söndag 22 januari 2017

Trumps värld är bedrövlig

Det har gått två dagar sedan Donald Trump svors in som USAs fyrtiofemte president. Hans första tal var i alla avseenden eländigt, isolationistiskt och alltför simpelt för att anstå en ledare eller statsman. Det var en uppvisning i elände och i vart fall jag tänkte nånstans att det var bra för det borde inte kunna bli värre... Dagen efter åkte Trump till CIA, världens mäktigaste spionorganisation, och gav i från sig ett ännu bedrövligare tal stående framför en vägg av de hjältar som som dött i tjänst för att sådana som Trump ska kunna väljas till världens mäktigaste människa. Ironin i det.

På två dagar lyckades alltså denne halvfigur (som jag allt mer hoppas aldrig satt sin fot i vårt fina landskap) hålla två tal av vilka inget fått godkänt i någon av de grundskolor som fostrar åländska ungdomar.

Frågan man nu måste ställa sig är vad vi kan göra. USA leds av en fullblodsnarcissist som är kapabel till allt utom sunt förnuft och sammanhängande tankemönster. Trump är inte förmögen att uttrycka fullständiga meningar och han pratar om sig själv i tredje person. Det kan alltså inte bli eländigare och det har USAs kvinnor insett och det måste vi alla inse. Lyckas vi föra in den goda smaken i samtalet på nytt kan vi alla sluta som vinnare. 

Vi måste alla delta i kampen mot trumpifieringen; den ideologi som hissar det banala och dissar den goda smaken och det intellektuella umgänget. Det gör vi genom att ställa upp där vi behövs. Genom att rycka in istället för att sitta hemma och klaga. Vi kan inte göra något åt det som varit men vi kan förändra allt som kommer. Vi borde ägna mer kraft åt att söka rätt istället för fel och berömma istället för att kritisera. Trump och hans gelikar är dessvärre resultatet av förenkling och minsta motståndets lag. Brexit är ett annat symptom på samma dilemma som uppstår då samtalet människor emellan upphör. 

Det har nog blivit dags för oss alla att kavla upp våra ärmar och göra det dagsverke vi anförtrotts av våra förfäder och våra barn. Lyckas vi inte med det blir vi alla som Trump en dag och det vore det sista denna värld behöver. 
 
En knuten näve illustrerar antagligen mycket väl den man som numera huserar i Vita huset.
 
Här håller Donald Trump ett tal till CIA utan början eller slut eller huvud eller fötter. Det var ett sammelsurium värdigt kön utanför Dixiegrillen på den tid det begav sig. Hela eländet finns att beskåda här på CNN. Hela eländet finns att beskåda här på CNN. 

lördag 21 januari 2017

Yrkeselever på hugget

Noterar nöjt att de åländska skolorna är på hugget just nu, särskilt eleverna från Ålands Gymnasium som med batterier av frågor vetgirigt håller oss som jobbar med politik och mycket annat på tårna.

Häromdagen fick jag besök av tre elever från andra årskursen vid samhälleliga- och sociala linjen (Ålands yrkesgymnasium); Jonathan Andersson (Finström), Rafaela Sjöström (Mariehamn) och Felicia Lund (Lemland). Skälet var ett kreativt grepp inom samhällslära, att bekanta sig med en annan del av verkligheten.

Vi pratade till exempel om hur vi bättre ska kunna ta hand om människor, äldre och yngre, som drabbats av psykisk ohälsa, vad vi kanske behöver dra in på framöver och mycket mer. Jag svarade att det vi sist ska spara på är människor; alltså utbildning och sjukvård. Före det kan vi göra stora inbesparingar på viss infrastruktur och sådant som är bra att ha men inte alltid nödvändigt.

När det gäller psykiskt ohälsa tror jag vi redan från dagis och skola borde bli bättre på att säga åt våra unga att de duger. Alla duger. Jag ogillar djupt den glansbild som media och andra sprider och som går ut på att alla måste passa in i det stora hela. Det måste man inte. Man ska få vara ”good enough” och välja sitt eget liv utan att andra ska lägga sig i. Folk med självförtroende mår bättre och det finns inga som helst sakliga skäl att tro att någon är "bättre" eller "sämre" än andra. Inför framtiden är vi alla lika frågande. 

Som vanligt infann sig en känsla av trygghet efter vårt möte. Åland är i goda händer när de som är unga i dag tar över. Tack för ett upplyftande samtal Jonathan, Rafaela och Felicia. Jag känner mig säker i förvissningen att ni kommer att växa upp till folk som liksom alla andra gör skillnad på olika sätt och se till att jag och andra har det bra när vi blir äldre! Kämpa på.

Det var inte enda elevträffen denna vecka. I går berättade jag om en annan!
Från vänster mina gäster Jonathan Andersson, Felicia Lund och Rafaela Sjöström. Bilden är från lagtingsbiblioteket på Strandgatan. 


fredag 20 januari 2017

Möte med framtiden

Då ungdomar nuförtiden ter sig allt morgonpiggare träffade jag tidigt i går morse Amanda Påvals från Vårdö och Unni Finnerman från Mariehamn. De går i Ålands gymnasium och tar såväl student- som yrkesexamen; båda två. Just nu är det ett projektarbete i samhällskunskapen som gör att våra vägar möts. De vill veta var Centern står i allmän politisk mening, vårt sett att se på invandring, kommunstruktur och mycket mer. Det blev som vanligt ett inspirerande samtal med trixiga och orädda frågor om vår vardag i dag och framöver.

Amanda Påvals pluggar till sociokant vid sidan av lyceet och planerar för en framtid i Stockholm där han vill läsa till socionom. I framtiden vill hon gärna arbeta med barn och ungdomar med missbruksproblem. Om hon tror hon återvänt till Åland om tjugo år?
”Antagligen. Men först ska jag läsa in en examen.”

Unni Finnerman blir student och kock nästa vår. Som ”stor” tror hon dock att kock kanske inte är yrket hon ska ägna sig till.
”Men alla måste ju kunna laga mat så därför valde jag den här linjen. Efter examen vill jag flytta till Stockholm och läsa till arkitekt eller industridesign!”

Det hjälps inte men dessa möten med elever från våra åländska skolor är alltid upplyftande. Framtiden är som den i stort sett alltid varit i synnerligen goda händer.

Lycka till i fortsättningen Amanda och Unni och tack för en bra början på morgonen!

Jag blir inte förvånad om någon eller båda av gårdagens besökare en dag håller låda i lagtingets talarstol. Nu vet de i varje fall hur det går till! Till vänster Unni Finnerman och Amanda Påvals.

torsdag 19 januari 2017

Bra förslag från Vanhanen

Det finns inga problem som inte samtidigt innehåller möjligheter. Brexit är ett bra exempel där Storbritanniens beslut att lämna EU kan öppna dörren för Åland. Det är synnerligen positivt att presidentkandidat Matti Vanhanen (C) nu lyfter frågan nationellt och föreslår att Åland kan få en egen europaparlamentariker som en följd av de ”interna samarbetsförhandlingar” som EU tvingas genomgå efter Brexit.

Det är inte fullt lika positivt att han ganska kallsinnigt avfärdar nationella lösningar på problemet utan ställer sin förhoppning till EU som nu får 73 parlamentsplatser att fundera över. Jag kommer självklart att använda alla kontakter som finns för att även få Aldepartiet att stå på Ålands (och andra självstyrande områdens) sida i processen.

Från Åländsk Centers sida har vi enträget förklarat den åländska självstyrelsen på alla olika nivåer i Finland. Vi är därför glada över att Matti Vanhanen insett behovet av att lyfta självstyrelsen såväl i Finland som i Europa. När det gäller att stärka hela Åland gäller det att informera och åter informera och vara försedd med många och olika argument.

Jag har genom åren lyft behovet av en åländsk EU-plats i olika repriser.

Hela Matti Vanhanens inlägg kan man läsa på hans blogg; tyvärr bara på finska, fast testa Google Translate.
Som en av de första och tyngsta finländska politikerna lyfter Matti Vanhanen Ålands möjligheter att få tag i en åtråvärd plats i EU-parlamentet som en följd av Brexit. Bra Matti!

onsdag 18 januari 2017

Förtroendet tog slut till sist

I dag har jag i egenskap av ordförande i den åländska BSPC-delegationen meddelat ledamoten Stephan Toivonen att han förlorat mitt och de övriga medlemmarnas förtroende. Konsekvensen blir att vi rekommenderar för självstyrelsepolitiska nämnden att Toivonen befrias från uppdraget. Toivonen inser själv det ohållbara i situationen och ber samtidigt om time-out från sitt uppdrag för resten av mandatperioden.

Skälen är många och egentligen inte överraskande. Stephan Toivonen har byggt sin politiska karriär på provokationer och en människosyn som till alla delar inte hör hemma på möblerade områden. Detta visste vi från början och därför var jag tveksam när lagtinget utsåg honom till delegationsmedlem. Ändå har såklart alla människor rätt att visa vad man går för.

I samband med fjolårets BSPC-möte i Riga då Åland utsågs till värd för den stora Östersjökonferensen år 2018 hamnade Toivonen i gräl och valde att lufta sina åsikter på andra platser än från talarstolen dit han till skillnad från alla övriga ålänningar aldrig gick. Jag hade kunnat leva med det och ville uppriktigt ge Stephan Toivonen chansen till bättring. Jag har också tvekat att ta någon mer debatt med Toivonen då sådana tenderar att bara odla mer mat till trollen.

Men nu får det vara nog. Under senhösten och vintern har det inte blivit bättre utan värre. Påhoppen och oresonligheterna har i det närmaste avlöst varandra. Jag kan därför inte stillatigande se på när en man med provokationer som bränsle representerar Åland på den enda utrikespolitiska plattformen vi har. Politiska debatter är fine, tendentiösa tolkningar av grumlig statistik är något helt annat.

Jag kan heller inte stå ut med att se hur Toivonen feltolkar och till och med uttrycker hot mot sina lagtingskolleger. Mitt tålamod har nått vägs ände efter en kombination av uppträdande, uttalanden, påhopp och rena trakasserier. BSPC-delegationen är ingen lekplats, vi har ett mycket utmanande år framför oss och behöver ägna kraft åt framtidsfrågor och relationsbyggande för att lyckas ordna vår stora konferens. I det jobbet har vi tyvärr inte plats för osminkad populism.

Politik ska inte vara slätstruket men det måste, enligt min mening, ändå hållas på en anständig nivå och vara värdigt och sakligt. Dit har dessvärre Stephan Toivonen inte nått när det gäller arbetet för hela Åland och umgänget med sina delegationskolleger.


Den här bilden från morgonens presskonferens lånade jag av Ålands radio och Ulf Weman som rapporterar om det hela här. Från vänster Ingrid Johansson, undertecknad, Annette Holmberg-Jansson och Sara Kemetter som utgör den resterande BSPC-delegationen.


tisdag 17 januari 2017

Och så gick ett år igen

Jag blir femtiotvå år precis i dag och har firat med ett seminarium om kommunal lagstiftning vilket är precis så mycket rock’n’roll som det låter. Fast i fjol var det inte mycket bättre heller...

Har i övrigt ägnat dagen i kontoret och staplat bokstäver i förhoppningsvis ordnade rader. Det låter kanske lite trist men är i sin enkelhet mycket välgörande.

Alla födelsedagar har dessutom inte varit lika stillsamma. Absolut inte den för två år sedan.

Till alla som på olika vis hört av sig vill jag säga TACK. Det är inspirerande och underbart att ha vänner som ni och jag är tacksam över Facebook, Twitter, LinkedIn och allt vad det heter som utgör kanaler till vänner över hela världen. Tack och ha en fortsatt bra vecka.
Tack till alla därute!

måndag 16 januari 2017

Krigsbarnen kom till Sverige

Det var denna dag, fast år 1940, som de första finländska krigsbarnen anlände till tryggheten i Sverige. Finland var under press från Sovjetunionen som med vapenmakt ville inlemma den unga republiken i det väldiga kommunistriket.

Tack och lov klarade Finland krisen men man gjorde det inte utan hjälp. Sverige kom till undsättning i form av såväl stridskraft till fronten som säkerhet för barnen. ”Finlands sak är vår”, löd parollen som gav prov på osjälviskhet och generositet.

Det har Sverige gjort många gånger genom historien medan Finland ofta varit mer styvnackat. Det ter sig en dag som denna mycket underligt. För varför ska egentligen Finland inte göra likadant i dag mot krigets offer som Sverige gjorde år 1940 och framåt?

• Här finns en bakgrund till hela kriget.
• Allan räddade landet.
• Freden som sent omsider kom.
Så här kunde det se ut när de finländska krigsbarnen anlände till säkerheten i Sverige på 1940-talet. Varje barn märktes med en tydlig adresslapp.

söndag 15 januari 2017

Granyra i Mariehamn

Äntligen kan det sägas; julen är över och förbi! Liksom med allt sött här i livet måste även denna alla högtiders moder få ett slut. Om detta kan jag tala, ty jag var med bland de tjugotal tappra granhämtare som gav av vår egen tid för att rensa hela Mariehamn och delar av Jomala från utslängda granar. Det är tillsammanskap när det är som allra bäst. Och nu tar vi sikte mot midsommar!

Gäddfiskare, politiker, lärare, daytraders, socialarbetare, bönder och alldeles vanligt folk slöt upp för att göra skillnad. Och som de gjorde det. Flera tusentals uttjänta granar blir nu till lika dela flis och värme samt skydd för lekande fisk. Det är bärkraft och hållbarhet i vardagen. Skillnaden mellan storvulna planer och riktig förändring är att man i det senare fallet måste kavla upp sina ärmar, delta och jobba hårt. Det gör vi.

Till alla som kom med och generöst gav av sig själva; ett stort tack!

Note to self. Som 50+ är snabba ruscher med granar i vardera hand inte att rekommendera. I alla fall inte när det är halt. Gjorde en dubbel mollbergare med halv skruv inför förtjusta hindersbölebor. Noterar också att årets granskörd var rekordstor och att välståndet i staden stiger. Det är väldigt många importerade danska lyxgranar i fångsten. Ryktena om de dåliga tiderna tycks överdrivna. 


Här kan man för övrigt läsa mer om tidigare granrace  Ja, det var barra det. Ha en skön söndag och bra vecka!

PS Då få av oss är perfekta kan det hända att någon gran blev efter. Ring eller messa till 04573135640 så försvinner den snabbare än du hinner säga snart är julen här igen!
 
Annika Hambrudd, Edgar Kalm och Carina Eriksson lossar granar som ska bli till flis och värme för stadsborna. Så skapar man kretslopp på riktigt, fjärran från pratet på konferenser.

 
Nya Åland kom och hälsade på när vi inledde granyran, tack för det!

Så här såg det ut med ljud och bild!


lördag 14 januari 2017

Havsvidden hyllas på resesajt

Efter Nya Zeeland och Kanada kommer Finland och Åland på en hedrande tredjeplats på listan över världens just nu sjutton hetaste resmål. Tidskriften Bazaar hyllar dessutom Havsvidden i Geta och rekommenderar sina läsare ett besök.

Havsvidden är fyllt av ”utomhusaktiviteter både på land och till sjöss, här finns otrolig vrakdykning och ett oförglömligt vildmarksliv”, skriver Bazaar.

Detta förvånar mig inte, Åland har platser som inte finns på andra ställen i världen. 

Här kan man läsa hela listan över världens sjutton mest attraktiva resmål.

Havsvidden har även hyllats i denna blogg vid upprepade tillfällen:

Som när anläggningen kom med i White Guide.
Och när den stora häxfilmen spelades in.
Här kan alla stora möten hållas.
I samband Degersand hyllades även Havsvidden

Havsvidden hör till världens coolaste resmål just nu, enligt Bazaar.

fredag 13 januari 2017

Hejdå, julen, ses snart igen

I dag är dagen då julen även i officiell mening tar slut. Tjugondag Knut är i dag och nu går vi mot ljusare tider och ser framtiden an. Ha en fin fredag och en trevlig helg!

Bor du i Mariehamn behöver du inte heller fundera över den utslängda julgranen. Det är bara att sätta ut den så kommer Åländsk center och hämtar. Vi inte bara snackar, vi jobbar också!

I dag ska granen kastat ut! I morgon hämtar vi den åt dig, om du bor på Solberget eller i Mariehamn.

torsdag 12 januari 2017

Gustav Vasa blev vår kung

Denna dag fast år 1528 kröntes Gustav Vasa till kung över Sverige som på den tiden inkluderade bland annat Åland och Finland. Nu är detta kanske inget vi måste slå kullerbyttor av lycka över men faktum är att den gode kungen gjorde rätt mycket som vi fortfarande i dag har glädje av på Åland.

Gustav Vasa.

Tack och lycka till framöver

Graduation Day! Detta skriver jag upprymd och inspirerad av att se när 30 grit:labbare fått sina diplom vid en solenn ceremoni på Pafs huvud...