Hallå där LR, dags att vakna!

Alltså, jag trodde ett tag att jag överdrev lite i måndags när jag på ett artigt och försiktigt vis undrade över bristen av ärenden i Ålands lagting. Oj, så fel jag hade; läget är mycket värre. Det händer inte ett endaste dugg i vår landskapsregering.

I dag drar man in trettio ledamöter till parlamentet i Mariehamn för att hantera ETT riktigt ärende och fyra formaliteter. Ärendet är Harry Janssons fråga om vindkraften, annars hade listan varit noll vilket är pinsamt, nonchalant och så långt från flit som det överhuvudtaget går att komma. Nya tag? Tjena.

Skämmes ministrar, ni gör hela självstyrelsen en björntjänst och presterar ytterligare ett bevis på att ni gör nåt helt annat än det som är viktigt. Kanske dags att vakna? Och i varje fall att hylla Harry vars insatser i åtminstone någon mån räddar dagen.

Den här bilden togs från landskapsregeringens plenum i måndags och föreställer xcxcfrsrsaacghhrsaaxxhhvxd... sorry nåt vaj på ledningen.

Jepp, vi tar hand om granen!

Jodå, vi gör det igen. Åländsk Center ställer upp när andra drar in! För att det inte ska bli kaos när Mariehamns stads alla julgranar ska bort efter fredagens Tjugondag Knut gör vi som förr och skramlar folk för att hjälpa till. Det är att vara tillsammans på riktigt. Ställ ut era granar, borta från återvändsgränder, och vänta till lördag eftermiddag då vi anländer med starka krafter och stora släp.

Så här gick det till exempel till i fjol!

Ses.

 

Tack till Nya Åland och Ålandstidningen och Ålands radio som hjälper oss berätta för mariehamnarna och solbergarna att vi kommer och hämtar deras utkastade julgranar alldeles gratis på lördag!

Krig och fred och samtal

Fastnade denna morgon i en debattartikel i Dagens Industri av tidigare svenska stats- och utrikesministern Carl Bildt som tycker Europa borde rusta upp militärt och säkerhetsmässigt. Texten sätter fingret på den allt större oro som präglar hela nutiden och det europeiska samarbetet. Brexit och Trump och så vidare. Folk utgår hellre från dåligt än bra vilket är en direkt effekt av att makten flyttats från medborgarna till institutionerna.

Ju mindre man upplever att man kan bestämma, desto större blir missnöjet. Av det skälet är vi på Åland missnöjda med hur Finland behandlar självstyrelsen och därför är till exempel de åländska kommunerna missnöjda med hur landskapsregeringen behandlar dem. Lagar blir rundningsmärken istället för samhällsgrund.

Jaja, karavanen rullar vidare och det finns också skäl att minnas när jag kallade den brittiska amiralen för general, big mistake där borta.

 

Det är inte mer utan mindre av detta världen behöver. #islandsofpeace

Nu börjar jobbet igen

Visst, det låter som ett skämt, de allra flesta har inte haft lika mycket ledigt som vi som för ögonblicket råkar sitta i Åland lagting. Ändå är det ett faktum. Landskapsregeringen har försett oss med historiskt lite material att jobba med och det gör att till exempel arbetet i parlamentet är i stort sett obefintligt. Jaja, något måste väl snart börja hända och då står vi redo!

Ha fina oxveckor och kämpa på, för hela Ålands bästa!

Dags att börja jobba!

Farväl Alfons, tack för råden

Det är något med den sjunde januari. På det stora hela och världsomspännande bilden handlar det om den kastade tärningen som ställde till det för våra antika romare. Men det är historia.

Jag minns också den sjunde januari i fjol då vi tog ett sista farväl av vännen Bo Frykenstam på Gotland. Då hade också, liksom i dag, snön i samma veva fallit.

I dag var det dags att säga hej då till vännen och partikamraten Alfons Henriksson i Geta som dog alldeles för tidigt i en ålder av sjuttiofyra år. Rätt självklart är döden i hög utsträckning en del av livet men den känns ändå alltid fel och har under det senaste året varit extra påtaglig. Bosse i början av fjolåret, sedan Susanna och till sist Claes. Fantastiska människor vars frånfällen gjort Åland tystare och lite tråkigare. 

Alfons Henriksson lärde jag känna i det politiska som en noggrann, plikttrogen och social hedersman. Han kände för de svagaste och jobbade för alla. Alfons påminde ständigt om hela Åland och vikten av att alla får plats och det är precis det som präglar Centernrörelsen. Vi jobbar för att både de stora och de små ska bli större. Så vinner alla.

Alfons Henriksson var i grunden och på riktigt snäll och välkomnande och gjorde allt för att jag skulle känna mig välkommen till den nya gemenskap som politiken innebar. För det är jag honom alltid tacksam.

Vila i frid och tack för all input, de goda råden, de underfundiga skämten och den övergripande klokskapen.

 

Alfons Henriksson var fruktodlaren som såg till hela Åland, bilden är lånad från Nya Åland.

Till minnet av Oxenstierna

Den sjätte januari år 1612 tillträdde Axel Oxenstierna tjänsten som rikskansler över Sverige, utnämnd av Gustaf II Adolf. Oxenstierna var då endast tjugonio år gammal och skulle komma att styra Sverige i hela fyrtiotvå år! Han betraktas ganska allmänt som grundare av hela den svenska statsapparaten och hade förutom ordning i skallen även en snabb tunga. Bland annat lär han vid ett tillfälle ha yppat till sin son inför en särskilt besvärlig förhandling:

”An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur? (Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?)”
Eller det mer prosaiska strax efter tillträdet som kansler:

”Alla våra grannar är våra fiender.”
Vill man läsa mer om Axel Oxenstierna finns det massor av litteratur men enklast är som vanligt Wikipedia!

Så här beskrev målaren Jacob Heinrich Elbfas den svenske rikskanslern.

Ha en skön trettondagsafton

I dag är det dags för den sista helgen innan oxveckorna tar vid på allvar, då som arbetet ska göras med ännu större omsorg än under årets sista dagar. Det börjar med kvällen som kallas trettondagsafton som firats ända sedan de tre vise männen kom  till Betlehem för att ge Jesus sina gåvor. Om man vill tro det eller inte är ointressant, fest är ändå fest!

Trettondagsafton har jag uppmärksammat även tidigare år:
• Spaniens förre kung firade också in födelsedag den 5 januari. Det fick mig att minnas El Rey, en fantastisk liten ö på Menorca.
• År 2013 hände det grejer, misshandelsdomar etc.
• Spanska julklappar och en galen älg är kanske ingen självklar kombo men inte desto mindre spelbar!
• Om själva trettondagen.

Ha en skön helg och ha ärmarna färdigt uppkavlade på måndag när det är skarpt läge; igen.

Så här kunde det gå till på Trettondagsafton på 1840-talet om man får tro historikerna och konstnärerna. Originaltiteln är ”Mervyn Clitheroes Twelfth Night Party”.

Lite skakigt för Viking

Veckan som gått har handlat om passagerarsiffror från de stora spelarna på Östersjön; Viking Line och Tallink Group. Den första höll en hygglig nivå medan den andra noterade nytt rekord. Vad som egentligen ligger bakom allt är svårt att säga.

Tallink i dag.

Viking XPRS är ett av de fartyg som tjänar pengar i dag...

...liksom Rosella där det goda humöret bär långt,

99 år sedan erkännande

Så börjar vardagen sakteliga återgå till vanliga former. Fast inte riktigt. Hela år 2017 utgör ett så kallat märkesår för republiken Finland som fyller etthundra år den 6 december. Det betyder att många andra datum också blir av ett annat intresse. Som till exempel i dag fast för nittionio år sedan då Ryssland och Sverige som första stater erkändes Finlands självständighet. Här kan man på utrikesministeriets hemsida läsa mer om detta.

I dag kan de te sig som en rätt självklar sak men givet förutsättningarna och krig och elände krävdes det säkert både ett och annat övervägande innan självständigheten blev verklighet. Mot den bakgrunden tycker man Finland även i dag skulle betrakta självstyrelsen med något mer ödmjukhet. Om detta har jag påmint några gånger:
I ett öppet brev till president Niinistö då han tillträdde.
I några tankar kring åländskhet.
I går om framtida utmaningar.

I dag för nittionio år sedan bestämde sig Sverige och Ryssland för att erkänna den självständiga finländska staten.

Några ord inför det nya året

Samhällsbygge är att delta. Att jobba, plugga, hjälpa till, ordna, styra och ställa och hitta på. Det är också att säga sin mening och dra upp linjer. I egenskap av ordförande för Åländsk Center gjorde jag i ordning ett nyårstal i går som finns att läsa nertill. Det kan ses här, på partiets Facebooksida. Ha en god fortsättning och ett gott nytt år 2017!

Åland står inför historiskt nytt år 

God fortsättning alla ålänningar. Vi skriver 2017 och har många utmaningar att hantera för självstyrelsen och den gemensamma åländska framtiden. Under fjolåret gick landskapet Ålands och republiken Finlands intressen åt olika håll på ett sätt som vi inte upplevt på många decennier. Det handlade till exempel om vindkraftsstödet, klumpsumman, fiskekvoter, jordbrukets framtid och svenska språkets ställning. Inget fick den lösning som det autonoma Åland hade önskat. Från Åländsk Centers sida noterar vi att den finländska förståelsen och förtroendet för den åländska självstyrelsen är svagare än någonsin vilket utgör en historisk utmaning.

Detta riskerar dessutom tillta under år 2017 då reformer som ska förändra Finland riskerar spilla över på Åland och devalvera vår självstyrelse; i stark kontrast mot grundlagens och självstyrelselagens anda och mening. Därför är det viktigt med en tydlig självstyrelsepolitik vilket låter tråkigt men handlar om hur vi ska forma vår gemensamma framtid. Finland måste i både ord och handling visa att man begriper självstyrelsen. Annars tvingas ålänningarna utreda andra vägar som leder mot framtiden. Åland är ett historiskt lyckat exempel på nationsbygge vilket gör det internationella trycket på Finland stort.

För Centern är självstyrelse något som fungerar och gör skillnad. Ju närmare människan besluten fattas, desto bätte blir resultatet. Folk som är med och utövar inflytande tar ett större och tydligare ansvar för sin egen och andras vardag. Detta är Åland ett fantastiskt exempel på; ända sedan år 1922 har vi bevisat att litet kan vara starkt.

Att Åland i dag är ett mönstersamhälle med framgångsrika företag, rikt kulturliv, starka idrottsföreningar och en lycklig befolkning är resultatet av en långt utvecklad självstyrelse. Åland ligger i världstopp när det gäller demokrati och det kan aldrig vara fel. När makten fjärmar sig från verkligheten uppstår misstro och osäkerhet. Därför ställer sig Centern frågande till landskapsregeringens planer på att köra över landsbygd och skärgård och med hjälp av tvingande lagstiftning, precis som i Finland, forcera fram kommunsammanslagningar och en centralisering av grundskolan samt barn- och äldreomsorgen.

Kommunerna utgör grunden i det åländska demokratiarbetet. Där skapas trygg barnvård, jämställda skolor och värdig äldreomsorg. Vill kommunerna själva samarbeta eller gå ihop är vi de första att stödja detta. Så fungerar nämligen närdemokrati, man avgör sin egen framtid.

På samma sätt ska den åländska självstyrelsen förhålla sig till Finland. Ju mer vi kan sköta oss själva, desto starkare samhälle kan vi bygga. Åland är annorlunda än Finland och Sverige. Det vill vi inom Centern fortsätta vara. Vi tror att det småskaliga i stort sett alltid har mer att lära det storskaliga än tvärtom. Hoten mot såväl den åländska självstyrelsen som mot våra kommuner är många och på riktigt. Därför är det extremt viktigt att hitta gemensamma lösningar mot den framtid vi alla ska dela. I det arbetet står Centern alltid redo att hjälpa till.

Med dessa ord vill vi önska alla ålänningar, överallt, ett lyckosamt år 2017. Vi fortsätter jobba för att självstyrelse och lokala lösningar ska bygga ett ännu bättre Åland!

Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande

Gott nytt år på er allihopa! Nu gäller att mer än någonsin vara på tårna och förklara för Finland och finländarna varför den åländska självstyrelsen är värdefull för hela landet och varför Finland i internationellt hänseende borde tänka på vad man lovat. Jepp, den svarta båten i bakgrunden är Pommern!

Låt detta år bli det bästa

Gott nytt alla mina vänner! I dag råder stillhet och pizza och planer inför framtiden. I morgon tar vi på allvar i med nya krafter. Önskar alla ett härligt år och lovar för egen del att göra vad jag kan, på alla plan. I korthet går det ut på att blicka framåt, vara glad, träna mer och äta nyttigare.

Eller som Åsa Hofverberg uttrycker det i Dagens Lösens allra första förmaning detta nådens år 2017:
I varje minut, var nära
och varje dag, ta hand om mig.
Genom hela detta år
vill jag gå ihop med dig.