En bragd i det tysta

Riktiga bragder ska utföras i det tysta. Senaste helg har åländske seglaren och postchefen Henrik ”Henti” Lundberg genomfört en trippel som få seglare i världen lyckats med. 

Han seglade som gast med i Jussi Gullichens 5.5 Addam 4 och tog för tredje gången hem ett av världens mest prestigefyllda seglingspriser, Guldpokalen som ända sedan 1919 gått från seglarfamn till seglarfamn. Jag är själv ingen seglare men vet mycket väl hur många och hur gärna seglare från hela världen vill hålla just denna pokal i sina händer.

Så småningom ska en åländsk idrottshistorik tryckas. Materialet är klart och korrekturläsning ska snart börja innan det blir skarpt läge. En av de som djupintervjuats är just Henti Lundberg som nämner Guldpokalen som han och två andra ålänningar vann 1989 i Texas, USA, som sitt kanske viktigaste seglarminne. Sedan dess vann han den ytterligare en gång 1995 med Henrik ”Henna” Dahlman och Tom Borenius och nu en tredje gång. 

En sådan bragd är sensationell. Och bara därför bjuder jag i dag på lite smygläsning från den kommande historiken! Väl bekomme. Året är 1988 och ålänningarna har tvingats konstatera att det inte blir någon resa till Seoul-OS, Finska seglarförbundet skickar ingen solingbesättning.  

”Däremot fick teamet Henti Lundberg, Brage Jansson och extrainkallade Henrik ”Heiben” Johansson en överraskningsresa följande år då seglaren och industrimannen Peter Fazer en dag ringde och erbjöd Sten K en plats i den anrika Guldpokalen i Texas, USA, där man seglade 5.5or. Han hade aldrig träffat killarna men bara hört gott om dem från sina egna seglarkretsar. Fazer ordnade en norsk 5.5 och stack tusen dollar i handen på Henti.

– Så inte hundarna pissar på er, skrattade Fazer.

Det gick som vid NM i Norge. Henti och hans besättning seglade från varenda en av de övriga till bland andra den norske kung Olavs stora förtjusning. Han höll till en början såklart på sin norska besättning men då den blev utslagen tog han ålänningarna som seglade en norsk båt till sig.

– Varenda morgon kom kungen ner för att kolla riggningen innan vi åkte ut, minns Henti.

När finalen var över och Sten K lämnat de övriga båtarna chockade bakom sig upptäckte man att storseglet hade fastnat och inte gick att få ner. Istället för att åka till bryggan där kungen och mottagningskommittén väntade tvingades Sten K styra mot ett varv strax intill för att få hjälp med seglet. Där tog de tre kompisarna en liten båt och åkte runt udden till bryggan.

– Men halvvägs fick vi möte av en annan liten snurrebåt. Där satt en man med champagneflaskor i famnen och tjoade rakt ut i luften och vinkade mot oss, berättar Henti.

Jodå, det var den norske kungen Olav som inte hade tålamod att vänta på att segerbesättningen skulle komma i land.

– På alla sätt såklart ett otroligt minne, ler Henti i dag.

I dag har Henti Lundberg mellan varven funderat på att trappa ner från seglingen. Men så ringer 5.5-skepparen, pappersindustrigurun och seglarentusiasten Jussi Gullichsen och undrar om inte Henti i alla fall ska komma med och segla ytterligare ett VM. För snart är det ett till nästa år på Curacao… Och det är det ju svårt att tacka nej till, konstaterar Henti.”

Skepparen Jussi i mitten med gastarna Timo och Henti med god fart under kölen på Addam 4 i Tyskland där Guldpokalen avgjordes senaste helg.

Så här glad blir man när man vunnit Guldpokalen, ett av världens äldsta seglingspriser. Bilderna har jag lånat från Facebook.

Locket på Uruguay

I lagtinget i dag gick största delen av tiden åt till att diskutera landskapets bokslut för 2011 tillsammans med medföljande revisionsberättelse. Det var kanske ingen klang- och jubelföreställning men likväl intressant. Den frågan ska vi nu hantera i finans- och näringsutskottet (FNU).

På agendan hade vi också ett ärende av mest formalianatur som ändå i sin simpelhet förde med sig en liten inblick i den så kallade stora världen. Som varför skatteavtal mellan länder alltid skrivs på engelska och finska men bara ibland på svenska. Så här lät det ungefär när jag presenterade förslaget:

Mariehamn, den 10 september 2012 

Fru talman, 

Som en liten kugge i en stor värld drar även Åland sitt lilla strå till den stora skattestacken. Det är ett viktigt arbete och går ut på att skattesmitare ska stoppas. Därför har vi i Ålands lagting med jämna mellanrum att ta ställning till olika avtal och protokoll som ger staten muskler att beskatta även medborgare som hellre förvarar tillgångarna utomlands än hemma. 

Oftast handlar detta om ett standardförfarande då den åländska behörigheten när det gäller just skatter som bekant är icke existerande. Ändå ska detta lagting godkänna framställningarna från regeringen vilket oftast varit och är friktionsfritt. Den här gången när det gäller dubbelbeskattningsavtalet mellan Finland/Åland och Uruguay fastnade dock utskottet vid två skrivningar längre bak i avtalet som knyter ihop det man kommit överens om. Det står att läsa att avtalet upprättats i två exemplar på ”finska, spanska och engelska språken”. Inte svenska, vilket fick oss att titta lite närmare på just den frågan. Det är ju inte helt hundra att avtal som inte finns på svenska ska antas på det annars svenskspråkiga Åland. 

Förklaringen är följande. Det viktigaste först. Om avvikelser skulle uppstå mellan parterna är det endast den engelska versionen som gäller. Skälet till det är att dessa skatteförhandlingar enbart förs på engelska. Sedan skrivs avtalen även på de förhandlande parternas eget eller egna språk. OM motparten, i det här fallet Uruguay, skulle ha fler än ett officiellt språk, skulle avtalstexten även ha översatts till det och till svenska i Finland. Men eftersom Uruguays enda officiella språk är spanska blev konsekvensen att språken vid sidan av engelskan i avtalet och protokollet blev spanska och finska. 

Så efter denna lilla fördjupning i internationell diplomati har vi från utskottets sida inget att tillägga utan tillstyrker enhälligt att lagtinget ger sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar avtalet och protokollet faller inom landskapets behörighet. 

Tack.

Utskottskollegan Petri Carlsson tillade efteråt att själva framställan till Ålands lagting självklart kom på svenska, vilket är riktigt och sant.

Här i Uruguay är fint att vara och här är de duktiga på bland annat fotboll. Fast numera är det inte heller tillåtet att gömma undan obeskattade tillgångar här.

Några frågor och svar

Det ramlade in ett mejl häromdagen från en klass vid Ålands lyceum där man just nu gör ett större projekt kring åländskt samhällsbygge. Det är framsynt och klokt av lärarna. Hatten av för de djupare lärorna och de mer genomtänkta insikterna, men det pågår ju ett liv här på det så kallade verkstadsgolvet också. Åland som samhälle är statt i förändring. Eftersom vi använder mycket mer pengar än vi får in, måste samhällsservicen förändras. Då är det inspirerande att se hur eleverna närmar sig detta. Själv fick jag ett mejl i fredags med några frågor som jag besvarat efter bästa förmåga:

Hej, Vi är en grupp elever som går på Ålands lyceum och vi har för närvarande en kurs om det åländska samhället. Vi har fått i uppgift att samla uppgifter och information om den kommande kommunreformen.

Hur ställer du och ditt parti sig till kommunreformen. Varför är den nödvändig och hur ska den genomdrivas mest smärtfritt för det ålänska samhället? Vilken av de fyra samhällsmodellerna förespråkar du och ditt parti. (med dessa fyra avser vi de föreslagna modellerna vi har fått reda på, alltså värdkommunsförslaget, samarbetskommun, regionskommun och förslaget om en enda kommun. Motivera ditt svar.
SVAR: Det är alldeles för svårt att ge ett konkret svar på en sådan fråga. Jag skulle gissa att det sist och slutligen blir att handla om nån slags kombination mellan alla fyra. Men det borde vara en kombination som i första hand är framförhandlad av kommunerna. Till exempel borde barnskyddet skötas centralt för hela Åland. Det är svåra frågor och en gemensam barnskyddsenhet skulle kunna bygga upp en bättre kunskap för att på bästa sätt ta hand om det viktigaste vi har – barnen. Likaså borde man se över vägunderhåll där det finns gott om möjliga samarbeten mellan kommunerna. I dag finns det redan gemensamma byggnadsinspektioner och i vissa falla socialservice. Det är lokalt och bra med egna lösningar, men tyvärr för dyrt i sista ändan.

Inom hur snar framtid anser du att denna reform borde måste genomföras för att det åländska samhället inte ska ta allvarlig ekonomisk skada? Motivera ditt svar.
SVAR: Under de senaste åren har Åland bränt uppemot 200 miljoner euro i sparade medel. Kvar i kassan finns cirka 50 miljoner euro vilket med den här takten räcker ett eller två år till. Därefter måste Åland låna pengar för driften, om vi inte gör något. Det är alltså rätt brådskande alltihopa.

Vilka andra skäl än de ekonomiska finns för att man skall driva igenom någon av dessa förslag om reform ?
SVAR: Vi ska alltid sträva efter att göra saker bättre än förut. När det handlar om till exempel barnskyddet och i viss mån tekniska frågor tror jag vi dels kommer att spara mycket pengar och dels utföra samhällsservicen bättre.

Hur borde samhällsservicen styras eller förändras efter denna kommunreform. T.ex Skolverksamhet och äldrevård.
SVAR: Skolor ska långt det är möjligt skötas lokalt, så nära barns hem som möjligt. Äldrevården ska utformas så att de gamla kan stanna hemma så länge det någonsin är möjligt. Med hjälp av anhörigstöd och hemhjälp. Det är både bättre och billigare att äldre får stanna hemma istället för att läggas in på institution.

Vilka hinder finns för kommunreformen?
SVAR: Förändring är bland det svåraste som finns. På det personliga planet vill vi alla egentligen att det alltid ska vara som förut. I arbetslivet samma sak. Det gäller att i den här processen kunna förklara och motivera för alla de som berörs varför det är viktigt, nödvändigt och inspirerande att förändra en struktur som alla vant sig vid. Det är den stora utmaningen.

Vi vill ha svar så snart som möjligt.

Tack på förhand.

Eleverna i 1D

Eleverna vid Ålands lyceum håller på med flera olika projekt där man försöker förklara och förstå hur de olika partierna ser på det åländska samhällsbygget. Hatten av för sådana initiativ!

Kanske bästa hittills

I dag är det sextio år sedan Ernest Hemingways bok Den gamle och havet gavs ut. Jag får erkänna att jag trodde den till och med var äldre än så. Det var ingen bok, vilken som helst. Tack vare den berättelsen vann då drygt femtioårige Hemingway först Pulitzerpriset och sedan Nobelpriset. Detta skulle han njuta av, vete tusan om det är rätta ordet men ändå, i tio år innan han sköt sig för pannan med sitt gevär. På samma sätt hans far hade gjort vilket Ernest aldrig förlät honom.

Måste jag välja ut en bok att ta med mig till en öde ö blir det troligen Den gamle och havet. Helst i originalspråket. The Old Man and the Sea som den då heter är en av de mest omtumlande och tänkvärda böcker jag någonsin läst. Det där är ju svårt att bedöma och ska ses utifrån vilket perspektiv man just då tittar. Jag läste den först som ung vuxen och fascinerades över kampen mellan människan och fisken och inte så mycket mer. Jag läste den senare som vuxen och häpnades över den kraft som finns i bokens kopplingar, hänvisningar och symbolspråk. Det kan vara den enda bok jag läst två gånger. Har i vanliga fall extremt svårt för sådant. Kan knappt se en film två gånger.

Kontentan? Bjud dig själv på en upplevelse utanför det vanliga. Läs denna bok. Det här väntar dig (finns självklart också i svensk språkdräkt, och de flesta andra språk här i världen). Och här hittar du fler citat.

“He always thought of the sea as 'la mar' which is what people call her in Spanish when they love her. Sometimes those who love her say bad things of her but they are always said as though she were a woman. Some of the younger fishermen, those who used buoys as floats for their lines and had motorboats, bought when the shark livers had brought much money, spoke of her as 'el mar' which is masculine.They spoke of her as a contestant or a place or even an enemy. But the old man always thought of her as feminine and as something that gave or withheld great favours, and if she did wild or wicked things it was because she could not help them. The moon affects her as it does a woman, he thought.”

“But man is not made for defeat," he said. "A man can be destroyed but not defeated. ”

I dag är det sextio år sedan den här boken gavs ut första gången. Det var kulmen på Hemingways författarkarriär. Knappt tio år senare sköt han sig. Det där med att vara genialisk är nog bäst bara i teorin.

Nu ramlar det på

Fredag kväll och livet leker. Liksom på lördag, söndag, måndag och så vidare. Inga synliga eller framför allt besvärande skador. Allmäntillståndet gott. Avföringen normal och framtidsutsikterna för ögonblicket synnerligen goda! Därmed förklarar jag helgen öppnad. Ha det gott i stugor och slott!

Vi använder oss i dag av Alf Henrikson (igen) för att bli på gott humör:

Trötthet och leda
försvinner på freda
men olust och vånda
är tillbaka på månda.

Den var ärligt talat ingen höjdare men det är väl med Affe som med solen och fläckarna. Den här är desto skönare:

Latmasken sammanträder.
Han pratar vind och väder.
Han hyvlar inga bräder.
Han garvar inget läder.
Han sömmar inga kläder.
Han bygger inga städer.
Han hedrar inga fäder.
Han sammanträder.

På måndag fortsätter vi att sammanträda!

Människorna på bilden har självklart ingenting med texten i bloggen att göra. Eventuella likheter är att betrakta som  tillfälligheter.

Jag och mina bilar

Tack Anna Karlsson, en av de allra främsta tidningsmakare jag stött på och i dag redaktör för Åland Just Nu. Dina ord i dag fick mig att tänka tillbaka på alla mina bilar och vad de gjort mot mig. Jag tycks i ett anfall av storhetsvansinne gränsande till något medicinskt ha dristat mig till att fälla nedvärderande omdömen om ett av hennes bilköp. Nej, det är inte det nedsättande jag ångrar. I den knut som hon och jag i tiderna satt i gavs det åt alla håll med samma varma själ. Där överlevde blott de starkaste. Och de andra skrattade ihjäl sig.

Det jag möjligen ångrar är att jag alls gav mig in i en bildebatt. Om bilar vet jag tyvärr inget mer än att de består av fyra hjul och i gynnsamma fall en ratt. Allt utöver det är så kallad extrautrustning. Speciellt när det gäller modeller och färger.

I själva verket har jag aldrig brytt mig om vare sig märken eller typer eller sorter vilket är konstigt då jag kört mycket, både yrkesmässigt och privat. Nåja. Annas rader fick mig att dyka ner i minnets korridorer och bära upp några lådor bilminnen som inte ens en mekaniker skulle älska. Här är några av de fordon som passerat revy.

(Och till Anna K vill jag bara säga i förhoppningen att hon inte sprider det vidare. Jag kan också tänka mig en Ford C-max, tycker de verkar vara så himla praktiska!)

Min allra första egna bil var en Morris Marina med automatlåda. En pärla i ordets äkta bemärkelse. Köpte den av Anders Wiklöf där han satt i butiken som i dag är Ehrsgränds begravningsbyrå. Minns Wiklöf som en pratglad man som dock glömde bort att vinterdäcken också skulle ingå. Tänk att sådant kan fastna i minnet så länge. Viktigaste läxan var dock en helt annan: man kan backa extremt snabbt med automatlåda. Det är lätt att då förlora kontrollen. Träd är hårda.

Den andra bilen var en Ford Fiesta vilken gjorde vad den skulle men i ärlighetens namn saknade såväl personlighet som benutrymme vilket är en dålig kombination. Däremot dög den till att transportera min då högt älskade windsurfingbräda.

Isuzu Trooper. Detta är troligen den hittills enda riktigt maskulina bil jag kört. Den gick på diesel, hade fyrhjulsdrift och var så där oöm som det brukar sägas i reklamen. Jag saknar den fortfarande, fast den i alla andra avseenden var ett dyrt as. Jag minns fortfarande den dova dunsen som hördes när bakdörren gick igen.

Visst var det bättre förr

Dagens tanke så här på Johann Christian Bachs födelsedag. Varför var det bättre förr? I vart fall och troligen även objektivt sett när det gäller musik. Tag den riktiga klassiska musiken. Den som skapade superhjältar på 1700- och 1800-talen som aldrig sett sina lika därefter. Tag urfadern Johan Sebastian Bach eller Haydn, Mahler, Stravinsky, Chopin och alla andra rackare. Hur kan det egentligen komma sig att just de fortfarande är i en egen klass medan i stort sett alla andra vetenskaper och konster utvecklas och går framåt? Smaka på det, så här på lill-lördag och allt.

Herr Johan Sebastian Bach skulle ha fyllt 327 år i år, om han fått leva. Sin ålder till trots hör han fortfarande till giganterna inom musiken. Det är en rätt svindlande tanke!

Så här lät det om Bach...

Och här är ett exempel på hur det gick när tekniken tog över...

Visst undrar man var nånstans det gick fel?

Tre nyanser av arbetare

I dag kom jag, oklart varför, att tänka på Alf Henrikson, den gamle ordstaplaren och folkbildaren. Han var en driven skribent med ett vackert och talande språk. Han vek aldrig undan från den rätta vägen, den som handlar om att i allt väsentligt göra sitt bästa för att göra folk lite klokare. Till sin hjälp hade han ett snabbt, friskt och skarpt intellekt. 

Hans läsare fanns överallt och var på många sätt klokare än han själv, i det lilla. När de stora penslarna kom fram saknade AH i stort sett övermän. Tag bara de här två av miljoner dikter:

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker.Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.”

”Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så.”

Båda dessa är bra att ha i minnet nu när det närmar sig skarpt läge vad beträffar nödvändiga åtstramningar i det åländska samhället. Lagtinget är i gång och ska snart på allvar hantera riktiga utmaningar. De bottnar i att pengarna måste räcka längre. Lösningen är att göra saker annorlunda än man gör i dag. Svårare än så är det inte. Inte lättare heller. Tillsammans måste alla ålänningar med lagtinget i spetsen inse två saker, endast:
1. Den vardag vi vant oss vid, måste i viss mån justeras.
2. Dessa justeringar förstör ingens liv. Men de ställer högre krav på alla.

Skälet till inbesparingarna är enkelt. Åland gör av med mer pengar än vad som flyter in. Så kan inte ett hushåll göra och så kan inte ett landskap göra.

Detta är inget nytt. Framtiden har allt sedan vi kröp upp ur vattnet tett sig sig svår, skrämmande, otäck – och alldeles alldeles underbar.

Nu kör vi.

Men först några minnen från svunna tider.

Bland torskskinnen på Kållandsö. Hur jag landade där är en lång historia som jag drar nån annan gång. Några ledord. Filminspelning. Jan Guillou. Arn och ett rätt så galet projekt.

I Alfred Tennysons skrivarlya på Isle of Wight. De jag var med fick slita ut mig från det patinerade skrivbordet som skrek djupa tankar och vackra meningar till mig.

There is no such thing as the smell of nyklyvd ved in the morning, som jag brukar säga. Här flödar jädran i min lilla låda inga djupa tankar. Faktiskt precis tvärtom!

Några minnen från Paf Open

Vilken vecka! Vilka minnen! Vilket gäng! Swatch World Tour och dess världsstjärnor i beachvolley kom, sågs och drog vidare mot Thailand. Paf Open som arrangemanget hette i Mariehamn var en främmande fågel och likt sådana både vacker och flyktig.

Jag har under flera år varit linjedomare på planerna. I år var jag Competition Director vilket var något fullständigt annorlunda och inte alls någon promenad i parken. Faktiskt tvärtom. Men i allt det utmanande fanns också en läxa och en lärdom som är värdefull att kunna. Världsklass stannar inte på banorna. Världsklass måste genomsyra precis hela organisationen och gjorde i de flesta fall det också. Tack vare alla självuppoffrande, gladlynta och arbetsvilliga frivilliga är det överhuvudtaget möjligt att ordna evenemang som Paf Open. Här trängs folk som hellre säger ja än nej. Det ger mig gott hopp inför framtiden.

Det var långt ifrån bara ålänningar som ställde upp för att ro arrangemanget i hamn. På plats var också massor av svenskar, balter, finländare och nationaliteter du knappt känner till för att hjälpa denna vår lilla ö i Östersjön att sätta sitt eget lilla märke på den världskarta som annars har svårt att markera ut platser som Åland. Språken flödade på stadens gator.

Detta gör mig glad och rörd och upprymd, allt på samma gång. Nu återgår vi till vardagen med dess utmaningar men vi gör det med vetskapen att när vi alla drar åt samma håll, då är precis vad som helst möjligt. Ha en skön arbetsvecka, här kommer lite minnesbilder från dagarna som kom och gick!

Projektledaren Mari Rosenqvist säger oftast ja men ibland också nej, som när det handlar om extra utgifter. Mari är ledaren som tänker på det lilla och på det stora. Precis som en inspirerande, kreativ och noggrann chef ska vara.

Det är omöjligt att nämna alla som varit med och varit viktiga för att ett projekt som Paf Open kunnat genomföras. Men det här gänget bara måste nämnas. Det är grabbar från Smedjebacken, Litauen och Åland som varit banchefer och sett till att allt funkat på riktigt. Med ett gott humör, beslutasamhet och arbetsglädje som räckt ända in i kaklet. Ni är kanon, grabbar! Från vänster Daniel, Mathias, Jacob, Roger, Mika, Johan, Toomas och Mikael.

Amira och Corinne skötte Players Lounge med stor humor, varma leenden och ett generöst bemötande. Det gillade beachstjärnan Juliana så till den milda grad att hon knappt ville släppa tjejerna.

I Situation Room var det högt till tak och brett mellan väggarna vilket inte minst den unika samlingen åländska ordspråk understryker.

Åländska butiksarbetare och andra gjorde gemensam sak och förenade nytta med nöje. Föreläsningar i Alandica och beachvolley på terrassen.

Det var vi som gjorde att det hände, visade bollar ut eller in, tog hand om spelare, krattade sand och hjälpte folk tillrätta. Detta är skillnaden mellan framgång eller fiasko. Ett glatt gäng!

Linjedomaren Bosse har i många år kommit över till Åland för att hjälpa till med Paf Open. Det har även Referee Manager Malin, till höger i bakgrunden, gjort. Hon är ett under av ordning och reda och gott humör!

Strid på kniven är det varje gång som lagen möts. Då krävs det skickliga domare. Som till exempel Mirela som rest ända från Bukarest i Rumänien för att hjälpa till i Mariehamn.

Tävlingsledningen bestod av från vänster undertecknad, FIVB-pressansvariga Patricia, domarhövdingen Geir, överhövdingen David, den lokala hövdingen Simon samt teknikgurun Lennart.

Spelarna lyssnar intensivt under det tekniska mötet då spelreglerna och turneringsplanerna gicks igenom.

Detta illustrerar ganska väl den arbetssituation som de allra flesta av de frivilliga hade under veckan.

Gunnel och Maggan var med och gjorde Paf Open möjlig och passade under en kort paus i jobbet på med en glasspaus.

I Paf-tältet var det både grönt och skönt och gemytligt. Play Among Friends är inte bara tomma ord. Det är också verklighet och med stor tydlighet affärsdrivande.

Nu avgörs penningstriden

Alltså. Kort och gott. Sista chansen.

I dag är det final i Paf Open. Klockan 16.00 smäller det mellan Spanien och Tyskland i en fight som ger trettiotusen dollar till segraren och tjugoentusen dollar till tvåan. Jag behöver alltså inte övertyga er om att det bokstavligen står tusenlappar på spel.

Ni får underhållning av yppersta världsklass. Det finns inte på kartbilden hos finallagen att inte ge precis allt vad man har i denna final. Samma borde gälla alla ålänningar och andra som begriper det stora i elitidrott. Inträdet är gratis och i morgon är vardagen tillbaka. Det är nu dramatiken är i stan.

Hela sportpaketet börjar redan 14.30 med bronsmatchen mellan Ryssland och Schweiz. Segraren i den matchen får femtontusen dollar medan fyran får elvatusentvåhundra.

Det är inte nog med detta. Som pricken över i:et är det efter denna världsunderhållning på eftermiddagen dessutom hemmamatch klockan 18.30 för IFK på WHA dit KuPS kommer på besök! Hetare är så här blir det inte på Åland, eller på många andra ställen för den delen. Valet är ditt. Soffan eller verkligheten.

Spanska superstjärnan Liliana passerar Holland i ett anfall på vägen mot finalen som spelas i dag 16.00 på centrecourten nedanför Alandica. Inträdet är gratis tack vare Paf.

Skulle du våga säga emot denna kvinna? Nä, just det. Många försvar bleknar när Baquerizo lägger i fyrhjulsdriften

Den tyska äran försvaras i finalen av Katrin Holtwick (till vänster) och Ilka Semmler. Klockan fyra i eftermiddag smäller det!

Tusen skäl att åka till stan

Låt mig ge ert ett tips på vad ni ska göra i dag lördag. Jag garanterar att ni kommer att bli lika delar imponerade, till viss del hänförda samt inspirerade utan att det behöver kosta er en enda sekin. Jag tycker ni ska ta tillfället i akt och komma till Paf Open för att på ort och ställe på Åland uppleva äkta världsklass. Inget halvdant som missbrukar själva begreppet utan riktig världsklass, sådant som gör utövaren till en av en ytterst exklusiv samling människor på klotet. De som kämpar hårdare än de andra.

Ni kan komma helt utan bakgrundskunskap och i precis vilka kläder ni vill. Beachvolley är för alla. Alltså ALLA.

Saken är nämligen den att Åland just nu gästas av några av världens främsta idrottskvinnor och det är ett tillfälle för bra för att gå miste om. De är i dag och i morgon i Mariehamn för att tävla om sammanlagt 190.000 dollar i prispengar. De bjuder på en show som inte kan förklaras utan måste upplevas. De gör räddningar som om tyngdlagen aldrig uppfunnits. De anfaller med en kirurgisk skärpa och ett ursinne som förskräcker. De hoppar högre än som borde vara möjligt och de fortsätter kämpa där andra hade gett upp.

Paf Open kostar inget. Inträdet är redan betalt men för den skulle inte mindre värt. Den underhållning som nu erbjuds på centrecourten invid Alandica betalade folk hundratals euro för att se då OS i London pågick. Nu är samma spelare i Mariehamn, redo att fightas till den grad som behövs för en seger.

Dagens tider att hålla reda på är 10 och 11, då spelas matcher på centrecourten. Klockan 10.00 är det till exempel dags för Larissa och Juliana, Brasiliens stolta beachvolleystjärnor, att spela sig till en plats i semifinalen.

Sedan fortsätter det med matcher klockan 13 och 14 för att slutligen bli semifinaler 16.30 och 18.00. Gör något annorlunda denna lördagseftermiddag och kom och titta på idrottskvinnor av absolut världsklass, de är värda det. Och ni är värda det!

Hinner du absolut inte i dag är finalerna i morgon söndag klockan 14.30 (bronsmatchen) och 16.00 (finalen). Det är lika gratis att komma in då, otroligt nog!

Ses.

Larissa slår förbi Essi Hassi från Finland. I dag fortsätter Larissa jakten på segerchecken! Klockan 10.00 är första matchen.

Fortfarande inte fast? Se då det här klippet och säg sedan att det inte vore lockande att se detta i verkligheten.