Till minnet av Estonia

I dag har det gått ofattbara nitton år sedan m/s Estonia sjönk i brinnande storm och tog 852 människor med sig i djupet, den 28 september 1994. Bara cirka etthundrafemtio kunde räddas. Här är en länk som väldigt väl beskriver det som hände. 

Själv minns jag den natten väl då telefonen ringde någon gång i gryningen och en tipsare sade (detta var under min tid som tidningsman) att det hänt nåt slags färjekatastrof på natten och att det inte såg bra ut. Min första tanke var liksom alla andras att jaja, det är väl lite trassligt just nu men det ordnar säkert upp sig. Det gjorde inte det. Att en hel färja skulle sjunka till havets botten fanns inte i mitt medvetande på den tiden. Nu gör det det. Natten blev dag, eftermiddag, kväll, natt, morgon och kaoset var totalt. Åland invaderades av journalister som försökte begripa vad som hänt och gjorde vad som helst för att få tag på de överlevande som förts till Ålands centralsjukhus.

Kring allt detta har man skrivit böcker och gjort filmer och konstruerat teorier vildare än andra. Jag nöjer mig med att i kväll tända ett ljus till minne av alla de människor som dog i havet.

Hösten 1994 blev plötsligt bogportar på alla läppar. Den vanligaste teorin varför Estonia sjönk gick kort och enkelt ut på att fartyget drevs för hårt fram i sjöarna och att bogvisiret följaktligen till sist slets loss från sina fästen.
Så här lär vraket efter Estonia ligga i dag. Platsen är belagd med griftefrid och dykningar i området är förbjudna.
Så här såg Estonia ut när hon trafikerade för Tallink. Hon byggdes som Viking Sally och trafikerade på Åland under många år innan Rederi Ab Sally försattes i konkurs.
Detta är en av de starkaste bilderna jag minns från Estoniakatastrofen. Platsen var Utö och fotografen min vän Sebba Södergård som tyvärr inte längre finns bland oss. Så här fördes de påträffade olycksoffren hem.
Här är inledningen på den högdramatiska natten:


Kommentarer

Populära inlägg