Ingen förblir oberörd
Om någon funderat över vad krisen i Grekland, Italien och de andra EU-länderna möjligen kan ha för effekt på vårt välbefinnande i landskapet Åland behöver man inte undra längre. I dag kom beskedet att Ålandsbanken måste göra sig av med 50 av sina totalt 679 anställda i koncernen. 30 av dem bara på Åland.
Det är en stark signal till hela det åländska samhället att stormen är här. Det kommer inte överraskande, signalerna har funnits länge. Ålandsbanken är på flera sätt en sinnebild av Åland; en liten spelare i en stor värld. Då måste man anpassa sig till de regler som styr alla andra. I företagsvärlden är detta lika enkelt att uttrycka som svårt att genomföra. Man måste få in mer pengar än man gör av med.
För att lyckas med det måste banken nu avskeda 50 människor, skulle gissa att det handlar om många så kallade trotjänare som varit med länge och som hjälpt till att skapa banken till vad den är. Sådant är smärtsamt för alla inblandade. För de som inte längre får gå den sedan länge invanda vägen till jobbet varje morgon, för deras familjer, för de som måste ge beskedet och för alla de kolleger som blir kvar på jobbet. Ingen förblir oberörd.
Men det är inte slutet för dem som drabbas, det är början på något helt nytt. De 50 som lämnar banken är alla urkrafter på sitt eget vis. Det gäller bara att hitta den nya vägen, när den gamla försvinner. Det kan först te sig svårt och skrämmande, men det öppnar också för möjligheter till en ny och ännu mer innehållsrik tillvaro.
I dag är det för många familjer en bedrövlig dag, i morgon kommer en ny dag fylld av chanser. Det är hur vi hanterar de tillfällena som sist och slutligen definierar oss som människor.
Det är en stark signal till hela det åländska samhället att stormen är här. Det kommer inte överraskande, signalerna har funnits länge. Ålandsbanken är på flera sätt en sinnebild av Åland; en liten spelare i en stor värld. Då måste man anpassa sig till de regler som styr alla andra. I företagsvärlden är detta lika enkelt att uttrycka som svårt att genomföra. Man måste få in mer pengar än man gör av med.
För att lyckas med det måste banken nu avskeda 50 människor, skulle gissa att det handlar om många så kallade trotjänare som varit med länge och som hjälpt till att skapa banken till vad den är. Sådant är smärtsamt för alla inblandade. För de som inte längre får gå den sedan länge invanda vägen till jobbet varje morgon, för deras familjer, för de som måste ge beskedet och för alla de kolleger som blir kvar på jobbet. Ingen förblir oberörd.
Men det är inte slutet för dem som drabbas, det är början på något helt nytt. De 50 som lämnar banken är alla urkrafter på sitt eget vis. Det gäller bara att hitta den nya vägen, när den gamla försvinner. Det kan först te sig svårt och skrämmande, men det öppnar också för möjligheter till en ny och ännu mer innehållsrik tillvaro.
I dag är det för många familjer en bedrövlig dag, i morgon kommer en ny dag fylld av chanser. Det är hur vi hanterar de tillfällena som sist och slutligen definierar oss som människor.
EU är en gemensam marknad. När det blåser i den södra delen av unionen stannar det inte där. Stormen når förr eller senare också oss. |
Så bra skrivet! Blev rörd av det du skrev på slutet. Jag kan verkligen intyga att livet kan ändra och det till mer positivt också! Jag blev nyligen drabbad av nedskärningar och det var tungt. Men nu har jag nytt jobb och jag tycker att det är det bästa som har hänt på länge! Jag stortrivs! Och utvecklande är det också. Kram.
SvaraRadera