En stillsam dag för helgon

Alla helgons dag är snart över och stillheten är kompakt. Började med att sätta ett ljus vid fars minneslund och fortsatte med att delta i uppvaktningen vid Mannen vid ratten. Där samlas man en gång per år för att minnas och hylla de vars liv tagit slut på jobbet till havs. Det är en kännbar påminnelse om människans tillkortakommanden när det gäller att bemästra elementen.

Skrev en betraktelse över det på Ålands sjöfarts hemsida och på Ålandsbloggen i den svenska Sjöfartstidningen. Sådant ingår i uppgiften att vara människa. Vi ska aldrig glömma de som lämnat oss för tidigt, vilket är i stort sett alla. Jag tänker tillbaka på några av alla människor jag mött och mina tankar går till de anhöriga efter Torolf Gustafsson, Sebba Södergård, Thomas Öhman, Susanna Lundström, Olof Geelnard, Helge Sölgén, Göta Silander och Rita Mattsson, offren efter Estonia och många andra som varit med och byggt upp och sedan lämnat ett stort tomrum efter sig.

Ta hand om varandra, minns de som är borta och se sedan framåt igen. Helgdagar som i dag är en nyttig påminnelse över livets förgänglighet och nödvändigheten att ta vara på de dagar vi fått. Ha en lika skön söndag.

Så här ser det ut på gravgårdarna i dag. Vi gläds åt minnen och sörjer de som är borta.