103 år sedan första valet

Medan knopparna brister och våren tvekar, som Karin Boye, skrev, är det en bra dag att låta tankarna flyga tillbaka, närmare bestämt 103 år.

Idag, den 8 maj, år 1922 gick ålänningarna för första gången till val för att välja sina egna företrädare till det nyinrättade Ålands landsting. 48 kandidater ställde upp, två av dem kvinnor varav Fanny Sundström blev invald medan Alina Kock inte lyckades. Idag är i det närmaste en hel våning i lagtingshuset tillägnat ledamot Sundström, en pionjär på många sätt.

Självstyrelsen var från första stund en fråga om framtidstro, om alla ålänningars rätt att vara med och bygga det gemensamma samhället. Stor valsegrare blev Ålänningarnas Valförbund 1 och 2 som tog 29 av de 30 mandaten, den trettionde platsen tog Johannes Holmberg som valdes in för Själfständiga Ålänningars Valförbund. På bilden står jag bredvid ett porträtt av segrarlistornas obestridda etta, Julius Sundblom – som blev vår allra förste talman att leda Åland in i självstyrelsens tid.

Det var en stillsam men historisk dag. Valdeltagandet låg på 47,1 procent – blygsamt i siffror, men stort i betydelse. Det första valet markerade början på ett självstyre som fortfarande, mer än ett sekel senare, bär upp vår vardag.

Det var inte ett val som förändrade världen över en natt – men det förvandlade oss alla och lade grunden till ett samhälle som skulle visa sig vara både hållbart och framåtblickande.

Sedan dess har mycket hänt. Självstyrelsen har gett oss verktyg att skapa ett tryggt samhälle, med starka skolor, god vård och omsorg, en levande kultur och ett näringsliv som vågar blicka framåt, oängsligt. Vi har fått bygga det Åland vi själva tror på, i fred och i samarbete.

Samtidigt som Åland tog sina första steg som självstyrt område, formades världen omkring oss. BBC grundades i London. Insulin godkändes för medicinskt bruk i Kanada. I Finland trädde en ny språklag i kraft som i lag jämställde svenska och finska i förvaltningen – ett viktigt steg i det från början, 1917, tvåspråkiga Finland.

Och mitt i allt detta tog Åland plats som Fredens öar. Demilitariserade, neutraliserade och internationellt erkända som ett exempel på hur rättsstatens principer, diplomati och lokal demokrati kan ersätta konflikt. Vår självstyrelse är inte bara en lokal lösning. Den är ett levande bevis på betydelsen av att upprätthålla folkrätten, alltid och oavsett.

Det är en heder att i dag få stå här – bokstavligen och bildligt – vid sidan av Julius Sundblom. Vi står alla på axlarna på dem som vågade tro på framtiden, också när den var oviss. På samma sätt som vi idag bär våra barn och gör dem redo att ta över.

Tack till alla som burit självstyrelsen vidare. Och tack till er som bär den nu. Låt tanken sväva fritt, minns det som varit och gläds åt det som kommer.

För att åter knyta an till Karin Boye: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.”

Ha en fin torsdag.