Morgonfika med Barbro Sundback

Det finns samtal som lämnar spår, som påminner om att demokratin alltid kräver utveckling och att Ålands plats i världen, Fredens öar, alltid är värd att diskutera. Att träffa Barbro Sundback för en morgonfika på lagtinget är ett sådant.

Barbro Sundback är på många sätt en institution i sig själv, med 37 år i folkets tjänst, i Ålands lagting. Som talman 2005-2007 ledde hon parlamentet med fast hand och hennes insats sträcker sig långt bortom det formella. Hon har burit självstyrelsens frågor genom decennier, ofta i hård vind, och alltid med engagemang som lämnar spår. Barbro hör till dem som kallar sig själv kontroversiell, med ett brett leende, för hon är också den som väljer att snabbt glömma eventuella oförrätter för att gå vidare.

Vi talade om det som definierar oss som ålänningar: demilitariseringen, neutraliseringen, självstyrelsen, människorna, språket och de fenomen som format vår vardag. Det var inte ett stilla återblickande, samtalet blev ett levande utbyte mellan dåtidens erfarenheter och nutidens utmaningar.

Att diskutera med Barbro är en upplevelse. Hon är krävande, stimulerande och utmanande på samma gång. Ämnena är många, insikterna djupa, och hennes sätt att placera Åland i en större värld gör att man tvingas tänka både längre och bredare.

Sådana möten påminner om demokratins styrka: att generationer av ledare kan föra dialog, att erfarenheter kan vändas till insikter och att vägen framåt alltid blir tydligare när man förstår varifrån man kommer. Barbro Sundbacks gärning är en del av det fundament som bär vår självstyrelse och att diskutera med henne i dag är en påminnelse om att framtiden byggs bäst med både minne och mod.

Och till er som är unga ålänningar vill jag i samma andetag säga: den stafettpinne som Barbro burit så länge, och som vi andra i vår tur försöker föra vidare, är snart er.

Vår demilitarisering, vår neutralisering och vår självstyrelse lever bara så länge någon orkar tala för dem, stå upp för dem och utveckla dem. Ingen annan kommer att göra det åt oss. Åland är inte färdigt, det är ett levande projekt. Och framtiden, den är er att forma.