Äntligen blev besökscentret klart

Under den gångna mandatperioden förverkligades bygget av Bomarsunds besökscenter. Jag hade förmånen att leda arbetet med bygget och innehållet i det nya centret som snabbt seglat upp som ett populärt besöksmål på Åland och som nominerades till en finalplats i Finnish Travel Gala i november. På bilden står jag tillsammans med tenoren Christian Juslin som sjöng i samband med invigningen. Talet ska ses som en hälsning från historien med sikte på framtiden. Kära vänner, aldrig har äntligen varit på sin plats lika starkt som i dag. Äntligen samlar vi Ålands kanske starkaste berättelse på en plats, tillgänglig för alla. Vi gör historien mer levande och därmed nutiden mer begriplig. I Bomarsund möttes ytterligheterna. Kärleken och våldet, den lugna vardagen och de internationella konflikterna. Ryska soldater och åländska bönder. Stilla vila och överdådiga fester. Rika och fattiga. Vi strävsamma och enkla ålänningar slungades på 1800-talet in i ett spel mellan stormakter där den ryske tsaren bestämde sig för att bygga en fästning större än alla andra i Norden. Åland skulle bli det aggressiva ryska imperiets västligaste utpost varifrån hela Östersjön skulle kontrolleras och styras. Vi var ryssar på ytan men ålänningar i själ och hjärta och vi gjorde allt för att leva och överleva. Bomarsund och den lilla men livliga staden Skarpans var på 1800-talet ett sjudande centrum där tusentals och åter tusentals arbetare kämpade med fästningsbygget som pågick vid sidan av vardagen. Vi åländska bönder och våra familjer tvingades in i ett liv vi inte ens i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss. Vår tillvaro som kretsade kring djurskötsel och försörjning ställdes på huvudet av hela det väldiga ryska imperiet. Till våra hem kom soldater som ställde krav och såg sig som herrar i våra egna hus. Vi tvingades tillverka tegel och transportera material. Ibland gick samarbetet hyggligt men ofta blev det bråk. De ryska soldaterna blev aldrig våra vänner men vi kunde ändå, på nåt sätt, härda ut. Vår enda chans var att samarbeta, så gott vi kunde. Skarpans som låg här där vi står i dag var Ålands enda stad och ett centrum för den styrande makten, de skickligaste ingenjörerna, de klokaste hjärnorna och de flådigaste festerna liksom de stiligaste villorna i granna färger och prunkande trädgårdar. Här uppstod en vardag i skuggan av fästningen. Här gick barnen i skola och här fanns jobben. Här uppstod affärer och här blommade företagsamheten i form av de första handelsbodarna. Kanske var det här ålänningarna lärde sig ekonomi på riktigt. Kanske var det under Bomarsundstiden vi lärde oss att utlänningar möjligen pratar främmande språk men att de säger ungefär samma saker som vi.

Att bygga en fästning var ett enormt åtagande och därför blev den heller aldrig klar innan de allierade stormakterna i form av Storbritannien och Frankrike gjorde slut på de ryska stormaktsdrömmarna med hjälp av moderna fartyg, skickliga soldater och väldigt mycket sprängmedel. Den ryske kommendanten Bodisco hade till sist inget annat val än att kapitulera och Åland befriades. I spåren av allt detta uppstod demilitariseringen och Mariehamn som i dag är ett sjöfartsnav i Östersjön. Den ryska tiden var absolut inte lycklig men den lade grunden för det Åland vi känner i dag och nu finns vår historia samlad för alla och envar att förfäras över eller glädjas åt. Bomarsundstiden är en berättelse som inspirerar och roar vilket är precis vad hela Åland behöver när det gäller att locka nya besökare i vår ständiga strävan att skapa arbetsplatser och välfärd. Historia är inspirerande, lärorikt och en del av den åländska berättelsen som definieras av oss alla. Nu finns detta besökscenter på plats liksom spännande vandringsleder och riktiga monument i fästningsområdet och på Prästö. Vi har en skatt i form av äkta historia och dramatiska utflyktsmål och vi får absolut inte slå oss till ro. Med hjälp av vår historia ska vi ta oss an vår framtid och i sammanhanget också lyfta Eckerö post- och tullhus som byggdes under samma århundrade som Bomarsund. Att vi i dag kan öppna Bomarsunds besökscenter är resultatet av många gemensamma ansträngningar och en vilja att tydliggöra en del av vår historia som format oss till vilka vi är. Det ska vi nu dra nytta av och erbjuda våra besökare en fördjupning i stormakternas ständiga strävan att bli större och en urstark åländsk vilja att överleva. Besökscentret är på plats och ska utgöra en grund för en berättelse som aldrig får tystna. Historia är omtumlande och inspirerande samtidigt vilket bevisas av operan Djävulsdansen som just nu går på Alandica i Mariehamn. Se den! Precis så ska historier berättas och det finns oändligt många fler att hitta. Just i kväll har vi också det stora nöjet att lyssna till några av stjärnorna från denna opera i form av Sofie Asplund, Christian Juslin och Joa Helgesson med flera. Inne i centret kan ni sedan se den fiol som vid sidan av djävulen själv spelade huvudrollen under balen hos von Grundt. Kanske ni också någonstans hittar svaret på den än så länge obesvarade frågan; vem dansade egentligen Agatha Sipelius med? Bomarsundstiden hade allt och nu vill vi att ännu fler ska ta till sig hur det lilla och egensinniga Åland aldrig lät sig kuvas av ryssarna utan kom tillbaka, starkare än någonsin. Vem tar sig an berättelserna om de första Victoriakorsen eller det oerhörda i Sir James Sulivans lodning av vattnena här utanför. Han var inte vem som helst utan hade seglat tillsammans med Charles Darwin innan han kom till Åland och först skrämde vettet ur ålänningarna för att sedan bli deras vän och befriare. Eller de många kärleksberättelserna, eller hur rederier skapades liksom de stora förmögenheterna. Berättelsen om Bomarsund är långt ifrån färdig och nu har vi, äntligen, en ny början på fortsättningen! Det är många som bidragit till förverkligandet av allt detta och jag vill tacka några av de som varit centrala i skapandet av detta historiska centrum och arkitektoniska pärla. Bomarsundssällskapet måste såklart nämnas liksom vår åländske Bomarsundsexpert nummer ett, Graham Robins. Om det inte vore för er envishet, noggrannhet och nyfikenhet är det inte säkert att detta center hade byggts. Det är också på sin plats att tacka Ålandsbanken som generöst donerat sin storslagna samling Bomarsundskonstverk till Ålands museum. Några av dessa litografier kan ni se här i centret just nu och framöver kommer nya. Jag vill också särskilt tipsa om de storslagna fartygsmodeller som Håkan Lindberg byggt med sina bara händer. Vidare vill jag rikta ett varmt och innerligt tack till landskapsantikvarie Viveka Löndahl, museichef Annika Dahlblom och projektledarna Mari Rosenqvist och Graham Robins som outtröttligt och med stor professionalism och målmedvetenhet tagit sig an denna för hela Åland så oerhört viktiga berättelse. Det har varit inspirerande och skoj att jobba tillsammans med er i detta projekt. Jag vill också tacka Fastighetsverket och projektingenjören Elisabeth Bette Rosenlöf som punktligt och noggrant sett till att byggnaden uppförts inom ramen för tidtabellen. Denna byggnad är ett starkt och levande exempel på att allt är möjligt bara man jobbar tillsammans och lyfter varandra och detta leder mig fram till mitt sista tack som på allas våra vägnar går till arkitekten Daniel Andersson vid Fastighetsverket. Daniel har skapat en för Åland originell och exceptionell byggnad som för lång tid framöver ska utgöra ett minne över en unik tid. Daniel har lyssnat och tänkt och i en arkitektonisk uppvisning ritat denna byggnad som i sig är spektakulär. Dess utsida lockar till besök och dess insida stämmer till eftertanke. Tack för dina ansträngningar och din förmåga att se helhet, Daniel. I dag är det fest, i morgon fortsätter vi arbetet med att ytterligare stärka hela Åland genom att exempelvis göra Eckerö post- och tullhus till ett lika intressant besöksmål som Bomarsund. Att investera i vår historia är att omfamna vår framtid och det är bra för oss alla.