Allt börjar i havet

Så här i inledningen av sommaren och dagen för självstyrelsedagen är det på sin plats att slå ett slag för havet som inte bara är djupt, det är också nödvändigt för livet på land.

I dag firar vi Världshavsdagen med att tänka en stund på organisationen Oceana som tagit till sin uppgift att hålla oss andra på tårna när det gäller läget i det element från vilket vi alla härstammar. Haven i världen absorberar mer koldioxid än alla regnskogar tillsammans och mängden syre som produceras i havet av organismer och habitat (miljöer). Det är mot den bakgrunden egentligen ganska underligt att inte mer kraft ägnas åt att hålla haven och dess invånare i gott skick. Oceana lyfter i samband med denna dag fram ”Havets tio glömda”, vilka är följande:

1. Svärdfisk: En viktig kommersiellt fiskad art som i dag är rejält överfiskad i Medelhavet och saknar förvaltningsplan. Förr kunde en svärdfisk bli nästan fyra och en halv meter lång, men dagens exemplar är bara runt en till två meter.

2. Guldalger (Coccolithophores): Dessa encelliga alger fångar upp koldioxid, producerar enorma mängder syre och är mat för många organismer. I dag hotas de av havsförsurningen och det finns inga planer på att skydda dem.

3. Gitarrfisk och sågfisk: Båda arterna är rödlistade och utrotningshotade, och flera bestånd har försvunnit innan man ens insåg deras skyddsbehov.

4. Isididae: Dessa koralldjur lever i mjuka bottnar där miljöförstörande fiskeredskap och dumpning är tillåtet. De saknar tillräckligt skydd i europeisk lag trots att de är viktiga för en mängd andra arters överlevnad.

5. Bläckfiskar: Är nyckelföda för många toppredatorer som tillexempel delfin, haj, havssköldpadda och svärdfisk, men det finns knappt några förvaltningsplaner för dem.

Glömda havsmiljöer: 1. Ishabitat: Inte en enda ismiljö finns inkluderad i internationella skyddskonventioner, trots att de hotas allvarligt av klimatförändringar. Nya fynd visar också att ishabitat är hemvist för ett antal unika arter. 

2. Haploopsbäddar: Haploops är kräftdjur som bygger miljöer och viktiga födoplatser för torsk och plattfisk. Det finns knappt någon information om kräftans utbredning och det finns inga förvaltningsplaner för att säkra dess fortlevnad.

3. Djuphavspooler med saltlag: Sänkor i havet där vattnet har en mycket hög salinitet, hem åt kemosyntesiska arter som inte behöver solljus för att överleva. Här finns också undervattensvulkaner och hydrotermiska öppningar.

4. Fossila eller delvis fossila ekosystem: Dessa livsmiljöer, formade av koraller, ostron, musslor eller svampar spelar en viktig roll när det gäller att producera näring till andra arter.

5. Lekområden för fisk: Är oumbärliga habitat i livscykeln för flera arter, men saknar i många fall skydd.

Svärdfiskar har fiskats allt för mycket i Medelhavet med följden att de magnifika fiskarna som förr kunde vara upp till fyra meter långa numera bara är hälften så stora. Här krävs radikala åtgärder.