Vikten av visionen

Missade dessvärre IFK-matchen mot HJK i går kväll. Det blev visserligen storförlust mot HJK men jag hör till dem som inte tycker en förlust gör livet mindre livligt. Det behövs lite torsk för att man på allvar ska uppskatta segrar och, framför allt, inse sina egna brister. 0-5 i dag kan vara precis vad som behövs för att klara sig bättre i Europa League och i Veikkausliiga i framtiden.

Istället för att stå på läktaren var jag med om en annan föreställning i Smakbyn i Kastelholm. Deltog på finans- och näringsutskottets vägnar i Nordiska Rådets näringsutskotts avslutningsmiddag. Krögaren Michael Björklund var i högform. Han berättade levande och begripligt om sin vision att förädla den åländska maten och göra Kastelholm till det mathjärta som Åland, Finland och Sverige behöver. Tidigare har Åland lanserats som Hela Nordens Mathjärta. Dit kan vi nå om vi verkligen vill.

Genom att bygga ett hotell intill och sedan bland mycket annat starta en ettårig nordisk kockskola vill han lyfta den nordiska maten ytterligare ett steg. ”Här ska man på ett år bli kock, inget annat. Man ska lära sig laga mat. Punkt.” Så sade ungefär Micke och jag tror honom. När det gäller praktiska ämnen måste vi börja erbjuda enkla lösningar.

Enkelt blev det sedan absolut inte. Middagen som följde var världsklass rätt igenom. Förrätten satte fart på sinnena som en förätt ska göra. Soppan ömsom smekte och ömsom retade. Den skapade behov efter mer. Den efterföljande oxfilén på planka var en av dessa måltidsupplevelser man aldrig ska glömma. Som en bok man väljer att läsa långsamt för att slutet inte ska komma för snabbt. Efterrätten var bär och Crème brûlée och sorbet som satte punkt och tvingade fram en villkorslös kapitulation. Det var en måltid att skriva hem om och en måltid som för ett ögonblick mildrade chocken att höra om 0-5-förlusten...
Kvällens meny 
1. Jordärtskockssoppa med rökt lamm från Korsviken samt krutonger. 
2. Hängmörad oxfilé på planka med tre hemvispade såser samt friterad potatis. 
3. Crème brûlée med sorbet från skogen.
Andra menyer.
Om Smakbyn har jag skrivit tidigare och kommer garanterat att göra igen. Som krögare och entreprenör är Björklunds-Micke svårslagen i det att han är duktig på flera sätt, både som matlagare och som visionär. Den kombinationen behöver vi mycket mer av på Åland, inte mindre.

Vi fick också reda på att Frankrike alltjämt är uppretade på Ålvadosen eftersom de tydligen har något dricka som liknar Ålvadosen i uttalet... Jodå, jag har skrivit om det förut! Ha en riktigt skön helg och, för er som har den turen, en riktigt skön semester!
Det märkliga med Michael Björklund är att när han ställer sig på bordet i källaren och berättar om sina visioner börjar hans ögon lysa helt galet!
Nordiska Rådets näringsutskott på besök i verkligheten. Kvinnan i röd klänning är ordförande och moderat och heter Cecilie Tenfjord-Toftby. 
När en kille som är född i Saltvik, lever i Finström och arbetar i Sund blir historierna aldrig tråkiga. Särskilt inte när det handlar om hembränning! 
”Och när vi går förbi, står tunnorna på rad, dom visslar och dom ler, dom trugar och ber, kom med oss ut ikväll, kom med oss ut i natt, hur ska dom nånsin kunna veta att...” Håll med om att Orups text om flickan på stan passar till detta!
Av alla konstiga saker som denne stjärnkock håller på med kan detta vara det märkligaste. Karln som borde ha annat att fundera på samlar på dörrar.

Kommentarer

  1. Tack för de fina orden!
    Välkommen tillbaka, jag lagar gärna brûlé till dig igen :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg