JIK och IFK, vilka klubbar!
Vilken helg! Jomala IK:s fotbollsgrabbar stiger till trean efter en bragdseger hemma med 7-0 och IFK Mariehamn är i allra högsta grad med i bronsfajten i ligan efter otroliga 3-2 hemma mot serietvåan FC Honka.
Sådant måste man beundra och hylla och förstås skriva några rader om!
Jomala IK är mitt lag sedan många år tillbaka och en klubb som ibland saknat en idé om vart man vill och spelare att genomföra de med. Nu råder andra tider och ledarna Lennart Holmström och Lasse Lundell har samlat ett gäng unga killar som begriper hur en fotboll ska rullas. Det ger resultat och efter storsegern i lördags ser det nu ut som Åland nästa säsong kan se fram mot derbyn mellan Jomala IK och FC Åland som tydligen blir det nya namnet på dagens SIFFK. Ligaspel är förstås svårslaget men ett riktigt Ålandsderby sätter fart på både livsandar och tävlingsnerver.
Gårdagens match i ligan gjorde samma sak. IFK såg med råge till att folket på läktaren helt glömde bort höstkylan som börjar borra sig in genom kläderna. Vem som helst begriper att en match som slutar 3-2 innehåller en lång rad definierande ögonblick. Jag fastnade för två, 3-2-målet samt Otso Virtanens förlösande räddning i slutminuterna.
3-2 först. Lagen kom ut till andra halvlek med 2-2 i sina ryggar. Det var ett resultat jag gissar att FC Honka var nöjda med, de blir tvåa i årets liga hur än de bär sig åt. IFK var inte alls nöjda och minst nöjda av alla var först Patrick Byskata (med viss reservation för jag är inte hundra på att det var han) som slog en briljant långboll på femtio meter från den egna planhalvan ner till högra hörnflaggan, typ. Där kom Tommy Wirtanen rusande, tog ner bollen i en rörelse som annars mest brukar dyka upp i Champions League och liknande sammanhang, stannade aldrig utan i steget sköt stenhårt in i mitten där Luis Solignac sprang för allt han var värd och dunkade in ledningsmålet som skulle bli slutresultatet. Målet var ett av alla som ska diskuteras och analyseras runtom i fikarummen i vinter. Hade inte målnätet varit i vägen hade bollen någon gång i morgon landat i höjd med Gdansk, sådan kraft var det i anfallet.
Den andra direkt matchavgörande händelsen ägde rum i anslutning till någon av alla hörnor, det kändes som ett hundratal, som FC Honka fick i slutet av matchen (aldrig är tio minuter så långa som när man leder med 3-2). En Honkaspelare, såg ej vilken, fick en kalasträff med pannan och Otso Virtanen stod en bit bort och tvingades sträcka ut sig och KLISTRADE bollen som annars med god kraft hade gått in i det vänstra krysset. Sådana målvakter och sådana räddningar är ibland vad som krävs för att man på riktigt ska vara med i bronskampen, och exakt där är IFK i dag. Det är spännande tider som stundar. Tre matcher kvar, två borta och en avslutande hemma mot VPS. Jiihaa!
Och som vore det inte nog med detta. Dessutom slog Liverpool Sunderland i går kväll och ligger tvåa i Premier League. Man får nästan gå tillbaka till superhjältarna Kevin Keegans och Alan Kennedys tid för att ha sett något liknande. Den här veckan kan precis vad som helst hända!
Sådant måste man beundra och hylla och förstås skriva några rader om!
Jomala IK är mitt lag sedan många år tillbaka och en klubb som ibland saknat en idé om vart man vill och spelare att genomföra de med. Nu råder andra tider och ledarna Lennart Holmström och Lasse Lundell har samlat ett gäng unga killar som begriper hur en fotboll ska rullas. Det ger resultat och efter storsegern i lördags ser det nu ut som Åland nästa säsong kan se fram mot derbyn mellan Jomala IK och FC Åland som tydligen blir det nya namnet på dagens SIFFK. Ligaspel är förstås svårslaget men ett riktigt Ålandsderby sätter fart på både livsandar och tävlingsnerver.
Gårdagens match i ligan gjorde samma sak. IFK såg med råge till att folket på läktaren helt glömde bort höstkylan som börjar borra sig in genom kläderna. Vem som helst begriper att en match som slutar 3-2 innehåller en lång rad definierande ögonblick. Jag fastnade för två, 3-2-målet samt Otso Virtanens förlösande räddning i slutminuterna.
3-2 först. Lagen kom ut till andra halvlek med 2-2 i sina ryggar. Det var ett resultat jag gissar att FC Honka var nöjda med, de blir tvåa i årets liga hur än de bär sig åt. IFK var inte alls nöjda och minst nöjda av alla var först Patrick Byskata (med viss reservation för jag är inte hundra på att det var han) som slog en briljant långboll på femtio meter från den egna planhalvan ner till högra hörnflaggan, typ. Där kom Tommy Wirtanen rusande, tog ner bollen i en rörelse som annars mest brukar dyka upp i Champions League och liknande sammanhang, stannade aldrig utan i steget sköt stenhårt in i mitten där Luis Solignac sprang för allt han var värd och dunkade in ledningsmålet som skulle bli slutresultatet. Målet var ett av alla som ska diskuteras och analyseras runtom i fikarummen i vinter. Hade inte målnätet varit i vägen hade bollen någon gång i morgon landat i höjd med Gdansk, sådan kraft var det i anfallet.
Den andra direkt matchavgörande händelsen ägde rum i anslutning till någon av alla hörnor, det kändes som ett hundratal, som FC Honka fick i slutet av matchen (aldrig är tio minuter så långa som när man leder med 3-2). En Honkaspelare, såg ej vilken, fick en kalasträff med pannan och Otso Virtanen stod en bit bort och tvingades sträcka ut sig och KLISTRADE bollen som annars med god kraft hade gått in i det vänstra krysset. Sådana målvakter och sådana räddningar är ibland vad som krävs för att man på riktigt ska vara med i bronskampen, och exakt där är IFK i dag. Det är spännande tider som stundar. Tre matcher kvar, två borta och en avslutande hemma mot VPS. Jiihaa!
Och som vore det inte nog med detta. Dessutom slog Liverpool Sunderland i går kväll och ligger tvåa i Premier League. Man får nästan gå tillbaka till superhjältarna Kevin Keegans och Alan Kennedys tid för att ha sett något liknande. Den här veckan kan precis vad som helst hända!
Grattis JIK som såg till att bärga andraplatsen i lördags! Jepp, drickat som det sprutas med är alkoholfritt. |
Panoramabild över Wiklöf Holding Arena i går kväll. Det var ännu en äran och hjältarnas kväll där obändig viljestyrka fällde avgörandet. |
Tack för matchen. Det var varma supportrar som gick ut i kylan efter 3-2 segern. |
Kommentarer
Skicka en kommentar