Fyllegräl på Ålands hav

”Det blir inte värre än så här”.

Så sade farsan förr i världen när vi stävade mot vårt mål i den yttre skärgården ombord på den gamla Gölbysnipan. Den rullade fast det var plattstilla och slog halvt runt när det blåste. Jag kan när som helst minnas lukten av diesel och fuktiga dynor där jag satt på akterbänken för att få frisk luft – och kunna mata Sjöberg. Hade huvudsakligen två frågor som jag fyrade av mot farsgubben: ”När är vi framme?” och ”Blir det värre än så här?”. Farsan svarade alltid: ”Snart” och ”Nä, nu blir det inte värre”. Vilket det naturligtvis blev. Varför skulle det inte? Det blir nästan alltid värre innan det blir bättre.

Kom att tänka på det just i dag då jag sitter ombord på Mariella på väg från Stockholm till Mariehamn. Det är gott om folk ombord i den klassiska blandningen av chaufförer, fyllbultar, småbarn, raggare, hudteraputer, hälsovårdare, säljare och så jag då och många till. Har annars en faiblesse för att sitta på flygplatser och och se på folk. Det är lika skoj ombord på Viking Line. Här finns plats för alla. Bråkstakar också. Till höger om mig står en överförfriskad äldre finländsk ”gentleman” och skriker otidigheter om Åland och mycket annat. Han är arg och lyckas få in det finska ordet för kvinnligt könsorgan på imponerande många ställen i en och samma utandning. En åländsk man sitter bredvid och eldar på. Han gör det klassiska och slänger bensin på brasan. Nu ber de varandra fara åt helvete och några andra platser. Det låter som det blir allvar snart. Fem meter därifrån sitter två receptionister och undrar när de ska kalla på ordningsmännen.

Utomhus råder snöstorm och, som värst, 28 meter per sekund i byarna. Det rullar kraftigt och folk ser långt ifrån bekväma ut. Förutom en man som just nu står och pratar i telefon i info. Han är van sjöman. Han står stadigt medan alla andra gungar vilt och vinglar från den ena sidan till den andra. Det är sjöben. Vi vanliga sitter ner och minimerar våra rörelser för att inte drabbas av sjösjuka. Ler sammanbitet mot varandra och hoppas vi snart ska vara framme och på att det inte ska bli värre.

Själv hoppas jag bara att fartyget verkligen stannar till i Mariehamn i kväll. Helsingfors är på många sätt en fantastisk stad. Men just i kväll vill jag inte fortsätta dit. Sorry.

Och nu gick den ena av bråkstakarna iväg innan ordningsmännen hann fram. Om mindre än en timme är vi i hamn. Trevlig helg.

Det rullar rejält ombord på Mariella denna fredagen den 13 januari. Som mest 28 meter per sekund mitt på Ålands hav. Skulle hellre vara hemma, om sanningen ska fram.

Kommentarer

  1. Så bra du skriver, jag blev nästan sjösjuk av allt gungande och allt stök ombord:).

    Trevlig fortsättning!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg