Finland firar Kalevala

I dag är det den finska kulturens egen dag. Eller Kalevaladagen som den kallas i folkmun. Den firas till minnet av Elias Lönnrots verk Kalevala som utkom första gången den 28 februari 1835, på alla vis ett epos och väl värt att plöja om det finns tid över. Det behövs ganska mycket tid för det handlar om femtio olika hjältesånger och berättelsen om hur världen blev till och vilka som skapade den. Mina egna minnen från Kalevala får jag tacka tiden i Godby högstadieskola för. Vid sidan av studierna i Fänrik Ståls sägner (Runeberg) fick vi också bekanta oss med Väinämöinen, penningkvarnen Sampo och alla andra fenomen som Elias Lönnrot skapade och samlade in. Kalevala är så mycket mer än bara en saga, det är ett av skälen till att finska språket utvecklades till ett skriftspråk överhuvudtaget. Vid sidan av skriftspråkets fader Mikael Agricola gjorde Elias Lönnrot att finländarna tog till sig möjligheten att skriva ned sina berättelser.

Kalevaladagen är ingen liten dag i dagens Finland heller. I själva verket var det nära att den skulle bli hela landets nationaldag men det var innan sjätte december 1917 kom med en egen självständighetsförklaring vilket såklart är svårslaget.

Ha en fin Kalevaladag!

Så här tolkade R.W. Ekman Väinämöinen, hårdingarnas hårding i nationaleposet Kalevala.