Farväl Alfons, tack för råden
Det är något med den sjunde januari. På det stora hela och världsomspännande bilden handlar det om den kastade tärningen som ställde till det för våra antika romare. Men det är historia.
Jag minns också den sjunde januari i fjol då vi tog ett sista farväl av vännen Bo Frykenstam på Gotland. Då hade också, liksom i dag, snön i samma veva fallit.
I dag var det dags att säga hej då till vännen och partikamraten Alfons Henriksson i Geta som dog alldeles för tidigt i en ålder av sjuttiofyra år. Rätt självklart är döden i hög utsträckning en del av livet men den känns ändå alltid fel och har under det senaste året varit extra påtaglig. Bosse i början av fjolåret, sedan Susanna och till sist Claes. Fantastiska människor vars frånfällen gjort Åland tystare och lite tråkigare.
Alfons Henriksson lärde jag känna i det politiska som en noggrann, plikttrogen och social hedersman. Han kände för de svagaste och jobbade för alla. Alfons påminde ständigt om hela Åland och vikten av att alla får plats och det är precis det som präglar Centernrörelsen. Vi jobbar för att både de stora och de små ska bli större. Så vinner alla.
Alfons Henriksson var i grunden och på riktigt snäll och välkomnande och gjorde allt för att jag skulle känna mig välkommen till den nya gemenskap som politiken innebar. För det är jag honom alltid tacksam.
Vila i frid och tack för all input, de goda råden, de underfundiga skämten och den övergripande klokskapen.
Alfons Henriksson var fruktodlaren som såg till hela Åland, bilden är lånad från Nya Åland.
Kommentarer
Skicka en kommentar