En fredens dag för alla

Förenta nationernas generalsekreterare Ban Ki-Moon kommer i dag att gå ut och ringa i den så kallade fredsklockan utanför högkvarteret i New York. Det kan te sig som en överdrivet symbolisk handling men borde vara en uppmaning till alla krigande i hela världen att sluta! Liksom det också finns dagar för att påminna oss människor med våra fel och brister att ungar ska få växa upp utan slag.

I år infaller denna märkesdag extra bra, i fredags var det nämligen sjuttio år sedan den så kallade Mellanfreden slöts mellan Finland och Sovjetunionen efter Fortsättningskriget som följde efter Vinterkriget och det obeskrivliga mod finländarna och frivilliga ålänningar och svenskar visade. Det var inget förmånligt fredsavtal, Finland förlorade Karelska näset, Ladogas norra del och Sallaområdet samt lite andra platser. Dessutom krävde Sovjet 300 miljoner dollar i krigsskadestånd och carte blanche för Finlands kommunistiska parti att fortsätta verka. Sovjet gillade på den här tiden inte Lotta Svärd-organisationen och krävde därför ett slut även för den. Kostnaden blev alltså hög men det blev också början till det finländska industriella undret och otroligt nog starten på skapandet av den moderna stat som Finland än i dag är, till skillnad från Ryssland.

Den internationella fredsdagen infaller alla år den 21 september och hör till dessa dagar som FN skapat för att göra folk medvetna om livet vi lever och galenskaperna vi ställer till med. Tanken är att hålla ett tjugofyra timmars eld upphör och, om man inte ligger i krig, hålla en tyst minut för sig själv och för andra. Så där som man gör när hjärnan får arbeta. 

Hedra nu denna viktiga dag och uppträd på samma sätt som ni förväntar er att andra ska uppträda mot er. (Det sista låter bekant på nåt vis, är det nån annan som sagt det tidigare?)

Även Åland har sina dagar som vi uppmärksammar:

Vår egen demilitariseringsdag under den finaste av årstider, våren.
Den nionde juni, en av världens finaste dagar!

I dag är Nationernas förbunds flagga hissad som alla andra dagar i New York. Men det är ändå en speciell söndag. Vi firar den internationella fredsdagen och hoppas att alla stridande i hela världen drar sig tillbaka för eld upphör och ställer sig den alltid lika avgörande frågan: ”Varför gör vi detta?”

Så här ser årets poster ut.

Med en mästares ord

I tider av främlingsrädsla och tendenser till isolation är det viktigare än någonsin att tänka både kloka och goda tankar. Då passar den här dikten av Bosse Parnevik bättre än allt annat. Han skrev den år 1991 då Lasermannen härjade i Malmö och hela Sverige frös av skräck. Ha en skön lördag och en fin helg.

INVANDRARNA (Bosse Parnevik) 

En kommer hit för att fly från nöden 

En kommer hit för att undgå döden 

En kommer hit av terror tvungen 

En kommer hit för att gifta sig med kungen 

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar

mest är de snälla, andra är skurkar 

en del är ärliga, andra skumma 

en del genier, andra är dumma 

Mest är dem fredliga, andra vill slåss 

Med andra ord: Dem är som oss!

Med fel och brister, tuffa och mjuka 

Fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier 

Som köper sin bruna färg i solarier 

vissa är svarta, andra gula 

vissa är vackra, andra fula. 

Men fast dem ibland av annan färg è 

Är dem precis som vi i Sverige 

och när dem vill jobba här är tacket 

"ni får inte jobba än för facket" 

En del är båtfolk från Vietnam 

som inte kan sjunga ”we shall overcome”

och inte kan ”rulla di rulla” som vi 

Och dom blir sällan fulla som vi 

en del har andra gudar än vi. 

En del söker lugnet i stället för bråket 

det enda vi svenskar kan bättre är språket 

det sägs att vi stammar från Adam & Eva 

Som inte var svenskar – men ja må dem leva.

Bosse Parnevik har skrivit en av alla bästa dikterna kring dt här med inflyttning och flyktingar. Läs och njut.

Rapport från Helsingfors

Drog på tjänstens vägnar till Helsingfors senaste onsdag för att delta i Nordiska rådets Finlandsdelegations möte. Platsen var Lilla riksdagen som ligger en järnfemma från riksdagshuset. Dagen var vacker som på Åland och mötesdisciplinen god, vi började på slaget åtta. På agendan stod bland annat planeringen av så kallade samlade utskottsmöten på Åland i januari. Det är en stor händelse och viktig på en himla massa sätt, inte minst ur hotellens synvinkel. Gästerna står inte precis i kö just i januari.

Diskussionen som jag fick tolkad till svenska var både insatt, inspirerande och praktisk. Finland behöver sin plats i Norden och känslan för det unika Norden är mycket stark i Finland. Vid upprepade tillfällen nämndes behovet av att lära sig nordiska språk, alltså svenska. Dessutom underströks vikten av att bli kvitt onödiga gränshinder. Jag höll själv ett anförande där jag prisade det pragmatiska samarbete som Åland och Finland genom åren haft i nordiska frågor. Det samarbetet mynnade en gång ut i att Saltvikssonen Olle Salmén blev hela Nordens president och skapade ovärderlig marknadsföring för Åland.

Finland är en liten spelare i Norden och Åland är en ännu mindre spelare och behöver därför alla vänner man kan hitta. Stämningen var god och så gott som alla jag träffade kunde hjälplig svenska, eller i varje fall lite bättre svenska än jag minns min egen finska. Vi tog oss framåt med hjälp av gott humör och teckenspråk.

Sedan kommer jag hem på kvällskvisten och möts av mörka rubriker i tidningarna. Ilta-Sanomat har intervjuat en partiledare på Åland som gillar tanken på självständighet och följaktligen glatt bistod med ett ämbar bensin att kasta på brasan. Av språket i artikeln att döma talade han dessutom finska! ;-) Med nyckelorden Åland, självständighet och Finland tillsammans med det som händer i Skottland måste man inte vara geni för att begripa att tänt vare här. Kommentarsfältet fylldes snabbt med den ena konstigheten värre än den andra om vilket man kan tycka mycket. Man får emellertid aldrig glömma bort att dessa kommentarer skapas av en försvinnande liten minoritet i Finland. De flesta som bor där är alltjämt hyggligt folk. Dessutom är de som bor där samma människor som köper åländska varor, reser med åländska färjor, befraktar åländska fartyg, gör affärer med Ålandsbanken och mycket mer.

Här hemma finns, upptäckte jag också, samma typer som skriver på Ilta-Sanomat, fast här döljer de sig möjligen sämre. Så här skrev Ålands framtids partisekreterare offentligt:

”Finnarna håller dessvärre på att måla in sig i enfaldighetens hörn och ju enfaldigare landet blir desto värre blir dessa utfall mot minoriteter inom det egna landet.”

I den meningen ryms väldigt mycket avslöjande, men inte i den riktning som det antagligen var tänkt utan mer under rubriken Samma kålsupare. Som om någon debatt någonsin vunnits genom att anklaga varandra för att vara mindre vetande. Det är inte bara regering och opposition som gör det, även andra.

Ha en fin fredag och försök att inte kasta mer skit på varandra än absolut nödvändigt! Fortfarande gäller nämligen den gamla devisen att den som har mest kompisar när hen dör vinner.

Efter mötet hade vi ett långt samtal kring Nordiska rådet och Finland och Åland. Till vänster riksdagsledamoten Simo Rundgren (C), ordförande i Finlands delegation i Nordiska rådet samt till höger Mari Herranen, råd för internationella ärenden. I mitten jag själv.

Kolla, köpte visst vingar för pengarna!

Så här kan Helsingfors te sig lite från ovan.

Först gick jag till naturhistoriska bara för att kolla in den här maffiga älgen.

En typisk blomsteräng mitt i Helsingfors.

I dag är det spänt i Skottland

Dagen D för Skottland och Storbritannien. I dag sker den stora omröstningen kring Skottlands framtida statstillhörighet. Blir det JA går de två länderna i sär. Blir det NEJ fortsätter det mesta som vanligt fast ändå inte. Denna dag utgör slutet på den största valkampanj som Skottland någonsin genomlevt. 97 procent av de röstberättigade lär ha registrerat sig för röstning. Förste ministern Alex Salmond skrev ett öppet brev häromdagen. Drottningen lade sig i. Det finns inte en människa i Storbritannien som inte har en åsikt i dag.

Skottland i allmänhet och särskilt dess öar Orkney, Shetland och Western Isles ligger mig varmt om hjärtat sedan många år tillbaka. Det största skälet är öspelen där de nämnda öarna sedan många år tillbaka målmedvetet och entusiastiskt deltagit och samtidigt utvecklat sin idrottsliga infrastruktur och skicklighet med stor framgång. När det gäller ett frigörande från Storbritannien har skottarna agerat likadant, tålmodigt och utan åthävor, åtminstone inte så vidlyftiga. För egen del fick jag i fjol en unik insyn i processen mot frigörelse.

Då, för exakt ett år sedan var jag inbjuden till ett ambitiöst upplagt seminarium ”Our Islands – Our Future” där jag presenterade Ålandsexemplet inför en fullsatt kongresslokal. Projektet har sedan dess gått vidare och kan följas på den här hemsidan. Kortfattat är avsikten att oberoende hur det går i dagens folkomröstning så vill de tre öarna i högre grad sköta sina egna angelägenheter i framtiden.

Om mitt kära Skottland och skottarna har jag skrivit många gånger.

• Här från Yttre Hebriderna
• Därför har killar i kilt sådant självförtroende.
• Rapport från Orkneyseminarium.
• Här finns olja i överflöd.
• Sanningen under kilten.
• Förebilden för Robinson Kruse.
• Så vill Skottlands öar bli friare.

När det gäller själva sakfrågan vore det mig främmande att tycka för eller emot ett självständigt Skottland. Sådana avgöranden ska de människor som bor där ha åsikter om, inga andra. Hur det än går i dag blir dock konsekvensen ett annorlunda Skottland. Landet har flyttat fram sina positioner rejält och de tider då engelsmännen styr och ställer med sin lillebror är garanterat förbi.

I dag är det en ödesdag för Skottland och Storbritannien. Om JA-sidan vinner fortsätter Skottland mot framtiden som en egen nation. Om NEJ-sidan vinner fortsätter det mesta som vanligt, om än med utvidgad självstyrelse.

Och till sist tycker jag den underbara dialekten gör landet extra attraktivt i sig! Detta måste ses, det handlar om problem med ny teknologi!

Det går som tåget

Ärendena vi behandlar i lagtinget och finans- och näringsutskottet spänner över ett brett fält. Ena dagen är det budget, nästa avbyterilag, kollektivavtal, skatteavtal och tusen andra saker. Tråkigt blir det aldrig.

Häromdagen skrev utskottet ett betänkande kring farliga järnvägstransporter vilket dock aldrig hänt tidigare. Hur man presenterar sådant i ett landskap utan järnvägar?

Så här!

Talman,

Det finns lagar som berör och sådana som inte berör så väldigt mycket. Senare i dag ska vi diskutera sådant som berör väldigt mycket och är svårt för alla varför jag väljer att beröra just den här framställningen ganska kortfattat. Enkelt uttryckt och som tydligt framkommer i det enhälliga betänkandet är utskottets åsikt att det är bra att detta avtal blir verklighet. När det gäller transporter av farliga ämnen mellan olika länder ska man undvika allt som kan vara otydligt. Land ska med lag byggas och järnvägstrafik likaså. Nu är ju antalet järnvägskilometrar just på Åland inte särskilt stort och problemet därför ganska teoretiskt. Inte desto mindre har vi exempelvis fartyg som kan transportera järnvägsvagnar och som därför, även om sjöfarten är finländsk behörighet, i vart fall teoretiskt hör hemma på Åland.

Talman, mot denna kortfattade bakgrund och med hänvisning till vårt betänkande föreslår finans- och näringsutskottet att lagtinget ger sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar överenskommelsen faller inom landskapets behörighet.

Tack.

Farliga transporter från Ryssland handlar inte bara om stridsvagnar! Det kan vara vanliga kemikalier också.

En omstridd privatisering

I går handlade det om många olika saker i vårt kära och högt värderade lagting. Förutom det sedvanliga skådespelet mellan regeringen och oppositionen hanterade vi vårt (finans- och näringsutskottet) betänkande för första gången. Allt om detta finns att läsa här liksom en illustration över förhållandet mellan regering och opposition! På läktaren fanns ett tjugotal mestadels lantbrukare som intresserat följde debatten av självklara skäl. Det handlar ändå om deras vardag och verklighet.

Privatiseringen går nu vidare och jag hoppas man i branschen tar tillfället i akt och gör något bättre av det som hittills inte varit perfekt.

Jag inledde diskussionen och gjorde det med följande ord:

Talman, vägen till detta betänkande och lagförslag har varit lång och ganska gropig. Faktiskt ända in i det sista, vilket jag återkommer till. Det förtjänar sägas direkt att finans- och näringsutskottet inte nått enighet kring betönkandet till alla delar. Det råder visserligen samförstånd om att avbyteriverksamheten i dess nuvarande form lämnat mycket att önska och att verksamheten ska privatiseras. Det är sättet på vilket det ska ske som skapat oenighet liksom nivån på framtida ersättningar. Om pengar är det som bekant enkelt att ha åsikter. Det här förslaget går ut på att avbyteriet över tid i framtiden ska kosta landskapet nästan 400.000 euro per år, jämfört med de 482.000 euro budgeten för detta år uppskattats till. Osäkerheten är dock stor. Beroende på vilken sorts avbytare brukarna i framtiden väljer, företagsavbytare eller timavbytare, kan kostnadsspannet ligga mellan 250.000 och 450.000 euro. Dessutom beror det på hur mycket pengar som går ut för sjukskrivningar och föräldraledighet. Särskilt det sistnämnda är något som vi gärna och enhälligt uppmuntrar och stöder. 

I arbetet med betänkandet har utskottet hört många parter och erfarit att det finns ett brett på gränsen till enhälligt stöd för att denna verksamhet ska privatiseras. Det är inte ändamålsenligt att avbyteriverksamheten som i allt väsentligt utgörs av praktiskt arbete ska skötas och administreras av en näringsavdelning. Utskottet har i sin behandling erfarit att dagens system är för småskaligt att hantera, av åtta tjänster är exempelvis bara fyra tillsatta. Näringsavdelningen har också genom åren aktivt stimulerat privata lösningar och kommit rätt långt på väg. Vi har också erfarit att förmånen successivt minskat i betydelse, inte minst i takt med utvecklingen i branschen som går mot större enheter. Redan i dag har sjuttio procent av lantbruksföretagen egna lösningar som i stort går ut på att man själv hittar sina avbytare och får ekonomisk ersättning av landskapet. Så blir det även i framtiden men med flexiblare regler. 

Det är hur som helst ostridigt att de som kan komma att beröras mest av detta förslag är de kvarvarande familjejordbruken som om detta godkänts har att anpassa sig till en ny situation. I den finns såklart möjligheter, framför allt blir valfriheten större. Det handlar ändå om trettio dagar á tio timmar som finansieras till åttio procent. Man kan tycka att nivån naturligtvis borde vara högre men vi måste samtidigt inse att detta är så långt som det är möjligt att nå i dag. Därmed är inbesparingen en av många delar i det stora sparbeting som hela samhället måste genomgå. Omsorgen för hela Åland kräver det.

Utskottets förhoppning är att denna privatisering ska leda till nyföretagande på landsbygden. Det öppnar sig möjligheter för driftiga människor att ta sig an ett arbete som är såväl stimulerande som extremt viktigt. I debatten har förts fram att det handlar om en skrotning av avbyteriet. Utskottet menar annorlunda. Detta öppnar nya möjligheter om man väljer att se dem. 

Från början var avsikten hos denna regering att dels privatisera och dels inom några år helt och oåterkalleligt avsluta finansieringen av avbyteriet. Detta har man senare, efter remissrundor, omprövat och gått in för den här lösningen som löper på utan bortre tidsgräns. Den övergripande och viktigaste frågan är att finansieringen av avbyteriet fortsätter. Ålands landskapsregering och majoriteteten i finans- och näringsutskottet anser att stödet är viktigt för det öppna landskapet, för tillväxten i samhället, för den närproducerade framtiden och för att hela Åland ska leva. Det liggande förslaget gör det möjligt för våra lantbrukare att planera för en långsiktig framtid.
Den här frågan har varit komplex från första början och blev ännu svårare denna sommar. Under behandlingen av lagförslaget i utskottet nåddes vi av beskedet att EU:s statsstödsregler begränsar till exempel föräldraledigheten till sex månader och sjukledigheten till tre månader. Dessa begränsningar vill utskottet inte ha men de tvingas vi leva med tills vidare. För att ändå göra den nya lagen så bra som möjligt för de berörda föreslår utskottet att vi höjer stödet från femtio till sextio procent av de faktiska kostnaderna fram till dess att notifieringen av de längre perioderna lyckats. I och med att de flesta är sjukskrivna kortare tid blir därmed effekten positiv för de allra flesta. 

Utskottet har erfarit att näringsavdelningen redan inlett ett arbete med att skapa ett undantag för de längre ledigheterna genom att notifiera det ursprungliga lagförslaget. Vi har erfarit att ett liknande arbete när det gäller notifiering av generösare föräldra- och långtidssjukskrivningar pågår i Finland och vi förutsätter att landskapsregeringen följer det noga. Likaså kräver utskottet att landskapsregeringen under den övergångstid från offentligt till privat som sker vid årsskiftet medverkar till att säkra upp ett framtida avbytarstöd. När detta sedan är genomfört vill vi ytterligare att en utvärdering av privatiseringen genomförs efter tre år. Förändring är nödvändigt och nästan alltid bra men kräver också skötsel. 

Om lagtinget så beslutar blir avbyterifunktionen privatiserad från och med årsskiftet. Därmed är det slut med spekulationer, osäkerhet och kortsiktiga lösningar. Vi skapar lugn och ro och framtidsutsikter som rätt hanterade är långsiktiga. Det är både de som i dag är anställda som avbytare och hela branschen i övrigt är betjänta av.

Finans- och näringsutskottet har ägnat mycket tid åt detta betänkande och det medföljande lagförslaget. Vi har under tiden som gått från i somras även nåtts av nya besked från EU-kommissionen och därför, vilket inte hör till vanligheterna, tvingats gå in och ändra i lagparagraferna. Jag går inte in på de detaljerna då de framkommer tdligt i betänkandet. Det är inte enkelt och det borde inte ske men i just det här fallet valde vi att göra dessa ändringar för att driva privatiseringen vidare. Det får vara nog med dunkla besked till de anställda och till branschen. Det är dags att gå vidare. 

Med anledning av detta föreslår majoriteteten i finans- och näringsutskottet att lagförslaget antas med de ändringar som framgår av betänkandet. 

Tack.

Kor och jordbruk är en viktig del av Ålands varumärkesbygge, näringsliv och dess öppna landskap. Men avbyteriverksamheten ska inte skötas av Ålands landskapsregering utan av privata aktörer. Det är kontentan av mitt anförande kring avbyterilagen.

Broar, kor och pengar

Det är måndag morgon och ens huvud känns så tungt... Inte! Det är en formidabel morgon, det är måndag och resten av vårt liv börjar alldeles på riktigt just nu. Särskilt om man heter Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt vilka båda har nya utmaningar framför sig. Denna senare antagligen enklare än den förste. Gissar att regeringsbildningen i Sverige blir nästan lika tuff som att genomföra en privatisering av åländsk avbyteriverksamhet... Hoppas verkligen partiledarna står pall och hoppas i ännu högre grad att vi får se allianser som på riktigt är redo att utmana såväl gamla sanningar som den växande rörelsen av främlingsrädsla. För i bistra tider borde även socialdemokrater kunna sträcka ut en hand till de så kallade högermakterna. Sist och slutligen har ju vänsterblocket inte vunnit något. De har till skillnad mot Alliansen inte förlorat och det är skillnad det. Enda vinnare är, sorgligt nog, Sverigedemokraterna.

Den svenska Alliansregeringen har i övrigt gjort ett storartat jobb vilket även uppmärksammats internationellt, här i The Economist och här i The Guardian för att ta två exempel.

I övrigt är jag mest imponerad över valdeltagandet som uppgick till 83,4 procent! På Åland var det vid senaste val 66,9 procent. Det var ett bottennapp, efter fyra val i rad med stigande intresse sjönk deltagandet senaste val. Det blir en utmaning inför nästa år, då måste det upp igen!

I Ålands lagting väntar i dag två rätt tuffa drabbningar mellan regeringsblocket (där jag ingår) och oppositionen. Det handlar dels om förslaget att privatisera det avbytarsystem för jordbrukare som i dag sköts av Ålands landskapsregeringens näringsavdelning. Jag ska presentera ett betänkande där alla inblandade parter vill att privatiseringen ska ske. Bråket som är oundvikligt handlar om hur mycket pengar privatiseringen ska få kosta och om en privat avbytarmarknad faktiskt fungerar. Jag tror det men det gör inte alla andra.

Den andra frågan är mer komplex och handlar om förslaget till årets andra tilläggsbudget som bland mycket annat handlar om hur mycket den åländska skärgården ska få kosta. Jag gissar att debatten i det här avseendet blir ganska spretig, för att uttrycka det försiktigt. Det kommer att handla om broar (antalet broingenjörer i Ålands lagting har aldrig varit större än i dag), en museibyggnad, vägbankar, infrastruktur och lite annat smått men gott.

Låter det intressant? Vi börjar klockan 13.00, välkomna att lyssna, det är gratis inträde!

Tar mig slutligen friheten att i bild försöka förklara några av rollerna som framträder i dag.

Så här ser oppositionen sig själva.

Så här tycker regeringsblocket att oppositionen ofta uppträder.

Oppositionens syn på tillvaron, finanserna och framtiden.

Verkligheten för den som regerar.

På riktigt ser det mer ut så här.

Bara annars en väldigt beskrivande bild.

Vikten av ständig tillväxt

Det var en stimulerande och inspirerande fredag. I Ålands sjöfartsmuseum pågick ett mycket intressant föredrag om byggandet av höga trähus. Samtidigt, så gott som, startade docenten, nationalekonomen och rektorn på Högskolan på Åland Edvard Johansson sitt öppna föredrag om ekonomisk tillväxt. I rollen som ordförande för finans- och näringsutskottet i Ålands lagting var det såklart omöjligt att motstå. Jag blev inte besviken. Edvard spred ljus och guldkorn i en aldrig sinande ström. Det överraskade mig inte då jag tidigare med behållning lyssnat till hans idéer:

Här tog han upp den ekonomiska nödvändigheten av fastighetsskatt. Vid ett annat tillfälle handlade det om nödvändigheten av att hålla en optimistisk syn på världen och det som sker. I fredags var det siffror och slutsatser kring den ekonomiska verklighet som styr vår vardag. Här kommer några fria slutsatser, utifrån min egen horisont men inspirerad av Johanssons inlägg.

Finlands BNP beskrivs allt som oftast som ett problem liksom avsaknaden av tillväxt de senaste åren. I verkligheten kommer detta från en mycket hög nivå. BNP i Finland för år 2013 var 35.565 euro per invånare. Motsvarigheten i Estland är 13.918, Ryssland 11.006 och Kina 5.127. Vi har det alltså i själva verket ganska bra och ska minnas att man i Etiopien kommer upp i endast 375 euro per invånare och år. Finlands ekonomi har under lång tid varit urstark, det är de senaste åren som det gått på tok och tyvärr ter sig detta strukturellt vilket långsiktigt kan bli illa.

Sett i ett större sammanhang är Rysslands ekonomi ungefär lika stor som Italiens eller Frankrikes. Ryssarna är alltså inte så stora som man ibland tror. Det är också ett av skälen till att sanktionerna med anledning av Ukrainakrisen faktiskt biter även i Moskva.

Tillväxten i Kina är fenomenal jämfört med precis alla andra. MEN. Den är lånefinansierad till en sådan grad att ingen på allvar tror landet ska klara verkligheten när den knackar på dörren och alla skulder ska återbetalas.

Det får aldrig vara ett självändamål att alltid vara skuldfri. Även framgångsrika företag lånar pengar och har stora skulder. Optimal skuldsättning är aldrig noll och om investeringar i dag kan leda till större skatteintäkter i morgon är ju allt frid och fröjd.

Allt tyder på att en bra grundskola hör till de bästa investeringarna ett land kan göra.

Art vi nu levt med nolltillväxt så länge är ett bekymmer på flera plan. Först och främst eftersom vi (på Åland) vuxit rejält invånarmässigt betyder det att BNP de facto sjunkit. Normalt sett är ett BNP i stort sett samma sak som de samlade inkomsterna. Om BNP stampar på stället allt medan befolkningen växer är det inte bra. Nolltillväxt gör det också omöjligt i praktiken med lönehöjningar samtidigt som det blir svårt att driva politiska reformer. Den enes bröd blir den andres död. I förlängningen, där är vi inte ännu på Åland, leder BNP-minskningar med stor säkerhet till storbråk och väpnade konflikter.

Om tillväxten i Europa fortsätter att vara svag de kommande fem tio åren finns stor risk att folk förlorar tilliten till varandra vilket skapar riktiga problem för de europeiska parlamenten.

Utmaningen ligger i att skapa ekonomisk tillväxt utan att investera med lånade medel. Ny teknologi och nya metoder att göra gamla saker är lösningen.

I dag är Kina (och Indien) de största hoten mot en europeisk tillväxt. Tack vare enorma lånefinansierade investeringar drivs tillväxten på, till en viss gräns. Här är det viktigt att Europa håller ut tills verkligheten hinner i kapp. Om lönerna, till exempel, i Kina skulle höjas till en europeisk nivå skulle allt ögonblickligen krascha.

Viktigast av allt är att skapa tillväxt utan att producera mer växthusgaser och koldioxidutsläpp. Kanske måste USA, EU och Kina enas om detta för att vi alla, globalt, ska kunna komma vidare.

Vill man ytterligare fördjupa sig i nationalekonomernas syn på världen och verkligheten rekommenderar jag varmt ekonomiskas.se. Här finns sanningar nerkokade till siffror. Det är inte alltid rätt men det är väl underbyggt!

Rektorn Edvard Johansson om vikten av tillväxt som måste ske (helst) utan att koldioxidutsläppet samtidigt ökar. Ingen enkel ekvation.

Nu går trähus på höjden

Det gäller att hålla öron och ögon öppna alla dagar. Om man inte ser något eller hör något är det svårt att lära sig nya grejer. Jodå, det finns många exempel på motsatsen, väldigt ofta fyrtiotalister som kan allt och i grunden tycker det är onödigt att lära sig något nytt... Jag gillar Richard Bransons syn på förhållandet mellan att prata och lyssna!

”Ingen har någonsin lärt sig något av att lyssna till sig själv.” Richard Branson har sett ljuset.

Alltså ska det i dag handla om trähus i allmänhet och trähus på höjden i synnerhet. I Sverige är det numera tillåtet att bygga höghus i trä. I Finland, USA och Canada är maxgränsen fem våningar men ny lagstiftning är på gång.

Företaget Folkhem Produktion Ab och Martinsons Trä Ab står bakom det unika höghus, helt i trä, i Strandparken, Sundbyberg, som stod färdigt år 2013 och består av 124 bostadsrätter. Planerna stannar inte där, i dag kan man utan större besvär bygga tolv våningar.

Fördelarna med trähus är många. Husen går snabbare att bygga än traditionella betong- och stålhus, de är skönare att hantera och de brinner sämre än andra hus i ”konventionella” material. Förklaringen är de hårt sammanpressade kompakta träskivorna som elden inte får fäste i. Dessutom är det mumma för miljön och jakten på ett hållbart samhälle.
”Om man bygger ett hus i trä och tre i betong så har man klimatkompenserat för alla fyra hus”, säger vd Arne Olsson som berättade om fördelarna med trähus. En annan fördel tycks vara att husen blir ”otroligt friska att bo i”.

Så här ser det nybyggda höghuset i Sundbyberg ut. Visst skulle ett sådant passa väldigt bra i Mariehamn!

Förutom att trähustillverkarna numera lyckats lösa de tre ständiga utmaningarna med trähus: fukt, ljud och brand trycker man även hårt på klimateffekten. Den globala betongindustrin är inte att leka med. Den står för fem procent av alla koldioxidutsläpp i världen, att jämföra med flygindustrin som står för två procent. Varje kubikmeter trä som används sparar 2,2 ton koldioxidutsläpp. Det är heller ingen risk att skogen tar slut, åtminstone inte i vår del av världen. I Sverige finns det i dag mycket mer skog än det fanns för etthundra år sedan. Ett exempel, det åttavåningshus som byggts i Sundberg utgör en minuts tillväxt i skogen!

Senare på dagen skulle PAF:s ekonomidirektör Johan Rothberg berätta om deras planer på ett passivhus och en tillbyggnad helt i trä men det måste jag tyvärr hoppa. En tvåtimmarsföreläsning om tillväxt lockade. Där lärde jag mig också mycket men till det återkommer jag till i morgon!

Tack till revisorerna

Ibland ska man säga tack till de revisorer som inte syns så mycket men som i skarpa lägen kan utgöra skillnad mellan framgång och nederlag. På Åland har vi Landskapsrevisionen som nyligen genomförde sina två första effektivitetsrevisioner. I lagtinget tackade jag häromdagen för det. Ha en trevlig helg när den kommer!

Talman,

Jag har det stora nöjet att presentera ett enigt betänkande från finans- och näringsutskottet. Det handlar om ett av utskottets favoritämnen, ekonomi i allmänhet och revision i synnerhet. Som bekant har vi inon landskapet Åland numera och sedan bara ett år tillbaka en självständig Landskapsrevision som yrkesmässigt och systematiskt ska granska inte bara hela Ålands finanser utan också enskilda avdelningar. I den aktuella specialrevisionen har Ålands gymnasium och Ålands hälso- och sjukvård kontrollerats.

Revisorerna påpekar att kostnaderna för Ålands gymnasium stigit på ett vad som kallas iögonenfallande sätt. Det är nog ett riktigt påpekande men dessvärre inte så mycket vi kan göra något åt. Avtal ska hållas och det viktigaste är att förvaltningen i form av landskapsregeringen på allvar tar till sig resultatet av revisionen och arbetar för att det ursprungliga målet ska uppnås, helst bättre skola för samma pengar. Det är våra elever och lärare värda. Vi har i behandlingen erfarit att det nya avtalet, enligt revisorernas granskning, resulterade i att Ålands gymnasium måste anställa fler lärare för att klara av alla kurser och studieveckor som ingår i den schemalagda undervisningen. Många lärare fick färre undervisningstimmar till högre lön. Kring detta kan man tycka mycket men det har utskottet valt att inte gå in på mer i detalj.

När det gäller ÅHS har Landskapsrevisionen låtit granska en rad olika områden, till exempel lagerhållningen, fakturering, kassa och kundreskontrarutiner, granskning av budgetprocessen samt andra system för uppföljning och kontroll. Precis sådant som krävs att ha ordning på för att skapa förutsägbarhet och långsiktigt underlag i organisationsbygge.

Sammantaget menar vi från finans- och näringsutskottet att Landskapsrevisionen har startat bra och utför ett synnerligen viktigt arbete. Vår enda invändning är behandlingen av de olika rapporterna vilket vi tycker ska förenklas så att den huvudsakliga behandlingen sker på vårvintern istället för i spridda skurar. Vi har annat än dåtiden att hantera, till exempel framtiden. Vårt förslag framgår av betänkandet.

Med anledning av detta föreslår ett enigt finans- och näringsutskott att lagtinget antecknar sig vårt betänkande till kännedom och fortsätter arbetet med att använda insikterna från Landskapsrevisionen i arbetet med att skapa ett samhälle där siffrorna speglar verkligheten och verkligheten baseras på fakta.

Siffror är bra att ha när man analyserar gårdagen för att göra morgondagen bättre.

En text för framtiden

Det var en lång dag i lagtingssalen i går. Först handlade det om förslaget till ny hembygdsrättslagstiftning, en av de allra viktigaste hörnstenarna i bygget av Åland.

Efter hembygdsrättsfrågan gick vi över till Omställning Åland eller hur vi kan skapa ett hållbart Åland år 2051. Det kan låta flummigt men är synnerligen konkret och i hög grad viktigt. Jag hade nöjet att presentera finans- och näringsutskottets eniga betänkande.

Det finns många försök att förklara hur hållbarhet ska leda oss framåt. Det här är ett av dem.

Tar man en liten del samhälle och blandar det med miljötänk, kultur och ekonomi så blir den inre kärnan stark och hållbar.

Ingenting är lika lätt att ironisera sönder som en människas visioner. Det har hänt förr och det händer i framtiden. Jag hoppas man slipper det i denna debatt.

Talman,

Låt mig börja med det viktigaste. Det är ett enigt finans- och näringsutskott som står bakom det betänkande ni har framför er. Utskottets samtliga medlemmar applåderar arbetet med att göra Åland till ett hållbart samhälle. Målsättningen är år 2051 men vi ser gärna att det sker tidigare av väldigt självklara skäl. Vi tror att hållbarhet är ett argument när det gäller att finna morgondagens affärer och skapa framtidens tillväxt och därmed arbetsplatser. Vi stödjer tanken på att Ålands unika ställning, oförstörda natur, närproducerade och friska mat ska väcka vår omvärlds intresse. Genom att på allvar bli en grön ö i ett blått hav kan vi göra Åland till ett friskt, rent och välkomnande besöksmål. Det vinner alla på; våra turistföretagare, detaljhandlare, skolorna, banker, rederier, IT-bolag, nöjesindustrin, lantbruk och alla andra. Genom att skapa bilden av ett hållbart Åland kan vi bli ett varumärke och en föregångare som når framtiden lite tidigare än våra konkurrenter. Det är ändå enklare att förändra en ö och 29.000 människor än att förändra stora länder med miljoner medborgare. Vi har genom åren pratat om vår åländska småskalighet och företagaranda. Nu har vi ett läge där vi på riktigt kan bli en föregångare mot ett klimatsmartare och hållbarare samhälle.

Betänkandet ni har framför er är resultatet av en lång rad höranden och många, långa, idérika och utmanande diskussioner. Arbetet med landskapsregeringens meddelande om hållbarhetsstrategin har tvingat oss likväl som de övriga utskotten att svälja den cynism som reflexmässigt uppstår när det handlar om framtiden. För det vet vi ju alla att det är något som ingen människa kan förutse. Vem kunde till exempel tro på internet för trettiosju år sedan? Vem kan i dag tänka sig en vardag utan internet? Det som var science fiction i går är verklighet i dag och kommer att vara det även i morgon.

För trettiosju år sedan hade vi år 1977. Det är lika långt åt det hållet som det är till år 2051 då vårt Åland enligt dessa planer ska vara ett hållbart samhälle. Jag har roat mig med en tillbakablick med anledning därav. Det här året 1977 blev Sverige först i världen med såväl obligatoriskt halvljus på bilar som varningsmärken på cigarettpaketen. I USA gjorde rymdfärjan Enterprise sin första flygning och i Indien avgick Indira Gandhi. Norges oljeskatt drabbades av ett svårt avbräck då en plattform i Nordsjön exploderade och spydde ut fyra ton olja per dygn i havet. Världens kanske mest berömda film Star Wars hade premiär och Sverige lagstiftade om fem veckors semester. Allt det jag nämnde händer även i dag. Oljeriggar havererar, version 7 av Star Wars kommer på biograferna i början av nästa år, det politiska systemet i Indien är alltjämt rackligt och vi blinkar åt varandra om någon glömt att sätta på lyktorna trots att det är mitt på dagen. Inget har hänt men ändå har allting förändrats, mest av allt sättet på vilket vi kommunicerar med varandra.

I dag pratar vi obehindrat med våra vänner i Australien eller i Kina och kan köpa böcker med en knapptryckning och se på teve precis när vi vill. Människan av i dag har en valfrihet som aldrig tidigare skådats. Vi får i realtid veta att isberg kalvat på Sydpolen och kan följa utvecklingen i Ukraina och Syrien utan filter. Vi är upplysta på ett sätt som vi aldrig tidigare varit. Därför har också rörelsen om och insikten i betydelsen av ett hållbart samhälle vaknat på allvar. Allt färre lever i okunskap. Vi vet att vi förbrukar mer än vår planet kan producera. Vi vet att vi släpper ut för mycket koldioxid, vi vet att vi slänger bort för mycket mat och vi vet att vi alldeles i onödan tar bilen när vi borde cykla. Ändå, och det är det riktigt konstiga, fortsätter vi som om ingenting har hänt och därför är det extremt viktigt från alla samhällens sida att ta ansvar och visa på en väg som leder till ett hållbart och därmed bättre samhälle.

Mot den här bakgrunden måste vi trycka undan cynikern som finns i oss alla. Det är så lätt att kommentera högt flygande planer och visioner med sarkasmer och ironi och ett skrockande ”jojo, det där har vi hört förut…” Jag hoppas att den här diskussionen och alla andra ska resultera i att vi väljer en annan väg än sarkasmens och ironins. Vår gemensamma framtid är värd ett bättre öde. Frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen har råd och tid att inte ta visionen på allvar. Vi vet i dag att jordens befolkning förbrukar i runda slängar tre gånger mer än vad planeten producerar. För ungefär en månad sedan hade vi använt slut på våra så kallade budgeterade resurser för detta år, i dag lever vi med lånta fjädrar.

I betänkandet har vi i finans- och näringsutskottet försökt kombinera nödvändigheten av att bygga ett hållbart samhälle med möjligheterna i vårt näringsliv. Vi tror inte vi kan nå målet utan att samtidigt tjäna pengar. Dessutom blir det oerhört mycket svårare att övertyga oss själva och andra om nyttan av ett hållbart samhälle om vi samtidigt upplever att vi får det sämre. Så gör inte människan. Hållbar utveckling sker inte genom att sluta med allt. Vår uppgift är att skapa ett hållbart samhälle genom att satsa på rätta saker, på att utbilda unga i sådana branscher som inte förstör utan bygger upp.

Mycket i hållbarhetsrapporten kretsar kring fyra huvudprinciper. Enligt dessa ska vi inte ta material från berggrunden, vi ska undvika att använda kemikalier, vi ska låta bli att skövla sådant som inte kan återskapas och vi ska se till att människor har utrymme att växa. Detta är ur ett strikt hållbarhetsperspektiv ganska självklart men vi har från utskottets sida valt att påminna om en femte princip. Vi tycker det är viktigt att behålla fokus på tillväxt. Inte nödvändigtvis traditionell handel men personliga tjänster, IT-lösningar och sådan verksamhet som skapar arbetsplatser utan att lämna förödelse bakom sig.

När det handlar om hållbar utveckling är det omöjligt att inte nämna behovet av energi som ständigt växer; ta till exempel elektriciteten. För trettio år sedan använde Åland cirka etthundra GWh per år. I dag är siffran uppe i det tredubbla eller 300 GWh. Sjuttio procent köper vi från Sverige och utgörs av en blandad kompott vattenkraft och kärnkraft. Resten är vindenergi som vi producerar själva. När det gäller försäljningen av oljeprodukter på Åland var siffran år 1980 cirka 50.000 kubikmeter och nästan exakt lika stor i dag trots att antalet fordon mångdubblats. Skälet till det är utveckling, ingenjörskonst och ett tilltagande hållbarhetstänk baserat på lönsamma affärer.
På tal om kärnkraft är det förresten i år också trettiosju år sedan verket i Barsebäck öppnades under vilda protester i Sverige. Undrar hur det svenska industriundret sett ut om den tidens makthavare hade lyssnat på nej till kärnkraftrörelsen… Sverige hör i dag till Europas starkaste ekonomier och är på många sätt en föregångare i den internationella miljörörelsen. Det är man tack vare affärsmässiga framgångar och framsynt energipolitik och atomkraftverk. Det finns många dubbla bottnar i den verkligheten. Tack vare teknik, ekonomi och ett välfungerande samhälle har man i Sverige konstruerat bilar som kräver mindre energi för att gå framåt. Detta kan Åland också göra, fast i mindre skala och kanske inte som biltillverkare. 

Ett första steg för oss kunde till exempel vara att arbeta för att hela Åland ska bli vad den lilla ön Jeju blivit för Sydkorea – en spjutspets när det gäller smarta elnät och förnyelsebar energi, ett forskningscentrum där målet är hållbarhet och energiomställning. Det finns intresse i Finland att göra detta på Åland och jag vill att landskapsregeringen är redo då projektet kan konkretiseras. Smart grid demonstration environment, är begreppet som rätt hanterat kan bli ordet för dagen och framtiden.

Det finns även andra skäl till att Åland och ålänningarna på riktigt bör se över vad vi själva gör. Vattenförbrukningen i landskapet har stigit från 1,3 miljoner kubikmeter år 1985 till cirka 2 miljoner kubikmeter i dag. Trots att befolkningstillväxten inte varit lika stor. En del av förklaringen är industrins ökade behov. En annan är att dagens människor helt enkelt slösar med vatten, vid sidan av att vi slänger bort mat.

Tvivlar man fortfarande på att vi lever ett liv som faktiskt är väldigt långt borta från en hållbar tillvaro vill jag lyfta fram planerna på fiskodling på land. Det projektet har stöd av detta lagting, mig själv, vår landskapsregering och starka finansiärer som vädrar vinster. Så långt allt väl men låt oss ta ett större perspektiv på det hela. Nog är det ju ett symptom på att allt inte står riktigt rätt till när man på allvar släpar upp fiskar på land för att folk ska kunna äta sig mätta och sedan slänga bort det man inte orkar med.

Rapporten Omställning Åland är ett väl genomarbetat och mycket värdefullt dokument som förtjänar ett bättre öde än att bli liggande i den knut av arkivet där rapporter lär samlas. På ett ställe i texterna citeras Albert Einstein som ska ha sagt: ”Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” Tydligare än så är det svårt att sammanfatta vår utmaning.

Vägen framåt från nu är att konkretisera och göra allvar av visionerna. Detta är ingen mjuk fråga, det handlar om hela Ålands långsiktiga framtid. Vi får heller inte fastna i en problematisering av uppgiften. Det är visionen som är viktig, där finns affärsmöjligheterna som leder till bättre företag och lyckligare människor.

Personligen kan jag tycka att tidsplanen borde vara snabbare. Det nämns i rapporten att Åland ska vara koldioxidneutralt år 2020. Varför inte sätta det målet redan nästa år? Allt vi bygger upp och investerar i ska vara så koldioxidneutralt som någonsin möjligt. Året 2051 får inte bli ett skäl till att skjuta upp det vi borde göra i dag till i morgon.

När det gäller vägen mot ett hållbart samhälle har vi också lärt oss att det finns många goda exempel och även om man inte behöver kopiera dem rakt av är det nyttigt att söka inspiration i till exempel Göteborg, Västerås, Eskilstuna, Upplands Väsby eller Malmö som alla inlett arbetet och kommit en god bit på väg. När hållbarhetsarbetet sedan är igång gäller det också att ständigt göra uppföljningar kring mätbara mål, ekonomi och att upprätta en utvecklingsbudget. Därefter ska investeringar i miljöteknik, gröna jobb, energieffektivisering och tryggheten i samhället uppmuntras. Åland ska vara världens tryggaste plats, gärna världens finaste plats, en föregångare inom smarta elnät och en inspirationskälla för våra större grannar.

Framtiden är i dag, liksom i går, ofattbart spännande och vi på Åland borde jobba ännu hårdare för att lyfta fram oss själva som det mönstersamhälle vi strävar till att bli. Kan detta bli resultatet av arbetet med Omställning Åland, då är det det viktigaste som hänt sedan det här parlamentet skapades.

Med hänvisning till det sagda och till vårt betänkande föreslår sammanfattningsvis ett enigt finans- och näringsutskott att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Här är några inlägg i samma ämne jag skrivit tidigare:

Ålands väg mot framtiden.

Här finns pengar att tjäna.

En helkväll för miljön.

Så här funkar hållbarhet, en liten film