70 år sedan FN-mötet

För exakt sjuttio år sedan i dag ordnades den allra första sessionen för Förenta Nationerna (FN) i London. FN firade väl egentligen sjuttio år redan i fjol men den första sessionen, den var den 10 januari. Femtioen länder deltog och Paul-Henri Spaak från Belgien valdes till den första ordföranden med rösterna 28-23. Den andre kandidaten var Trygve Lie från Norge som istället utsågs till den förste generalsekreteraren. Resten är historia och tack vare FN har vi i dag en säkrare, friskare och klokare värld än år 1946. Ändå är det för tidigt att börja chilla. Flyktingströmmarna som just nu pågår är av samma storlek som efter det andra världskriget. I arbetet med att städa upp detta behövs hela världen, inklusive Åland.

Här skrev jag om höstens FN-dag och vikten av att undvika hatretorik.

Runtom i vårt landskap pågår nu debatter inom kommunerna om och hur många flyktingfamiljer som kan tas emot. Det är en ganska enkel fråga. På Åland har vi inga som helst bekymmer att hjälpa till. Vi har obefintlig arbetslöshet, vi har stor vana av mångkulturism, välfärden är hög och vi behöver en större arbetsför befolkning för att klara av framtidens behov. Det är alltså winwin. I Mariehamn är beslutet redan fattat.

I debatten är inte allt snyggt. På sina håll har det framförts förslag på att bara vissa religioner skulle vara välkomna. Det är inlägg som inte ska tas på särskilt stort allvar. Åland har plats för alla religioner och tror man inte på det ska man ta en tur till Prästö där gravstenarna vittnar om vilka som var med och skapade Bomarsund och lade grunden för det moderna Åland. Sanningen är att vi infödda ålänningar har utlandet och utlänningarna att tacka för det mesta. Det är tänkvärt när rädslan för det främmande blir för stor.

I dag är det för övrigt också Mazarinens dag vilket meddelas endast på detta vis. Den hyllade jag mer i fjol!

Så här kan det se ut när FN diskuterar situationen i Syrien. (UN Photo/ Rick Bajornas)