Farväl och ses igen konsul Andersson

Generalkonsul Karl-Olof Andersson lämnar Sveriges generalkonsulat i Mariehamn och drar vidare i karriären efter två år på Åland. Nästa mål för Karl-Olof och hustrun Michelle Mope Andersson är ambassadörsuppdraget i Sydkorea. Med anledning av detta hade jag som talman nöjet att igår med stöd av Brudhäll Hotell & Restaurang arrangera avskedsmiddag på Kökar, med bla vice talman Marcus Måtar och lantrådet Katrin Sjögren. Generalkonsulparet Andersson deltog också i Franciskusfesten på Kökar tillsammans med fransiscanerfadern Charles Tally från Gotland samt Nausikaa Haupt från Stockholms katolska stift. Karl-Olof Andersson hör till dem som hellre använder punkter än utropstecken i sin vardag; hans tålamod och erfarenhet har tjänat Sverige och Åland väl i samband med alla omvälvande händelser i vår omvärld. Från åländsk sida säger vi tack, på återseende och lycka till framöver kära Karl-Olof och Michelle.

Dubbelmöte med Finlands talman

I uppdraget som talman för Ålands lagting ingår skapandet av nödvändiga och värdefulla kontakter med parlament runtom oss.

I Finlands riksdag heter talmannen och kollegan Jussi Halla-aho som jag fick möjligheten att möta vid två olika tillfällen idag. Med på mötena var också riksdagsledamoten Mats Löfström samt biträdande lagtingsdirektör Julia Lindholm. Först diskuterade vi i talmannens kontor i riksdagshuset och senare på dagen på Ålandskontorets mottagning med anledning av den stundande självstyrelsedagen den 9 juni. Hälsnings- och festtalet löd så här:

Talman och riksdagsledamot, ambassadörer, ministerråd, lagstiftningsråd, regeringsråd, kulturråd, demokratiarbetare, kära vänner,

inkommande söndag kommer tusentals ålänningar att tillsammans högtidlighålla 102 år av självstyrelse, nationsbygge och samarbete med republiken Finland. Det som 1922 började i försiktig omfattning, styrt av Nationernas Förbund med stöd av starka signatärmakter, har sedan dess utvecklats till ett partnerskap som alla vinner på. Det som är bra för Åland är bra för Finland och det som är bra för Finland är bra för Åland.

Den 9 juni är en central dag för den åländska identiteten och vår historia – Ålands självstyrelsedag. Denna dag markerar vår unika ställning inom Finland och det samarbete som tjänat både Finland och Åland. Ålands särställning och unika autonomi har skapat grund för välstånd både på Åland och i Finland. En övervägande del av allt gods som importeras eller exporteras till Finland passerar Åland ombord på de fartyg som upprätthåller infrastrukturen och försörjningstryggheten till såväl Åland som Finland.

Genom decennier av samarbete och gemensamma ansträngningar har vi byggt ett samhälle som präglas av hårt arbete, uppfinningsrikedom och initiativkraft. Idag står vi därför redo att utreda nya utmaningar i form av hållbara energilösningar som gynnar såväl Åland som Finland. I arbetet för en säkrare och renare värld är vi alla ansvariga.

Den åländska självstyrelsen ger oss möjligheter att forma vår egen väg och utvecklas enligt våra egna behov och värderingar, precis som avsikten var i Nationernas förbund år 1922 då Åland och Finland blev ett par som tillsammans tog sig an framtiden. Denna resa är långt ifrån över, som bekant är det vägen som är målet och därför vill vi för åländsk del understryka betydelsen att fortsätta med utvecklingen av den självstyrelse som tjänat Åland och Finland väl.

Genom samarbete och gemensamma insatser kan vi säkerställa att Åland förblir en stark och livskraftig del av Finland. Tillsammans blir vi mer än två och vi ser fram emot att fortsätta förädla våra relationer och enade möta de utmaningar och möjligheter som framtiden bär med sig.

Talman och vänner, vi ska också komma ihåg betydelsen av Ålands demilitarisering och neutralisering. Vi är Fredens öar och bidrar till stabiliteten i Östersjön, något som stärkts under senare år i samband med Nato-anslutningen och den mycket grundliga utredning över tingens ordning som Utrikesministeriet publicerade senaste höst. Från åländsk sida är vi ständigt redo att bidra till stabilitet och säkerhet överallt och vi ser fram mot att tillsammans med er alla arbeta fram en ny beredskapslag som skyddar både finländare och ålänningar på deras respektive villkor.

Låt oss fira Ålands unika självstyrelse, republiken Finland och de framsteg vi har gjort tillsammans. Jag tackar er för ert deltagande och ert stöd, och ser fram emot ett fortsatt starkt och framgångsrikt samarbete. Ha en härlig sommar.

Talet till Fanny Sundström

Ett av mina första uppdrag som talman för Ålands lagting var att tullsammans med kollegan och ledamoten Nina Fellman avtäcka porträttet av den första kvinnliga lagtingsledamoten Fanny Sundström. En ära och ett nöje att (sent omsider) uppmärksamma denna urkraft i ledarskap och initiativförmåga som nu äntligen finns förevigad där hon hör hemma. Mitt tal löd ungefär så här:

”Det var väl ändå på tiden, skulle Fanny Sundström antagligen själv ha sagt idag, om hon fått chansen. För handen på hjärtat är åttio år en lång tid och så länge har det gått sedan Fanny Sundström lämnade det jordiska för en annan och evig tillvaro.

Fanny Sundström var den enda kvinnan i det första landstinget på Åland och absolut ingen blyg viol, vilket värderade kollegan Nina Fellman snart ska berätta mer om. Det var för övrigt ledamot Fellman som var första undertecknare till förslaget att porträttera Fanny Sundström i vår lagtingsbyggnad. Detta resulterade i en tävling där det vi snart ska se vann kanslikommissionens gillande mest, efter att kommissionen också inhämtat utlåtande från landskapets konstnämnd.

Fanny Sundström valde att på Åland gå i bräschen för den globala kvinnorörelse som de facto startade i Finland i samband med att landet år 1906 beviljade kvinnor rösträtt, först i Europa. Då var Fanny Sundström 22 år gammal och mitt i studierna till folkskollärare. Fanny Sundström var ett levande exempel på det egensinne som präglar oss alla, detta fanns hos henne så det räckte och blev över. Tack och lov. Hennes kamp gjorde Åland bättre, hennes person inspirerade och hennes liv berör fortfarande. Det vet alla som hade turen att få se tolkningen av Fanny Sundström som Therese Karlsson gjorde under jubileumsåret. Sådär är vi människor; vi älskar, vi tvivlar, vi känner och vi försöker. Det enda vi aldrig får göra är att ge upp och där har vi alla något att lära av Fanny Sundström.

När vi står här är det därför omöjligt att släppa tanken på vad som händer i detta hus när mörkret faller och alla konstverk och statyer blir till liv, ni vet sånt som händer ibland. Då har vi att hantera två starka viljor på denna våning; i den ena ringhörnan Fanny Sundström och i den andra isbjörnen från Grönland. Det är inte säkert vem som går segrande ur den fighten, Sundström drog sig inte för kamp.

Målningen som vi idag avtäcker till minne av denna kämpe och förebild är gjord av bildkonstnären och kökarbon Satu Kiljunen tillsammans med grafiska designern och bildkonstnären Mika Aaalto-Setälä i Tammerfors. Deras arbete hjälper oss inte bara att förstå historien utan ger oss också stöd i arbetet mot framtiden. I fortsättningen blir alla som rör sig i detta hus påminda om den historia som utgör vår berättelse och skapar vår framtid.

Självstyrelsen är resultatet av uppoffringar, samarbete och en vilja att säga ja hellre än nej med en ton som ska vara stark utan att bli bufflig. Detta konstverk hjälper oss förstå, om vi vill.

Här döljer sig den sanna Fanny i detaljerna som vilar i perfekt harmoni med omvärlden, här ser vi helheten där Fanny sticker ut i förhållande till alla män och här ser vi porträttet som avslöjar precis så mycket som betraktaren själv väljer att se.

I tiderna fanns en annan konstnär som i ett försök att förklara konstens betydelse landade i att det handlar om att sopa bort dammet av det dagliga livet från våra själar. Just detta hade antagligen Fanny Sundström hållit med om för hon var en vän av de sköna konsterna, precis som den jämnårige konstnären Pablo Picasso som var den som filosoferade kring konsten.

Jag inledde med att drista mig till att gissa vad Fanny själv hade sagt om att äntligen bli ihågkommen i det parlament som hon lade de första byggstenarna till. Det var väl ändå på tiden, hade det låtit, kanske med en lätt rynkning. Mot den bakgrunden vore det nog värre att tvingas säga till Fanny att antalet kvinnor i dagens lagting är bara sex av trettio, åttio år efter hennes död. Det hade hon INTE varit nöjd med och det ska nog ingen egentligen vara.

Ett parlament borde spegla samhället och ska vi fatta de allra bästa besluten är det på sin plats att få se åtminstone femton Fanny på plats i vårt lagting i framtiden. Först då har vi lyckats göra verklighet av den vision och dröm som Fanny Sundström satte fart på och som Satu Kiljunen och Mika Aalto-Setälä så skickligt gjort begriplig.

Så blev jag lagtingets talman

Idag, den 11 mars 2024, valdes jag till talman för Ålands lagting, en uppgift jag tar mig an med stor ödmjukhet och respekt. Uppdraget är att i alla lägen företräda hela Åland och det är med stor entusiasm jag tar mig an det. Eden svor jag tidigare idag:

Talman! Jag, Jörgen Pettersson, försäkrar att jag som talman efter all min förmåga ska upprätthålla den rätt som enligt självstyrelselagen och grundlagen tillkommer Åland och dess befolkning. Tack för förtroendet!

Jag står nu inför en av de mest spännande och ansvarsfulla utmaningarna i mitt liv – att ta på mig rollen som talman för Ålands lagting.

Det är en stor ära och ett privilegium att bli anförtrodd denna position, som är det högsta politiska ämbetet inom Ålands självstyrelse.

Att leda Ålands lagting innebär en plats i hjärtat av den politiska processen på Åland. Jag ser fram emot att arbeta med mina kollegor i lagting och landskapsregering, tjänstemän och förtroendevalda, för att säkerställa att våra lagar och beslut verkligen speglar ålänningarnas bästa intressen. Det är ett stort ansvar, men också en fantastisk möjlighet att bidra till vårt samhälle.

En av mina huvuduppgifter blir att säkerställa att lagstiftningsprocessen fungerar smidigt och effektivt. Jag vill att våra lagar inte bara ska vara rättvisa utan också praktiska och gynnsamma för alla på Åland. Jag känner en djup plikt att förstå och navigera de komplexa frågor som kommer med denna roll, och jag är redo att anta denna utmaning med öppet sinne och beslutsamhet.

Jag har alltid varit engagerad i vårt samhälle och dess unika struktur, och jag är redo att använda all min kunskap och erfarenhet för att guida lagtinget genom kommande utmaningar. Min internationella erfarenhet är gedigen och jag hoppas kunna använda insikterna från nästan trettio år som styrelseledamot och ordförande för International Island Games Association i arbetet för Åland.

Jag strävar efter att vara en ledare som inspirerar och engagerar, någon som mina kollegor kan lita på och vända sig till. Det handlar om att skapa en positiv och produktiv arbetsmiljö där vi tillsammans kan ta oss an de politiska utmaningar som ligger framför oss.

Mitt förhållande till Finlands president och riksdag kommer att vara av yttersta vikt; liksom utbytet med kollegerna vid Sveriges riksdag och många andra länder. Jag är fast besluten att representera Åland med diplomati och lyhördhet i alla kontakter. Genom att bygga starka relationer kan vi säkerställa att Ålands intressen alltid är i fokus och att vi kan samarbeta på bästa möjliga sätt. Vi ska vara starka i sak och milda i ton.

Åland har mycket att erbjuda, och jag är ivrig att utveckla utbytet med andra länder för att främja våra intressen och stärka vårt internationella nätverk. Oavsett om det är på den nationella eller någon internationell scen vill jag alltid visa Åland från dess bästa sida. En av mina främsta prioriteringar kommer att vara att fortsätta stärka Ålands självstyrelse. Jag vill se till att våra lagar gynnar invånarna och att vi ständigt strävar efter att förbättra och utveckla våra regler och förordningar.

Jag är hedrad över att få möjlighet att tjäna Åland i denna kapacitet och ser fram emot att ta mig an de utmaningar som väntar. Tillsammans kan vi forma Åland och skapa ett ännu starkare och mer framgångsrikt samhälle.

PS Denna blogg har jag till och från upprätthållit sedan hösten 2011. Ibland har aktivitieten varit hög och ibland lägre. Ibland har jag skrivit saker jag är mycket stolt över och någon gång inte. Sådant är livet; alla gör vi saker som ibland är bra och ibland mindre bra. Allt formar oss och jag hoppas för egen del ha lärt mig av det som varit för att stå redo för det som ska komma. Som människor ska vi sträva framåt och göra det på ett sätt som inte lämnar någon bakom och som inkluderar så många som möjligt. Vi bor på världens finaste och tryggaste plats och det ska vi fortsätta med. Bloggen fortsätter jag med ett tag till och ska försöka, med någorlunda regelbundenhet, att berätta vad detta nya talmansuppdrag innebär – och hur det går.

UNESCO och budgeten 2024

I lagtinget handlar det nu om budgeten för 2024 som diskuterats under måndagen och tisdagen. Jag höll gruppanförandet för Centern och det löd ungefär så här:

vårt självstyrda landskap är en del av en omvärld som är stadd i förändring. Så kan man säga att det alltid varit, vi människor utvecklas och utvecklar och vi gör det tillsammans. Vårt samhälle ser annorlunda ut än förut och det är precis som det ska vara. Vi lever i samklang med en omvärld som vi har att förhålla oss till. Vår ekonomi är delvis vår egen men också beroende av Finland och vår lagstiftning styrs i allt högre grad från EU. Detta begränsar vårt handlingsutrymme samtidigt som det skapar möjligheter som rätt hanterade kan stärka vår självstyrelse och autonomi. För Centerns vidkommande vill vi skapa ett samhälle som kan dra nytta av denna förändring och locka till oss inflyttning som gör oss större och friskare, i materiell och social mening. Alla samhällen som inte präglas av utveckling riskerar avveckling och det får aldrig hända Åland. Vi har i historisk mening gått från klarhet till klarhet och det ska vi fortsätta med. Vi gick från segel till ånga, från häst till traktor, från handarbete till IT och nu fortsätter vi framåt.
Budgeten för 2024 andas försiktighet och återhållsamhet vilket är rätt självklart för en så kallad valbudget. Den är också präglad av en mycket utmanande regeringsperiod där vi tvingats hantera effekterna av först en pandemi och sedan ett europeiskt krig. Tyvärr är den inte i så kallad balans. De planerade kostnaderna överstiger de förväntade intäkterna vilket inte är hållbart. Så har det varit de senaste tolv åren, åtminstone, trots ständiga försök att åtgärda det. Men trots detta är Åland på olika sätt starkare än någonsin. Vi är fler ålänningar som sköter fler företag, våra skatteintäkter är högre, arbetslösheten rimlig och inflyttningen fortsätter. Vår sjukvård och våra skolor är av högsta klass och vår utbildning och omsorg generös liksom den allmänna servicenivån. Detta och skatteundantaget vilket skapar goda förutsättningar för passagerartrafiken på färjorna utgör grunden för en stark besöksnäring och friska företag vilket är ett ska-krav för ett sunt samhälle. Ändå har vi enorma utmaningar framför oss och detta får såklart effekter för framtiden, närmast för en ny landskapsregering som Centern ser fram mot att vara med och forma. Vi har också att hantera en så kallad omställningsbudget där denna kommande regeringsbas slår fast framtida mål. Till vissa delar sker detta i finans- och näringsutskottets kommande behandling av budgeten och till andra delar blir det föremål för en rad olika arbetsgrupper där den blivande regeringsbasen formulerar omställningen. Inför dessa behandlingar vill vi från Centerns sida bidra med en internationell utblick.

Förra veckan hade jag förmånen att tillsammans med utbildnings- och kulturminister Annika Hambrudd och generalsekreterare Viveka Löndahl från landskapsregeringen delta i UNESCOs stora generalförsamling som sammankommer vartannat år i högkvarteret i Paris. Åland har med gott stöd från Finland och övriga nordiska grannar antagits som associerad medlem i denna internationella och fantastiska organisation som drivs av kärleken till utbildning, kultur, vetenskap, information och kommunikation; fem storheter som alla utvecklar mer än begränsar. UNESCO består av 200 nationalkommissioner, Åland blev nummer 200, och alla dessa fick sex minuter på sig att berätta om läget just nu. Det är en genomdemokratisk organisation där Åland får lika stort utrymme som Kina, USA och Frankrike för att nämna några. Dessa anföranden ger en bred bild över vad som händer i världen just nu och vad vi, på Åland, har att förhålla oss till framöver, på kort och lång sikt. Här har vi till exempel ett utmärkt tillfälle att lyfta vår neutralitet och demilitarisering som exempel för hela världen. I tider av krig och oro är Fredens öar ett koncept som väcker intresse vilket är väldigt tydligt i kontakterna med andra länder. I arbetet med att utveckla självstyrelsen är det av största vikt att vara med på den globala arenan.
I samband med dessa 200 presentationer från hela världen tonar också andra mönster fram och det klaraste budskapet av dem alla är klimatförändringen och behovet av grön energi och hållbarhet. Alla nationalkommissioner lyfter dessa frågor som direkt avgörande för den fortsatta utvecklingen av civilisationer, till och med oljestater som Oman och Qatar understryker betydelsen av investeringar i grön energi. Skälet är enkelt, människan för just nu och överallt en kamp mot förändringar som vi inte är redo för. Nationer drabbas av stigande havsvatten, extremväder slår sönder infrastruktur, vulkanutbrott blir vanligare och människor förhindras att nå sin fulla potential till följd av naturfenomen. Detta är inget påhitt, detta är vetenskap och något som sker globalt och som måste hanteras och då är det läge för oss på Åland att se möjligheterna i utmaningarna. Världens beroende av fossila bränslen måste upphöra och andra energikällor måste utvecklas. För Ålands del landar detta i att förverkliga Fokusområde 3 i budgeten, grön kraft på export. Vårt strategiska läge mellan Finland och Sverige skapar förutsättningar för att vi ska kunna etablera oss som ett centrum för förnyelsebar energi, från sol och vind. Vi har också alla möjligheter att bygga infrastruktur för fartyg som passerar Åland. Detta projekt har oerhörda möjligheter i form av arrendeintäkter, skatter, arbetsplatser och framtidstro. Potentialen är enorm. Vi ska driva på arbetet med att skapa goda förutsättningar för att den storskaliga vindkraften ska kunna etablera sig på Åland, världen behöver grön energi och vi befinner oss på en plats där det blåser gynnsamma vindar. Detta faktum kan vi alla tjäna pengar på och samtidigt göra en insats för den omställning som världen efterlyser.
Centerns lagtingsgrupp vill hitta bredast möjliga politiska stöd bakom framtidssatsningar inom energisektorn och andra områden. Digitaliseringen har vi pratat om de senaste tjugo åren, nu är dags att agera. Kraften i vår skärgård har vi diskuterat i decennier men utvecklingen av skärgårdstrafiken har stått still vilket gör att vi aldrig kunnat dra full nytta av denna unika plats i Norden. Det är dags att utveckla, bygga, förbättra och förädla med målet att stärka självstyrelsen, göra Åland större, engagera alla ålänningar och göra inte bara självstyrelsen utan Norden till en global förebild. Vi ska vara lokala och globala samtidigt.
För att knyta an till inledningen befinner vi oss i förändringens tidevarv och till skillnad från tidigare är detta inte längre teoretiskt. Omställningen sker nu och därför måste vi stå redo att betrakta vår vardag på ett nytt sätt. I korthet kan man säga att vi står inför ett val; vi kan fortsätta som hittills eller vi kan söka nya lösningar. Om vi väljer det första betyder det med säkerhet att vi stagnerar, om vi väljer utveckling bestämmer vi själva över vår framtid och vår självstyrelse. Mot denna bakgrund är det extremt viktigt att vi fortsätter investera i utbildning inom en rad olika områden, också sådana som kan te sig helt nya. Inom UNESCO-familjen, världens största, finns ett talesätt som är värt att ta till sig; svaret på alla frågor som finns är kort och gott – utbildning.
Med detta sagt önskar vi finans- och näringsutskottet all lycka och klokskap i den fortsatta budgetprocessen och vi ser fram mot konstruktiva diskussioner och beslut i den kommande omställningsbudgeten.

 

Jag är redo för fyra nya år

På söndag går Åland till val och jag ställer mig till förfogande för fyra nya år. Skälet är enkelt, jag vill utveckla och göra Åland större med hjälp av en starkare självstyrelse. Jag driver på snarare än backar tillbaka. Det är vi som lever idag skyldiga våra efterlevande likväl som våra föregångare.

Åland är resultatet av djärva entreprenörer som valt att försöka snarare än låta bli. Av det skälet är det, enligt min uppfattning, extremt viktigt att förutsättningslöst skapa grund för nya industrier och arbetsplatser.

Storskalig vindkraft är ett gott exempel på att dra nytta av de resurser vi har, en följd av vår geografiska placering. Morgondagens värld är i stort behov av ren energi och det skapar möjligheter för hela Åland.

Jag tycker det är oansvarigt att i detta skede säga nej till något som, rätt hanterat, stärker självstyrelsen och skapar intäkter till vårt örike. Etableringen ligger i våra egna händer och vi sätter själva gränserna för vad som ska byggas, när det ska ske och hur mycket bolagen som vill bygga ska betala i hyra för rätten till våra vatten.

Jag är motvikten till dem som i vetenskaplig mening har större delen av framtiden bakom sig som nu föresatt sig att stå i vägen för en utveckling som de aldrig hinner uppleva men ändå vill stoppa. Vi bygger ingen framtid genom att säga nej. Vår framtid finns där vi hittar arbetsplatser och ekonomi.

Men hur blir det då när det står klart, kan man såklart fråga sig.

Svaret är att det vet ingen. Lika lite som de som startade färjtrafiken kunde föreställa sig utvecklingen. Eller de som startade chipsfabriken. Eller vilket företag som helst; framtiden blir vad man vill att den ska bli och det viktiga är att ta ett steg i taget och göra det så bra som möjligt.

Vi ska uppmuntra utveckling av de naturresurser vi har. Energiomställningen är det största vi sett under vår levnadstid och handlar om planetens fortlevnad och vår egen säkerhet och framtid.

Jag arbetar för ett friskare liv, hållbara satsningar i ny energi samt för att göra Åland större och ännu intressantare. På 50 år har Åland vuxit med 50 procent tack vare sjöfarten och färjtrafiken, djärva satsningar och hårt arbete.

Vår självstyrelse bygger på ett modigt näringsliv och geografiska möjligheter och en vilja att hellre säga ja än nej. Vårt jordbruk är en källa till exportinkomster, vårt vattenbruk är rikedom och arbetsplatser, vår historia gör oss attraktiva och pålitliga. Jag vill att Åland ska vara platsen alla vill besöka och fler vilja flytta till. Hela Åland är mitt mål.

Vem är då jag?

Under de senaste fyra åren har jag jobbat som ledamot i Ålands lagting, varit gruppledare för Centerns lagtingsgrupp, ordförande i finans- och näringsutskottet, medlem i talmanskonferensen. Ordförande för Ålands UNESCO-kommission samt för Alandica Shipping Academy. Allt har på olika sätt handlat om utveckling och det är jag redo att fortsätta arbeta för.

Jag är en skärgårdsälskare med bas på Kökar och i Mariehamn. Jag är övertygad om att vi skärgården inte bara har vårt urpsrung utan också en viktig del av vår framtid. Den åländska skärgården är unik i alla avseenden och därmed något som vi kan erbjuda våra besökare som sett allt annat. Därför är en fungerande infrastruktur inte bara en isolerad nödvändighet för de som bor i skärgården, det är en del av Åland och större tillgänglighet gör Åland större.

Jag är en företagare som är med och ger ut Ålands Sjöfart och Ålands Handel, två tidningar som lyfter goda exempel och aldrig får nog av nya idéer.

Jag vill mycket och jag jobbar aktivt med att förverkliga visioner. Det gör också det åländska näringslivet som vuxit från 2.250 företag år 2008 till över 2.900 idag, här finns alltså gott om visioner vilka kräver ett stabilt samhälle för att bli förverkligade. Den stabiliteten har Åländsk Center bidragit med de senaste fyra åren, trots aldrig tidigare skådade utmaningar i form av pandemi och krig. Vi har fortsatt sträva framåt, oavsett vad.

Framöver måste vi fortsätta förädla och stärka det åländska varumärket, göra det synonymt med god hälsa, långt liv, spännande vardag och utveckling på alla plan. Vi ska upprätthålla vår fantastiska vård, våra starka skolor och vår trygga vardag.

När Ålands Näringsliv ordnade debatt inför valet var en av uppgifterna att identifiera tre framtidsbranscher, en uppgift som såklart är omöjlig eftersom framtiden inte går att förutse. Gjorde ändå ett försök och landar i följande:

1. Mat. Vår geografiska placering gynnar oss i jämförelse med Finland. Ännu mer odlingar i form av äppel, päron, baljväxter, bönor som passar in i näringsråd. Odlad fisk som hela Finland ropar efter. Detta stärker det åländska varumärket och lockar samtidigt till besök och inflyttning.

2. Energi. Vi lever där det blåser och vi äger våra vatten. Vi har fler soltimmar än andra i Östersjön. Vi kan exportera energi och därmed stärka självstyrelsen och skapa massor av arbetsplatser – och inflyttning!

3. Sjöfart. Världshandeln går till 90 procent ombord på fartyg. Europa är mitt inne i en omställning och branschen ropar efter folk. Det är en jättemöjlighet för Åland och dessutom krävs massor av skickligt båtfolk till de framtida vindparkerna. Detta gör också Åland större och möjligheterna för våra livsviktiga turister att fortsätta strömma till.

På söndag är det valdag. Jag är redo för fyra nya år, om du vill.

Jag jobbar för hela Åland

Jag är redo att fortsätta kämpa för hela Åland i lagtinget. Självstyrelsen gör enorm skillnad för alla ålänningar när det handlar om sjukvård, skola och omsorg. Ändå får vi aldrig slå oss till ro, vi måste fortsätta utveckla vårt samhälle. I det arbete är engagemang a och o. Jag är en varm anhängare av att beslut ska fattas så nära de berörda människorna som möjligt. Centralisering betyder mindre engagemang och sämre beslut. I mindre samhällen ser människor varandra och här syns alla i vardagen. Engagemang gör skillnad. Skärgården har varit och ska förbli Ålands stolthet. Där hittar vi ursprunget och där har vi det mänskliga och geografiska kapital som gör hela Åland unikt. Med hjälp av skönheten i naturen och en äkta historia kan vi bygga berättelsen som lockar fler besökare till skärgården och hela Åland. I detta ingår ett trafiksystem som klarar utmaningar och efterfråga och därför fortsätter jag kampen för att Åland ska bygga en tunnel till Föglö, för hela Ålands bästa. Det vore god ekonomi, större trygghet och en investering som skulle göra Åland större och föra oss närmare vår viktigaste exportmarknad som är Finland. Jag tror Åland behöver mer framtidstro och det är jag beredd att fortsätta jobba för – om du vill.

Tre steg mot ett starkare Åland

Vilka är era tre viktigaste punkter när det kommer till ett näringslivspolitiskt program och hur är ni beredda att jobba för dessa punkter? Löd frågan när Ålands Näringsliv ordnade valdebatt. Om detta finns såklart mycket mer än tre saker att säga och jag landar i följande: 1. Vi ska fortsätta förädla och stärka det åländska varumärket, göra det synonymt med god hälsa, långt liv, spännande vardag och utveckling på alla plan. För detta krävs att vi upprätthåller och förädlar vår fantastiska vård, våra starka skolor och vår trygga vardag. Detta ska synas i budgetar och lagförslag. 2. Vi står bakom utveckling av de naturresurser vi har i form av vind och sol vilka behövs för hållbar eneergiproduktion. Framtidens elektricitet är säkerhetsfråga för västvärlden. Energiomställningen är det största vi sett under vår levnadstid och i detta finns massor av möjligheter som Åland måste dra nytta av. 3. Uppdaterade utbildningar är en förutsättning för fortsatt utveckling. Det ska vara möjligt att fortsätta utbilda sig som vuxen, att byta karriär och hitta en framtid i kreativa näringar. Vårt gymnasium ska vara kostnadsfritt och öppet för alla och för det krävs en satsning på bättre studiebostäder. Studier gör skillnad.

Äntligen blev besökscentret klart

Under den gångna mandatperioden förverkligades bygget av Bomarsunds besökscenter. Jag hade förmånen att leda arbetet med bygget och innehållet i det nya centret som snabbt seglat upp som ett populärt besöksmål på Åland och som nominerades till en finalplats i Finnish Travel Gala i november. På bilden står jag tillsammans med tenoren Christian Juslin som sjöng i samband med invigningen. Talet ska ses som en hälsning från historien med sikte på framtiden. Kära vänner, aldrig har äntligen varit på sin plats lika starkt som i dag. Äntligen samlar vi Ålands kanske starkaste berättelse på en plats, tillgänglig för alla. Vi gör historien mer levande och därmed nutiden mer begriplig. I Bomarsund möttes ytterligheterna. Kärleken och våldet, den lugna vardagen och de internationella konflikterna. Ryska soldater och åländska bönder. Stilla vila och överdådiga fester. Rika och fattiga. Vi strävsamma och enkla ålänningar slungades på 1800-talet in i ett spel mellan stormakter där den ryske tsaren bestämde sig för att bygga en fästning större än alla andra i Norden. Åland skulle bli det aggressiva ryska imperiets västligaste utpost varifrån hela Östersjön skulle kontrolleras och styras. Vi var ryssar på ytan men ålänningar i själ och hjärta och vi gjorde allt för att leva och överleva. Bomarsund och den lilla men livliga staden Skarpans var på 1800-talet ett sjudande centrum där tusentals och åter tusentals arbetare kämpade med fästningsbygget som pågick vid sidan av vardagen. Vi åländska bönder och våra familjer tvingades in i ett liv vi inte ens i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss. Vår tillvaro som kretsade kring djurskötsel och försörjning ställdes på huvudet av hela det väldiga ryska imperiet. Till våra hem kom soldater som ställde krav och såg sig som herrar i våra egna hus. Vi tvingades tillverka tegel och transportera material. Ibland gick samarbetet hyggligt men ofta blev det bråk. De ryska soldaterna blev aldrig våra vänner men vi kunde ändå, på nåt sätt, härda ut. Vår enda chans var att samarbeta, så gott vi kunde. Skarpans som låg här där vi står i dag var Ålands enda stad och ett centrum för den styrande makten, de skickligaste ingenjörerna, de klokaste hjärnorna och de flådigaste festerna liksom de stiligaste villorna i granna färger och prunkande trädgårdar. Här uppstod en vardag i skuggan av fästningen. Här gick barnen i skola och här fanns jobben. Här uppstod affärer och här blommade företagsamheten i form av de första handelsbodarna. Kanske var det här ålänningarna lärde sig ekonomi på riktigt. Kanske var det under Bomarsundstiden vi lärde oss att utlänningar möjligen pratar främmande språk men att de säger ungefär samma saker som vi.

Att bygga en fästning var ett enormt åtagande och därför blev den heller aldrig klar innan de allierade stormakterna i form av Storbritannien och Frankrike gjorde slut på de ryska stormaktsdrömmarna med hjälp av moderna fartyg, skickliga soldater och väldigt mycket sprängmedel. Den ryske kommendanten Bodisco hade till sist inget annat val än att kapitulera och Åland befriades. I spåren av allt detta uppstod demilitariseringen och Mariehamn som i dag är ett sjöfartsnav i Östersjön. Den ryska tiden var absolut inte lycklig men den lade grunden för det Åland vi känner i dag och nu finns vår historia samlad för alla och envar att förfäras över eller glädjas åt. Bomarsundstiden är en berättelse som inspirerar och roar vilket är precis vad hela Åland behöver när det gäller att locka nya besökare i vår ständiga strävan att skapa arbetsplatser och välfärd. Historia är inspirerande, lärorikt och en del av den åländska berättelsen som definieras av oss alla. Nu finns detta besökscenter på plats liksom spännande vandringsleder och riktiga monument i fästningsområdet och på Prästö. Vi har en skatt i form av äkta historia och dramatiska utflyktsmål och vi får absolut inte slå oss till ro. Med hjälp av vår historia ska vi ta oss an vår framtid och i sammanhanget också lyfta Eckerö post- och tullhus som byggdes under samma århundrade som Bomarsund. Att vi i dag kan öppna Bomarsunds besökscenter är resultatet av många gemensamma ansträngningar och en vilja att tydliggöra en del av vår historia som format oss till vilka vi är. Det ska vi nu dra nytta av och erbjuda våra besökare en fördjupning i stormakternas ständiga strävan att bli större och en urstark åländsk vilja att överleva. Besökscentret är på plats och ska utgöra en grund för en berättelse som aldrig får tystna. Historia är omtumlande och inspirerande samtidigt vilket bevisas av operan Djävulsdansen som just nu går på Alandica i Mariehamn. Se den! Precis så ska historier berättas och det finns oändligt många fler att hitta. Just i kväll har vi också det stora nöjet att lyssna till några av stjärnorna från denna opera i form av Sofie Asplund, Christian Juslin och Joa Helgesson med flera. Inne i centret kan ni sedan se den fiol som vid sidan av djävulen själv spelade huvudrollen under balen hos von Grundt. Kanske ni också någonstans hittar svaret på den än så länge obesvarade frågan; vem dansade egentligen Agatha Sipelius med? Bomarsundstiden hade allt och nu vill vi att ännu fler ska ta till sig hur det lilla och egensinniga Åland aldrig lät sig kuvas av ryssarna utan kom tillbaka, starkare än någonsin. Vem tar sig an berättelserna om de första Victoriakorsen eller det oerhörda i Sir James Sulivans lodning av vattnena här utanför. Han var inte vem som helst utan hade seglat tillsammans med Charles Darwin innan han kom till Åland och först skrämde vettet ur ålänningarna för att sedan bli deras vän och befriare. Eller de många kärleksberättelserna, eller hur rederier skapades liksom de stora förmögenheterna. Berättelsen om Bomarsund är långt ifrån färdig och nu har vi, äntligen, en ny början på fortsättningen! Det är många som bidragit till förverkligandet av allt detta och jag vill tacka några av de som varit centrala i skapandet av detta historiska centrum och arkitektoniska pärla. Bomarsundssällskapet måste såklart nämnas liksom vår åländske Bomarsundsexpert nummer ett, Graham Robins. Om det inte vore för er envishet, noggrannhet och nyfikenhet är det inte säkert att detta center hade byggts. Det är också på sin plats att tacka Ålandsbanken som generöst donerat sin storslagna samling Bomarsundskonstverk till Ålands museum. Några av dessa litografier kan ni se här i centret just nu och framöver kommer nya. Jag vill också särskilt tipsa om de storslagna fartygsmodeller som Håkan Lindberg byggt med sina bara händer. Vidare vill jag rikta ett varmt och innerligt tack till landskapsantikvarie Viveka Löndahl, museichef Annika Dahlblom och projektledarna Mari Rosenqvist och Graham Robins som outtröttligt och med stor professionalism och målmedvetenhet tagit sig an denna för hela Åland så oerhört viktiga berättelse. Det har varit inspirerande och skoj att jobba tillsammans med er i detta projekt. Jag vill också tacka Fastighetsverket och projektingenjören Elisabeth Bette Rosenlöf som punktligt och noggrant sett till att byggnaden uppförts inom ramen för tidtabellen. Denna byggnad är ett starkt och levande exempel på att allt är möjligt bara man jobbar tillsammans och lyfter varandra och detta leder mig fram till mitt sista tack som på allas våra vägnar går till arkitekten Daniel Andersson vid Fastighetsverket. Daniel har skapat en för Åland originell och exceptionell byggnad som för lång tid framöver ska utgöra ett minne över en unik tid. Daniel har lyssnat och tänkt och i en arkitektonisk uppvisning ritat denna byggnad som i sig är spektakulär. Dess utsida lockar till besök och dess insida stämmer till eftertanke. Tack för dina ansträngningar och din förmåga att se helhet, Daniel. I dag är det fest, i morgon fortsätter vi arbetet med att ytterligare stärka hela Åland genom att exempelvis göra Eckerö post- och tullhus till ett lika intressant besöksmål som Bomarsund. Att investera i vår historia är att omfamna vår framtid och det är bra för oss alla.

Allt handlar om energi

Det åländska, strukturella, hållbarhetsarbetet tog sin början i finans- och näringsutskottet för två perioder sedan. Då godkände utskottet regeringens övergripande mål att arbeta mot ett mer bärkraftigt samhälle och detta fick ett enhälligt stöd av Ålands lagting. Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland kräver en uthållig arbetsinsats som sträcker sig över flera valperioder och således också med en nödvändighet över de partipolitiska skiljelinjerna. Här kommer till exempel hanteringen av framtidens gröna energi in i bilden. Åland har enorma möjligheter att positionera sig som en leverantör av energi från hållbara källor vilket skulle stärka självstyrelsen och skapa långsiktig trygghet i försörjningen av landskapet i form av arbetsplatser. De projekt som är avsett att möjliggöra anläggandet av stora vindkraftparker i havsområdena utanför Åland är det överlägset största och viktigaste framtidsprojektet under den kommande mandatperioden i lagtinget och av avgörande betydelse för att vi ska kunna delta i omställningen till ett elektrifierat samhälle, något hela världen efterlyser. Ett enhälligt utskott framhåller därför den överenskommelse som sex lagtingspartier ingick på försommaren 2023 gällande en gemensam syn på utvecklingen av vindkraft på Åland. När det gäller förverkligandet av hållbarhetsagendan noterar utskottet att de så kallade storföretagen visat stor aktivitet i arbetet, medan det är lite oklart var de mindre företagen befinner sig i processen. Utskottet är också medvetet om att det kan vara svårt för ett fåmansföretag att engagera sig i övergripande processer som inte direkt berör det egna företaget. Hållbarhetsarbetets stora utmaning är att övertyga befolkningen om nödvändigheten att ändra livsstil för att eliminera nettoförbrukningen av jordens resurser. Utskottet ser därför elektrifiering i kombination med digitalisering som en avgörande faktor när det gäller att skapa denna förändring utan att befolkningen upplever att livskvaliteten går ner. Kan Åland vara en källa till denna energi stärker vi inte bara självstyrelsen utan hela världen. Utskottet vill betona vikten av att ha insikt om samspelet mellan och uppfyllelsen av de olika aspekterna av hållbarhet, nämligen den miljömässiga, ekonomiska och sociala hållbarheten. Åland som samhälle uppfyller redan idag på många sätt en grundläggande balans mellan dessa faktorer, men man bör hela tiden komma ihåg att arbeta för att upprätthålla denna balans och givetvis att stärka de hållbarhetsmässiga aspekterna i varje del av helheten.

Parlament ska inte löneförhandla

Efter ett drygt halvt år av utmanande förhandlingar har landskapet Åland nått ett viktigt mål när det handlar om ett nytt tjänstekollektivavtal för ungefär 2.000 anställda som jobbar inom den offentliga sektorn och ser till att landskapet Åland och dess institutioner fortsätter leverera välfärd. Resultatet är stigande löner som förhoppningsvis ska resultera i större köpkraft och en starkare samhällsekonomi. Höjningarna är 2,25 procent retroaktivt för 2022 (en ökning med 1,4 miljoner euro jämfört med året innan), 2,15 procent för 2023 (2,6 miljoner) samt 1,9 procent i allmän justering och en pott om 2,6 procent för löneutvecklingsprogrammet 2024 (3,7 miljoner). I jämförelse med den kommunala sektorns tjänstekollektivavtal är höjningarna lägre och, än viktigare, fastslagna och förutsägbara. Den finländska avtalsrörelsen är alltjämt skakig och kan under våren landa i betydligt större ökningar, något Åland och dess skattebetalare nu undviker. På Åland är det landskapsregeringen som via sin avtalsbyrå sköter förhandlingarna gentemot fem olika fackliga organisationer, alla med egna önskemål och förhoppningar från sina medlemmar. Arbetet med att ta fram avtalet är grannlaga, alla vill ha mer, och därför är det viktigt att samtalen är konstruktiva och förtroliga samt att resultatet i skyndsam ordning kan godkännas av Ålands lagting när parterna nått en överenskommelse. När det gäller löner finns det oändligt många åsikter varför processen måste vara både tydlig och smidig. I det aktuella fallet godkände landskapsregeringen för sin del preliminärt det åländska tjänstekollektivavtalet på torsdagsmorgonen för att sedan i formell mening underställas finans- och näringsutskottet för godkännande samma eftermiddag. Detta är nödvändigt för att skapa trovärdighet och stabilitet. Utskottet godkände detta med stor majoritet (6-1) och valde av lätt insedda skäl att inte föra frågan till lagtinget för behandling tidigast någon gång i mars. En sådan fördröjning hade skapat förvirring och osäkerhet på arbetsmarknaden vilket utskottet inte anser vara förenligt med ett pålitligt samhällsbygge. Ett parlament ska inte ägna sig åt avtalsförhandlingar och köpslående kring lönesättning. Detta sker på samma sätt i resten av världen. Bara tanken att avtalsrörelser skulle löpa gatlopp i Finlands eller Sveriges riksdagar avskräcker, för att uttrycka det försiktigt. Med detta sagt är löneökningar aldrig önskvärda men dessvärre oundvikliga med tanke på att vardagen blir dyrare till följd av faktorer som Åland inte kan påverka. Inflationen är utmanande och har redan lett till kännbara prisökningar på det mesta vi använder. För Ålands vidkommande är det ett faktum att vi alltid måste tänka ekonomiskt och hushålla med begränsade resurser. Det får aldrig leda till att vi nedmonterar tryggheten och förutsägbarheten för de som betalar kalaset – alla ålänningar. I vår uppgift som lagtingsledamöter ingår att skapa arbetsro och starka institutioner som klarar av att leverera grundtrygghet till alla. Det aktuella tjänstekollektivavtalet fyller dessa krav och borgar för stabilitet fram till år 2025 vilket är bra. Från utskottets sida vill jag därför rikta ett tack till Ålands landskapsregering, dess avtalsbyrå och alla inblandade fackliga organisationer som kommit överens om ett avtal som antagligen ingen är riktigt nöjd med. Och det är, ibland, precis som det ska vara i förhandlingar. Jörgen Pettersson Ordförande, finans- och näringsutskottet