Älgkliv på studsmatta

Minnet är ett lustigt instrument. För precis i dag kom jag av synnerligen oklara skäl att tänka på den fantastiska historien om älgen som brakade in genom en häck i norra stan för typ två år sedan, massakrerade en studsmatta och sedan drog vidare in i skogen. Om det är helt sant, halvt sant eller bara sannolikt vet jag inte. Ibland måste historier berättas ändå. (Helt galen är inte storyn, älgspåren var tydliga, häcken var genomsprungen och studsmattan var delvis förstörd.)

Den där älgen blev jag då när det begav sig att fundera mycket på och bad Ålandstidningens gudabenådade illustratör Jan Nordlund göra sin egen tolkning av händelsen. Det blev som vanligt världsklass. Men tyvärr hittade vi aldrig nåt bra skäl för att publicera den på riktigt i tidningen. Så här kommer den istället! För vad passar bättre än att en dag som denna Trettondag önska varandra, som Zandra brukar säga: Trevlig älg! 

Detta är Jan Nordlunds tolkning av älgdramat i norra stan för två år sedan.