Talet till Fanny Sundström

Ett av mina första uppdrag som talman för Ålands lagting var att tullsammans med kollegan och ledamoten Nina Fellman avtäcka porträttet av den första kvinnliga lagtingsledamoten Fanny Sundström. En ära och ett nöje att (sent omsider) uppmärksamma denna urkraft i ledarskap och initiativförmåga som nu äntligen finns förevigad där hon hör hemma. Mitt tal löd ungefär så här:

”Det var väl ändå på tiden, skulle Fanny Sundström antagligen själv ha sagt idag, om hon fått chansen. För handen på hjärtat är åttio år en lång tid och så länge har det gått sedan Fanny Sundström lämnade det jordiska för en annan och evig tillvaro.

Fanny Sundström var den enda kvinnan i det första landstinget på Åland och absolut ingen blyg viol, vilket värderade kollegan Nina Fellman snart ska berätta mer om. Det var för övrigt ledamot Fellman som var första undertecknare till förslaget att porträttera Fanny Sundström i vår lagtingsbyggnad. Detta resulterade i en tävling där det vi snart ska se vann kanslikommissionens gillande mest, efter att kommissionen också inhämtat utlåtande från landskapets konstnämnd.

Fanny Sundström valde att på Åland gå i bräschen för den globala kvinnorörelse som de facto startade i Finland i samband med att landet år 1906 beviljade kvinnor rösträtt, först i Europa. Då var Fanny Sundström 22 år gammal och mitt i studierna till folkskollärare. Fanny Sundström var ett levande exempel på det egensinne som präglar oss alla, detta fanns hos henne så det räckte och blev över. Tack och lov. Hennes kamp gjorde Åland bättre, hennes person inspirerade och hennes liv berör fortfarande. Det vet alla som hade turen att få se tolkningen av Fanny Sundström som Therese Karlsson gjorde under jubileumsåret. Sådär är vi människor; vi älskar, vi tvivlar, vi känner och vi försöker. Det enda vi aldrig får göra är att ge upp och där har vi alla något att lära av Fanny Sundström.

När vi står här är det därför omöjligt att släppa tanken på vad som händer i detta hus när mörkret faller och alla konstverk och statyer blir till liv, ni vet sånt som händer ibland. Då har vi att hantera två starka viljor på denna våning; i den ena ringhörnan Fanny Sundström och i den andra isbjörnen från Grönland. Det är inte säkert vem som går segrande ur den fighten, Sundström drog sig inte för kamp.

Målningen som vi idag avtäcker till minne av denna kämpe och förebild är gjord av bildkonstnären och kökarbon Satu Kiljunen tillsammans med grafiska designern och bildkonstnären Mika Aaalto-Setälä i Tammerfors. Deras arbete hjälper oss inte bara att förstå historien utan ger oss också stöd i arbetet mot framtiden. I fortsättningen blir alla som rör sig i detta hus påminda om den historia som utgör vår berättelse och skapar vår framtid.

Självstyrelsen är resultatet av uppoffringar, samarbete och en vilja att säga ja hellre än nej med en ton som ska vara stark utan att bli bufflig. Detta konstverk hjälper oss förstå, om vi vill.

Här döljer sig den sanna Fanny i detaljerna som vilar i perfekt harmoni med omvärlden, här ser vi helheten där Fanny sticker ut i förhållande till alla män och här ser vi porträttet som avslöjar precis så mycket som betraktaren själv väljer att se.

I tiderna fanns en annan konstnär som i ett försök att förklara konstens betydelse landade i att det handlar om att sopa bort dammet av det dagliga livet från våra själar. Just detta hade antagligen Fanny Sundström hållit med om för hon var en vän av de sköna konsterna, precis som den jämnårige konstnären Pablo Picasso som var den som filosoferade kring konsten.

Jag inledde med att drista mig till att gissa vad Fanny själv hade sagt om att äntligen bli ihågkommen i det parlament som hon lade de första byggstenarna till. Det var väl ändå på tiden, hade det låtit, kanske med en lätt rynkning. Mot den bakgrunden vore det nog värre att tvingas säga till Fanny att antalet kvinnor i dagens lagting är bara sex av trettio, åttio år efter hennes död. Det hade hon INTE varit nöjd med och det ska nog ingen egentligen vara.

Ett parlament borde spegla samhället och ska vi fatta de allra bästa besluten är det på sin plats att få se åtminstone femton Fanny på plats i vårt lagting i framtiden. Först då har vi lyckats göra verklighet av den vision och dröm som Fanny Sundström satte fart på och som Satu Kiljunen och Mika Aalto-Setälä så skickligt gjort begriplig.