Fler kvinnor än män på jobb

Efter det senaste valet finns numera tio kvinnor i Ålands lagting. Tidigare var det sju, det har alltså skett en förbättring. Arbetet med att nå ett mer jämställt Åland utgjorde ett fokusområde inom Centern. För första gången någonsin lyckades vi nå mer än fyrtio procent kvinnliga kandidater vilket är ett steg framåt, man självklart inte tillräckligt. Arbetet fortsätter.

I dag kom färska nyheter från Nordiska ministerrådet där Åland faktiskt lyfts fram som en föregångare när det gäller jämställdhet i Norden – ett av världens mest jämställda områden. Det känns bra och är även det ett resultat av mångas ansträngningar. Jämställdhet borde vara en självklarhet – vi är ju trots allt lika många män som kvinnor.

Den nya statistiken som kan läsas här visar att Åland har flest kvinnor per capita ute i arbetslivet. I själva verket är det fler kvinnor än män som jobbar vilket är unikt i Norden. På alla andra platser är förhållandet det motsatta.

Här finns mycket att fundera på om man vill grotta ner sig i siffror. Några exempel:

• Svenska och danska kvinnor är minst representerade i börsbolagens styrelser.• Åland ligger i topp när det gäller förväntad livslängd bland nyfödda, nästan åttio år för män och närmare åttiotre för kvinnor.• Isländska män är bäst på att ta ut pappaledighet.• Finländska småbarn går minst på dagis.• Svenska män utför mer hushållsarbete jämfört med övriga nordiska män.

Vilka slutsatser man kan dra av allt detta ligger som så mycket i betraktarens egna ögon. Själv har jag lyft den åländska jämställdheten på olika sätt i bland annat lagtingets talarstol.

Åländska kvinnor är fler än männen i arbetslivet visar färsk statistik från Nordiska ministerrådet.

Några ord om lagstiftning

Vid gårdagens lagtingsplenum hanterades ett förslag till ny blankettlagstiftning kring kosmetiska produkter. Jag var fortfarande lite inspirerad efter landshövding Peter Lindbäcks tal vid lagtingets avslutning där han lyfte vikten av att lagstiftningsarbetet alltid fungerar. Det hade kanske inte helt hundra med sakfrågan att göra (den här gången) men kändes ändå viktigt att markera hur viktigt det är med ett ordentligt grundarbete när det handlar om lagstiftning. Mina ord föll därför ungefär så här:

Talman,
jag vill ta tillfället i akt och med hänvisning till denna blankettlagstiftning kring kosmetiska produkter påminna alla utskott och ledamöter om vikten av att all lagstiftning ska vara transparent och begriplig för våra medborgare. Det var landshövding Peter Lindbäck som inspirerade mig till detta med sitt tal i samband med stängningen av det förra lagtinget. Jag tycker liksom landshövdingen att det är besvärande att republikens president vid drygt tio tillfällen under de senaste fyra åren inlagt veto på grund av att lagtinget överskridit sin lagstiftningsbehörighet. Det handlar huvudsakligen om felaktiga delegeringsbestämmelser men också om fall där landskapslagen överträtt behörighetsfördelningen och därför blivit fälld i samband med lagstiftningskontrollen. Sådana risker kan det finnas gott om i den här kosmetikalagen och därför är det viktigt att social- och miljöutskottet redan från början har detta i åtanke. Detta kan låta som juridisk teori men om vi inte är vaksamma riskerar detta över tid att äventyra hela självstyrelsen. Lagstiftning måste vara begriplig och lätt att efterleva. Inte minst måste vi klara dagens utmaningar för att lyckas med morgondagens självstyrelserevision.

Landshövdingen lyfte också det faktum att både Ålandsdelegationen och Högsta domstolen alltför ofta pekat på vaga bestämmelser i lagtexterna som kan leda till oklarheter vid tillämpning på olika nivåer och därmed kan leda till administrativa komplikationer. Detta är inte bara byråkratiska utmaningar utan det handlar också om rättssäkerhet och den enskildes rättsskydd. Landshövdingen gick så långt att han beskrev detta som oförenligt med god lagstiftning vilket måste betraktas som kraftuttryck i detta sammanhang.

Det är inte så enkelt att komma åt detta problem som ohanterat kan vara förödande för självstyrelsen och ålänningarna. En modern självstyrelse kräver god ordning och reda i lagstiftningen. Vi har tusen områden att diskutera men utan ordning i ekonomin och i lagstiftningen är självstyrelsen långt ifrån självklar.

Mot den här bakgrunden vill jag i all vänlighet dela med mig av de erfarenheter som jag själv upplevt under mina fyra år i utskottsarbetet. Alla lagar har nämligen inte alltid varit glasklara och väl beredda. Det har inte alls varit ovanligt att utskotten utan mer omfattande beredning tvingats ändra i lagtexter för att lagarna alls skulle passera lagstiftningskontrollen. Det är pragmatiskt men inte alltid rättssäkert.

När det gäller exempelvis tekniken med blankettlagstiftning är det ett känsligt och spretigt instrument. Det är bra att vara kostnadseffektiv men det riskerar att göra lagstiftning svårbegriplig för medborgarna, för när lagarna förändras i Finland är det inte alltid som Åland hänger med och för varje gång det sker förlorar självstyrelsen lite mark.

Med anledning av detta ganska övergripande resonemang skulle jag vilja att utskottsmedlemmarna i sitt lagstiftningsarbete borde iaktta några principer som enligt mitt enkla förmenande skulle göra våra åländska lagar begripligare och kritiken från Finland mindre vanlig.

För det första ska alla utskottsledamöter alltid se till att man begriper lagtexterna. Det ville jag exemplifiera med min lilla replik tidigare om vem som avgör när en inspektion är nödvändig för att upprätthålla kvaliteten på kosmetiska produkter. Om inte ni förstår det som står skrivet, är det inte säkert att medborgarna gör det. Lagtext ska inte vara hokuspokus utan en vägledning i vardagen.

För det andra borde utskotten inte göra andra än ytterst ytliga förändringar i lagförslagen som kommer från landskapsregeringen. Så fort det handlar om revideringar av mer substantiell karaktär borde förslagen ögonblickligen skickas tillbaka till regeringen. Regeringen ska komma med lagförslag hellre än utkast och förhoppningar.

För det tredje är det av vikt att det arbete som justeringsutskottet gjorde förut inte devalveras ytterligare. Ålandsdelegationen är såklart vår bästa vän men även där måste man på sikt göra som Högsta domstolen bestämmer och därför måste det råda ordning och struktur i lagarbetet i Ålands lagting och där är eftergranskningen nästan lika viktig som förarbetet.

Talman, detta lagförslag handlar om kosmetiska produkter men jag tycker tillfället är perfekt att påminna om vikten av att allt inte handlar om yta, det ska vara innehåll också. Särskilt i lagtexter. Tack för ordet.

Lagstiftning är viktiga saker och ska inte bara vara begripligt för några få insatta utan för alla, särskilt de som berörs.

Här finns TV-sändningen från dagens plenum. Mitt gig finns tjugofyra minuter in i sändningen.

Europa och flyktingkrisen

Veckan avslutades i Lettlands huvudstad Riga där BSPC:s ”permanenta kommitté” möttes. Jag är numera ordförande i den åländska delegationen och gör mitt bästa för att lyfta fram åländska frågor i den internationella familjen vars gemensamma nämnare är Östersjön och dess väl och ve. En över allt skuggande fråga just nu är hur dessa stater och andra ska hantera de alla flyktingar som just nu flyr sina länder för att rädda sina liv. Det är en utmaning och det är en möjlighet och det handlar om hur man som människa sist och slutligen behandlar andra människor som ber om hjälp. I min värld finns bara ett sätt. Man räcker ut sin hand på samma sätt som man förväntar sig att få hjälp när man själv behöver det. Detta tankesätt är inte bara självklart utan dessutom avtalat. I minst tre olika internationella överenskommelser ingår plikten att hjälpa andra nationer när hjälpen behövs. Ingen flyr utan goda skäl och omsorgen om det egna livet är ett starkt sådant.

Nu är det måndag och fyrhjulsdriften är som alltid påkopplad. Ses på byn!

Med anledning av BSPC-mötet skickades förresten det här pressmeddelandet ut:

PRESSMEDDELANDE
I onsdags utsågs lagtingets nya BSPC delegation. Jörgen Pettersson är dess nya ordförande och tillika lagtingets medlem av BSPCs permanenta kommitté. Övriga medlemmar i delegationen är Sara Kemetter, Annette Holmberg-Jansson, Ingrid Johansson och Stephan Toivonen.

I torsdags och fredags höll den permanenta kommittén, där Jörgen Pettersson ingår, möte i parlamentshuset i stadskärnan av Riga.

Vid mötet diskuterades bland annat hur utbildningspolitiken kan samverka med andra politikområden i syfte att stärka ekonomin. Det diskuterades även hur Östersjöområdet kunde bli ett center för global utbildning. En center som starkt skulle kunna bidra till regionens utveckling och även till export av utbildning. Jörgen Pettersson konstaterar att utbildning är en viktig affärsmöjlighet för hela Åland som även behöver inflyttning.

”Mot bakgrund av det arbete som i dag pågår i Högskolan på Åland är detta synnerligen intressant och framåtblickande”, säger Pettersson.

Vid mötet behandlades frågor gällande uppföljningen av senaste BSPC resolution som antogs i augusti. Alla delegationer kommer att begära synpunkter av sina regeringar gällande resolutionen och de 57 områden som lyftes fram.

Även flyktingkrisen som drar fram över världen och Europa diskuterades ingående. Jörgen Pettersson konstaterar att flyktingfrågan allt mer framstår som Europas största utmaning där även Åland måste bidra. Inte sedan andra världskriget har lika många människor befunnit sig på flykt som i dag.

”Det är något som kommer att lämna avtryck över hela Europa och det råder en stor samstämmighet bland Europas ledare kring Östersjön att alla måste göra vad man kan. Det handlar ändå om att hjälpa människor som flyr för sina liv”, säger Pettersson.

På plats i Rigas parlamentsbyggnad.

Så här ser det ut i samband med mötet.

Åland och Finland på samma bild. Från vänster Niclas Slotte, jag, Mika Laaksonen och Maria Tolppanen.

Silver saknades inte i denna praktfulla pjäs som finns i Rigas museum. 

Skylt. 

Om detta kan jag berätta, ty jag var där.

Ögonblicksbild. 

En annan bild från själva parlamentssalen.

En dag att fira och sörja

I dag är det Fars dag och med den följer hyllningar till alla oss hårt kämpande fäder med alla våra brister och styrkor. Det är självklart en dag för eftertanke och jag ägnar en del av mina tankar till den egna fadern som lämnade det jordiska alldeles för tidigt. Han lärde mig dock det viktigaste av allt här i livet – att våga hoppa hellre än klamra sig fast.

Jag tänker också på alla de som aldrig fick chansen att känna sina fäder. Det är en självklar tanke en dag som denna då det förlupit exakt femtiotvå år sedan tjugotvå människor omkom i samband med en misslyckad landning på Mariehamns flygplats. Bara två passagerare och en flygvärdinna överlevde; med svåra skador. Olyckan är alltjämt den svåraste i Finnairs historia.

Så här såg det ut på olycksplatsen i Sviby efter den värsta flygkraschen någonsin på Åland. Tjugotvå människor miste livet.

Starka skäl att gilla Åland

Nu och då ombeds jag skriva ner några rader varför just Åland är värt ett besök. Ofta handlar det om texter till turistbroschyrer eller andra publikationer. Den här tyckte jag själv var skoj att skriva!

Ha en fin lördag.

På Åland blir man glad, stark och duktig på fiske och golf. Bland annat. (Bilden har jag lånat från Visit Ålands hemsida.)

”Åland är allt jag någonsin behöver” 

Hon nypte sig i armen för det var så man brukade göra förr, när allt var så bra att det egentligen inte borde vara möjligt. ”Otroligt”, tänkte Liza och skrollade vidare i sitt Facebookflöde. 

Det hade börjat direkt. Tillsammans med makan Maria och de två barnen Eric, 7, och Conrad, 9, hade den unga familjen anlänt till Eckerö sent en måndagskväll. Själva resebeslutet hade de fattat tillsammans bara några dagar tidigare då de sett på Idol och hört en av de nya stjärnorna hylla Åland och allt som fanns att göra på den lilla ön.
Tänkt blev gjort och plötsligt stod familjen där i en liten, välplanerad och modern stuga med utsikt över havet. Ute på verandan fanns ett litet bord och en liten soffa där föräldrarna kurade ihop sig när barnen gått till sängs. Det var fortfarande ljust men ett annat ljus än de var vana vid från lägenheten i Sollentuna. ”Maria” som jobbade som webbdesigner och såg bilder som andra inte såg var helt klart tagen. ”Det är något med ljuset här på ön. Solen tycks aldrig sluta lysa”, viskade hon innan det var dags att ta kväll. 

Hon hade rätt. Åland har flest soltimmar i Östersjön och det är välkänt att fotografer och konstnärer hyllat och hyllar Åland för dess förutsättningar när det gäller bildkonst.

Följande morgon gjorde ingen besviken, någon sovmorgon fanns inte på kartan. För att hinna med så mycket som möjligt hade man redan i planeringsskedet bestämt att sära på sig de första dagarna. Liza, mer äventyrlig till sinnet, skulle ta Eric med sig ut på en fisketur tillsammans med en lokal guide medan Maria och Conrad styrde mot närmaste golfbana. Båda hade sedan tre år tillbaka gröna kort och var precis så hängivna som unga och nya golfare blir.
Liza hade fattat poängen med golf lika lite som Maria längtade efter att sitta ute till havs i en liten båt och kasta efter fisk. Folk är olika och det vet man på Åland där det finns något för alla.

Fiskeguiden Pålle styrde båten i hiskelig fart mellan grynnor och skär. Äventyret fanns där från första stund och fiskefänget slutade i tolv praktfulla gäddor som alla förpassades tillbaka i sitt rätta element. Efter den obligatoriska fotograferingen. Lizas största vägde sju kilo och Conrads fem. ”Jodå”, förklarade Pålle, ”det finns gott om gäddor i de åländska vattnen.” I övrigt var han inte så pratsam fast vänlig ända in i själen. Precis som alla andra ålänningar de mött.

Maria och Conrad hade först gått arton hål på den nya banan i Eckerö för att sedan göra som faktiskt Gustav Vasa själv och styra mot Kastelholm. Där tog en av Nordens bästa golfbanor emot och efter lunch med ett gammalt slott som vy gick de två ytterligare 36 hål.

”Allt var perfekt och på fjortonde hålet hände det”, förklarade Maria när föräldrarna senare på kvällen satt på verandan och sippade på ett glas bubbel, ”Conrad slog ett hole in one och matchen var över. Hela golfbanan exploderade. Tydligen var han den yngste någonsin.”
Det var ungefär nu som Liza hade nypt sig i armen. 476 likes och 52, nej 53, delningar på hennes lilla collage där gäddorna, golfklubborna, mammorna, barnen och lyckan fick hennes flöde att slå frivolter.

”Hit återvänder vi”, tänkte hon lyckligt.

Grattis Finland, på svenska

Godmorgon och grattis Finland, på svenska dagen! Jag landar i dag i Helsingfors efter en intensiv mötesdag i Riga. Det blir ett kort besök då Åland väntar senare i kväll.

I fjol var för övrigt en extra minnesvärd Svenska dagen då det avslöjades att Kasberget-Apalängens byalag prisades för vårt arbete med att skapa byagemenskap på ideell bas.

Ha en fin fredag och en trevlig helg!

Grattis Finland på svenska dagen!

Hej Riga, skoj att ses!

I dag väntar Riga och ett möte med den parlamentariska Östersjökonferensens ständiga styrelse. Som ordförande i den åländska BSPC-delegationen hör det till mina uppgifter att föra fram åländska frågor bland de andra staterna runt Östersjön. BSPC är Ålands enda utrikespolitiska plattform där vår röst är lika stark som Rysslands, Polens, Tysklands och så vidare.

Som viceordförande i delegationen har jag vid flera tillfällen lyft upp och fått igenom en rad olika förslag som på olika sätt skapat skillnad för Östersjön. Det är nämligen inte mängden människor man representerar som gör skillnad utan kraften i idéerna när samtalet sker runt bordet.

Riga är en plats jag inte besökt på säkert femton år. Förra gången var i samband med att dåvarande snackskoncernen Chips startade en helt ny fabrik i landet. Gissar att det hänt mycket sedan dess.

Så här ser Riga ut i gryningen.

Lagtinget till Jomala

När talmannen Gun-Marie Lindholm talade till det nya lagtinget i måndags nämnde hon den förestående renoveringen av lagtingshuset. Det har varit ett ärende som följt med de senaste fyra åren och inte precis präglats av beslutsamhet. Våndorna har varit många och projekteringen av olika skäl besvärlig. Så sent som i höstas stod det klart att byggstarten dröjer ytterligare ett halvt år. Men nu är det nära, under år 2016 ska arbetet inledas vilket talman Lindholm underströk i sitt tal.
Var lagtinget ska vistas under renoveringstiden är dock inte klart, vilket förbryllar mig då lösningen är mycket enkel och dessutom kostnadseffektiv. Lagtinget och dess anställda ska självklart flytta till Jomala och den gamla naturbruksskolan i samband med renoveringen. Lokalerna är färdiga att använda, möteslokalerna är många, atmosfären frisk och omgivningen inspirerande!

Här borde Ålands lagting arbeta under den tid som parlamentsbyggnaden i Mariehamn renoveras.

Nu väntar fyra svåra år

Det nya lagtingsåret har startat och färden mot framtiden fortsätter. Som brukligt blev det en finstämd dag med kyrkgång, tårtkalas och de formella tal som traditionen bjuder. Det saknas inte utmaningar, den värld vi vant oss vid är i snabb förändring. Inte sedan andra världskriget har lika många människor befunnit sig på flykt i Europa och det kommer också att synas på Åland.

Landshövding Peter Lindbäck sammanfattade det hela väl då han citerade presidenten Sauli Niinistö:

”Det handlar om människor som flyr, inte till en bättre värld utan för att undgå döden.”

Denna flykt är på många sätt identisk med det som drabbade hundratusentals finländare för sjuttio år sedan.

Förutom flyktingfrågan är den ekonomiska verkligheten också besvärande. Vi har vant oss vid en samhällsstandard som hör till de högsta i världen. Det kan vi inte fortsätta med. Den offentliga sektorn måste minskas men hur, är inte enkelt att bestämma. Åtgärderna blir smärtsamma. I typ mitt första anförande någonsin i lagtinget för fyra år sedan lyfta jag samma fråga som nu kommer att bli högaktuell igen. Vi måste spara, kosta vad det kosta vill. Och samtidigt reinvestera i det vi redan äger.

Det är till exempel dessa människor som offrat allt för att rädda sina liv som vi på Åland måste sträcka ut våra händer till.

Volleyboll och politik

Det är som med allt annat här i världen laget som bygger jaget och skapar helheten. Inte tvärtom. Så är det i volleyboll och så är det i politiken. Sporten kunde jag från barnsben, politiken har jag haft lyckan att lära mig på senare år.

I dag inleder det nya lagtinget sitt arbete som (förhoppningsvis) varar i de kommande fyra åren. I går kväll höll mitt parti ett öppet styrelsemöte som lockade över femtio (!) medlemmar. Det visar på en med åländska mått mätt närmast ofattbar bredd och är något som över tid gör skillnad.

Ja, Centern befinner sig just nu i opposition och det är precis som det ska vara. Demokrati är ett precisionsinstrument som är omöjligt att värja sig mot. Ryms man inte in i en regering gör man inte det och måste då göra sitt bästa för att från den andra sidan utveckla Åland. Diskussionen i går handlade mycket om det och tog botten i att vi aldrig får låta oss bli gnälliga och tillbakasträvande utan konstruktivt och nyfiket framåtblickande. Det är inte säkert att det alltid blir så men partiets målsättning är tydlig. När det gäller opposition har det inte alltid varit fallet. Oftast har fokus legat på inbillade svagheter.

Det var både inspirerande och viktigt att så många deltog i gårdagens möte, inte minst som en påminnelse att utan ett brett fält kandidater som tog närmare fyrtio procent av rösterna hade vi som lyckades nå lagtingsgruppen aldrig kommit fram. Laget bygger jaget.

I dag ska olika poster fördelas och sedan blir det kyrkgång, igen, och sedan det första plenumet och därefter är vardagen tillbaka fast i en ny tappning och det är det viktigaste av allt. Det måste alltid hända något nytt!

Gjorde min första domarinsats för säsongen i går då JIK mötte KFUM Örebro i division ett i Vikingahallen. JIK övertygade med sitt lagspel och kunde trots en briljant passare i motståndarlaget enkelt vinna matchen. Det är alltid, eller i vart fall oftast, laget som vinner mot jaget. 

Över femtio Centermedlemmar kom till lagtinget i går för att diskutera framtiden och den nya rollen att i opposition utmana den sittande landskapsregeringen. I det arbetet finns bara möjligheter!

Humor och ledarsidor

I morgon startar vi ett nytt lagtingsår och så småningom inträder en ny regering som ställs inför samma utmaning som den förra. Spara, spara, spara vilket är viktigt men aldrig lika nödvändigt som att samtidigt hålla hoppet uppe för alla de medborgare som berörs. Det gäller att hitta balansen och det har jag försökt under mina fyra år som ordförande för finans- och näringsutskottet. Några exempel:

• Larmet när 33 miljoner euro försvann från klumpsumman.
• När den nu avgående regeringen tillträdde var det efterlämnade budgetunderskottet /(minst) tio miljoner euro.
• Vikten av att arbeta med kostnadsinbesparingar (och utveckling).
• Jag efterlyste och fick en halvårsredogörelse som spred mer ljus över ekonomiska fakta.

I dag är det Allhelgonadagen vilket gör det passande att lyfta frågor av annorlunda karaktär, som exempelvis den åländska ledarsida som alltmer tonar fram som en gråtarnas tummelplats. I jämförelse framstår Klagomuren i Jerusalem som en standup-scen. Det hade aldrig Julle gillat, han förmådde ändå fokusera på möjligheterna i livet, fast så var han också en skicklig och lyhörd publicist.

På den ledarsidan anses jag numera se för ljust på framtiden vilket jag självklart tar som en komplimang! Särskilt som jag på samma ledarsida för bara några år sedan ansågs se för dystert på den, framtiden alltså. Det är stor humor och faktiskt ganska gulligt. #inteförstagången

Detta är därmed den sista ”lediga” söndagen på en ny fyraårsperiod och jag ser väldigt mycket fram mot vad dessa fyra år har framför sig. Viktigast av allt är att det sker förändring för i det ögonblick sådant inte längre händer ligger vi väldigt risigt till.

Ha en fin Allhelgonadag och tänk med tacksamhet tillbaka på dem som lämnat oss ty utan dem hade vi aldrig haft möjligheten att äga frågor som ska drivas.

Ledarskribenten på väg på jobb.