ÅHS borde ta större ansvar

Det är 20 dagar kvar till valet och mycket kretsar kring infrastruktur och kommunreform. Båda frågorna är viktiga men vi får aldrig glömma själva människan och hur vi kan göra det som är hyggligt till riktigt bra.

Vi som bor på Åland har lyckan att leva i trygghet där vardagen antagligen är bäst i världen, säger vi.

Fast som med alla medaljer finns det en baksida även hos oss och det ska det handla om i dag – missbruk och beroende och det faktum att alla vi människor har olika brister och svagheter som vi måste hantera tillsammans. Genom att modernisera vården av beroendesjukdomar kan vi i ett slag göra tillvaron enormt mycket bättre för tusentals ålänningar.

En satsning på en ny behandlingsenhet ”Alkohol och hälsa” eller ”Hälsans hus” vid ÅHS skulle vara en fantastisk investering som är lätt att räkna hem i form av liv, hälsa och arbetsförmåga och därmed tillväxt för hela Åland. Dessutom skulle ett krafttag mot missbruk hjälpa drabbade familjer att läka och spara pengar och umbäranden åt samhället.

I podden ”Mellan land och hav” som jag och Carina Eriksson gör handlar det om den kanske svåraste folksjukdomen vi har att hantera.

Mellan 800 och 1.000 ålänningar, det är statistiskt fastslaget, lider av någon form av beroendesjukdom – oftast kopplat till alkohol, allt oftare till spel. I dag är de drabbade hänvisade till den beroendemottagning som Mariehamns stad sköter. Dit går bara mellan 10 och 15 procent av de uppemot 1.000 som är drabbade. Det är alldeles för lite och därför är det dags att göra som man gjort i övriga västvärlden – beroende och missbruk är en sjukdom och ska behandlas som sådana. Bryter du ett ben går du till akuten, drabbas du av ett beroende ska du också vända dig till ÅHS. Denna slutsats är internationell och grundad på världshälsoorganisationen WHO:s slutsatser.

En jämförelse. Dagens situation på Åland är ungefär som om vi skulle arbeta stenhårt med att förebygga diabetes. Om någon ändå skulle utveckla diabetes skulle man sedan låta bli att behandla den. Ni hör själva, det vore otänkbart men det är ungefär så man ser på missbruksproblematiken i dag i vårt landskap. Vi gör allt för att beroende inte ska utvecklas men när det gör det står vi handfallna.

Missbruk i allmänhet och särskilt alkoholberoende är en sjukdom som är svår att prata om. Just därför måste det göras. Välkommen att lyssna!

På den här länken kan ni lyssna till podden ”Mellan land och hav” som tar upp missbruk och vad vi kan göra för att hjälpa de drabbade, de som är beroende och deras familjer. Från vänster sjuksköterskan Eleonore Hedman med bred erfarenhet av missbruksbehandling samt lagtingskandidaterna Jörgen Pettersson (188) och Carina Eriksson (157).

Sent ska syndaren vakna

I dag klockan halv tio ska en omröstning ske i Ålands lagting som tar ställning till en av de största enskilda investeringarna som Åland någonsin gjort.

Man avser sätta uppemot 100 miljoner euro på att köpa en hybridfärja och bygga en jättebro på Föglö. Detta är dårskap på många sätt och därför har jag och många med mig ifrågasatt satsningen. För inte så mycket mer pengar vore det nämligen möjligt att bygga en tunnel som i ett slag och för evigt skulle göra Föglö till en del av fasta Åland och föra resten av skärgården närmare.

Vi har försökt stoppa projektet genom att skriva ett spörsmål den 30 augusti och sedan formulera ett så kallat klämförslag som skulle förmå landskapsregeringen att backa. Detta har fått delar av regeringsblocket att ta sitt förnuft till fånga, storsint överge obegriplig prestige, och gå emot sin egen regering.

När det var tänkt att frågan skulle gå till omröstning i onsdags valde talmannen av oklara skäl att skjuta omröstningen till i dag, denna mandatperiods allra sista plenum.

Inte nog med det, i går eftermiddag kl 14.55 distribuerade landskapsregeringens infrastrukturavdelning en ”analys” som i allt väsentligt är ett hot. Man hävdar att kostnaden för att bryta avtalet om upphandling av linfärjan kan sluta med en kostnad på mellan fem och tio miljoner euro för landskapet. Denna klarsyn nådde man alltså efter fyra (4) veckors arbete och den kommuniceras eftermiddagen före morgonen då beslutet ska fattas.

Detta är inte seriöst, är min uppfattning. OM det vore sant är det en gåta varför man inte gjort det tidigare. Slutsatsen kan bara bli en, infrastrukturavdelningen har under nuvarande minister Mika Nordbergs (MSÅ) ledning inte gjort sitt jobb tillräckligt bra. I sitt svar på spörsmålet från den 9 september nämndes detta inte med ett ord.

Slutligen. Varför är jag så övertygad om att en tunnel är det enda rätta om vi vill göra Åland större och skapa framtidstro, frihet och trygghet i skärgården? Låt mig dra en jämförelse:

Du står inför ett beslut. Ska du hyra en sjavig etta i en förort för 500 euro i månaden eller ska du slå till och köpa en ny tvårummare i city för 200.000 euro?

Går du in för att hyra i förorten och tänker bo där i 30 år har du betalat minst 180.000 euro. I verkligheten tillkommer hyreshöjningar varför slutsumman blir mycket högre. Efter 30 år äger du ingenting.

Går du in för att köpa citylägenheten betalar du 600 euro i månaden och efter 30 år är lägenheten din.

Vore du Ålands landskapsregering skulle du slå till på hyreslyan. Själv tycker jag det vore klokare att investera i lägenheten och svårare är så är inte skillnaden mellan att bygga en tunnel eller fortsätta precis som hittills.

Sent på eftermiddagen dagen före den avgörande omröstningen väljer Ålands landskapsregering att kommunicera en ”analys” som man hittills valt att hemlighålla.

Tunnel är trygghet och frihet

Jodå, jag vet att det varit endel tunnel i denna blogg på senare tid men det är nödvändigt. Ålands landskapsregering står just nu inför ett beslut som satsar 100 miljoner euro på en bro och en färja som sparar tio minuter resa men i övrigt åstadkommer ingenting annat än skövlad natur och fler vägar.

För i stort sett samma pengar är det möjligt att bygga en tunnel från Svinö till Degerby och därmed göra hela Åland större.

Man skulle dessutom erbjuda frihet till alla som bor på Föglö att komma och gå när man själv vill, utan att vänta på färjor. Till detta ska läggas grundtrygghet i form av ständig tillgång till sjukvård och ordningsmakt i form av polis.

Det är sorgligt att se hur landskapsregeringen tycks ha bestämt sig att låta prestige och stolthet gå före rätt och klokskap. Parallellerna till ingenjör S.A. Andrée är slående. Andrée gav sig 1897 iväg med sin vätgasballong Örnen för att korsa Nordpolen. Expeditionen gick på tok vilket inte kan ha överraskat någon, inte heller Andrée själv men eftersom det gått prestige och stolthet i det hela förmådde han aldrig dra i handbromsen. Måtte inte historien upprepa sig på Åland 2019.

Genom att bygga en tunnel till Föglö skulle hela Åland växa och framtidstron inom skärgården stärkas.

Äppelodlare med framtidstro

På Vårdö, Vargata, finns äppelodlarna Granlids med Vesa Koivisto och Maria Granlid som ägare och sönerna Calle och Ville som snart står i tur att ta över. Adressen är Astrakanvägen vilket såklart är följd i färg. Granlids har på egen hand och sedan 1943 odlat Vårdöäppel för den åländska och finländska marknaden. I dag går den absolut största delen av exporten till Finland och Granlids 50.000 egna träd har sällskap av odlarna Vidar och Maria Häggblom på Ängö och Michael Perander i Finström vars äppel säljs under samma varumärke.

Just nu är högsäsongen i full gång när det gäller plockning och sortering men verksamheten pågår året runt tack vare tunga investeringar i ULO-lager (Ultra Low Oxygene) som håller äpplena fräscha långt in på våren. Tillsammans med Grannas i Finström var Granlids först av alla i landet att satsa på denna nya teknik. Varje dag går en lastbil (Posten Åland) från Granlidspå Vårdö vidare till köpare över hela landet, från söder till norr.

Det går att prata hur länge som helst om de tjugotal olika äppelsorter som odlas och säljs av Granlids och deras tjugotal anställda (hel- och deltid) men i dag handlar det om samspelet med det privata företagande och vårt officiella Åland.

När det gäller Vårdö och företagarna i den lilla kommunen finns det mycket att önska. Som hos alla andra företagare är överraskningar sällan av godo och när Ålands landskapsregeringen under den gångna mandatperioden först valde att plocka bort Vårdö från skärgårdstrafiksystemet och sedan införde en extremt komplicerad tidtabell på Vårdöfärjan var det absolut inte till gagn för Granlids och de andra. Tvärtom. Istället för att hjälpa företagarna valde landskapsregeringen att stjälpa och dessutom att göra det utan några som helst höranden eller konsekvensanalyser. Maria Granlid har skrivit till regeringen (tillsammans med alla andra företag verksamma på Vårdö) men aldrig fått svar vilket i sig, enligt min mening, är ett exempel på en bedrövlig tondövhet och angränsande till missbruk av makt. För att Åland ska fungera i konkurrensen borde det officiella Åland och företagen till alla delar samarbeta. Entreprenörer måste kunna lita på långsiktighet hos samhället.

Granlids är beorende av regelbundna och pålitliga transporter för att alla äppel ska nå kunderna. Detta sker oftast med hjälp av Fjärdvägen från Långnäs och fram till förändringen kunde Granlids hinna hem med färjan från Osnäs över Brändö och Kumlinge. Det är inte längre möjligt trots att färjorna ofta har gott om utrymme på bildäck. Samma sak gäller alla de turister som förr kunde åka från Åbo och skärgårdsvägen till Vårdö, en fantastisk rutt genom en unik skärgård och en spännande historia. Beslutet att ta bort denna trafik drabbade bland andra turistföretagen på Vårdö extremt hårt.

Det var inte nog med det. När tidtabellen för Töftöfärjan genomfördes blev det ännu svårare att bedriva företagande på Vårdö. Tidtabellen är komplicerad på gränsen till att vara obegriplig och några inbesparingar har inte kunnat skönjas, snarare tvärtom. Färjförare som är sena trycker på lite extra vilket gör att bränsleförbrukningen stiger.

För Granlids del har detta betytt mer tid i vänteköer och dyrare transporter för en vara som redan är extremt konkurrensutsatt.

Förutom att transporterna blivit dyrare har de stora tidtabellstavlorna även gjort att turister vid blotta åsynen av alla klockslagen vänt vid färjfästet.

Resultatet av trafikomläggningen och tidtabellerna är därmed att landskapsregeringen gjort det svårare, inte lättare, att bedriva företagande på Vårdö. Några inbesparingar av dessa åtgärder har överhuvudtaget inte kunnat skönjas.

Jag menar att Ålands landskapsregering misslyckats när det gäller att skapa förutsättningar för företagande i skärgården. Istället för att arbeta för att tända lampor har man gjort det motsatta. Granlids är ett exempel på långsiktighet och hårt arbete kombinerat med stora insikter i försäljning, produktion och lagerhållning. Dagens äppelköpare lever utan lager och kräver snabba beslut och pålitlig infrastruktur.

Åländska äppel är en del av vår framtid. På Åland produceras över sjuttio procent av de inhemska äppel som säljs i Finland. Detta förpliktigar för samhället att skapa goda förutsättningar. Eller som Maria Granlid uttrycker det:

– Vi kräver inget extra men vi önskar att man i vart fall inte sätter käpper i hjulen för oss.

Undertecknad lagtingskandidat i mitten och Vesa Koivisto till vänster. Till höger Calle Granlid som snart står redo att i fjärde generation driva äppelodlingen vidare. Foto: Maria Granlid.

Jag håller med. Det var ett ogenomtänkt beslut att lyfta bort Vårdö från skärgårdstrafiken och det är direkt kontraproduktivt att införa en tidtabell på en färja som per definition ska vara en förlängning av landsvägen. Makt måste utövas på ett lyhört sätt med ständig tanke om brukarna.

Allt som oftast dimper det ner hälsningar från hela landet där nöjda äppelkunder finns.

Vesa Koivisto och Maria Granlid är biologerna som kan varje fiber i varje äppel de odlar. Och det stannar inte med det. De har också lärt sig försäljning, marknadsföring och vikten av en bra berättelse.

Logotypen bär spår från vargatabon Sally Salminen som i sin bok ”Katrina” berättade att här växer minsann blåa äppel!

Det är ofattbara mängder äppel som passerar sorteringen och lagret i Vargata, Vårdö, där allt plockas i vackra lådor för att senare säljas över hela Finland.

Sedan 1943 har Granlids odlat äppel på Vårdö. För att lyckas med det är det extremt viktigt med långsiktighet och kontinuitet i alla delar av kedjan från träd till kund.