Blickar mot Nordsjön

I dag har vi att uppmärksamma Världssjöfartens dag som går i utmaningarnas tecken. Varslen haglar tätt och branschen står inför en omfattande förnyelse, inte minst till följd av svaveldirektivet. Det är ett trassligt direktiv som ändå inte saknar uppsidor. Till exempel i Göteborgs hamn har mängden svavel minskat med hela etthundrasextio ton sedan år 2012. Det är mängder som gör skillnad.

Osäkerheten är högtidsdagen till trots stor inom shippingvärlden, och inte bara där. Även i min gamla bransch, tidningsvärlden, råder nya och turbulenta tider. Detta illustreras inte minst av det faktum att papperstidningsdöden nått världens äldsta och mest kända sjöfartstidning Lloyd’s List som slutar trycka sina nyheter på papper för att istället storsatsa digitalt. Det är en utveckling som alla tidningshus över hela världen kämpar med just nu. Pappersupplagorna befinner sig i fritt fall och det är svårt att ta betalt på internet.

Därför är det bra att ägna några ord åt framtiden som kommer vare sig vi vill det eller inte.

Jag har nyligen hälsat på i Skottland och är inte alls särskilt bekymrad över att oljan skulle vara på väg att ta slut. Där investerar man som varje dag vore den sista och söker folk på precis alla vis. Här hemma är det dystrare då vi nås av trista nyheter från Eckerö Shipping och Neste. I sådana tider ska man minnas att ett slut också innebär en början till något nytt. Det har många från Ålandsbanken också lärt sig den hårda vägen. Inom oljebranschen finns det gott om plats för duktiga ålänningar. De behöver folk som kan köra båt, går att lita på, är duktiga på att laga mat och inte räds hårt arbete. Den åländska sjöfarten har hittills kunnat förlita sig på den finländska pappersindustrin och passagerartrafikens ständiga tillväxt. Inget av det är längre framtidsbranscher. Det gäller att hitta nya nischer, kanske inte bara i Östersjön.

Att Skottland och Nordsjöoljan är glödhett i dag illustreras också av att Air Baltic i vår öppnar en ny flyglinje mellan Riga och Aberdeen, fyra gånger per vecka. Orsaken stavas inte något plötsligt intresse för att turista vare sig i Lettland eller Skottland utan är resultatet av energiindustrins krav på personal. Visionen vore i detta nu att få igång en liknande rutt mellan Mariehamn och Aberdeen, kanske en gång per vecka. På Åland finns den personal som behövs på Nordsjön. Det är läge för åländska sjömän att göra som man alltid gjort när verkligheten förändras, man ritar om kartan och tar ny kurs.

Den här bilden visar hur verkligheten kan te sig för de sjömän som valt att lämna den ganska skakiga inhemska rederiverkligheten för en framtid på Nordsjön och oljeriggarna. Det är en viktig del i framtiden för åländskt sjöfolk.