukarvård och handikappfrågor. Bostadsorten får inte stå i vägen när det gäller att skapa starka barn, ta hand om de svagaste och göra missbrukare friskare. Tankearbetet i gruppen har varit gott och konstruktivt och målet är tydligt. Vill man söka efter utmaningar även här är det kanske hur huvudmannaskapet egentligen ska ske. Det finns nog många och goda skäl för landskapsregeringen att fundera ett varv till kring just det. 

Den nästviktigaste delen av meddelandet är på gränsen till att vara viktigast. Jag tror att den Digitala Agendan rätt hanterad på egen hand kan bära hela det sparbehov som landskapet i dag har. Det är ett faktum att lilla Åland har tillskansat sig alldeles för många och för små lösningar på sina behov. Det finns löneprogram och administrationsrutiner och övertidsscheman och kopieringsapparater, servrar och databaser och i landskapsregeringens fall en hemsida som inte ens möter basala krav. Så kan man inte ha det år 2013. 

Det papperslösa kontoret har som det ibland känns aldrig varit längre bort än i dag och här finns pengar att spara. Jag tycker generellt sett att vi på Åland ska hitta våra egna vägar men när det gäller IT har vi i Estland ett föredöme på i stort sett alla plan när det gäller den digitala verkligheten. Det är dit vi borde åka för att skaffa inspiration. Och vi har dessutom företag på Åland som är världsledande på riktigt inom IT och som säkert kan vara till oerhört stor hjälp när det gäller framtiden där vi ska rösta och göra det mesta annat på nätet. 

Vad beträffar den tekniska delen av meddelandet är det på något sätt typiskt att texten är sex gånger längre än det sociala förslaget medan slutsatserna är betydligt mer diffusa. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Kvinnodominerade branscher samarbetar av allt att döma mycket bättre än mansdominerade. Tidigare har skapandet av ÅHS nämnts. Det blev kanske inte billigare men det blev bättre. När det handlar om maskin och teknik lever vi väl fortfarande i den verklighet där landskapets plogbilar lyfter upp sin snöplog på vägen från Jomala till Lemland genom staden. På tal om samarbeten... 

Det finns några områden som vinner på att skötas centralt, men det finns ännu fler områden som mår bäst av att skötas där livet pågår, nära människan. Barn- och äldreomsorg hör såklart hemma i kommunerna, inte någon annanstans. Där finns det lokala engagemang som skapat Åland och som byggt trivsel för värden som är omöjliga att uppskatta. Vi behöver absolut inte gå till omvärlden för att hitta dessa lösningar. Det har vi hanterat på egen hand förr och det ska vi hantera på egen hand i dag och i framtiden. Självstyrelsen är unik, Åland är unikt och det förpliktigar. Vår gruppledare Runar Karlsson noterade klokt att ålänningarna över tid kunnat göra Ålands nackdelar till dess fördelar. Vi ska nu agera klokt för att inte vända dessa fördelar till nackdelar. 

Tack.

Sedan gick jag till Ålands radio och pratade om stadens finanser (det har jag gjort många gånger) innan det blev avrundning i trädgården på svenska konsulatet. Där var det lika bra som vanligt!

När man är på väg någonstans är det klokt att ägna mer kraft åt att se framåt än bakåt. OBS! Gäller även på andra ställen än i bilen.

Grattis Sverige, gamla mor

Vårt gamla moderland Sverige fyller år i dag! Den sjätte juni är kanske inte en bemärkelsedag av samma kaliber som syttende maj. Inte går svenskarna som norrmännen man ur huset och slår folk i skallen med flaggstängerna. Det är på många sätt ganska beskrivande för det svenska lagomfolket. Sverige har stretat på sedan 1523 (före det också men då lite mindre organiserat). Under dessa fyrahundranittio år har det inte stått stilla. Ibland har Sverige varit stormakt, ibland ganska litet, någon gång på flykt men alltid på väg framåt. Jag är imponerad av Sverige och svenskarna av många skäl. Man har i stort sett klarat sig utan inbördeskrig, man har skapat fler uppfinningar och internationella företag än precis alla andra länder i världen sett till befolkningsunderlaget. Sverige klarar sig bra i VM i alla sporter och finns med på varenda litet seminarium som arrangeras i hela världen. Och så har man Nobelfestligheterna och Astrid Lindgren och ABBA samt en otroligt trevlig grannö i form av Åland!

I dag firar det svenska konsulatet med Ingrid Iremark i spetsen nationaldagen med att bjuda in en lång rad ålänningar till sin stora trädgård. Det blir sång och musik, god mat och tal där vädret hyllas. Till och med det var strategiskt rätt när det gäller val av nationaldag för det är enklare att le i blomstrande högsommar än på vinterhalvåret då snön viner runt öronen. Fast egentligen firar vi denna dag för att Gustav Vasa valdes till kung den här dagen 523 samtidigt som Sverige blev ett självständigt land. Också 1809 års regeringsform antogs denna dag och kom att gälla imponerande länge – ända till 1974! Till att börja med firades dagen på lite typiskt halvblygt svenskt vis som Svenska flaggans dag men sedan 1983 är det en nationaldag och från 2005 även helgdag. Det är de små stegens politik som skapat den framgång Sverige haft över tid.

I dag är också dagen då Ålands lagting ska diskutera meddelandet om en stor strukturförändring i samhället. Det ska pratas social sektor, teknisk sektor och digital agenda. Kom för och lyssna vettja, det börjar halv tio!

I dag är det rätt att hissa den svenska flaggan till minnet av den sjätte juni 1523 då Gustav Vasa valdes till kung och Sverige blev ett självständigt land.

Mer kraft till vindenergi

Denna vecka har inte bara handlat om jordbruk och bondetåg. I det tysta behandlade lagtinget i måndags frågan om extrastöd till den åländska vindkraften. Jepp, energisektorn är i likhet med lantbruket och sjöfarten föremål för finansiering med hjälp av skattemedel. Vissa sektorer som är bra för alla och som gynnar en hållbar livsstil vinner alla på att vi stöder för i sista ändan leder sådana åtgärder till renare miljö och därmed en bättre framtid för precis varenda en.

Så här presenterade jag lagförslaget:

Fru talman,

Vid sidan av ren mat och vatten, utbildning, vård och IT-frågor hör förnyelsebar energi till alla samhällens största utmaningar och möjligheter. Den som producerar elektricitet billigast på ett hållbart sätt löser ett problem som hela världen brottas med. Naturens resurser är till många delar begränsade men dit hör som bekant inte vinden. Eller solen.

Om lagtinget godkänner detta förslag till ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el betyder det att en miljon euro kan föras över till åländska vindkraftsaktörer och användas till exempelvis utveckling och forskning. Detta beror på att Finlands regering för något år sedan ändrade reglerna om återbäring av acciser samtidigt som branschen i Finland kompenserades med ett nytt så kallat tariffsystem. Då det visade sig svårt för de åländska bolagen att komma med i det nya stödsystemet blev följden försämrad lönsamhet och oro inför framtiden. Därför beslöt Ålands landskapsregering att över den egna budgeten stödja den förnyelsebara energin för att ge aktörerna den framtidstro som är nödvändig av flera skäl. Det är viktigt att med alla medel minska beroendet av fossila bränslen hos oss och i omvärlden.

Åland har legat i framkant när det gäller utveckling av teknik för att utvinna elektricitet ur vind. Och enligt den kloka principen att man ska förbättra det man redan är bra på är det en sund investering att ytterligare förfina och utveckla den vindkraft vi byggt kunskap kring. Detta visade sig inte vara så enkelt i dagens Europa. Lagförslaget har de senaste två åren legat i Bryssel för notifiering. Nu är det klart och EU har inget att invända mot att landskapet på egen hand betalar ut pengar för åren 2011 och 2012. I utskottsbehandlingen har vi understrukit vikten av att utvecklingen inom vindkraften fortsätter. Hela Europa söker lösningar på energiutmaningen. Här kan Åland spela en viktig roll och det är värdefullt att hela samhället står bakom detta.

Finans- och näringsutskottet har konstaterat att lagförslaget till största delen utgör en teknisk ändring i den tidigare lagen och stöder förslaget som berättigar de berörda producentgrupperna till ett fast produktionsstöd om 6,90 euro per megawattimme. Anslaget ryms inom de befintliga ramarna.

Så här hoppas jag det en dag ska se ut utanför den åländska kusten också. Ju mindre beroende vi blir av fossila bränslen och kärnkraft desto bättre för alla inblandade. I synnerhet bättre för de som ännu inte fötts.

      

Framtiden i jordbruket

Det har inte kunnat undgå många att det var stor bondedemonstration utanför Ålands lagting i går. Tvåhundra  producenter och konsumenter kom tungt beväpnade med argument för sin sak. Sånt har inte hänt på Åland under modern tid och måste därför tas på allvar. Ingen av de närvarande gick dit bara för att det var ”skoj att ställa till med lite”. De var där av riktiga skäl, vilket känns bra i tider av tilltagande ytlighet.

Innan jag tvingades gå in på plenum lyssnade jag till en lång rad förnuftiga tankar och väl uttryckta åsikter. Missade tyvärr Ole Blomqvist men har hört honom förut och finner honom mycket trovärdig.

Demonstrationer är svåra att hantera. Minsta felsteg kan leda till att den opinion man vill påverka vänder sig mot en. Så gick det inte i det här fallet, tror jag. Tonen var yrkesmässig och vinklarna många. Det är såklart omöjligt att göra sig till tolk för alla då envar har sin egen uppfattning i olika frågor. Skönheten finns i betraktarens ögon och öron, som i alla andra sammanhang.

Vill man karikera det hela handlar striden om pengar och förutsättningarna att bedriva jordbruk och livsmedelsproduktion på en ö som Åland med dess inte minst geografiska utmaningar. Producenterna är oroliga för att det planerade sjuårsprogrammet medför alltför stora nedskärningar. Att det tvingar dem att sluta vilket på sikt äventyrar en av de få riktiga branscher som Åland har. Den ägnar sig nämligen åt export av egenhändigt odlade varor vilket ur förädlingsperspektiv är något helt annat än att sälja kaffebröd och upplevelser åt varandra på Åland. Interna affärer ger inga nya pengar. Mjölk och frukt och kött gör det. ÅCA är ett bra exempel på detta. Den åländska livsmedelsindustrin är något som borde utvecklas i alla led. Dessutom skapar den ett samhälle som går att sälja till alla dessa människor som valt sina liv i Mälardalen där man saknar inget – förutom möjligheten att producera sin egen mat och djur som går på ängar. 

Från min egen lilla horisont tror jag det är klokt att lyssna på detta uppror. Böndernas protester är exempel på engagemang som fler borde visa. Den åländska självstyrelsen är skapad av folk som vägrat ge med sig, som förmått se framåt och som aldrig accepterat ordet omöjligt. De flesta av våra ”Founding Fathers” var de facto just jordbrukare. Frågan som dyker upp är hur man ska skapa balans i samhällsekonomin om man inte kan spara. Hittills har sjukvårdsavdraget skurits ner liksom studiestödet och skärgårdstrafiken. Svaret har jag inte just nu men jag ska ta reda på det. Det måste råda balans i den offentliga börsen och det måste finnas liv på hela Åland. Utmaningen ligger i att hitta lösningen.

Till alla inblandade. Tack för bidraget till den offentliga debatten. Åland och ålänningarna borde ta den till sig. Det är nödvändigt att även i fortsättningen kunna producera åländsk mat, det är nämligen precis vad våra besökare förväntar sig. Förädling är allt. Jag vill att man även i fortsättningen ska kunna se betande får från flygplanet som landar på Mariehamns flygfält. Av ett extremt viktigt skäl. Sådant ser man ingen annanstans i hela världen. Ska vi bygga varumärke ska det ske på ett sätt som andra inte klarar av. Fixar vi inte det, är självstyrelsen som idé skörare än någonsin.

Panoramabild är framtiden! 

Så här såg gårdagens demonstration ut inifrån lagtingshuset.

Imponerande många konsumenter och producenter var på plats.

Tage Eriksson från ÅPF höll, i tuff konkurrens, dagens starkaste tal där han på ett seriöst och uppriktigt sätt balanserade mellan fakta och känslor.

%&€%&#€%, det gick på tok

Alla de som säger att vidskepelse inget betyder i fotboll vet inte vad de pratar om. IFK hade 19-6 i skott på mål i går men förlorade ändå med 1-0. IFK pressade, försökte, sköt, nickade, dribblade men VPS-försvaret hade tur, skicklighet och lite mer vilja denna kväll och kunde därför för åttonde gången i ligan åka hem från Mariehamn till Vasa utan att ha förlorat.

Det är sådana kvällar lätt att ta till kraftuttryck och det får man göra. Men fotboll är som själva livet. Ibland åker man omkring med ett leende på sin räkmacka och ibland är det uppförsbacke, motvind och regn. Alla skeden måste hanteras. Först får man bryta ihop och sedan måste man komma igen. I fotboll och på alla andra ställen.

Denna vecka är den sista innan lagtinget tar sitt sommaruppehåll. Det är en händelserik vecka med bondedemonstration, debatt om framtidens Åland och ett storartat självstyrelsedagsfirande på söndag. Alla bär sina utmaningar. Önskar er alla en fin vecka och hoppas vi ses!

Min kaffekopp har aldrig förr varit på bild.

Morgonpromenaderna är svårslagna nuförtiden.

IFK, nu kör vi igen

Inget är som minuterna före match. Skriver detta med tio minuter kvar innan IFK inleder matchen mot VPS. Det är en mer spännande match än vanligt då IFK på sju matcher aldrig lyckats slå VPS på Wiklöf Holding Arena. Fem förluster och två oavgjorda är det inte särskilt smickrande resultatet. Det är också första gången Sebastian Strandvall är tillbaka mot IFK efter sin sejour i Mariehamn. I dag är han kapten för sitt VPS och är duktig på Twitter!

Träffade som alltid Keegan före matchen och slog fast att IFK alltså är två i ligan just nu! Om vi vinner kvällens drabbning och om FC Inter och FC Honka förlorar sina matcher... Sådan är fotbollen till sin natur. Före matchen finns alla möjligheter, efter ibland bara förklaringar. I fjol var situationen i det närmaste identisk.

Nu kör vi! Vädergudarna är på sitt bästa humör, solen vräker ner, planen är jämn varför förhoppningen i dag är att få se en välspelad match. De flesta nyckelspelare är på benen och revanschlustan kännbar.

Bara minuter kvar till match. När detta är över ska vi vara två i ligan. Kanske... Ja, bilden är spegelvänd, har ingen aning om varför.

Denna dag är den bästa

Kom regn, kom sol, kom storm. Det gör absolut ingenting för denna dag är omöjlig att förstöra. Det är examensdag och studenterna från Ålands lyceum går för sista gången ut från den skola som på så många sätt format deras vardag och gjort dem klara för livet.

Jag minns min egen studentdag som dagen som aldrig tog slut. Vi var modiga och smarta och odödliga. Alla dörrar stod öppna, alla glas var fyllda och borden dignade. Det var en av dessa fester som för alltid stannar kvar i medvetandet.

I dag är det dagens studenters tur att vara med om samma sak. Jag ska stå vid sidan av och se till att glasen är fyllda och maten god. Precis som mina föräldrar gjort för mig och så vidare. Vi ska sjunga för den framtid som står med vita mössor framför oss och denna dag ska aldrig få ta slut. Kom regn, kom sol, kom storm. I dag är vi ostoppbara.

En dag som denna är den finaste av dagar. Så här kommer det att se ut i dag, i går och i morgon. (Bilden har jag lånat av Nya Åland.)