En minnets dag i världen

I dag har det gått femtiotvå år sedan världen förlorade en av sina stora ledare och den eviga frågan väcktes. Vad hade hänt om den amerikanske presidenten John F Kennedy aldrig åkt till Texas denna olycksaliga dag år 1963? Han stod bak i en öppen bil och föll offer för Lee Harvey Oswalds långskott som släckte Kennedys liv och gjorde små barn faderslösa. Händelsen har analyserats sönder och samman och mer finns knappast att tillägga. Kennedyklanens öde är en fascinerande berättelse över såväl historia som nu- och framtid. Jag har berört ämnet ganska många gånger:

• I samband med att det år 2013 hade gått femtio år sedan skotten i Dallas hyllade jag och många andra minnet.
• Lillebror Ted Kennedy är en annan som gjort skillnad i USA.
• I Berlin gjorde John F Kennedy en av sina bestående insatser.
• Vägen till månen startade med några väl valda ord av John F Kennedy.

Sekunderna efter de dödande skotten i Dallas.

Länge leve uppfinnarna

Tack vare alla dessa människor som vägrat följa strömmen har världen gått vidare och framåt. Det handlar om kommunikation, politik, idrott, kultur och mycket mer. Bara genom att göra annorlunda når man de nya höjderna. I denna blogg har jag ofta hyllat dessa olika entusiaster som lämnar det inrutade vardagslivet för nya utmaningar, jag försöker själv göra det så ofta jag kan. Livet utanför boxen är både inspirerande och lärorikt.

I dag hyllar vi därför bröderna Joseph och Étienne Montgolfier som år 1783, denna dag, lyckades skicka upp den första varmluftsballongen med mänskliga passagerare. Bröderna var födda i en mycket välbärgad familj och var redan från barnaår fascinerade av det faktum att papperspåsar tog till väders när man satte dem över en öppen eld. Hela deras historia finns här.

Andra föregångare som lyfts fram här är till exempel:
Galningen som hoppade från tusen meters höjd och dessutom övertalade sin hustru att göra likadant.
Den självlärde amerikanen som satte ljus över hela världen.
Nelson Mandela. Förklaringar är överflödiga.
Österrikaren som med hjälp av ålänningen Christoph Treier hoppade fallskärm från 39.000 meter.
Kemisten som uppfann syret.
Professor Alf Rehns genomgång över knäppskallarna som skapade succér.

Och mycket mer.

Så här såg det ungefär ut när bröderna Montgolfier experimenterade. Första flygturen innehöll tre passagerare, ett får, en anka och en tupp vilka alla överlevde flygturen och landade helskinnade tre kilometer från startplatsen. Bland åskådarna fanns Ludvig XVI, Marie Antoinette och Benjamin Franklin.

En text för Ålands barn

Jag vaknar på Shetland, sträcker ut mig i sängen, tar mig till köket, häller upp en kopp rykande hett kaffe och blickar ut över havet där man ibland kan få se valar som hoppar genom sunden. Fiskebåtarna finns överallt. Det vilda blir det tama.

I dag firas bland annat FN:s konvention om barnens rättigheter (Barnkonventionen) genom att Rädda Barnen på Åland ordnar en fortbildning kring barns rättigheter och deras vardag. Jag hade gärna deltagit men det är för långt från Lerwick.

Jag känner mig dock bekväm med tanken på att ständigt hålla barnperspektivet i minnet. Det har jag lyft i såväl debatt som i det mer dagliga partiarbetet. Ibland är det utmanande, som till exempel när det handlar om att förklara för dagens vuxna varför de inte ska dricka alkohol och köra bil för att det är en olycklig signal mot de yngre. Eller varför dagens vuxna ska låta bli att dricka vin i stadens parker för att det uppmuntrar ungdomar att göra likadant. Det är barnperspektiv på riktigt. Det är det också att sätta in åtgärder så tidigt som möjligt.

När det gäller Barnkonventionen är Åland i gott sällskap. Etthundranittiofem länder har undertecknat avtalet som därmed hör till världens mest garanterade konventioner. Ändå far barn illa och det är något som aldrig får hända. Någonsin.

Barnkonventionen består av hela femtiofyra artiklar men kokar man ner dem till fyra är dessa:

• Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
• Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Detta handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
• Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör hen. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

I sammanhanget bara måste jag också lyfta fram den text som mer än många etsat sig fast i mitt medvetande. Den handlar om att döda ett barn och är en så kallad klassiker.

Det här undertecknade jag i somras på Lappo! (Foto: Danielle Lindholm) 

Killen till vänster heter Zacke och är en garanti för att hans farsa aldrig glömmer bort de unga i vårt samhälle. 

Den här utsikten är helt okej en vanlig fredagsmorgon. Hej Shetland.

Och efter allt detta måste man vila en liten stund.

En dag för alla oss män

I dag firar vi den internationella mansdagen vilket på samma sätt som internationella kvinnodagen är värt att uppmärksamma. Vi ska hedra varandra och jubla över skillnaderna som gör livet mer levande. Fast. Jag inser att verkligheten är mer utmanande än så. Vi må leva i världens kanske mest jämställda samhälle och ändå är det ett faktum att kvinnor får mindre betalt än män för det jobb de utför. Det är inte schysst och något som måste hanteras. Från min plats i Ålands lagting har jag vid upprepade tillfällen lyft fram detta missförhållande.

Så här firar för övrigt en riktig karl! :-) Och som alltid gäller att aldrig någonsin ta sig själv på för stort allvar.

Den internationella mansdagen har firats sedan år 1999 och har till syfte att fokusera på mäns och pojkars hälsa och betydelse i samhället. Den är nämligen exakt femtio procent, lika stor som kvinnornas.

Att vara pojke i dagens värld hör inte till det enklaste. Man jämförs med idrotts- och filmstjärnor och ska vara ett föredöme samtidigt den traditionella mansrollen är i snabb förändring. Det är vidare ett faktum att män och pojkar ställer till med mer än kvinnor och flickor när det gäller brottslighet, missbruk och sådant som kostar samhället massor.Varför de gör det vet jag inte men det kan ha att göra med kollisionen mellan det gamla och det nya, vad vet jag.

Slutsatsen är att kvinnor behöver män exakt lika mycket som män behöver kvinnor och det är i vart fall ett hyggligt utgångsläge. Det handlar sist och slutligen om att i varje läge respektera varandra.

Och med det säger jag för ögonblicket hejdå till Åland och beger mig till Shetland där jag ska tala till kvinnorna och männen på deras stora idrottsgala på fredag kväll. Det är både hedrande och spännande!

Så här uppmärksammas bland annat den internationella mansdagen.

I dag hyllar vi Lettland

”Det är varken lett eller balt att vara est”. Så vitsade jag och framlidne vännen Sebba Södergård i tidernas gryning då vi befann oss på reportageuppdrag på det glada 1990-talet. Det handlade om en segelbåt som låg och slog mot bryggan en stormig dag i Lappo gästhamn. Vi hade startat artikelserien ”Strandhugg” och tillbringade dag som natt i en Flipper 760 som vi hyrt och drog runt med från ö till ö. Det var självklart sorglösa tider och äventyret väntade bakom varje udde. Sådana minnen är viktiga att bära.

I dag firar vi Lettlands nationaldag och det är skäl att, precis som vi gjorde i ”Strandhugg”, nyfiket blicka utåt. Åland är inte långt från Lettland och inom ramen för bland annat BSPC finns många beröringsytor.

Även tidigare har jag grattat vår grannrepublik.
Från Rostock, mot Riga.
Ich bin ein Berliner.
Kämpa Ukraina, kämpa.

Ha en skön onsdag och glöm inte bort att se uppgörelsen i den tre dagar långa budgetdebatten från Ålands lagting. Här kan man se allt från gårdagen! (Och så här sade jag!)

Lettlands flagga i all sin prakt. Dessutom bär den Finströms färger vilket såklart är ett extra plus!

Lettland ligger inte längre bort från Åland än så här. Det är alltså viktigt att vara kompis med alla stater runt Östersjön. 

Interiören från Rigas stadsmuseum, en imponerande skapelse mitt i huvudstadens hjärta. I samband med BSPC-mötet för någon vecka sedan fick vi möjlighet till en specialvisning. 

Här är målningar till minnet av självständigheten år 1918.

Om val, skumpa och framtid

Det pågår budgetdebatt i Ålands lagting och det sägs många saker om allt möjligt. Mycket handlar såklart om finans och ekonomi då budgeten är samtalsämnet. Jag försökte ändå lyfta diskussionen till den framtid som vi alltid förbereder oss för. I korthet föreslog jag att lagtingsvalet ska flyttas, att Pommern ska säkras, Bomarsund lyfta och vrakchampagnen användas. Samt att lagtinget ska flyttas till den gamla naturbruksskolan i samband med den stundande renoveringen av parlamentet. Anförandet löd därmed så här:

Talman,

liksom vi gjorde för fyra år sedan står vi nu här igen och debatterar en budget som snart ska göras om för att bättre återspegla en ny regering. Det är inte bara konstigt utan svårförklarligt och något vi därför borde förändra. Sett över tid handlar det om var fjärde budget som man inte riktigt kan ta på allvar och som tjänstemännen och avdelningarna som ska utföra jobbet får svårt att förhålla sig till. Det är allvarligt i tider när utgifterna ökar och intäkterna minskar och behovet av stabilitet och beslutsamhet är stort.

Jag tycker det mot den bakgrunden är dags att göra något åt situationen och flytta lagtings- och kommunalvalen till våren istället för hösten. Budgetinstrumentet är för viktigt för att var fjärde förslag ska tillåtas vara vingklippt. Det finns säkert många förklaringar till varför det är som det är men jag tycker omsorgen om budgeten borde väga tyngre än att vi alltid har gjort så här. Förslagsvis kunde nästa lagtings- och kommunalval förläggas till februari eller mars år 2020 istället för oktober 2019.

För fyra år sedan hade vi en liknande situation där finans- och näringsutskottet fick en budget i famnen som gjordes om våren 2012 i den så kallade omställningsbudgeten. I samband med den noterade jag från denna talarstol att det långsiktiga underskottet kunde uppgå till tjugo miljoner euro. Ungefär som i dag beroende på vilka investeringar som vi går in för att genomföra. Då var den finländska ekonomin på väg att krympa kraftigt vilket i sin tur fick konsekvenser för Åland. I takt med att landets skattekraft minskade blev utmaningarna för Åland större. I dag har vi samma läge, våra intäkter kommer från Finland men våra utgifter uppstår på Åland.

Om jag skulle drista mig till att dela några tankar kring den fortsatta behandlingen av budgeten i finans- och näringsutskottet är det att aldrig glömma bort framtiden. Jag har alltid sett det som lagtingets allra viktigaste uppgift att varje dag gjuta mod och entusiasm i medborgarna i allmänhet och företagarna i synnerhet för hur man än vänder på frågorna är det där som allting börjar och slutar. Med skatteintäkterna och med entreprenörerna och exporten till omvärlden.

Dagens budget är tack vare reformerna på finansavdelningen mycket enklare att tränga in i än fallet var när denna regering tillträdde. Tack vare nytt redovisnings- och budgetsystem är siffrorna i dag mer transparenta. Ni har alla möjligheter, ni har verktygen och ni har ett viktigt arbete framför er.

När det gäller tiderna som kommer finns det några frågor jag tycker är särskilt viktiga att lyfta och hantera hela Åland till fromma. Det handlar om att göra Åland intressant och besöksvänligt. Jag börjar gärna med Pommern, vår kanske viktigaste symbol och ett minne över hur vår välfärd skapats. Mariehamns stad har fattat beslut om en torrdocka och ett besökscentrum som har potential att bli en av turist-Ålands viktigaste attraktioner. Satsningen kräver kraftfull finansiering från landskapsregeringens sida och jag vill försäkra mig om att de medel som i dag nämns i budgeten, cirka fem miljoner euro, är tillräckliga för att finansiera det liggande förslaget från Mariehamn. Detta är en praktisk och enkel fråga för finans- och näringsutskottet att dyka in i.

En annan fråga som stärker Ålandsbilden är historien om Bomarsund som vi borde lyfta ännu starkare än vad som varit fallet hittills. Som nybliven lagtingsledamot kände jag mig för fyra år sedan tvungen att säga nej till det planerade och redan då tyvärr gammalmodigt planerade besökscentret på området. Sedan dess har mycket hänt och möjligheterna är större, inte minst när det gäller att digitalt kapitalisera på historien. Det har blivit dags för action. Vi har inte så många riktigt starka berättelser om Åland och måste efter bästa förmåga ta vara på de som finns. Bomarsund är en historia som rätt hanterat kan nå långt utanför våra närmarknader och locka historiskt intresserade besökare. Det är exportintäkter på riktigt. Jag noterar att landskapsregeringen avser ta fram ett förnyat förslag på hur ett besökscentrum kunde skapas för Bomarsunds fästningsområde. Jag skulle gärna vilja höra mer om de planerna och hoppas utskottet delar min nyfikenhet.

Om det är något jag möjligen saknar i det liggande budgetförslaget är det den övergripande idén kring marknadsföringen av Åland. Det är inte Visit Ålands fel, där finns gott om visioner och vilja som behöver finansiering hela Åland till nytta. Hittills har pengarna tilldelats organisationen på någon slags år för år bas. Så är det svårt att jobba. Jag tycker utskottet med tanke på den väntande omställningsbudgeten borde fördjupa sig i möjligheterna att långsiktigt garantera finansieringen av Visit Åland. Destinationsmarknadsföring är långsiktiga projekt som kräver stabilitet och mod att våga satsa på det oväntade och till och med ta risker. Lever man från hand till mun är riskvilligheten antagligen ganska låg och visionerna blir kanske inte lika djärva.

Och på tal om riskvillighet vill jag avsluta med några ord om vrakchampagnen som dansade en sommar eller två men i dag drabbats av sotdöd, i vart fall när det gäller den offentliga hanteringen. Åtminstone hittar jag ingenting i budgeten om denna skatt. På den privata sidan har det så kallade vrakölet lett till affärer och utveckling och snackisar som flyger över hela världen. Världens hittills dyraste champagne, däremot, ligger i nåt lager och gör ingen glad. Det tycker jag är utomordentligt sorgligt. Ingen enskild åländsk händelse har på senare tid rönt lika stor uppmärksamhet som vrakfyndet år 2010. Sedan dök förvaltningsmässiga utmaningar upp vilket skapade kramp i regeringen. Det är dags att hantera detta och använda vår historiska skatt för framtida fördelar. Vi är ålänningar och borde göra som ålänningar alltid gjort – utmana och överraska! Framgång når man som bekant genom att misslyckas utan att förlora viljan att försöka igen.

Avslutningsvis vill jag påminna finans- och näringsutskottet att ert arbete handlar om att såväl gnälla som jubla vilket gör verkligheten komplicerad. I rollen som finansutskott ska man räkna och snåla och grymta och ibland vara den våta filt över samhällsdebatten och kräva stenhårda inbesparingar som är viktigt men inte framåtriktat. Än viktigare är att minnas rollen som näringsutskott där privat företagsamhet ska applåderas och inspireras och ges förutsättningar för utan deras arbete har vi inga skatter att fördela.

Om detta kan jag prata ty jag har suttit där och det är inte lätt att både vara försiktig och offensiv samtidigt men lagtinget har nu bestämt att vi ska fortsätta göra så varför jag bara vill påminna utskottsmedlemmarna att vad ni gör, glöm inte bort att se ljust på tillvaron. Det förtjänar ålänningarna.

För övrigt anser jag att lagtinget ska arbeta i den gamla naturbruksskolan under den renovering som inleds nästa år. Jag kan inte heller hitta något om detta i budgetförslaget.

Berättelsen om Bomarsund hör till de trumfkort som Åland borde använda ännu oftare i den turistiska marknadsföringen. Tycker jag. 

Pommern kan rätt hanterad bli ett ännu viktigare besöksmål för våra åländska gäster.

Vrakchampagnen borde användas och inte bli liggande i ett lager nånstans. 

Nästa lagtings- och kommunalval borde arrangeras i februari eller mars år 2020 för att vi ska undvika vingklippta budgeter som ändå ska göras om. 

Visit Åland är Ålands marknadsförare nummer ett och borde därför erbjudas långsiktighet.

Havsvidden med i guldtrio

I fjol var det två åländska restauranger, Smakbyn och Nautical, som kvalificerat sig för White Guide Nordic, listan med de uppburna och hyllade krogarna i vår del av världen.

I dag kommer beskedet att en tredje åländsk restaurang kvalat in i den illustra skaran som baserar sig inte bara på smak och ordning utan också på personligheterna hos dem som driver inrättningarna. Värdskap vinner. Nykomlingen är Havsvidden i Geta vars långsiktiga och tålmodiga satsning på såväl boende som mat nu ger resultat. Jag är helt hundra på att de två andra krogarnas framgångar även sporrat Havsvidden för så fungerar det här i livet. När någon gör något bra inspirerar det andra att försöka ännu hårdare.

Mer om White Guide Nordic och allt vad det betyder att finnas med i boken tillsammans med Nordens bästa restauranger kan du läsa här på guidens egen hemsida. Bäst gick det för Nautical som utses till Masterclass och slutade sjua i hela Finland. Havsvidden och Smakbyn blev på en delad tjugonionde plats av de femtiofyra finländska krogar som ryms in på listan.

Det nordiska köket har gått från höjd till höjd under de senaste åren. Med hjälp av säsongsinspirerade råvaror och hårt arbete har nordisk mat blivit en maktfaktor över hela världen. En av juvelerna i denna nordiska matkrona finns på Färöarna och heter KOKS och belönades med International Masterclass i den färska guiden. Jag tror mycket på den närproducerade maten även i framtiden. Det handlar nämligen om hållbarhet i alla led.

Stort grattis till vår åländska restaurangtrio och ser fram mot nästa år då vi väl ska sikta på att bli fyra!

Havsvidden i Geta är ett exklusivt besöksmål som numera återfinns i restaurangbibeln White Guide Nordic tillsammans med Nautical och Smakbyn.

Inne i den numera prisade restaurangen på Havsvidden i Geta.

Bilder som ej går att fly

Det är söndag och bilderna från Paris är omöjliga att fly. Europa är av allt att döma i krig och det kanske är enda sättet för att nå fred. Islamiska Staten måste antagligen hanteras med samma metoder som i tiderna Ku Klux Klan bekämpades. IS mördar i sin religions namn på samma sätt som KKK brände människor med hänvisning till Gud.

Fast livet måste ändå fortsätta och terrorn får aldrig vinna och i morgon ska Ålands lagting debattera nästa års budget. Det blir på många sätt en lustig debatt då budgeten lämnats av en avgående regering. Det är alltså rimligt att tro att nästa regering vill göra om och göra annorlunda vilket leder tanken till att lagtingsvalet i fortsättningen borde hållas på våren istället för på hösten. Arbetet med att flytta på valet borde inledas genast. Ekonomin är för viktig för att inte ständigt hålla fokus på och att som i dag riva upp var fjärde budget är inte riktigt seriöst.

I dag är det dessutom Palestinas födelsedag vilket såklart borde uppmärksammas.

Vårt eget svar på Eiffeltornet är för övrigt Pommern vilken nämns i budgetförslaget. På Ålandsbloggen har jag skrivit några rader om just Pommern och behovet av en torrdocka. Ha en fin söndag.

Pommern där hon ligger i Västerhamn är den symbol som mer än alla andra definierar Åland och Mariehamn.

Nattsvart från Paris

Paris borde vara idrottens, konstens, historiens, kärlekens, fredens och kulturens stad. Och matens.

Inte dödens.

I går blev Paris mindre levande. Ett okänt antal terrorister bestämde sig för att släcka skrattet och glädjen med hjälp av bomber och vapen. Därför är i dag minst etthundrafemtio människor borta och alla deras familjer förstörda.

Det är faktiskt fullständigt ofattbart på samma sätt som det alltid är ofattbart att förstå det obegripliga. Jag tänker på händelserna i Norge för några år sedan. Och i Spanien och så vidare.

I dag skriver vi lördag och till och med himlen gråter och mer än det går faktiskt inte att säga just nu.

Så här borde det aldrig behöva se ut vid Eiffeltornet i Paris.

Stark symbol som sammanfattar läget just nu.

Väl valda ord.

Danska fiskar blev åländska

I går hade jag nöjet att vara med då 120.000 danska forellyngel blev åländska och pumpades från långtradare till bassänger. Efter att ha kläckts i tankar i det dejliga landet längre söderut simmar de numera omkring i nybyggda jättetankar i Fifax fiskodling i Eckerö. Det är nytänkande på riktigt och en av lösningarna till att skapa ett hållbart samhälle. 

Utmaningar saknas såklart inte. Det gäller till exempel att hitta de konsumenter som är villiga att betala lite mer för sådan mat vars miljöpåverkan är minimal. Detta borde inte vara omöjligt, hållbarhetstanken växer sig starkare för var dag som kommer och varje miljölarm som hörs.

I dag odlar vi i runda slängar 5.000 ton forell i havet kring Åland i tjugofem olika anläggningar. Det är en bra affär och skapar många arbetsplatser men är absolut inte bekymmersfritt. Utsläppet från dessa odlingar motsvarar en tredjedel av kvävebelastningen och sjuttio procent av  fosforbelastningen på de åländska vattenområdena. Med tanke på Östersjöns urusla skick lär det knappast bli enklare att få dessa tillstånd i framtiden. Hållbarhet är en av nycklarna till framgång.

Därför är det viktigt att ta upp odlingarna på land och ta vara på avfallet innan det når naturen. Därför är satsningar som den som sker i Eckerö nödvändiga. Det har hänt förut och någon måste gå först. Jag tänker till exempel på skapandet av Chipskoncernen. Det skedde med hjälp av danskar och det var ett projekt som dömdes ut av alla ”experter”. Liksom Viking Line...

Även den här gången är danskar med i spelet och ”experterna” förhåller sig ljumma. Fifax har kunnat byggas tack vare samspel mellan det privata och det offentliga vilket jag själv varit med och stött i lagtingets budgetarbete.

Nu återstår mycket arbete innan vi kan lägga den första Eckeröfilén på tallriken, men när det sker blir det också en dag att minnas. Ha en trevlig helg och simma lugnt! (Sorry.)

PS Skälet till att jag var på plats i Eckerö var min position i Ålands utvecklings Ab (delägare i Fifax) och Ålands Fastigheter Ab (hälftenägare av själva fastigheten). Jag är vice ordförande i bägge och finner uppdragen oerhört intressanta.

Så här ser de ut i närbild, forellerna. Just den här liraren fixade tyvärr inte transporten från Danmark utan gav upp på vägen. Därmed återstår nu etthundranittontusenniohundranittionio firrar. Nästa vecka kommer ytterligare en last så det är ingen fara på taket.

Så här anlände 120.000 fiskyngel till Fifax i Eckerö i går. Än så länge väger de bara 75 gram per styck men det ska det snabbt bli ändring på. 

Från tankarna ombord sköldes fiskarna genom ett långt rör till de splitternya och jättelika betongbassängerna.

Där de bokstavligen sprutade rätt ut och ner i det hyperrena vattnet.

Avgående näringsminister Fredrik Karlström och Fiskeribyråns chef Jenny Eklund-Melander har jobbat i fyra år för att hitta möjligheter och finansiering för Ålands just nu och i särklass största projekt. En satsning som med spänning följs över hela Norden.

Om man jobbar på tankarnas botten och har glömt ett verktyg uppe på kanten är det tillåtet att svära ganska grovt. Så högt (eller djupt) är det.

Lennart Joelsson gestikulerar och berättar om ozonreningsverket. Bo- Sture Sjölund, till vänster, och Johnny Rosenholm lyssnar.

Detta är mycket rent vatten.

Det kryllar av teknik som jag inte ens begriper hälften av.

Industrialisten Trygve Eriksson var på plats för att bekanta sig med anläggningen som liknar hans egen Carelian Caviar i Varkaus där han odlar störar. ”Det här är det enda rätta. Det är egentligen vansinnigt att odla fisk i ett redan alldeles för smutsigt hav”, sade han ungefär.

Och numera finns det även järnvägar på Åland! Fast standarden liknar inte riktigt någon annans...

Forellbil akterifrån.

Äntligen framme. Likt vårrusiga tjurar slängde sig forellynglen ut i det fria.

Den här skylten i Eckerö visar att man är på rätt väg. När allt står klart ska här odlas 3.200 ton forell per år.

En film som jag tog alldeles själv! Jag funderar på att döpa den till: ”Åländskt vatten lika vått som danskt!” Efter känd modell.

Dagen då Tirpitz sänktes

Alla dagar har sin egen betydelse även om just november inte är så upphetsande. I dag är det sjuttioett år sedan slagskeppet Tirpitz sänktes. Den åländska kopplingen är kanske inte självklar men faktum är att fartyget en gång sågs i Lemlandsvattnen! Om inte annat är den kunskapen ett bra sätt att sätta fart på middagsdiskussionerna i kväll.

Den tolfte november år 1944 tog lyckan slut för slagskeppet Tirpitz.