Ängsliga män gör ingen lycklig
Kanske bevittnar vi just nu hur ett parti börjar rämna. Sannfinländarnas representanter i Finlands riksdag har under de år man existerat kanske inte framstått som vare sig toleranta eller utvecklingsinriktade men vad som hittills än sagts och gjorts är det inget mot riksdagsledamoten Olli Immonens utspel. Han skrev (lustigt nog på engelska) följande fraser på sin Facebooksida:
Vad han menar är glasklart. Släpp ingen djävul över bron. Fast i sitt försök att framstå som historiens Sven Duva gör han inte bara bort sig själv genom att framstå som enastående inskränkt. Han är dessutom elak och beräknande på samma sätt som vår egen rasist-Stephan. Och på sätt och vis grym i likhet med den norske massmördaren Breivik (inga andra jämförelser). Det börjar nämligen med ”oskyldiga” ord för att senare övergå i överlagda mord.
Därför är det nödvändigt att ögonblickligen markera mot debattörer och opinionsbildare som använder dagens allt mer öppna samhälle till etnisk betygsättning. Det är väldigt enkelt att dela med sig av sina åsikter och genomslaget blir mycket större än förr när rasismen och främlingsfientligheten stannade vid kaffebordet eller (oftare) bardisken. Kanske är det också därför alla dessa ängsliga män (jag har ännu inte sett en öppet rasistisk kvinna) gör dessa utspel som egentligen inte säger annat än: ”Jag är rädd, ge mig en kram.”
Reaktionerna på Olli Immonens utspel har varit många och starka, även från de egna leden. Det är bra. Så fort dessa ängslighetens fanbärare känner sig tvungna att pracka på hederligt folk sina vanföreställningar måste vi andra säga ifrån. Samhällen byggs inte på fördomar, intellektuellt falskspel och sifferlek. Samhällen bygger vi människor tillsammans. Och därför tror jag verkligheten som nu är på väg att hinna ikapp Sannfinländarna gör att partiet sakteliga spricker och snart inte längre finns. Ängsliga män gör ingen lycklig.
Vad han menar är glasklart. Släpp ingen djävul över bron. Fast i sitt försök att framstå som historiens Sven Duva gör han inte bara bort sig själv genom att framstå som enastående inskränkt. Han är dessutom elak och beräknande på samma sätt som vår egen rasist-Stephan. Och på sätt och vis grym i likhet med den norske massmördaren Breivik (inga andra jämförelser). Det börjar nämligen med ”oskyldiga” ord för att senare övergå i överlagda mord.
Därför är det nödvändigt att ögonblickligen markera mot debattörer och opinionsbildare som använder dagens allt mer öppna samhälle till etnisk betygsättning. Det är väldigt enkelt att dela med sig av sina åsikter och genomslaget blir mycket större än förr när rasismen och främlingsfientligheten stannade vid kaffebordet eller (oftare) bardisken. Kanske är det också därför alla dessa ängsliga män (jag har ännu inte sett en öppet rasistisk kvinna) gör dessa utspel som egentligen inte säger annat än: ”Jag är rädd, ge mig en kram.”
Reaktionerna på Olli Immonens utspel har varit många och starka, även från de egna leden. Det är bra. Så fort dessa ängslighetens fanbärare känner sig tvungna att pracka på hederligt folk sina vanföreställningar måste vi andra säga ifrån. Samhällen byggs inte på fördomar, intellektuellt falskspel och sifferlek. Samhällen bygger vi människor tillsammans. Och därför tror jag verkligheten som nu är på väg att hinna ikapp Sannfinländarna gör att partiet sakteliga spricker och snart inte längre finns. Ängsliga män gör ingen lycklig.
Bra gjort Hufvudstadsbladet! Vi bygger samhällen tillsammans och varje ny impuls är berikande. Genom att sätta stopp vid gränsen säger man också nej till utveckling. |
Synd att man int e svensk...då sku man rösta på SD...
SvaraRadera