Upplandsstiftelsen arbetar för att skydda naturen, utveckla friluftslivet och bevara kulturmiljöer i Uppsala län. De gör vardagen rikare för tusentals människor genom att vårda naturreservat, guida skolklasser och skapa möjligheter för fler att hitta ut. Kort sagt: de jobbar med samma frågor som vi på Åland, fast ur en annan vinkel. För där de talar om tillgång till naturen, talar vi om självstyrelse, demilitarisering och neutralisering. Alla med samma mål: att människa och omgivning ska ta hand om varandra, fast på olika sätt.Detta är en av de riktigt spännande parallellerna: precis som Upplandsstiftelsen balanserar mellan natur, människor och samhälle, balanserar Åland mellan stormakter, språk och identitet. Vi är svenskspråkiga öbor som en gång var en självklar del av Sverige, men efter 1809 hamnade vi i storfurstendömet Finland. När Finland blev självständigt 1917 ville ålänningarna återvända till Sverige. Frågan splittrade, hetsade och fördes ända till Nationernas Förbund i Genève 1921. Där kom den rafflande upplösningen: Åland förblev finländskt och fick en egen självstyrelse, på svenska, med garanterade rättigheter och dessutom demilitarisering och neutralisering. Ett unikt fredsarrangemang som än i dag gör oss till Fredens öar.
Efter ett samtal i lagtinget om allt detta; vår historia, vår vardag och vår balansgång mellan dåtid och framtid väntade Ramsholmen. En plats som visar att Åland inte bara är paragrafer, lagtingsdebatter och fredsprocesser, utan också ett paradis för friluftsmänniskor.
Tack Sara & Co för att ni valde Åland för er höstkickoff. Ni tog med er Upplandsstiftelsens kunskap och engagemang hit och jag hoppas ni åker hem med lite åländsk envishet, ö-livsglädje och kanske till och med en dos självstyrelseanda i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar