Visst är de bra, kommunerna!

Så är ytterligare ett steg bort från bekvämlighetszonen taget i form av första debatten som partiledare för Centern. Det kan tyckas som ett litet steg för mänskligheten men det var ett stort steg för mig. Det hände sig på Indigo i går och jag sade ungefär följande inledningsvis i pratet som handlade om de åländska kommunernas framtid:
Centern är för decentralisering och självbestämmande. Vi vill ha mer demokrati, inte mindre, och vi vill inte centralisera skolor, barnomsorg och äldrevård. Vår uppfattning är att livet sker lokalt och ska skötas av dem som bor där. 
Landskapsregeringens jakt på de åländska kommunerna andas kapitulation. Man säger med sitt agerande att närdemokrati inte längre är viktigt. Hade de ålänningar som skapade autonomin tänkt likadant hade vi i dag varit lika självstyrda som Peräseinäjoki.
För det andra strider ukaserna från regeringen mot varje rättssamhälles grundprincip, den att lagar ska efterlevas. (Tonen känns igen från sättet man hanterat till exempel Vårdös styrelseordförande Jarl Danielsson.)
I strid med den kommunala självstyrelsen föreslår allt makthungrigare ministrar än det ena och än det andra; allt med tonen att vi bestämmer och ni ska lyda. Man blundar för att de utifrån kommande utmaningarna är mycket större utmaningar än vår kommunstruktur. Den finländska Sotereformen är exempelvis ett konkret hot mot hela självstyrelsen och något som borde kräva all fokus. Istället har denna landskapsregeringen fokuserat på att sänka rösträttsåldern och skrota ett huvudsakligen välfungerande kommunalt system som gör Åland till ett unikt samhälle. Man vill uppenbarligen skapa ännu ett Pargas. Kompassen snurrar, istället för att ena Åland mot framtida utmaningar går arbetet ut på splittring.
Till råga på detta tycks landskapsregeringen långt ifrån sampratad. Moderaterna säger att detta måste göras för att man ska minska utgifterna. Socialdemokraterna säger att detta inte ska spara pengar. Liberalerna säger varken eller utan snarare tvärtom.
Direktiven spretar och samarbetet med fältet hackar. Bildligt uttryckt väljer landskapsregeringen att gå ut efter posten under tiden som det egna huset brinner. 
Vår ståndpunkt är klar. Vi hyllar samarbeten och även sammanslagningar när initiativet kommer från dem som äger frågan, alltså invånarna i de olika kommunerna. Vi är ödmjuka inför att förändra ett av världens mest demokratiska system och något som gjort självstyrelsen stark och ålänningarna modiga. I senaste valet ställde 254 kandidater upp till lagtingsvalet, 30 kom in. I kommunalvalet var det 554 kandidater till 208 platser. Det är bilden av riktig demokrati.
Enligt Centerns förmenande är det bättre för hela Åland om fler är med och delar på beslutsfattandet. Att sittande regeringspartier inte håller med är tyvärr tydligt. Där är det viktigare att centralisera makt till rena personkulten och helst, såvitt möjligt, försöka tysta meningsmotståndare.
Efter detta följde debatt som säkert finns bättre refererad någon annanstans. Själv är man som bekant den sista som ska recensera egna insatser. Ålands radio var på plats under kvällen och gjorde en intervju som kan höras här.
Killsidan var mest som Hillary medan tjejsidan bar tydliga spår av Trump. Min egen pose måste jag göra något åt inför framtida gig, det ser onekligen ganska uppblåst ut på bilden som jag lånat av Sara Kemetter. Från vänster Stephan Toivonen, Bert Häggblom, Axel Jonsson och yours truly.

Kommentarer

Populära inlägg